Dagens citat.

"Att vara totalt ärlig mot sig själv är en god övning."

-Sigmund Freud (1856-1939)

TACK!

Såhär såg jag ut idag, 25år gammal :)

Vill tacka alla underbara människor jag är omringad av, känner mig så tacksam, ni har varit så underbara!!

TACK för att ni finns och för att ni inte glömde bort min födelsedag, ett grattis betyder mer än allt annat för mig.

Har haft det så trevligt med mina flickor idag, förfest hemma hos mig och sedan begav vi oss mot Saluhallen/Svenssons och hade det underbart kul!

TACK ännu en gång!

Jag ÄLSKAR er alla.

Ska inte glömma mina kära läsare, vill tacka er också för era gratulationer och för att ni tar er tid att titta in här.

Det här året ska vara ett bra år, fyllt med lycka!

<3

Natti!

Tack mamma och pappa!

För exakt 25år sedan fick jag den finaste och dyrbaraste gåvan av dom alla av min mor:

-LIVET!

Min far har ju också ett finger med i spelet, så jag tackar er båda för det finaste jag någonsin har fått av någon på denna jord.

Jag är 25 nu, känns helt otroligt, lite ofattbart, då det känns som att jag var 7år igår, tiden går så snabbt. Minns när jag var liten, runt 14-15år och såg upp till alla flickor i 20-25års åldern, dessa unga damer såg så vuxna ut, kändes så långt borta från var jag befann mig just då. Nu när jag själv står här, 25år gammal, så känns det faktiskt inte så som jag trodde, jag är fortfarande samma tjej, känner mig fortfarande lika ung som när jag var 15, den enda skillnaden är att jag har en hel del livserfarenhet nu, lärt mig massor, mognat i mitt beteende, utvecklats som människa, men hjärtat och känslan är densamma.

En bild på mig som 15åring:

Och 10år senare:Grattis på min födelsedag!

Hipp hipp hurra hurra hurra!

God jul!

Hoppas att alla som firar idag av er får en riktigt trevlig och mysig jul fylld med kärlek och värme!

Älskar den här unga damen!

Världens bästa Seval!

<3

Dagens citat

"Den som inte tar krafttag glider tillbaka."

Som en läsare skrev, livet är en resa, vi är ständigt på väg någonstans, det gäller att fortsätta vidare även när det känns svårt.

Välja rätt väg.

Glida fram.

Ensam?

Jag är inte den som går till läkaren i första taget när jag blir sjuk, och nu de senaste två veckorna har jag haft ont i bröstkorgen, på vänster sida. Smärtan har kommit och gått, och det har blivit värre den här veckan. Efter tjat från vänner, ringde jag sjukvårdsrådgivningen och berättade exakt hur jag kände mig. Kvinnan jag pratade med bad mig uppsöka akuten omgående, nej sa jag, så allvarligt är det inte, det går över, men hon var envis och övertalade mig.

Så jag åkte.

Jag satt där i åtta timmar pga slarv från sköterskan som satt i receptionen, hon hade glömt spara mig i datasystemet. Medans jag satt helt ensam, tänkte jag mycket. Jag kände mig rädd!

"Herregud, tänk om det är något allvarligt fel på mig? Kommer jag att kunna hantera det?"

Tänkte jag för mig själv.
Kanske är det därför jag inte uppsöker läkare när jag blir sjuk, jag är rädd för att veta om jag bär på något hemskt, jag har alltid haft en känsla av att jag kommer att dö i en sjukdom.
Livet är så skört, så oförutsägbart, det finns så mycket jag vill hinna med innan jag tar mitt sista andetag.

Hur som helst så satt jag och studerade människorna som satt där och väntade, en man vek sig dubbelt av smärta medans en annan inte kunde se pga att han fått något farligt i sina ögon, en tredje satt i en rullstol och skydde.

En sak som fick mitt hjärta att svida till, var en kvinna som förklarade för en tant från röda korset att hon blivit tillfrågad om man fick berätta att hon befann sig på sjukhuset om någon ringde och frågade efter henne.

"Jag skulle gärna vilja veta vem som ringer och frågar efter mig, om någon gör det, vem som tänker på mig, kommer jag få veta det? Om någon bryr sig om mig? För visst frågar man vem det är som ringer, om någon ringer?"

Sa hon desperat till tanten, hon i sin tur förklarade för kvinnan att det var en rutinfråga man ställer alla som anmäler sig i receptionen och att ingen hade ringt och frågat efter henne. Detta sa den här kvinnan till alla som hon fick chansen att prata med, hon ville så gärna veta vem skulle bry sig om det hände henne något.
Hon satt där alldeles ensam, det gjorde visserligen jag med, men jag vet att jag inte är ensam, jag vill aldrig hamna i den där kvinnans sits, helt övergiven.
Kan det finnas något värre än att vara helt ensam? Inte ha någon som bryr sig?

Älskar er alla, ni som inte låter mig vara ensam, även i det stunder då jag vill vara ensam.

(Efter EKG och massa blodprov, kom doktorn fram till att jag fått nån sorts inflammation i bröstkorgen som kommer att läka av sig själv, anledningen till detta är psykisk stress).

Dagens citat

"Det är många som inte vet hur bra de har det.

Däremot vet de hur bra andra har det."

Förlåt.

Alla gör vi fel mer än en gång i livet, och det viktiga vi ska ta med oss efter varje snedsteg vi tar är att lära oss av det vi gjort, att veta sitt misstag och rätta till det, om det fortfarande är möjligt, vilket det inte är alla gånger.

Jag är inte felfri, jag har gjort många misstag i mitt liv och varje gång har jag försökt ta lärdom av mina snesteg.

Jag anser att alla människor förtjänar en ärlig chans, och alla människor kan göra fel, och när det händer, särskilt om det är någon man älskar och verkligen värdesätter, ser som sin vän, då förtjänar även denna en andra chans.

Jag har gjort bort mig och kanske förlorat en vän för gott, men jag vill att du ska veta att jag älskar dig och värdesätter dig lika högt som alltid och att jag vet och har lärt mig av mitt snedsteg, jag är lika skyldig som synden, och skäms över det.

Jag står för det jag har gjort och hoppas att du en dag kan förlåta mig.

Jag har inget ont i mitt hjärta och vill dig bara väl, även vid tillfället då jag gjorde bort mig ville jag dig väl.

Förlåt.

Älska mig mest..

Att lyssna och ta åt sig av andras råd kan vara till en stor hjälp, oftast, men inte alltid.

Jag har en tendens att lyssna riktigt noga och visst tar jag åt mig, men någonstans långt inom mig har jag redan beslutat lösningen på problemet, innan jag ens har börjat lyssna på min rådgivare, och oavsett vad någon säger, så blir det alltid det jag tänk från början som blir mitt slutgiltiga beslut.

Jag tänker så otroligt mycket de senaste dagarna, det känns som att hjärnan överhettas ibland, detta är nog anledningen till varför jag inte sover så mycket dessa dagar. Jag kan inte riktigt slappna av och varva ner alla tankar i hjärnan, jag kan ligga och vända och vrida i sängen i flera timmar.

"Älska mig mest när jag förtjänar det som minst, för då behöver jag det bäst"

Sägs det..

Måste ju finnas en anledning till varför det här ordspråket inte har dött ut, eller vad säger ni läsare? Eller är detta bara ett ordspråk påhittat av en egoist, bara för att rättfärdiga dennes beteende?

Vad vet egentligen jag, kanske använder jag detta uttryck för att rättfärdiga mig och mina handlingar? Älskar man någon, oavsett om det är din bror, syster, mor, far, hjärtevän eller en god vän, handlar väl ändå äkta kärlek om att finnas där även i ens olyckligaste stunder, är det inte i själva verket då man behöver varandra som mest?

I vår kultur är det viktigare att närvara vid en begravning, än vid ett bröllop, man finns där för varandra när man är i nöd, man stöttar och finns där även om man stöts bort, en person som mår dåligt är inte riktigt vid sina sinnens fulla bruk och uppfattar inte konsekvenserna för sina handlingar förens långt senare, därför kanske man ska ta hänsyn till detta, men med måtta.

En person ska inte behöva bete sig hur som helst och sen skylla på att denne mått dåligt, allt har sin gräns, och bara du själv kan sätta var din gräns ska gå, ingen annan.

Tack alla mina söta vänner som finns där och stöttar, jag uppskattar verkligen allt ni gör och säger och att ni finns där för mig och delar både min lycka och sorg.

Dagens citat

"Den svåraste av alla segrar
är segern över sig själv."

Sägs det..

Det svåraste som finns är att vinna över sig själv, jag har en ständig kamp inom mig där jag sätter upp mål och riktlinjer som jag försöker uppnå, det är inte lätt alla gånger, och ganska många gånger misslyckas jag.

Det viktiga här, är att inte ge upp och ta sig upp igen, ingenting är omöjligt så länge du har viljan, så länge du har gett dig f*n på att vinna, och ibland är inte själva segern viktig, utan vägen dit.

Du utvecklas som människa och lär dig något nytt varje gång du faller och tar dig upp igen.

Endast DU själv bestämmer vilka fejder du ska ta och vilka krav någon annan kan ställa på dig, du är herre över dig själv, ingen annan!

Falskhet.

Ibland upptäcker man sidor hos vänner som man egentligen inte vill se, som gör för ont för att se, vissa av oss förtränger dessa sidor, vilket medför att vi blir sårade ännu en gång av samma person. Jag sa till en vän idag, så länge du vet var du har en människa, så kan inte den människan såra dig, gå vidare, men _glöm aldrig_! Man kan fortfarande umgås och ha kul tillsammans och trivas i varandras sällskap, men bara så länge man vet, så länge man inte tar åt sig av vissa kommentarer eller handlingar, så länge man inte förväntar sig något av personen ifråga.

Visst kan detta vara påfrestande, och ibland frågar man sig själv varför man ens ska umgås med människor man vet vill skada? Man kanske helt enkelt inte kan bryta alla band på grund av vissa omständigheter. Vi är omringade av falskhet, vi får lära oss att leva med det och försöka göra vårt bästa för att inte bli de som skadas av denna falskhet genom att välja våra närmaste riktigt noga.

Så länge du vart var elden finns, bränner du inte dig.

Och du min gumma, om du finns, så finns det många som dig, kom ihåg det! Du är en underbar person, och jag är verkligen glad över att jag har dig i mitt liv!
Dra inte alla över en och samma kam, alla människor förtjänar en chans tills de gör bort sig.
Du vet vem du är.

Motivation!

Jag är så lycklig just nu, att jag inte ens kan beskriva det i ord!
Livet tar verkligen en vändning från ingenstans, jag har fått MOTIVATION och känner att jag kommer att klara allt! Man förlorar för att sedan vinna STORT! :)

Jag har fått jobb till sommaren, denna gången är det inte praktik, utan JOBB!
Gissa var?!

-Samma ställe som förra sommaren.
Från det djupa svarta hålet till att sväva på små rosa moln igen.
-Livet leker!

Efter regn kommer alltid solsken kära läsare, glöm inte det!

Tungt.

Allting känns så oerhört tungt för tillfället, jag vet varken ut eller in.

Från att sväva på små rosa moln till att hamna rakt ner i ett djupt svart hål över en dag, hur kan detta vara möjligt?

Ska man inte kunna lita på någon i den här världen? Måste alla alltid svika?

Känner mig som den här bilden, naken och totalt utlämnad..

Besviken.

Dagens citat

"Det finns stora män
som får andra att känna sig små,
men den verkligt store mannen
är den som får var och en att känna sig stor."

-G K Chesterton

Daily kiss fortune

My daily kiss fortune på facebook:

Of all the strategies, to know when to quit is the best. --- If you find yourself doubting, unhappy and questioning it all right now - seek advice about taking a different course in your love life.

Vad vill du ha?

Allt i den här världen är lånat, allt som upplevs här, allt som ägs här, stannar här, döden möter du ensam och naken.

Den lilla tid vi har här rinner iväg och vi hinner knappt med, jag hinner knappt med!

Vi söker alla efter den stora kärleken, den med stort K.

Men finns den? Eller är det bara något som många av oss bara drömmer om och aldrig riktigt får uppleva? Eller är det så att det finns en sån kärlek i alla vi möter, alla vi någonsin känner något för, vissa kortvariga, andra långvariga och tills slut en som räcker livet ut? Hur många gånger ska man egentligen bita i det sura äpplet för att till slut hitta äpplet med den perfekta smaken? Finns det äpplet?

Varför slösar man tiden på att älta på det som varit? Vi kan inte ändra det som varit, vi kan bara påverka nuet, så varför väljer många av oss att bygga en hög mur runt oss pga betydelselösa människor som inte ens är värda tiden och energin vi har lagt ner på att må dåligt?

Varför ska vi må dåligt, när personen vi mår dåligt pga mår bra?

Värdesätt den lilla tid du har här, ödsla inte tid och energi på att isolera dig från omvärlden bara för att du har träffat på en eller flera värdelösa osäkra själar som bara varit ute efter att utnyttja dig för stunden.

Om jag finns, om du finns, du som känner igen dig i det jag skriver, så finns det flera som oss, och detta inger mig hopp om att det går att finna lyckan, vi behöver helt enkelt bita i det sura äpplet några gånger så att vi uppskattar det fina när det väl kommer.

I slutändan söker och vill vi alla ha samma sak, vi söker alla värme och närhet från det att vi föds tills vi somnar in och möter döden, ensamma och nakna..

Dagens citat

"De frånvarande har alltid fel."

-Philippe Destouches

En sten i taget.

"Var inte rädd för det långsamma framåtskridandet, var bara rädd för stillaståendet."

-Kinesiskt ordspråk

Håller på att ta mig upp ur dvalan sakta men säkert. Jag ska ta ett steg i taget, ska se en sten i taget, inte se hela berget med stenar som ligger framför mig, stenar som bara väntar på att jag ska lyfta bort dom, en och en, tills jag är helt fri från den tunga bördan mina axlar bär på för tillfället.

Igår lyfte jag bort en sten, och i morse ännu en, nu har jag en sten jag ska klara av till imorgon, och så ska jag fortsätta, en sten per dag tills jag når mitt mål.

Det fungerar faktiskt, alla ni som sitter i samma båt som mig där ute, som läser min blogg, gör som mig, en sten i taget och allt känns plötsligt mycket lättare!

Det är alltid svårt att ta tag i saker när man ser _allt_ som _måste_ göras på en gång.

När en tjej..

Jag såg denna bild på facebook i ett album som en av mina vänner har kommenterat i.

Sjukt, men detta stämmer verkligen, i alla fall på mig.

När en tjej..

-är tyst, så rullar det med miljoner tankar i hennes huvud
-bråkar med sin kille, tänker hon väldigt djupt
-tittar på dig med ögonen fulla av frågor, så undrar hon hur länge du kommer att vara vid hennes sida
-svarar "jag mår bra" efter några sekunder, mår hon inte alls bra
-tittar på dig, undrar hon varför du ljuger
-lägger sitt huvud på sin pojkväns axel, så önskar hon att du är hennes förevigt
-ringer dig varje dag, vill hon att du svarar åtminstone en gång
-säger "jag älskar dig", menar hon det
-säger att hon inte kan leva utan dig, då har hon tänkt klart att du är hennes framtid
-säger att hon saknar dig, så kan INGEN i hela världen sakna dig mer än vad hon gör..

Dagens citat

"Man har alltid tid till det man vill göra."

-Julius Lange

Ett steg mot..

..FRAMGÅNG!

"En människa borde aldrig skämmas
över att behöva erkänna att hon haft fel.
Det är ju bara att med andra ord säga
att man är klokare idag än igår."

Jag har haft fel om mycket på den senaste tiden, antar att jag hellre vill uppleva ett smärtsamt slut än att leva med en smärta utan slut. Jag är värd så mycket som jag värderar mig själv till, och just nu känner jag att jag är värd en hel del mycket mer, det är dags att ta sig upp, välja att gå upp för trappan, inte ner.

"Om du tänker för länge på nästa steg,
kommer du att tillbringa livet stående på ett ben. "

Jag har tröttnat på att vänta på människor som står och stampar på ett ben, jag vill kunna stå stadigt med båda fötterna på marken. Jag tänker inte låta någon annans osäkerhet gå ut över mig och mitt liv.

Jag vet vem jag är och vad jag vill här i livet.

Dvala.

Jag är inne i en period då jag bara vill sova bort allt, jag vill ligga i min säng och bara vara.
Jag känner mig så tom, men ändå så tankspridd, jag vet egentligen exakt vad som ska göras, jag vet vad jag vill och exakt vad jag förtjänar. Jag har mina mål, men det känns bara så himla långt borta. Jag måste VAKNA!

Vakna ur min dvala..

Jag tänker tillbaka på mitt liv och inser att jag håller på att göra samma misstag som jag en gång gjorde, ett misstag som jag senare rättade till, men den här gången kommer jag inte kunna rätta till det, och det skrämmer mig.

Ibland önskar jag att jag kunde spendera hälften av den energin jag spenderar på att göra andra lycklig på att göra mig själv lycklig, varför är det så svårt? Varför är det så svårt att sätta sig själv i första rummet?

Borde det inte vara hur enkelt som helst egentligen? Att vara egoist.

Höna av en fjäder?

Being happy is not always being perfect.

Happiness can be found with someone near when you look closely and discover the good in their heart.

Från det ena till det andra..

Jag tänker mycket dessa dagar, och jag har viktiga beslut att ta igen, beslut som kommer att påverka min framtid. Jag måste vara försiktig och välja rätt. Rannsaka mig själv riktigt ordentligt.

Vi har nog lyckan närmare oss än vad vi tror, och vi försvårar nog allt och gör allt värre än vad det egentligen är.

Jag är expert på att göra en höna av en fjäder, men just nu undrar jag om jag verkligen gör en höna av en fjäder eller om jag kanske har en höna framför mig, en riktigt stor och välgödd sådan?

Clear action

"ONE CAN TALK endlessly,

piling words upon words,

coming to various conclusions,

but out of allthe verbal confusion,

if there is oneclear action,

that action is worthten thousand words."

-Jiddu Krishnamurti 1895-1986

Iza

Träffade på mitt lilla busfrö i gränby centrum förra helgen, efter det var det bara att ta med sig henne hem, vi hade saknat varandra mycket! Har inte orkat överföra bilderna till datorn fören nu. Hon har blivit en stor flicka och springer runt, hoppas att mamma tittar ner på dig och ser hur fin du är hjärtat!

Lilla Iza:

Skolan!

Ursäkta den dåliga uppdateringen, har bara så mycket med skolan just nu.

Det är tenta snart, och massa annat som ska hinnas göras innan dess!

Hoppas att ni får en fortsatt trevlig helg.

<3

Dagens kärlekscitat

Finns det något så underbart som att vara kär och känna att känslan är ömsesidig?

“Det är kärleken som sätter solen och de andra stjärnorna i rörelse.”
-Dante Alighieri

Volkans B-day!

Har haft lite dåligt samvete över den dåliga uppdateringen på senaste, så jag bjuder på lite bilder från helgen! Min älskade Sötnos(han jag pussar på bilden) fyllde 20!!!! Nu är det bara 10 år kvar till 30 hjärtat!

GRATTIS må du leva i minst hundra år till!

Älskar dig!

..

Idag gjorde jag något som jag vet gör ont, jag krossade ett hjärta, jag tänkte på alla gånger jag fått mitt hjärta krossat, det gjorde så fruktansvärt ont, men jag hade inget annat val.

Jag hoppas att jag inte kommer att ångra detta.

God natt..

Mamma

Min vackra mamma!

<3

Ovisshet

Sorg renar hjärtat, ovisshet söndrar själen.

Hemma?

Det hände en sak i helgen, vill inte gå in på exakt vad och kommer inte att nämna några namn.
Fick nämligen ett sms där sista meningen löd:

"Hur vore det om du höll dig till din egen sort?"

Min egen sort?! Vadå är jag ett djur eller?
Det fick mig att tänka till lite, jag har bott i det här landet i snart 22 år, det är nästan ett kvarts sekel. Oavsett hur bra svenska jag talar och hur bra jag än sköter mig i det här landet, så kommer det aldrig riktigt att bli mitt hem. Jag kommer flera gånger under min livstid att bli påmind om just detta, på både gott och ont.

Jag är en kurdisk tös i Sverige, och jag älskar mitt kurdiska ursprung, skulle inte byta ut det mot något annat. Men jag undrar hur många generationer som kommer att få höra just de här orden "din egen sort"? Mina barn, barnbarn, barnbarnsbarn etc.?

Mitt mål är inte att bli svensk, det kommer jag aldrig att bli, jag är en kurd och kommer dö som en kurd även om jag kommer att bli begraven här. Det som förundrar mig är att vi lever i ett samhälle där vi får lära oss alla människors lika värde redan på dagis, där vi får lära oss att människan är en och samma oavsett hud och hårfärg.
En allmänbildad människa med lite vett bakom pannbenet borde väl ändå förstå detta, eller?

Jag är svensk i Kurdistan och kurd i Sverige, var hör man hemma egentligen?

Buyuk adam, kücük ask

Tittade nyss på en film som heter "Buyuk adam kucuk ask" det betyder "Stor man, liten kärlek" Om man ska översätta direkt till svenska. Filmen utspelade sig i Istanbul, den börjar med att en liten kurdisk flicka blir lämnad hos en turkisk advokat, som hjälper ett kurdisk par, han som lämnar flickan där gör det i hopp om att ge flickan en trygg framtid. Men strax efter att den lilla flickan lämnas där, hittar polisen deras gömställe och mördar både advokaten och det kurdiska paret..

I trappen, dörren mitt emot bor en pensionerad turkisk domare, denne har ett kurdisk hembiträde som får syn på den lilla flickan som lyckas undkomma poliserna, den lilla flickan är blodig och skadad..

Resten vill jag inte avslöja..

Det var en väldigt fin film och har ett budskap som är till kurdernas fördel, alla som kan kurdiska och turkiska av mina läsare - SE DEN!

Det är verkligen synd att filmen inte är textad på engelska så att även ni andra kan se den.

Här har ni länken:

http://video.google.com/videoplay?docid=-7151251452919131229&ei=a5wYScnAPI2A2wKwuLmICQ&q=buyuk+adam+kucuk+ask

Kopiera in adressen om inte direkt länken fungerar.

Just ja, glöm inte att ta fram massa näsdukar innan filmen börjar.

(Ni har blivit dåliga på att kommentera igen..)

Grattis Pappa!

Överraskade pappa med presenter och tårta idag :)
Han fyllde 52 i måndags, bättre sent än aldrig att visa sin uppskattning för honom eller hur?
Han blev jätteglad och chockad när syrran och jag släckte lyset och kom in i vardagsrummet sjungandes med tårtan.
Det är inte själva födelsedagen som är viktig, utan att man visar sin uppskattning och uppvaktar dina föräldrar lite då och då.

Grattis älskade Pappa, må du leva i många många många många många år till!

"Burn after reading"

Har nyss varit på bio och det var första gången jag gick ut från biosalongen innan filmen var slut! Det var det _absolut_ sämsta filmen jag sett!
Slöseri på tid och pengar!

Titel: "Burn after reading"
Medverkande: John Malkovich, Brad Pitt, Frances McDormand, George ­Clooney, Richard Jenkins m fl

Fråga mig inte vad den handlade om, för jag har ingen aning!

Det var meningen att vi skulle se "Saw V", men det fanns inga bra sittplatser kvar, sedan köpte vi biljetter till filmen "Mirrors", men jag lät mig övertalas att byta ut biljetterna mot "Burn after reading", BUUHUUUUU!

Kedjebrev.

Jag fick ett kedjebrev idag, i normala fall ogillar jag kedjebrev starkt och raderar direkt utan att läsa, men den här gången la jag ner tid på att läsa innehållet. Det var fint och gav mig en tankeställare, detta kunde lika gärna varit en av mina texter, livet är kort och alla går igenom samma saker i slutändan, alla får vi våra hjärtan krossade, alla blir vi besvikna på någon vi värderat mycket högt, alla söker tröst hos någon minst en gång i livet, alla klagar vi på att tiden går för snabbt och sist men inte minst, alla strävar vi efter att hitta den stora kärleken här i livet, efter han som säger: "det är hon.."

"Allt medan vi blir äldre, lär vi oss att vissa personer som vi trodde att aldrig skulle strunta i oss, helt säkert gör just det en dag. Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång. Även du själv kommer att ha sönder hjärtan - kom då ihåg hur det kändes när ditt eget gick i bitar. Du kommer att gräla med din bästa vän. Du kommer att söka tröst hos en ny älskare, på grund av vad den förra låtit dig gå igenom. Du kommer att gråta över att tiden går för snabbt och med tiden kommer du att förlora någon du älskar. Så, ta för många foton, skratta för mycket och älska som om du aldrig blivit sårad, för om du så bara grubblar i 60 sekunder, är det en minut av för evigt förlorad lycka. Hitta en pojke som säger att du är vacker och inte att du är bra, som ringer upp dig även om du slängt på luren, som stannar uppe bara för att se dig sova. Vänta på pojken som kysser dig i pannan, som har lust att visa upp dig för hela världen om du så bara var iklädd en säck och som håller din hand inför sina vänner. Vänta på honom som regelbundet påminner dig om hur mycket han älskar dig och om vilken tur han har som får vara med dig. Vänta på honom som säger till alla sina vänner: ' Det är hon... ' "

Ensam är stark.

Vissa strider måste man klara av helt på egen hand utan hjälp, för att sedan komma tillbaka starkare än någonsin.

Varför är det så svårt att förklara detta för någon?

Jag försöker få en person att förstå detta, det är inte lätt, men det måste göras, hur mycket jag än sårar personen ifråga, så hoppas jag att han/hon förstår mig senare i framtiden och förlåter mig för mitt agerande.

Du behöver inte mig för att klara av detta, du kommer att klara det fint helt på egen hand, även om du har svårt att förstå det nu, du måste få perspektiv på allt, se långsiktigt..

Dagens citat

En grupp på facebook heter:

"I don't need sex - the law programme fucks me all the time"

- Jacob Thylin

Lite skojigt!
Vet ej vem som var först med detta uttryck men såg det på Jacobs sida första gången, så han får äran av mig.

(Blir ingen sömn för mig, är fortfarande inte färdig med PM'et)

Ett tråkigt vardagligt inlägg.

PM!!

Mitt Pm ska vara inlämnat senast imorgon kl 12, och jag är långt ifrån färdig!

Snälla skjut mig någon! Jag är alltid såhär, ska stressa in i sista minuten! Jag är tydligen inte ensam om att sitta i den här sitsen, det är fler i klassen som har kommit lika "långt" som mig, känns som en lite tröst att veta att man inte är ensam och onormal.

Hur har dom tänkt att man ska hinna med allt? Pm, sokrat, seminarium och föreläsningar, allt på en och samma vecka?!

När ska man egentligen ha tid och läsa allt man borde läsa? Visst kan man läsa allt, men lär man sig något av att bara mala på?

Vi får hoppas det!

Misstolka mig inte nu, jag klagar inte, jag älskar att läsa juridik, även om vissa delar inte är världens roligaste.

Ska ta en liten middagslur, samla energi och sen börja skriva tills jag är klar, jag har en känsla inom mig som säger att allt kommer att ordna sig och bli bra!

Hej så länge!

Ett ord.

Det är så lätt att bara släppa taget och må dåligt, att sitta och vara bitter, tänka dumma tankar, göra saker som man aldrig trodde man skulle göra. Varför släpper man taget så snabbt? Varför har vi så bråttom? Varför vill vi ha alla svar direkt, varför kan vi inte lära oss att ha tålamod, att ta ett djupt andetag när det känns som tuffast och bara finnas där för varandra?

Jag lär mig nya saker om mig själv varje dag, jag har lärt mig en sak på senaste och det är att inte prata för stort, man vet aldrig vad som väntar runt hörnet, kanske hamnar man i en sits där man gör en sak som man tidigare sagt att man _aldrig_ skulle göra, bara för att omständigheterna inte ger en ett annat val? Eller, är det inte så att man alltid har ett val, men ändå gör det man vet är fel?

Tålamod är allt som krävs, men hur vet man egentligen när det är dags att ge upp?
Vad gör man när alla är emot dig, men du vet någonstans i ditt hjärta att du gör rätt och att det kommer att bli bra i slutändan? Finns det ens garantier för något här i livet?

Ett ord, ett leende, en stöttande handling är allt som krävs för att få bort allt det bittra, ett gulligt ord om dagen är allt som krävs för att man ska ta sig igenom medgångar och motgångar och känna att det faktiskt är värt det.

Jag är lite snurrig för tillfället och vet inte ens vad det är jag försöker få ner på bloggen, allt är osammanhängande och allmänt virrigt, precis som jag själv är just för stunden!

God natt kära läsare, och glöm inte att lämna spår efter er.

Vem är du?

Vilka är ni som läser min blogg och varför läser ni den?

Vad vill ni att jag skriver mer om?

Mellan 50 och 100 st läser min blogg varje dag, vore kul om ni som regelbundet läser den kommenterade och besvarade mina frågor.

Och nu måste jag återgå till mina studier, har ett PM som ska in på fredag som är långt ifrån färdigt..

Minnen från min barndom

När jag var liten var jag som en tant i minatyrformat, jag pratade och betedde mig precis som en gumma. Jag hade en vass liten tunga och visste exakt hur jag skulle ge svar på tal redan som 2-3åring. Jag var min farmors lilla bebis, hon tog med mig överallt som liten, det var nog därför jag var så otroligt lillgammal av mig.

Jag tänkte berätta om ett minne jag har, jag tror att jag var mellan 2,5 och 3år gammal när detta inträffade. Min farmors svåger hade just dött, och jag hade smygit mig ut utan att säga något till mamma för att leta efter farmor, så jag började promenera mot sorgehuset.

När jag kom fram hörde jag ljud runt hörnet av huset, jag tittade försiktigt och synen som mötte lilla mig var inte vacker alls, jag blev rädd och sprang snabbt in i huset, rakt in i farmors famn. Rummet var fullpackat med människor som satt och grät, skräcken i mina ögon var inget någon lade märke till, alla var upptagna med sina klagosånger.

Jag ska förklara vad jag tyckte att jag såg, och vad det var jag såg egentligen. Jag tyckte att jag såg några män stycka en kropp, det var fullt med blod som rann, jag tog för givet att det var farmors svåger dom styckade eftersom att han hade dött dagen innan. Jag fick för mig att de skulle tillaga köttet och dela ut till alla bybor precis som man gör precis efter en begravning, man lagar mat i den dödes "ära" och alla som vill kommer och äter den.

Jag höll detta för mig själv ett bra tag, sedan berättade jag för farmor hur jag hade sett dom stycka "farfar Momos" kropp, och att alla utom jag ätit av den. Farmor började skratta och sa att det jag såg inte var hans kropp utan ett lamm, och att det var lammkött som fanns i maten och inte "farfar Momos" kvarlevor.

Vilken lättnad det var att höra, i alla dessa år hade jag trott mig sett något så fruktansvärt när det i själva verket bara var ett lamm.

Jag har några minnen till från tiden innan vi flyttade till Sverige, men spar dom till en annan gång..

Såhär såg jag ut då:

Jag tycker att ni som läser bloggen kommenterar alldelses för lite, detta får mig att tappa motivationen till att uppdatera bloggen.

:)

Vill bara önska alla en fortsatt trevlig helg, kommer eventuellt att ta en lite paus från bloggen i några dagar framöver, då jag har fullt upp med studierna!

Beyaz Melek.

Tittade på en film igår natt innan jag la mig, den heter "Beyaz Melek"(länk till filmen) vilket betyder "Vit ängel". Det är en turk/kurdisk film, huvudrollen hade Mahsun Kirmizigul, det pratades lite kurdiska i filmen vilket var kul, men annars var det en sorglig film, jag grät mig nästan igenom hela.

Den handlade om ålderdomshem i Turkiet, det är inte vanligt att lägga in sina föräldrar på sådant där nere, då det strider helt emot normen och klassas som något riktigt fult, man tar hand om de sina oavsett vad.
Det finns under 300 ålderdomshem i hela Turkiet, av ca 70 miljoner invånare är det under 17 tusen gamla som bor på dessa hem, en ganska liten siffra.

Jag personligen skulle nog inte kunna lägga in mina föräldrar på ett ålderdomshem(om inte de var i behov av vård och jag inte skulle klara av att sköta om dom själv, och inte hade något annat val), då jag inte litar på människorna som jobbar inom vården, förutom min mamma som är världens bästa undersköterska!

För många år sedan sommarjobbade på ett hem, den avdelningen jag var på behandlade de gamla som om det vore deras egna föräldrar, det var kärlek och omvårdnad som var a och o där. Avdelningen bredvid, där satt en gammal herre och skrek förtvivlat på hjälp, han hade maten framför sig och ville inte ha mer, det var smutsigt och lunchen var över för länge sedan, han fick en snäsning till svar, hur kan man behandla en hjälplös människa på det viset? Det är sjukt att det ska vara så stor skillnad från avdelning till avdelning.

Mina föräldrar har tagit hand om mig och gett mig precis allt jag vill ha, även när vi levde i total fattigdom. Vi bodde uppe i "kojor" runt omkring i Alanya där mina föräldrar tillverkade träkol, högt uppe bland bergen. Min pappa gick ner för berget och köpte bananer och persikor till mig flera gånger i veckan, detta klassades som lyxvaror på den tiden, men det var något pappa prioriterade framför allt annat, och så har det alltid varit, vårt bästa före allt. Mina föräldrar har verkligen gjort allt för oss barn och gör det fortfarande, jag har aldrig behövt känna att det fattas något, det minsta jag kan göra är att ta hand om mina egna föräldrar när ålderns höst börjar närmar sig och ge tillbaka allt som de har gett mig och mina syskon.

Våra föräldrar är anledningen till att vi ens andas på denna jord, tanken på att de en dag ska lämna oss får det att bränna till under mina ögonlock. Jag kommer göra allt i min makt för att mina föräldrar aldrig ska känna sig som en börda som många av de gamla i filmen gjorde, alla förtjänar ett värdigt slut på sitt liv fyllt med kärlek, lung och ro.

Ömsesidig kärlek.

Her ask masal olmak ister, öyle degil mi?

Detta är en mening som jag har lite svårt att översätta, men innebörden är ungefär att alla vill att deras kärlek ska vara som i sagorna, berättas vidare som en saga.

Visst är det väl så, tänk om man ändå kunde ha en så fin och ren kärlek som vi läser om i sagornas värld.

Vore inte det underbart?

På senaste har jag börjat märka hur mycket människor runt omkring mig älskar varandra och hur mycket det syns på dom, det syns i deras ögon, hur besvarad deras kärlek är, det lyser lycka om dom, detta ger mig hopp..

Hopp om att det faktiskt finns en ren och lika rosa ömsesidig kärlek som i sagorna där ute, den finns, det finns människor som fortfarande tror på kärleken och värdesätter den. Vad vore egentligen livet utan kärlek? Är det inte kärleken som håller oss levande? Är det inte den som påminner oss om att alla bekymmer i världen är värda alla besvär och att varje sekund, minut, timme, dag räknas med den vi älskar?

Varför ha bråttom och gifta sig med någon bara för sakens skull?

Nu ska vi inte dra alla kurder eller människor från mellanöstern över en och samma kam, men många jag känner har gift sig av helt fel anledningar, och det visar sig nu, fasaden om ett lyckligt par går inte att hålla uppe särskilt länge.

Vissa gifter sig för att folk har hört att man dejtar eller har ett förhållande, vem bryr sig egentligen? Vi lever bara en gång, varför ska vi medvetet gå in i något vi vet inte kommer att fungera i längden för att få tyst på människor som har alldeles för stora öron och munnar, människor som inte har något bättre för sig än att snacka skit?

Det är inte fel att älska någon, och det är heller inte fel att tro sig älska någon och sedan inse sitt misstag och gå vidare med sitt liv. Det är bättre att göra slut, än att gifta sig av fel anledningar, bli olycklig och skilja sig.

Att gifta sig har inte samma innebörd som förr, människor ingår äktenskap med äktenskapsförord, det är ungefär som att redan innan man tagit det första steget in i ett liv tillsammans bestämma att man kommer att gå skilda vägar en dag, en säkerhet för att man inte ska gå ifrån äktenskapet lottlös, eller vad man nu ska kalla det.

Det är synd, verkligen synd.

Lite tankar bara innan jag går och lägger mig.

God natt kära läsare, glöm inte att lämna ett spår efter er.

En liten notis.

Ni som vill kommentera, men inte vågar för att ert IP-nr loggas här på bloggen, ni har absolut ingenting att oroa er för, så lätt är det inte att spåra någon via IP-nr. Det längsta jag eller någon annan kan komma genom att spåra ert IP är att få reda på i vilken stad ni bor. Ingen internetleverantör ger ut någon kontaktinformation hur som helst, det krävs en polisanmälan, och att polisen tar anmälan på allvar.

Ville bara påpeka detta.

Sen att vissa bloggare påstår sig kunna spåra allt och alla, är bara att ta med en nypa salt.

Har man en dynamisk Ip-adress är det ännu svårare att ens kunna veta vem som är vem, då adressen ändras automatiskt.

"Dynamisk IP innebär att IP-adressen till nätverkshårdvara eller en nätverksansluten dator inte är fast utan tilldelas automatiskt, oftast av en DHCP-server. DHCP-servrar finns ofta i routrar.
Dynamisk IP förekommer ofta i lokala nätverk där det ofta krävs för internet-åtkomst för respektive dator i nätverket. IP-adressen tilldelas då av en router (ofta med DHCP).
I många bredbandsabonnemang (ADSL) "lånas" abonnentens externa IP-adress av internetleverantören under en begränsad tid. Detta innebär ökad säkerhet mot intrång, eftersom det är inte garanterat att samma IP-adress delas ut vid nästa "lån". Dock är den varierande IP-adressen ett problem om abonnenten vill driva en server, eftersom dessa kräver en statisk IP-adress. Ofta kan abonnenten beställa en statisk IP-adress av sin internetleverantör, ofta mot en mindre summa.."

Förväntar mig att "kär-kurd" ska berätta om sin kärlek vid första ögonkastet nu ;)

Ingen återvändo!

Jag satt och tänkte ett tag, en bra stund, sen tog jag ett beslut, och innan jag hunnit ångra mig rullade jag med all min kraft stenen till grottans öppning och stängde igen. Nu finns det ingen återvändo! Grottan är stängd och stenen som håller det som finns i grottan utom räckhåll är för tung för att lyftas bort. Ingen kraft i världen kan rubba den.

Idag mår jag såhär :)

Kan man älska/bry sig om två personer samtidigt?
Säg att man har två personer i sitt hjärta, en person som man varit tillsammans med en längre tid medans den andra har funnits i tankarna under några år, men ni har inte upplevt något tillsammans, utan det har räckt med blickar, lätta beröringar som att ta i hand, en puss på kinden, att bara vara närvarande i samma rum och ändå känna en stark dragningskraft, som att stå i ett magnetfält där plus och minus möts.

Finns det något som heter kärlek vid första ögonkastet, kärlek som bara uppstår från tomma intet med en person du knappt känner? Hur ska man välja vem som är rätt?
Han som finns här och nu, eller han som alltid har funnits där i tankarna, långt långt långt borta?

Ni som läser bloggen, lämna gärna ett spår efter er :)

Vill även tillägga att det mesta jag skriver här är tankar och funderingar, det behöver inte alltid vara så att alla exempel som jag tar upp har med mitt liv att göra, kan vara någon i min närhet också.

Dagens citat

"Du kan ge utan att älska, men du kan inte älska utan att ge. "

-Ami Carmichael

Att älska handlar om att ge och ta, en person som påstår sig älska men som bara tar utan att ge något tillbaka vet inte vad älska är.

Jag blir inte klok på kärleken, det är som spöken, många tror på att spöken finns på riktigt, men få har sett dessa andar i verkligheten.

Spiderman

Har haft fullt upp med studier och en arg spiderman den här veckan, nej då han är världens gulligaste spiderman, lite busig kanske, men underbar.!Jag har ännu mer fullt upp denna vecka, förstår ej hur jag ska hinna med allt! Ville bara tala om att jag lever och be om ursäkt för den dåliga uppdateringen av bloggen. Jag och lilla hjärtat

Klockan är 07.07 och jag har inte gått och lagt mig ännu. Jag började skriva på ett inlägg kl 05, när jag var klar med skrivandet och skulle lägga till en bild kom det upp ett fel meddelande där det stod nåt i stil med: "Blogger fungerar inte för tillfället"

Blir man inte förbannad då?
-Jo, särskilt om man heter Gülay och skriver världens tråkigaste PM när alla andra sover sött i sina sängar för länge sen.

Jag hade tänkt att skriva klart PM'et nu under natten, men det fungerade inte så bra, har iaf kommit en bit på vägen. Det svåra är att komma igång, när man väl kommit igång går det snabbt. Ville så gärna bli helt klar innan kusinen med familj kommer, men men.

Idag händer det mycket, det är begravning på förmiddagen, gäster som kommer på eftermiddagen och hennafest på kvällen, konstigare dag får man nog leta efter länge, hur ofta går man på en begravning och fest samma dag?
Inte ofta, vet inte ens jag hinner gå på festen ikväll, allt hänger på mitt PM.

Må tanten som dog vila i frid och må hon som ska gifta sig leva lyckligt med sin blivande make lika länge som tanten som dog levde(vet inte vad jag skrev nu, men skyller på sömnbrist).

Nä nu måste jag återgå till studierna, jag som aldrig dricker kaffe har druckit två stora koppar, tror att jag måste dricka en tredje snart om jag ska orka.

Livet som student är bra underbart, tycker ni inte?

Mening med allt?

Fick ett samtal för en stund sedan, ett sorgligt samtal som fick mig att rysa. En av mina närmaste vänner har fått missfall, hon fick veta att hon var med barn för 6dagar sedan, och hade precis börjat vänja sig vid tanken av att bli mamma. Jag kan nog inte ens komma i närheten av att föreställa mig hur det känns för henne, vissa saker måste man uppleva själv. Jag kan bara dela hennes sorg, men samtidigt så tror jag att det finns en mening med det. Om allt vore som det skulle med barnet, hade inte hennes kropp stött bort fostret.
Herseyin bir hayiri vardir, eller xera, som man säger på turkiska och kurdiska. Betyder ungefär samma sak som "allt har en mening".

Du kommer att bli mamma igen, och du kommer att bli en helt underbar sådan, världens bästa. Du frågade mig för några dagar sen om du skulle klara av ett barn, och du fick "Ja, du kommer att klara det galant, om du tar hand om andras barn som om de vore diga egna, hur tror du då att du kommer ta hand om ditt eget?"

Din hälsa är viktigast min gumma, bebisar går alltid att skaffa, canin sag olsun.
Men visst är världen orättvis, ibland undrar man varför en ung tjej ska få känna på känslan av att bära på ett barn, vänja sig vid tanken och sedan bli av med det lika snabbt som det kom? Som om det vore en dröm, vad är det nödvändigt för?
Man blir knäpp av att tänka på det här viset, det går att ta det hur långt som helst, och det finns värre saker än dessa, men jag antar att allas bekymmer är stora för dom, även om det finns större orättvisor i världen.

Vänta..

Finns det något som är värre än att vänta?

-Ja, det finns det, finns mycket värre saker, men att vänta tillhör ändå något som jag ogillar starkt!

Särskilt om man har planerat att göra något tillsammans med någon och går upp tidigare än vanligt på sin lediga dag. Idag var en sån dag för mig, jag blev galen av att vänta. Klockan blev 12, 13, 14, 14.30 tills personen jag skulle träffa hörde av sig.

Har man planerat något, så ska man hålla det, avsett vad! Man ser till att gå upp, eller så hör man av sig natten innan om det blivit sent, skriver att man kanske inte hinner, ett litet sms, det är allt som krävs för att slippa få mig att bli förbannad.

Hänt är hänt, och halva dagen gick till att bara vänta..

Gör inte så! Ni som läser bloggen och har en tendens att göra det jag just beskrivit:

-GÖR INTE SÅ!

Vad dåliga ni är på att kommentera, ni får mig att tappa motivationen att fortsätta blogga när ni inte lämnar spår efter er.

PM nästa!

Hemtentan är avklarad och inlämnad, nu återstår PM'et.
Jag har fått världens sämsta ämne att skriva om, känns jobbigt, det är inte alls intressant. Jag ska skriva om lagen om företagsinteckning och varför den ska ändras tillbaka till lagen om företagshypotek, analysera motiven bakom ändringen. Visst låter det kul?

Livet rullar på som vanligt, och jag har faktiskt inte känt för att blogga, ni som brukar läsa min blogg vet att jag inte tycker om att bara blogga för bloggandets skull.

Har en fullspäckad vecka framför mig, ska få besök från London, min kära kusin och hennes familj, mitt lilla kusinbarn Arda. Jag längtar!

Här har ni mitt lilla hjärta Arda i min pappas knä:

PAUS

Ska ta en paus från bloggen, jag har fullt upp med mina studier för tillfället, en hemtenta och ett Pm på gång.

Ta hand om er tills dess, ni kan sysselsätta er med att läsa mina gamla inlägg, finns en hel del att läsa. ;)

Glöm inte att lämna spår efter er genom att skriva kommentarer.

Min väg?

Känns som att jag kommit till ett vägskäl, jag måste välja åt vilket håll jag ska gå, men jag kan inte. Jag står där i mitten och tittar åt båda hållen, ska jag gå åt höger eller vänster, eller kanske rakt fram? Väljer jag vägen rakt fram, blir det helt på egen hand, ensam..




Det är verkligen inte lätt, jag är så förvirrad.

-HJÄLP!
Förstår inte varför jag ropar på hjälp, det spelar ju egentligen ingen roll.

Jag har alltid varit en person som går min egen väg, oavsett vad någon säger, jag kan lyssna och ta råd, men i slutändan gör jag det jag hade tänkt från början. Ni som känner mig borde ha lärt er det vid det här laget, jag vet att ni vill mitt bästa, jag uppskattar det, men jag måste fixa detta själv, helt på egen hand.

Har lyssnat på massa kärlekslåtar hela dagen, fråga mig inte varför.
Tänk om kärleken kunde vara lika fin i verkligheten som den är i de olika sångtexterna, man blir nästan kär i kärleken, kär i musiken. Finns det någon som lever den kärleken vi ser på tv och i sångtexterna?

Kan den vara så fin och ren?
Jag trodde att man bara kunde älska en person på riktigt tills jag växte upp och insåg att det bara vara en rosa flickdröm, något som inte existerar. Människor blir kära varje dag, flera gånger per år, människor säger att dom älskar varandra lika lättvindigt som man säger "hej".

Det är som att kärleken inte har samma innebörd som den hade förut. Allt är så lätt nu för tiden, människor gifter sig, skiljer sig, skaffar barn som om det inte vore något speciellt, allt känns så lätt.

Vissa kan skaffa barn med en person, men inte gifta sig? Hur kan man skaffa något som är så bindande som barn, men inte gifta sig? Jag blir nästan knäpp av att tänka på sånt här.

Vet inte vad jag vill komma fram till med det här inlägget, kände bara för att skriva ner lite av mina tankar.

Kommer ni ihåg beslutet jag tog? Och hur stolt jag var över mig själv, ledsen att göra er och mig själv besviken, men det verkar som att jag inte kan hålla det jag beslutade. Jag var visst inte redo för att ta det steget ännu, jag försökte, men tyvärr.

Har en anonym läsare som börjat tröttna på mig och mina inlägg kring mina beslut och att jag inte berättar vad saken handlar om. Tålamod, jag kommer att skriva ner allt när det är dags.

Jag kan inte avslöja allt om händer i mitt liv, måste hålla vissa delar för mig själv.

qJag är väldigt besviken på mig själv, men vad ska jag göra? Jag gjorde mitt bästa och jag misslyckades, man måste nog misslyckas några gånger innan man lär sig.

Dagens citat:

"Ett ögonblicks tålamod kan rädda från stor olycka.

Ett ögonblicks otålighet kan förstöra ett helt liv."

Obesvarde frågor?

Jag vet inte om det bara är jag, eller om det finns fler där ute som fungerar som mig. Jag ger bara inte upp, jag _måste ha svar på alla frågor för att kunna släppa något, allting måste vara kristallklart.

Ett litet ordspråk:

"Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört."

Från det ena till det andra

Det är inte helt lätt att följa beslutet jag tog, men jag har lyckats hittills, hur jobbigt det än känns.

Jag tog ett stort kliv idag, gjorde något som jag inte trodde att jag skulle göra i det här skedet, men jag gjorde det!

Är stolt.

Från det ena till det andra.

Jag hörde att en gammal kompis till mig har mist sin pappa, jag kände att det vred till i magen när jag hörde det.

Vad hemskt, hur hanterar man något sådant?

Jag kände hur det brände under mina ögonlock bara jag tänkte den hemska tanken.

Må din pappa vila i frid gumman, han kommer alltid att leva vidare så länge du håller honom levande i ditt minne.

Dagens citat

"Vi är alla änglar med endast en vinge,

och vi kan endast flyga genom att omfamna varandra."

-Luciano de Crescenzo

Jag valde att lyssna på den lilla ängeln, det blir bäst i slutändan.

Dagens citat

"Vi är alla änglar med endast en vinge,

och vi kan endast flyga genom att omfamna varandra."

-Luciano de Crescenzo

Jag valde att lyssna på den lilla ängeln, det blir bäst i slutändan.

Förvirrad

Är lite förvirrad just nu, känns som att jag har en liten ängel på ena axel och en djävul på andra, vet inte vilken jag ska lyda?

If I Stop Caring. Will My Heart Stop?

Ibland hatar jag mig själv och mitt hjärta. Jag är så svag för människor jag bryr mig om och älskar, vissa av dessa förtjänar egentligen inte mitt medlidande eftersom att de är dessa som orsakar min sorg.

Vad ska man göra egentligen? Hur ska man göra för att sluta bry sig? Jag önskar att man bara kunde stänga av alla känslor och fortsätta med sitt liv utan att bry sig om någon, i alla fall sluta bry sig om människor som inte förtjänar ens medlidande.

Hjärnan är smart och har alla svar, men hjärtat, varför ska hjärtat alltid vara den svaga länken som förstör allt annat?
Jag har verkligen försökt nå fram till den här personen, men utan framgång. Huvudregeln är ju: om en person inte bryr sig om sig själv, så förtjänar denne inte medlidande från någon annan.

Jag vet alla svar, men det är som sagt den där lilla svaga länken jag har på vänster sida av bröstet som krånglar till allt.

"When one door of happiness closes, another opens; but often we look so long at the closed door that we do not see the one which has opend for us"

-Helen Keller

:S

Känner mig ungefär så som på denna bild..

Vakna!

Många i vår omgivning är inte medvetna om hur bra de har det egentligen, vilka fina underbara människor de är omringade av. Dessa individer ser och värdesätter endast saker och människor som inte är värda uppskattning.

Man kan inte göra så mycket åt dessa människor, de får helt enkelt leva och lära av sina misstag, men i de flesta fall är det redan försent när de väl har insett sina misstag. Det finns personer som får mer än en chans i livet och sumpar det ändå, vad ska man säga till dessa?

Hur ska man få en människa vakna ur sin dvala? Hur ska man få en person att börja uppskatta saker som är värda att uppskatta? Går det?

Jag vet inte, jag har nog gjort allt i min makt för att få en viss person att vakna upp och börja inse ett och annat, men utan resultat.

Vakna upp och ryck upp dig själv innan det är försent! Du lever bara en gång!

Jag säger detta i egenskap av en person som bryr sig om dig på riktigt, du kommer att förlora stort i längden.

Följa mina egna råd

Jag brukar vara väldigt duktig på att ge andra goda råd, tänk om jag ändå kunde försöka följa mina egna råd för en gång skull, vad lätt allt skulle vara då.
Jag tror att jag tog rätt beslut, jag valde faktiskt att följa ett råd som jag vet att jag skulle ge och har gett mina vänner som har varit i samma sits som mig.

Det är inte nyår nu men, tänkte avge ett litet löfte till mig själv ändå. Från och med nu ska jag verkligen följa mina egna råd. Man ska se på sig själv och sin situation ur en annan persons synvinkel, en person utifrån ser problemen tydligare än en själv, särskilt om man är under en sorts "berusning", vill inte gå in på exakt vad jag syftar på här.

Vissa personer har en förmåga att tänka på andras behov före sina egna, jag är en av dessa. Jag tror att jag är "superwoman" och att alla andra är svaga, att jag klarar av att bli besviken och ledsen, men att personen framför mig är lika bräcklig som en ömtålig blomma. Jag är inte "superwoman", även jag kan vara lika bräcklig som den ömtåligaste av alla blommor, pga detta tänker jag vara försiktigare i fortsättningen, jag vinner på detta i längden har jag kommit fram till.

Kanske bara svamlar just nu, ville försöka sätta ord på mina tankar, vet inte om jag lyckades denna gång. Sätt alltid dig själv i första rummet oavsett vad, du lever bara en gång, detta är mitt råd till er idag, slösa inte din tid på någonting som ändå är dömt att misslyckas.

Beslut

Tog ett viktig beslut igår, förhoppingsvis så var det rätt beslut. Det känns iaf som om detta var den enda utvägen, jag har skjutit upp det alldeles för länge och på vägen hit har jag inte blivit annat än besviken, gång på gång, på gång.

Det var ett beslut jag funderat länge på att ta, visste bara inte hur jag skulle bära mig åt innan, när, var och hur jag skulle ta det.

Det blev kanske inte exakt som jag ville, men hade inget annat val.

Livet är bra underligt, man vet inte vad som ska hända om en minut, allting kan förändras på bara några sekunder.

Diana och Ninos

Önskar er all lycka Diana och Ninos!
Lite bilder från bröllopet:

Bröllopet var underbart, allt var perfekt!