Pedofilen i Kalmar.

Idag diskuterade vi på jobbet om pedofilen i Kalmar, 21 åringen  som förgripit sig på alla dessa små oskyldiga barn. Jag blir så äcklad och illamående av tanken, blir fylld med hat och agg. 

Finns det något värre än pedofiler? Som jag skrev i mitt förra inlägg, den här världen är så hemsk och ond att när man tror man har hört det värsta, så dyker det upp något annat som är värre. Det finns alltid något som är värre, ondskan har ingen gräns.

Vi pratade om vad han borde få för straff, en sa att han borde få dödsstraff, en sa att ingen har rätt att bli hans bödel och att ingen har rätt att ta någon annans liv, och jag håller med om det, men jag är lite av en hycklare när det kommer till pedofiler. Det är mina starka moderskänslor som tar över då, och mamman i mig säger att alla pedofiler förtjänar att torteras tills de slutar andas. 

Jag vill verkligen inte ens tänka tanken om det hade varit mitt barn. Ingen skulle nog kunna hållit fast mig, jag hade slitet honom i stycken med mina bara händer. 

Det värsta är att han säkert kommer få vård och släppas inom kort, släppas så att han kan fortsätta förgripa sig på fler barn. Jag tror inte pedofili är en sjukdom, jag tror det är en sexuell läggning, precis som en homosexuell inte går att göra heterosexuell, så går det inte att omvända en pedofil. Därför är inte vård ett alternativ.

Han borde låsas in på livstid och inte släppas ut i samhället! 

Ännu en gång dyker det upp ett stort VARFÖR i mina tankar. Varför finns det pedofiler? Om det finns en gud, vad är tanken bakom detta? Vad kan ett oskyldigt barn hunnit göra för att förtjäna att ett svin förgriper sig på det? 

Varför så mycket ondska?

För några dagar sen dog en kvinna i vår släkt, jag kände henne inte, jag visste vem hon var och vi hade hälsat på varandra några gånger. Hon lämnade två barn efter sig, 2,5 och 6 år gamla tror jag. Ännu en gång gjorde döden sig påmind, denna gång är det inte mamman som gråter efter sitt barn utan barnen som gråter efter sin mamma.

Jag vet inte vad som är värre, båda är nog lika hemska. Den här världen, det här livet, allt känns som en stor lögn. Man undrar verkligen vad meningen med allt detta är.

Varför föds ett oskyldig litet barn som dör i samband med förlossningen, varför dör en mamma i samband med en förlossning? Varför får vi så mycket och hemska sjukdomar som sliter oss från våra nära och kära? Varför ramlar vi eller är med i olyckor för att sen sitta där som kollin? Varför dödar vi varandra? Varför svälter barn på ena sidan jordklotet medans vi på andra sidan lever i överflöd? Varför föds det pedofiler som förgriper sig på våra fina oskyldiga barn? Varför finns det så mycket olycka och ondska i världen?

Varför varför varför? 

Frågorna är många, men svaren få. Jag skulle kunna sitta här i all evighet och skriva varför si, varför så. Jag får attacker ibland, då jag tänker så mycket att jag nästan blir knäpp, jag blir rädd för mig själv och mina tankar, jag blir rädd för att jag ska framkalla något dåligt bara genom att tänka det. Jag vågar inte tänka på döden, eller att någon i min närmaste närhet ska dö, men tanken slår mig, vid tillfällen som dessa. När döden gör sig påmind på nära håll. Denna vecka två gånger. Vi skulle gått på två bröllop nästa vecka, nu blir det två begravningar istället. Vad är meningen med allt detta?

Jag hatar dessa tankar, man blir nästan galen när man börjar tänka, man blir nojjig och orolig, paranoid. Börjar misstänka allt och alla, för ondskan finns så nära men ändå så långt bort. Jag skulle vilja skydda alla jag älskar från all världens ondska och orättvisor, men det kan jag inte. Jag inte inte göra mer än att försöka leva mitt liv på ett så bra sätt som möjligt, att försöka leva i den här lögnen, där vi lever ena dagen och är döda nästa. Där vi kämpar och sliter och tjafsar och allt vad det är enda stunden, för att i nästa vara helt borta, som om vi aldrig existerat. 

Jag har skrivit detta många gånger och kommer förmodligen skriva det tusen gånger till i min blogg, ta vara på tiden ni har med era nära och kära, ödsla inte tiden på onödigt trams, livet är alldeles för kort för det, vi vet aldrig vad som händer i nästa stund. Såra inte någon, säg inte och gör inte saker ni kommer att ångra. Tänk först, tala sen (detta är även något som jag själv måste träna på).

Njut av livet och glöm inte att tala om för era nära och kära hur värdefulla dom är, hur mycket ni älskar dom, visa uppskattning!

Angående dödsskjutningen på Mesut Sahindal

Må alla inblandade få kraft att ta sig vidare. Både familjen och polisen. Ingen av oss vet exakt vad som hände och vad polisen eller Mesut kände. Vi är inte mer än människor och jag tror inte att någon frisk människa som är vid sina sinnens fulla bruk skulle välja att få någon annans liv på sitt samvete.

Åklagaren gjorde fel från början genom att släppa en person som var i psykos. En person som brutit mot sin villkorliga dom och kontaktförbud ska inte släppas fri mitt i natten! En person som flera gånger samma dag varit helt galen. En person vars hela familj anmäler för att få honom bakom lås och bom för att han inte skulle kunna skada sig själv eller någon annan.
Familjen varnade polisen och sa uttryckligen att de inte skulle släppa honom och spärra in honom. Det är inte lätt att göra en anmälan mot sin man/son/bror men det gjordes för att de ville att han skulle få den hjälp och vård han behövde.

Mesut har behövt vård i över 10 år, men man har inte gett honom det, istället har man låtit honom fortsätta och bli värre och värre genom åren. Vi har en brist i vårt samhälle, en stor brist, vi har alldeles för milda straff och människor får inte den vård de behöver. Saker och ting tas inte på allvar. Hur tänkte den där åklagaren? Hur kan man släppa ut en psykiskt instabil människa som man vet sen tidigare är kapabel till det mesta? Hur kan man släppa ut en sån person mitt i natten?

Vad som hände när han släpptes är bara tragiskt för alla inblandade.
Ingen person förtjänar att se sitt barn skjutas ihjäl på öppen gata, mina tankar går till den stackars kvinna som förlorat två barn som hon burit på i 9 månader och vårdat och tagit hand om så gott hon kunnat för att sen förlora båda med ett skott i huvudet. Jag tvättade bort hans blod från gatan igår, det är nog bland det hemskaste jag gjort i hela mitt liv. Han blev skjuten precis utanför sin mammas fönster, blodet rann ner längs gatan mot gatubrunnen. Det var en hemsk syn som ingen mamma någonsin ska få behöva uppleva. Mitt hjärta gjorde så otroligt ont och jag lider med henne. Ingen ska få behöva överleva sina barn, och ingen ska få behöva se sina barn bli skjutna, den här kvinnan har bevittnat två av sina barns död, på ungefär samma vis. Vad är oddsen för att något sånt ska inträffa? Hur hemskt kan en persons öde vara egentligen?

Livet är så skört, vi vet aldrig vad som ska hända, ena stunden finns vi och nästa finns bara spår av oss, spår av blod på gatan, som i Mesuts fall.
Må hon få den styrkan hon behöver för att klara detta.
Detta är inget som har med etnicitet att göra, knarkare och psykiskt instabila människor finns överallt tyvärr. Jag är så trött på alla smygrasister som kommer fram så fort de får tillfälle, så fort de får tillfälle att säga vilka avskum vi invandrare är och att vi borde skickas hem.

Fadime var inget hedersmord, att dra upp hennes namn i allt detta är bara fel.
Fadime var en tjej som blev och blir fortfarande utnyttjad av media.Jag är släkt med henne och hade vi haft hedersmord i släkten hade det dött en tjej om dagen.
En sjuk människas handling var mordet på henne, må hon vila i frid.
Må Mesut få den frid han egentligen sökte, ingen frisk normal människa skulle springa ut med knivar på öppen gata, han fick inte vården han behövde trots att familjen vädjade om tvångsomhändertagande och tvångsvård istället för att han skulle droga ner sig och åka in och ut ur fängelset. Skada sig själv och andra.
Ni som skriver skit om familjen och att de har en egen lag, döm inte någon ni inte känner. Det är och var en fin familj med ett tragiskt öde. Önskar inte ens min fiende det öde den familjen haft.

Vila i frid.

Varning för bedrägeri på Facebook!

Igår fick jag en vänförfrågan av min kusins man, jag tog självklart emot den. Jag hade honom som vän tidigare men tänkte att det måste varit någon bugg när Facebook uppdatera, många vänner försvinner när sidan uppdateras till en ny version. Hur som helst så skrev personen ifråga direkt efter att jag godkänt förfrågningen. 

Efter två meningsutbyten ville han ha mitt telefonnummer. Jag sa att jag hade bråttom och ej tid att prata i tel, men lämnade ut numret.

Jag fick ett sms direkt från nummer: 72-484 

Det stod : "Du har beställt Facebook RoW. Pris 120,00 kr. For att bekrafta bestallningen ange PIN-kod xxxx PayPal kundtjanst 010-1992-694"

Personen ville ha pinkoden, då blev jag misstänksam och kollade upp att jag hade två profiler med samma person. Jag ifrågasatte och vägrade ge ut koden. Personen sa att han behövde hjälp att låsa upp sin telefon. När han fattade att jag inte skulle gå på det blev jag blockad direkt innan jag hann anmäla personen till Facebook.

Hur som helst så har många råkat ut för detta, och faktiskt angett koden. Bedragarna försöker skicka så många koder som möjligt, en väns make hann ge ut två koder innan han fattade misstanke. I det fallet hade bedragaren kapat hans farbrors id och sagt att han var i akut behov av pengar.

Det ovanliga med allt detta är att personer som är turkisktalande har råkat ut för det och personen skriver turkiska men det är inte Google translate, utan personen kan prata turkiska.

Varna alla ni känner och ge absolut inte ut några koder via era telefonen till någon! 

Jag bifogar bilden från smset jag fick och bilden på smset min väns make fick så att ni ser.