09 december 2008

Älska mig mest..

Att lyssna och ta åt sig av andras råd kan vara till en stor hjälp, oftast, men inte alltid.
Jag har en tendens att lyssna riktigt noga och visst tar jag åt mig, men någonstans långt inom mig har jag redan beslutat lösningen på problemet, innan jag ens har börjat lyssna på min rådgivare, och oavsett vad någon säger, så blir det alltid det jag tänk från början som blir mitt slutgiltiga beslut.
Jag tänker så otroligt mycket de senaste dagarna, det känns som att hjärnan överhettas ibland, detta är nog anledningen till varför jag inte sover så mycket dessa dagar. Jag kan inte riktigt slappna av och varva ner alla tankar i hjärnan, jag kan ligga och vända och vrida i sängen i flera timmar.


"Älska mig mest när jag förtjänar det som minst, för då behöver jag det bäst"

Sägs det..
Måste ju finnas en anledning till varför det här ordspråket inte har dött ut, eller vad säger ni läsare? Eller är detta bara ett ordspråk påhittat av en egoist, bara för att rättfärdiga dennes beteende?
Vad vet egentligen jag, kanske använder jag detta uttryck för att rättfärdiga mig och mina handlingar? Älskar man någon, oavsett om det är din bror, syster, mor, far, hjärtevän eller en god vän, handlar väl ändå äkta kärlek om att finnas där även i ens olyckligaste stunder, är det inte i själva verket då man behöver varandra som mest?

I vår kultur är det viktigare att närvara vid en begravning, än vid ett bröllop, man finns där för varandra när man är i nöd, man stöttar och finns där även om man stöts bort, en person som mår dåligt är inte riktigt vid sina sinnens fulla bruk och uppfattar inte konsekvenserna för sina handlingar förens långt senare, därför kanske man ska ta hänsyn till detta, men med måtta.
En person ska inte behöva bete sig hur som helst och sen skylla på att denne mått dåligt, allt har sin gräns, och bara du själv kan sätta var din gräns ska gå, ingen annan.
Tack alla mina söta vänner som finns där och stöttar, jag uppskattar verkligen allt ni gör och säger och att ni finns där för mig och delar både min lycka och sorg.

Inga kommentarer: