v. 8..

..Och illamåendet har bara blivit värre, det känns bäst när jag bara ligger ner helt stilla.

Dagens citat

"Barn har aldrig varit särskilt bra på att lyssna på de vuxna, men de har aldrig försummat att imitera dem."

-James Arthur Baldwin

SD som vågmästare!

Jag finner inga ord, tänk att SD är större än både V och KD, var är Sverige på väg?

Jag trodde att helylle Sverige kanske lärt sig en läxa genom all undervisning vi fått i skolan om förintelsen. Det kanske är att ta i nu, det kanske ligger för mycket känslor bakom det jag skriver, men att ett parti som SD blivit vågmästare i riksdagen är skrämmande.

Ett parti som SD som inte kan ett dugg om politik och inte har någon plan om hur Sverige ska styras, ett parti fyllt med rasister, att ett sådant parti ska ha en så stor makt är helt ofattbart!

Ett parti som skyller kriminaliteten på invandrare istället för att se det verkliga problemet.

Ja, jag vet inte vad jag ska säga, jag skämdes över att vara en del av Sverige igår.

Omvärlden skrattade åt Sverige igår.

Vissa som läser detta kommer nog tänka:

"Åk tillbaka till stället du kom ifrån"

Javisst skulle jag kunna göra det, men inte ens där känner jag mig hemma, jag är en del av en generation som växt upp i en kulturkrock, en person som är svensk i Turkiet och kurd i Sverige!

8,3 % av Söderhamnsborna har röstat på SD, det är skamligt! Jag undrar vad Söderhamnsborna skulle äta om alla invandrare stängde sina verksamheter i denna stad under en vecka.

SD åt fetaost och bulgur m.m på en fest dom hade, passade inte den svenska maten då? kunde dom inte ha nöjt sig med potatis, falukorv och köttbullar? Jag menar, ska man vara rasist och bära så mycket hat inom sig då kan man ju göra det ordentligt, eller?

Men trots detta ska vi inte glömma 94,2 % som inte röstade på SD och alla som demonstrerar ute idag, det får mig att känna stolhet inför att vara en del av Sverige igen.

Dagens citat:

‎"– Först vill jag säga ett oändligt tack för allt ni gjort i denna valrörelse. Den här dagen är trots allt det finaste som finns i demokratin, då alla har en röst och alla har lika mycket värde, och det ska vi fortsätta säga till Jimmie Åkesson"

- Mona Sahlin

Jag har haft ett litet helvete sen sist jag skrev.

Nätterna är värst, kan inte sova, pga illamående och värk i magen.

Förut när jag åt frukter med mycket kärnor i brukade jag föreställa mig att en av kärnorna jag ätit kanske börjar gro inne i min mage, och varje gång den tanken slog mig, kändes det riktigt äckligt i magen, exakt så känns det i min mage nu.

Jag inbillar mig säkert det mesta, men det är en riktig plåga när man mår dåligt, det är som att vara magsjuk hela tiden.

Jag fick en fråga om hur mycket jag har kvar på min utbildning, jag läser termin 5 nu, utbildningen är 9 terminer. Jag funderar på att ta uppehåll redan nu om jag inte blir bättre.

Sedan vill jag passa på och säga GRATTIS Dorin till lilla bebisen!

Illamåendet har bara blivit värre och värre, jag är orolig, ser ut som att jag brås på mamma, då kommer jag att var sjuk graviditeten ut. Spydde för första gången. Idag tog jag mig knappt upp ur sängen, gick upp kl 17 till slut, tvingade mig själv att klä på mig och gå ut och få lite frisk luft.

Vad mycket man får stå ut med för dessa små mirakel, men det är värt varje sekund, även om man i sin värsta stund tänker:

"Vad är det jag gett mig in på..?!"

Sen får man lite dåligt samvete när man mår lite bättre och säger:

"Förlåt lilla bebisen, mamma älskar dig".

Mamma..

Jag ska bli mamma..

Herregud!

Igår kände jag mig lite illamående för första gången under min graviditet. Jag hoppas verkligen att jag inte liknar mamma och min syster som var sjuka hela graviditeten.

Det känns så konstigt att ett litet liv växer inom mig, lite läskigt. Det är så fascinerande.

Jag är inte den första och absolut inte den sista som kommer att få ett barn, men trots att detta är det mest naturliga som finns i världen, förmågan att kunna försöka sig, så är det ändå så ofattbart, så otroligt!

En spännande resa väntar oss..

Mina första tankar..

Nu har jag börjat smälta att jag ska bli mamma, att jag ska få ett litet mirakel i famnen om några månader. Ett litet knyte som kommer att vara bunden till mig vart jag än går, helt beroende, ett oskyldigt litet liv.

Det känns helt otroligt!

Jag har alltid velat ha barn, men jag trodde att jag skulle planera det in i minsta lilla detalj då jag är lite av ett kontrollfreak och nu kom det helt oväntat, en fin överraskning.

Mina första tankar var:

"Men herregud, min utbildning, vi har inte gjort något tillsammans, knappt träffats jag och maken, herreguuuuuuuuud, panik, chock, panik!"

Sedan började jag vänja mig vid tanken, och då insåg jag att ingenting är omöjligt och att man får göra det bästa av situationen.

Min utbildning är det minsta problemet, jag ska försöka läsa denna termin och nästa, iaf fram tills bebis kommer, sedan blir det ett litet studieuppehåll.

Jag blev också lite ledsen över att jag och min man inte haft så mycket tid för varandra, vi har inte ens hunnit åka på en resa tillsammans. Vi ska försöka åka någonstans innan bebis föds.

Vårt liv kommer att förändras och den tid vi har nu, kommer inte komma tillbaka, det är både tråkigt och spännande, för vi båda längtar efter att bli föräldrar.

Min man älskar barn minst lika mycket som mig.

Jag vet inte, jag antar att det är mycket känslor och tankar som virrar omkring inom mig, jag kan inte riktigt sätta ord på allt just nu..

Jag kanske behöver ett litet tag till att smälta det ordentligt.

Jag ska försöka blogga så ofta jag kan, just nu känner jag mig helt slut, trött och seg.

Hej så länge och tack så mycket för era gratulationer!