Årets citat

"Hemligheten om hälsa för både sinnet och kroppen är inte att sörja för vad som har hänt, oroa sej för framtiden eller att förvänta sig problem, men att leva i nuet, vis och ärlig."

-Buddha

Detta är ett citat jag vill gå in i det nya året med, något som fler med mig borde göra!

Gott nytt år! Hoppas att alla får en fin dag med sina nära och kära och att det nya året bringar god hälsa, lycka och framgång till er alla!

Dagens citat

"Det är stor skillnad på vänskap baserad på nytta och vänskap baserad på uppriktighet. Bara det sistnämnda förtjänar namnet sann vänskap."

År 2011 går mot sitt slut, vi lämnar ännu ett år bakom oss och jag har blivit 28! Två år kvar till 30! Hur ska man sumera det gångna året?
Det har helt klart varit ett omtumlande år, med både lycka och olycka, ett år fyllt med kärlek och sorg..
Farmors bortgång, älskade älskade lilla farmor, vad jag saknar henne!
Lara, min underbara Lara, det bästa och finaste som hänt mig, det dyrbaraste jag har, mamma älskar dig!
Burkays bortgång, min älskade Burkay, förväntar mig att se "King of Manheim" inloggad varje gång jag loggar in på msn och facebook, eller ett sms under högtider, då du alltid brukade höra av dig, men icke, det finns ingen som dig i släkten och det kommer nog aldrig att finnas någon som dig, du är saknad!
Våra grannars son Nayifs bortgång, en tragedi, må du vila i frid lille vän.
Bulents kusin Salmans bortgång, snälla glada Salman amca, du var en fin person..

Detta är bara en liten del av vad som hänt under året.

Jag hoppas att det nya året blir bättre och att vi får mot en ljusare framtid.
Viktigast av allt, vi är friska, har ett tak över huvudet och mat på bordet, detta är något vi inte borde ta för givet, vilket många gör.

Lite bilder från julen:

Så rolig bild på vår lilla familj, kolla in Laras min.

<3

Dagens

‎"Genom Disciplinens stål formas en karaktär av mod och frid.
Genom Viljans dygd kan du upphöjas till livets högsta ideal och
leva i en himmelsk boning med allt som är gott, glädjefyllt och levande.
Utan dessa två är du som en sjöman utan kompass som till sist går under med sitt skepp."

Dagens

"When life gives you a hundred reasons to cry, show life that you have a thousand reasons to smile."

Det finns alltid något att vara tacksam över i livet, glöm aldrig det :)

Dagens

"Let your smile change the world, but don't let the world change your smile."

Dagens

"Försök aldrig vinna tillbaka någon som valt att förlora dig."

Dagens

"Our lives begin to end the day we become silent about things that matter.."

-Martin Luther King Jr.

Turkisk reporter bekräftar kurdiska nyheter!

Det finns bra människor i Turkiet med ryggrad, människor med samvete, människor med sunt förnuft, för det är det allting handlar om här i livet, att vara människa! Vilket land man är född i eller vilken hudfärg man har är oväsentligt så länge man har ett samvete och moral.
En vän till mig som är turk skrev följande på sin status på Facebook:

"Jag är själv turk, men ändå är jag trött på alla nationalistiska/fascistiska turkar som bor i Sverige. å ena sidan är de inte sena på att klaga på svenskar och det svenska samhället om att de blir diskriminerade som muslimer eller invandrare. Och sen är de inte sena på att klaga på kurder som vill ha sina rättigheter i Turkiet, de anser helt enkelt att de är bättre än kurder, som många nationalister/fascister brukar tro. Jag förstår inte varför de inte flyttar tillbaka till Turkiet om det är så bra där. Just Beat it!"

-Ihsan Kellecioglu

Cüneyt Özdemir, reporter på turkiska CNN ger uttryck åt bla. följande:

"(...)Det är vår uppgift som journalister att upplysa om nyheter, vare sig dem är gynnsamma eller ogynnsamma, till allmänheten. (...). Min roll är inte att vända ryggen till nyheten på grund av att nyheten om att hjälpen i Wan är otillräckliga och att människorna lider inte gynnar premiärministern. Tvärtom, det är min uppgift att upplysa om de hjälplösa tårarna, innan tårarna faller på marken, till allmänheten och premiärministern. Detta är inte enbart en fråga om journalistisk för mig, utan en fråga om mänsklighet och moral."


http://www.kurd.se/mellanoestern/turkisk-reporter-bekraeftar-kurdiska-nyheter

Insamlingen till Van av vår släkt(uppdaterat)

Uppemot 84 000 kr samlades ihop av vår släkt till jordbävningen i Van, och då har inte allt räknats ännu, uppdaterar senare när det är fastställt. Fick fel info innan.

Det bästa av allt är att pengarna ska lämnas över personligen till de behövande, utan mellanhänder och organisationer som jag är väldigt skeptisk emot!

Alla som vill får gärna bidra, även ni läsare, han som ska till Van åker i veckan, allt pengarna används till kommer att dokumenteras på www.tawkirar.com (vår släktsida).

Jordbävningen i Van..

Som de flesta redan vet om de följt nyheterna så har Van drabbats av en jordbävning som krävt många liv, det som är skillnaden mellan denna jordbävning och alla andra naturkatastrofer runt om i världen är att Tayip Erdogan, Turkiets primärminister tackade nej till hjälp från omvärlden, han sa att de skulle hantera situationen själva, men andra ord, tänkte han lämna dessa stackars människor till sitt öde utan att lyfta ett finger.

Nyhetsankare och journalister uttalade saker som:
"Idag nådde en nyhet oss, en nyhet som gjorde oss ledsna trots att den kom från Van"

"Först krigar dom i bergen och kastar sten på polis och militär och nu vill dom ha hjälp, det funkar inte så, man måste sätta lite gränser"

"Lämna dom åt sitt öde"

Detta är bara några av orden som turkisk media använt sig av, det är tragiskt och hjärtskärande hur man kan vara så känslokall och omänsklig när det ligger oskyldiga människor levande begravda under sten och betong som en gång varit hus, hus som byggts så dåligt att de rasade lika lätt som ett hus gjort av en kortlek, 30 sekunder och människors liv var i spillror.

Civila grävde med sina bara händer, de kurdiska partierna och myndigheterna i närheten gjorde allt det kunde, men det var inte tillräckligt, fler liv hade kunnat räddas om den Tayip Erdogan hade tagit emot hjälpen som erbjöds eller om han själv hade åkt ner till det drabbade stället direkt med räddningspersonal direkt.

Allt detta pågick men världen satt bara och tittade på, jag förstår inte att detta inte uppmärksammades, jag förstår inte hur man kan få uttrycka sig på det viset och komma undan med det och jag förstår inte hur man kan få avböja hjälp när man själv inte skickar ner de resurser som krävs för att hantera situationen så bra som möjligt. Människor fryser om nätterna då det inte finns tillräckligt med tält och filtar, småbarn som mist sina föräldrar sitter bland rasmassorna och gråter.. Jag får ont i hjärtat bara jag tänker på det.
Tayip Erdogan var snabb med att åka till Somalia och hjälpa de svältande barnen där, vilket var en bra sak, men han kan inte ta hand om sina egna medborgare, eller han väljer att inte göra det, resurserna finns

Om Turkiet inte vill ta ansvar för sina medborgare, då tycker jag de ska lämna ifrån sig den marken så att kurderna kan ta hand om sig själva utan att behöva vara beroende av kallblodiga fascister som är vid makten.

Jag satt hela dagen igår med att skriva och sprida ordet, jag mailbombade olika tidningar men fick inget svar, jag skickade videoklippen från turkisk TV, men inte ett knyst från någon, man valde att blunda. Jag var inte ensam om att göra detta, de flesta av mina vänner gjorde samma sak.

Nyheter24.se valde att skriva om det även om det inte fick med allt, så var det bättre än ingenting, ni kan läsa vidare på länken nedan.
http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/622541-erdogan-rapportera-inte-om-klagomalen-fran-de-drabbade

Än händer det mirakel, en två veckor gammal bebis hittades levande bland rasmassorna idag, detta inger hopp och jag hoppas verkligen att fler hittas levande och att så några som möjligt har mist livet.. Må de vila i frid och må deras nära och kära få den styrka de behöver för att klara sig igenom detta..

Imorgon är det begravning, släkten har kommit överens om att inte köpa blommor utan att skicka pengarna de skulle köpt blommor för till de behövande i Van.

Vila i frid, må ni hamna på en bättre plats än den ni levde på..

Dagens citat

"När världen säger ge upp, viskar hoppet försök en gång till!"

Vår andra bröllopsdag..

Idag firar vi två år tillsammans som gifta, två år fyllda med kärlek, men det har inte varit lätt alla gånger. Det har funnits stunder då jag bara velat ge upp och gå, det har funnits stunder då jag gråtit floder och det har funnits stunder då jag nästan spruckit av lycka, för det är så det är att vara gift. Det är ingen dans på rosor som alla tror, att gifta sig är lätt, det svåra är att hålla sig gift. I nöd och lust, heter det ju, och så är det verkligen..

Under dessa två år har vi hunnit bli föräldrar och åkt på vår försenade "smekmånad" med vår lilla flicka, må vi få många långa lyckliga år tillsammans fyllda med kärlek.

Må vi få den stryka som krävs varje gång det känns hopplöst att ta oss igenom svåra tider.

För varje hinder vi har klarat av att passera, har vi växt ihop och blivit starkare tillsammans.

Jag älskar dig lika mycket nu som jag gjorde första gången jag sa: "Jag älskar dig" till dig, om inte mer..

Du och Lara är min älskade lilla familj, det är vi tre mot ALLA!

Dagen började inte bra idag, idag förlorade vi Salman Cicek, Bulents kusin.

Han hade varit sjuk i cancer ett bra tag, må han vila i frid.

Han var en bra människa och framför allt väldigt snäll och rolig, mina tankar går till hans fru, barn och barnbarn som han lämnade efter sig, må ni finna den stryka som krävs för att ta er igenom detta.

Vila i frid Salman amca..

Vila i frid lilla ängel..

Den lilla flickan avled av sina skador, må hon vila i frid och de som körde på henne medvetet och de som gick förbi utan att hjälpa henne brinna i helvetet!

Må hennes föräldrar få den styrka som krävs för att gå vidare..

:(

Dålig skräckfilm eller verklighet?

Varje gång man ser eller hör något hemskt tror man att man inte ska kunna höra något värre, men varje gång blir man lika besviken och ledsen och får höra eller se något ännu mer fruktansvärt än det man sett tidigare..

Ni har väl inte undgått att läsa om den lilla 2åriga flickan som blev påkörd av två skåpbilar i Kina? Flickan blev alltså påkörd av förare nummer ett, han stannade till efter att framhjulen krossat barnet men bestämde sig för att döda henne istället, då han ändå skulle få sitta i fängelse och kör på henne med bakhjulen också. Den lilla flickan ligger där i en blodpöl medans massa människor bara går förbi medans den lilla flickan lider och rör på sig, de tittar bara likgiltigt och går förbi. Nu är det dags för förare två att köra över den lilla flickan, han stannar inte utan kör vidare.. Det hinner gå förbi 18 personer innan en kvinna reagerar och hjälper den lilla flickan och ropar på hjälp! Den lilla flickan är i koma, hoppas att hon klarar sig utan allvarliga men för livet.

Hur kan detta vara möjligt? Jag kan slå vad om att dessa personer skulle stannat till om det låg ett skadat djur där. Var är mänsligheten på väg? Finns det ingen medmänsklighet kvar längre?

Sen läser man om den 4årige lille pojken som blev mördad i Ljungby, vad ska man säga om den händelsen då? En man är ute med sitt barn och bevittnar att ett barn blir illa behandlat av andra barn, men gör ingenting åt saken, även han är likgiltig. Hur kan man bara titta på eller blunda och gå därifrån när man bevittnar när ett annat barn blir mobbat/slagen/illa behandlad, hur kan man låta bli att inte ingripa som vuxen/medmänniska?!

Jag blir så orolig för min lilla flicka, ännu mer än innan, måste man kontrollera sitt barn 24/7 i den här världen, ska man inte ens kunna låta sitt barn leka ute på gården, utan att man ska behöva övervaka barnet hela tiden?
Jag kommer nog vara en riktig hönsmamma, eller jag är nog en riktig hönsmamma, även om jag ska försöka att inte visa det för Lara, så hon lär sig stå på egna ben, så kommer jag nog att övervaka henne 24/7 så långt det går, och utom synhåll för henne när hon blir äldre..

Usch usch usch, jag mår illa av den här världen, jag mår illa av människor som dessa, jag får ont i magen av oro och obehag. Det är nästa så att jag vill gräva ner mig i jorden och leva i en liten bubbla, långt från alla dessa monster, för det är vad dessa personer är. Önskar allt detta var taget ur en dålig skräckfilm, men tyvärr, det är i en sånhär värld vi lever i, det är den här världen vi föder barn till..

Svar på kommentar.

Tänkte svara här på en kommentar jag fick idag som lyder:

"Hej kurdishflower, jag har följt din blogg sen 2009 månaden innan du gifte dig. Du är sån otrolig uthållig människa. Jag och min pojkvän har gjort slut med varandra, det var han som gjorde det. Vi är kurder och jag bor i Sverige han där nere. Jag är 18 han är 19. Vi är avlägsna kusiner. Vi började snacka när jag var 12 och han 13. Då var det liksom till och från snack, dvs vi snackade kanske intensivt 1 mån och inte alls på 3 mån osv. Det var mitt fel för jag skulle alltid bryta kontakten för jag var rädd att vi skulle bli bustade. Dock blev vår förhållande allvar nu i somras när jag åkte ner dit med min familj. Det var en underbar förhållande. Men några fick reda på vår förhållande, hans syster bland annat. Nu har han gjort slut, han är rädd att min familj ska få reda på det. Men vi är fortfarande vänner. Men det är så svårt Gulay, mitt hjärta är så krossat. Jag är så deprimerad, jag vill dö. Jag har till och med tänkt på självmord på halvt allvar men jag tänker inte begå självmord. Har du någonsin varit så här sårad? Det känns/kändes verkligen rätt. Jag vill bara dö. Var de så med dig och din man Bulent? Eller gick ert förhållande som på räls? Kommer jag kunna leva utan honom? Hur ska jag klara av det här ? Jag vill bara dö. Jag försöker ta en dag i taget. Det har nu gått 4 dagar. När kommer jag känna att jag kan leva igen utan att älta detta? Snälla kurdishflower hjälp mig. "

Jag vill börja med att säga att ingen har dött av ett brustet hjärta innan och du lär inte bli den första, så självmord och döden är något du absolut inte ska tänka på, alla såna tankar är till för svaga egoistiska människor som inte tänker på sin omgivning. Alla problem är till för att lösas, även om det känns hopplöst ibland.

Dessutom är det inte värt att dö för en killes skull.

Mitt och Bulents förhållande var verkligen inte en dans på rosor, precis som alla andra förhållanden, tror inte att det finns ett enda förhållande där ute som bara går på räls.

Du kommer att kunna leva utan honom och tro det eller ej, när en dörr stängs, öppnas tusen, det gäller bara att se det.

Alla har vi varit kära och trott att vi ska dö utan personen vi varit kära i, men ingen av oss har dött och vi har faktiskt klarat oss ganska bra och mått bra till slut, tiden läker verkligen alla sår.

Första perioden är alltid svårast, men efter nån vecka, månad kommer du att må bra igen. Du måste tänka positivt och koncentrera dig på dig själv och din framtid, att ditt liv skulle kretsa runt den där killen, skulle bara vara tragiskt.

Du ska komma i första hand, ingen annan, och detta får du aldrig glömma!

Kärlek som uppstår vid den åldern du pratar om, brukar faktiskt i det flesta fall _aldrig_ hålla, det är "småbarns-kärlek" som jag brukar kalla det, det är inte äkta, en 13åring vet inte vad kärlek är, inte den sortens kärlek, särskilt inte kärlek på distans och så pass långt som olika länder.

Ert förhållande har mer blivit något du är van vid, något som bara funnits där, något som du tror dig inte kunna vara utan. I själva verket så känner du inte ens den här personen, jag menar, hur skulle du göra det när ni bara haft haft kontakt via telefon och träffats någon enstaka gång?

Allting har med vår inställning att göra, nu gäller det för dig att rycka upp dig och ändra inställning, tänka på dig själv som sagt.

Du är 18, då borde du gå sista året på gymnasiet, fundera på vad du vill studera istället, skaffa en utbildning och lär dig att stå på egna ben utan att vara beroende av någon, det är mitt bästa råd till dig.

Hur bra en kille än verkar, så känner du inte honom förens du flyttat in under samma tak som honom, just därför ska du ha något _eget_ att luta dig tillbaka emot utifall att det skulle gå åt pipan, något som bara är ditt och som ingen kan ta ifrån dig, utbildning!

Jag hoppas att jag fick dig att må bättre och på andra tankar!

Lycka till!

Förinta psykopater?

Var är man trygg, om man inte är det i sitt eget hem? Vem ska man lita på, om man inte ens kan känna att man är säker och trygg med sitt barn innanför väggarna man kallar sitt hem? Det ska ju ändå vara platsen där man är säker och skyddad från ondskan i omvärlden, eller det borde ju vara så, tycker man, eller? Jag tycker det i alla fall. Är jag inte trygg i mitt eget hem, då är jag inte trygg någonstans.

Tänk att någon ska smyga sig in genom ett fönster och ta ditt lilla barn från vaggan där han/hon sover fridfullt. Tanken gör mig illamående, hemska tanke! Det är ju sånt som händer i vår värld, och detta gör mig vettskrämd! Hur kan man göra något sånt? Och hur kan man som förälder inte märka det? Jag sover som på nålar sen jag blev mamma, jag vaknar till bara Lara rör på sig. Stackars människor, må de få den styrka det behöver för att ta sig igenom detta, och jag hoppas att den lilla flickan lämnas tillbaka oskadd till sina föräldrar. Jag läste om detta för två dagar sen på aftonbladet, men det har inte stått något nytt om det sen dess, men jag hoppas verkligen bebisen är återfunnen..

Usch, mår dåligt nu igen, för att jag ens tänkt en så hemsk tanke eller försökt sätta mig i vad dessa stackars människor känner, man ska aldrig försöka sätta sig i sånt, det finns ett ordspråk som säger att om man försöker sätta sig i andras situationer och tycker för mycket synd om någon, så hamnar man i en sits som är värre än den man försökte sätta sig in i..

Jag önskar att jag kunde förinta alla psykopater som vandrar omkring runt om i världen..

Tillbaka!

Nu är jag tillbaka från semestern, det känns lite tråkigt måste jag säga!

Det var så skönt att vara borta från Sverige och kylan. Vi åkte till Kusadasi i Turkiet till ett hotell som heter Aqua Fantasy, det var helt okej, två största nackdelarna var maten och temperaturen i alla pooler runt om hotellet.

Maten var anpassad efter alla turister och smakade ingenting, dessutom åker man ju faktisk till Turkiet för att uppleva landet, inte för att sola och bada och äta samma mat som man ändå äter i Sverige, och som dessutom smakar dåligt eller ingenting alls.

Temperaturen i vattnen var iskall, har aldrig varit med om något liknade, det gick inte att bada, kanske badade sammanlagt 10min i poolerna under 2 veckor. Havet var varmt och skönt, så där blev det några dopp, men det var tråkigt då jag och Bulent inte kunde bada så mycket tillsammans för att en av oss var tvungen att vara med Lara, så nästa gång åker vi med syrran eller tar med mamma som barnvakt!


Förutom detta så var det skönt och väldigt trevligt att spendera tid tillsammans som en familj, det är nog första gången under hela vårt förhållande som vi har spenderat så mycket tid tillsammans i en följd, detta måste vi göra om så fort tillfälle ges.


Lite bilder från semestern:

Tråkig?

Jag har blivit så tråkig, jag måste bli mitt gamla jag igen. Spralliga glada Gülay! Jag har glömt mig själv och koncenterar mig bara på min lilla dotter, men jag har börjat förstå att jag måste börja tänka lite på mig själv igen, gör jag det så blir jag en bättre mamma till mitt lilla hjärta. Det är nog så för de flesta nyblivna mammorna tror jag, att man blir "mamma" och glömmer bort att man inte bara är en "mamma", utan att man är ju faktiskt en människa med behov. Förstå mig inte fel, jag älskar Lara och skulle göra allt för att hon ska må bra och det är vad jag alltid kommer att göra också, se till att hon har det så bra som möjligt!

Efter semestern så ska jag komma tillbaka som mitt gamla jag igen! Nu har jag kommit in i mammarollen och är inte stressad eller orolig på samma sätt som i början, bara ibland.. Men min oro handlar mer om framtiden och var den här världen är på väg och oftast får jag nästan dåligt samvete över att jag fött Lara till denna hemska värld. Jag tänker dåliga tankar och oroar mig för att jag inte ska kunna beskydda henne från allt ont..

Jag får tankar om att det ska hända hemska saker som jag knappt vågar skriva om här för att jag är rädd för att det kommer inträffa bara för att jag uttalat orden eller skrivit dom svart på vitt..

Må vi bli beskyddade från allt ont i denna värld!

Natti Natti

Semester!

Nu är semestern bokad, vi ska till Kusadasi i Turkiet, ska bli så skönt! Jag längtar! Det är vår första resa tillsammans, vi har inte haft tid att gör något innan pga att Bulent jobbar jämt och ständigt, men nu kände vi att vi måste ta oss tid!

Jag har alltid velat resa ensam med min man, men det blev aldrig så, men det går ju lika bra med vår underbara lilla dotter!

Hennes resa gick på 300kr, undra om det är priset för hennes spjälsäng hon ska ha på hotellet?

Två hela veckor blir vi borta!!!

Nu är det bara till att räkna dagarna! Imorgon fyller min lilla dotter 4månader, tiden har gått så otroligt snabbt, jag hinner verkligen inte med..

Lara mamma vill stanna tiden!

28 augusti, Laras första ord..

Mitt lilla hjärta sa "Mam" när jag var ute och handlade. Hon hade gråtit och sagt "maaam". När jag kom hem var hon i pappas famn och när hon såg mig började hon gnälla och sa "Maaam" igen. Jag ville bara smälta bort då!! Hon saknar mig när jag är borta och kan säga det också! Jag har faktiskt försökt lära henne säga mamma, brukar sitta med henne och upprepa samma ord flera gånger om dagen. Konverserar mycket med min lilla dotter, brukar berätta för henne vad jag gör medans hon tittar på mig tex i köket när jag lagar mat. Får dåligt samvete om jag inte underhåller henne genom att ständigt prata med henne.

Min lilla älskling, så stolt mamma är över dig, så duktig du är!

Mamma älskar dig över allt annat på denna jord!

Dagens citat

"Memento mori"
- Minns att du skall dö.

Minns att vi alla ska dö, när var och hur vet vi inte, behandla alla i din närhet efter detta..

Borta med vinden..

Något som jag verkligen håller kärt är bilder, det är minnen som är bevarade för evigt, bilder påminner oss om minnen som vi kanske råkat glömma bort. Jag är den som alltid har kameran i beredskap av minna vänner, och alla som känner mig vet hur viktigt det är för mig att bevara saker och ting.

Varför skriver jag om detta nu? Jo, för några dagar sen uppdaterade Baki Bulents iphone, jag hade nästan 1500bilder och videoklipp i den. Jag blev galen när jag fick höra att allt var borta med vinden. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, ville skrika rakt ut, men det gick inte, det var mitt i natten när Bulent kom hem från jobbet som jag fick reda på det, så jag satte mig i vardagsrummet och grät i timmar, grät åt alla bilder och klipp som nu var borta..

1års dokumentation, borta!
Det som gjorde mig mest ledsen var bilderna från min graviditet och bilderna och videoklippen på Lara. Jag tog minst en bild varje dag på henne, för att sen fixa ett fint album till henne, med en bild från varje dag i 1år. Alla videoklipp, jag blir ledsen bara jag tänker på det. Jag brukade smygfilma henne på morgonen när hon lekte för sig själv..

En vän till mig höll på i timmar för att försöka hitta en lösning, men förgäves..
En lösning finns, men den kostar 4000kr, det är samma program som myndigheter använder sig av för att återställa tex en kriminells telefon med.
Jag skickade ju bilder till mamma varje dag och jag tig ju bilder med min telefon också, jag ska försöka sammanställa alla bilder nu och sen besluta om jag ska återställa telefonen eller inte, kanske inte behövs.

Nu är jag helt utmattad och ska sova, god natt på er!

Dagens

"Ensamheten är ett trevligt ställe att besöka, men ett dåligt ställe att stanna på."
källa: Josh Billings

Jag är en person som behöver lite ensamhet då och då. Jag isolerar mig från omvärlden och orkar knappt svara i telefon, vill helt enkelt bara vara för mig själv.

Förut var jag en väldigt social person som älskade att umgås med massa människor, men det har förändrats med tiden. Anledningen till detta tror jag är följande:

Ju äldre man blir och ju mer man lär känna människor och sin omgivning, ju mer inser man hur mycket falskhet det finns, så mycket besvikelse. Den du tror finns där, den du tror dig kunna lita på, den är helt enkelt inget att ha i många fall. Man lär sig med tiden att de enda som spelar roll och betyder nåt är ens närmaste, de få människor som du kan räkna på dina fem fingrar. Alla som du trodde var så söta och snälla och som du gjorde så mycket för, var helt enkelt inte värda det. Detta är vad jag upplevt, det behöver inte stämma in på alla, men jag tror att det är detta som fått mig att ta avstånd från människor.

Nu kanske det låter som att jag är världens osocialaste människa, men så är det inte, jag har bara insett ett och annat och anstränger mig inte för andra längre, jag gör inget om jag inte måste eller verkligen vill.

Livet är alldeles för kort för att man ska slösa det på att umgås med onödiga människor som inte förtjänar din tid.

Precis som citat lyder, det är trevligt att besöka ensamheten då och då, komma ikapp och rensa tankarna, bara vara, men ett dåligt ställe att stanna på. Jag är i en sån period just nu, jag vill bara vara ensam med min lilla familj och bara vara..

Lara

Undra om det finns en större kärlek än den man känner för sitt barn där ute? Kärleken bara växer och växer för varje dag som går. När jag tror att det inte går att älska mer, så sprängs jag dagen där på av ännu mer kärlek, för varje tandlöst leende jag får, för varje blick, för varje beröring, så älskar jag min underbara Lara mer och mer. Du är mitt liv lilla hjärtat! Mamma älskar dig så otroligt mycket.

Du är nu 3månader och 8 dagar, tiden bara rinner iväg.

En fin artikel om hur kärleken blommar mellan dig och ditt barn:
http://se.babycenter.com/baby/development/socialandemotional/how-love-blossoms/

Barnen i Afrika.

Jag mår så himla dåligt pga de svältande barnen i Afrika, jag önskar att jag kunde mätta allihopa, men icke. Det tråkiga är att man inte riktigt kan lita på alla organisationer, men man skänker pengar ändå och hoppas på att dom hamnar rätt. Jag önskar att jag hade ett eget stort jetplan som jag kunde fylla med allt dessa barn behöver, flyga dit med min make som faktiskt är utbildad pilot och mätta deras hungriga små magsäckar.

Det gör verkligen ont i hjärtat, här sitter vi i Sverige och gnäller över att en app på iphonen inte fungerar som den ska eller att nya facebook suger och buggar sig m.m. Och all mat, den ska vi inte ens tala om, all mat som slängs varje dag. Det gör ännu mer ont i hjärtat när man har ett eget barn och ser dessa små bli svälta eller bli övergivna, som några faktiskt blir.

Livet är så orättvist, världen är orättvis. Om det nu finns en Gud, en skapare, hur har den då tänkt med detta? Varför ska människor komma till världen för att leva i misär och svälta till döds? Oskyldiga små barn. Varför?
Jag får det inte att gå ihop hur mycket jag än vrider och vänder på detta, man tappar tron på allt.
Läste om bullhälpen idag, två barn som startat igång något så fint.

Jag citerat en vän:

"Bullhjälpen? Vilka fantastiska barn egentligen!
Här har manifesteras äkta solidaritet och medmänsklighet genom; kreativitet, företagande och handlingskraft- och det barn som står för den."

- Siamand Babataheri

Hade min lilla tös varit stor nog så hade hon också fått varit en "bullhjälpare", vi hade bakat massvis med bullar och annat för dessa barn.

Jag hoppas att alla ni som lever i överflöd uppskattar det ni har och räcker ut en hjälpande hand för de behövande, gör något bra och du får något bra tillbaka.

Saknar farmor..

Jag saknar farmor, jag önskar hon vore här, jag önskar att hon kunde se lilla Lara.
Åhh min söta lilla farmor, känner mig så ledsen idag. Jag kan fortfarande höra ditt skratt när jag tänker på dig, jag är så rädd att glömma bort ditt skratt, din röst. Ibland tror jag att du fortfarande lever, men sen vaknar jag upp till verkligheten, där är du borta.
Tänker på dig, på Burkay och jag saknar er så oerhört mycket!
Vi har så lätt att ta allt och alla för givet, jag försöker att inte göra det, men ändå gör man det tyvärr.. Vi tjafsar och sårar dom vi älskar för helt meningslösa saker, jag försöker att inte göra det, men jag är ju ändå bara människa.
Livet är så hårt, så oförutsägbart.
Jag vet inte vad som tagit åt mig nu, men började tänka på er, dig och Burkay, eller jo, jag pratade om döda idag. Jag pratade med en bekant om hans dåliga mor och att han försöker hitta på så mycket som möjligt med henne medans hon fortfarande orkar, så han inte ska ha dåligt samvete för att han inte tog sig tiden när hon dör..
Jag vill inte förlora någon jag älskar igen, jag önskar att jag hade makten att kunna bestämma över just detta själv, men det har jag inte..

Vila i frid min älskade änglar, ni kommer alltid att leva vidare i mitt hjärta..

Ännu en gång vill jag påminna er om att ta hand om varandra, ta vara på varandra och tala om för era nära och kära hur mycket ni älskar dom, det ska jag göra..

Finn styrkan inom dig

Jag önskar att jag kunde lindra mina nära och käras smärta när de mår dåligt, men vad mer än att bara finnas där för dom kan man egentligen göra??

Man känner sig så hjälplös och ynklig.

En av mina vänner mår fruktansvärt dåligt just nu och jag önskar verkligen att jag kunde lindra din smärta du har i hjärtat, få dig att må bra. Jag tycker inte om att se dig såhär, så liten, så svag, så ledsen..

Du ska ju vara min vän som alltid får mig att skratta, min sprudlande fina vän. Du måste vara stark, jag vet att du har styrkan inom dig, och jag vet att du måste få sörja, men du måste rycka upp dig för din dotters skull..

Keske senin derdine derman bulabilsem..

Derman yok bu aciya, bu aciyla yasamayi ögreneceksin canim benim..

Jag älskar och finns här för dig, både jag och Lara..

Drömde att två personer som jag ogillar starkt här i Söderhamn tog min man och mitt barn ifrån mig och låste in dom i ett hål i marken.. Sjuk dröm, men den kändes så verkligen! De hade tagit alla Laras kläder med sig också. Jag tänkte för mig själv, vad spelar det för roll att ni tagit med hennes kläder, hon kommer ändå inte att överleva i det där hålet utan sin mjölk.. Usch, får kalla kårar bara av att skriva ner dessa rader..
Så vad har hänt sedan jag skrev sist?

Jag har varit handikappad och gått på kryckor(något som bet mig på smalbenet, vet ej vad), min man har fyllt år och min dotter växer hela tiden, vill stoppa tiden!

Bakade en tårta till min älskling på hans födelsedag

Min fot, och det blev värre än dessa två bilder..

Dagens..

"Düşüncelerine dikkat et; kelimelere dönüşebilirler. kelimelerine dikkat et; harekete dönüşebilirler. hareketlerine dikkat et; alışkanlıklara dönüşebilir.. alışkanlıklarına dikkat et;karekterine dönüşebilir. karekterine dikkat et; kaderine dönüşebilir."

Översättning:

"Var försiktig med dina tankar,
För de kan omvandlas till dina ord.
Var försiktig med dina ord,
För de kan omvandlas till dina handlingar.
Var försiktig med dina handlingar,
För de kan bli dina vanor.
Var försiktig med dina vanor,
För de kan omvandlas till din karaktär,
Var försiktig med din karaktär
För din karaktär kan omvandlas till ditt öde"

Just detta ordspråk skrämmer mig lite, för att varje gång det händer något tragiskt eller jag får mina psyktankar om att det ska hända någon i min närhet något, blir jag så otroligt rädd för att jag ska framkalla fram något genom min rädsla..

Som just nu, när jag tänker på Nayifs familj.. Jag hoppas verkligen att de finner styrkan att klara sig igenom detta..

Min mamma säger alltid att man inte ska tycka för mycket synd om någon som är med i en tragedi eller liknande, utan att man istället ska säga "må han/hon få den styrka för att klara sig igenom detta" istället för att säga eller tänka "stackare"..

Ännu en svart dag.. 29 juni 2011..

Dagen började så fint igår, men slutade med en tragedi, något ofattbart. Vi pratar om döden ofta, vi vet att den kommer till oss alla, men när den kommer plötsligt från ingenstans och tar unga människor som har hela livet framför sig, då börjar man återigen fundera över vilken värld man lever i egentligen. Vad meningen med livet är? Varför födas, varför bära på ett barn, ta hand om och vårda det för att sen överleva det, som jag skrivit så många gånger innan i bloggen? Meningen med livet? Vad är det för något?

Livet har olika faser du är bebis, barn, tonåring, ungdom, vuxen, medelålders, gammal.. Mellan dessa faser ska du hinna göra massa saker, du ska gå på dagis, skola, jobba, gifta dig, få barn, resa, uppleva, få barnbarn osv.. Listan går att göra hur lång som helst. Den här listan, att födas och utvecklas som människa genom livet och sedan föra livet vidare genom sina barn, det är enligt mig meningen med livet. Så varför dör barn och ungdomar som inte hunnit uppleva något?

Solen skiner, barnen vill till stranden och bada. -Javisst, säger du och skjutsar dina barn till badplatsen. Att denna fantastiskt fina dag ska sluta med att ditt 7åriga barn dör är det sista du tänker på. Ditt kött och blod, din ögonsten som du vårdat och tagit hand om i alla dessa år..

Jag finner inga ord, och jag blir nästan knäpp av att tänka på detta, den ena frågan utlöser den ena, alla frågor börjar och slutar med varför? Det finns inga svar, det finns ingen som helst rättvisa i detta. En så onödig död, något så fruktansvärt, jag får ont i hela kroppen och själen när jag tänker på det. Det står om dig i alla tidningar, jag önskar att dina föräldrar kunde läsa om dig i alla tidningar för din framgång i livet, inte om din plötsliga bortgång..

Lilla Nayif må du vila i frid och må din familj få det tålamod och den styrka som krävs för att de ska ta sig igenom denna hemska tragedi. Du kommer alltid att leva vidare i våra minnen, jag kommer alltid att minnas dig som det lilla busfrö du var.

Dröm sött lilla ängel. Jag vill tro att du är på en bättre plats nu..

http://helahalsingland.se/soderhamn/sandarne/1.3656971-sjuaring-drunknade-bland-hundratals-badgaster

Dagens

"Frukta mer en här av hundra får under ledning av ett lejon än en här av hundra lejon under befäl av ett får."

Har haft fullt upp med lillan, har knappt tid att öppna datorn, hoppas att ni har överseende med detta.

Min lilla dotter är över en månad nu, tiden bara rinner iväg. Hon har börjat le på riktigt mot mig nu och för 2 dagar sen började hon kommunicera med mig, på sitt egna lilla vis med nya ljud. Jag älskar henne mer och mer för varje dag som går, för varje sekund, helt otroligt!

Njut av den fina vädret, för det gör jag och mitt lilla hjärta.

Måste passa på att sova nu medans hon sover.

Natti

Mammas lilla skatt..

Min lilla skatt, mitt lilla hjärta, mitt liv! Vad mamma älskar dig, och det ska mamma tala om för dig varje dag så länge hon lever! En vacker dag kommer du att få ta del av allt jag skrivit i min blogg, jag funderar på att skriva några inlägg till dig då och då. Jag skulle tycka att det vore kul om min mamma hade gjort det och jag fick ta del av det hon skrivit nu när jag är vuxen. Jag ska även få din pappa att skriva några rader då och då till dig. Du ska veta att din pappa lever och andas enbart för din skull nu, han är så stolt över dig! Han kan faktiskt inte få nog av att titta på dig, jag önskar bara att han hade haft mer tid med oss, men det kommer han att få, snart!

Imorgon är du 4 veckor gammal och jag kan fortfarande inte förstå att du finns, att jag genomlidit en förlossning, men samtidigt så kan jag inte tänka mig hur livet var innan dig.

Mamma och pappa älskar dig så otroligt mycket Lara, glöm aldrig bort det lilla hjärtat!

Gästinlägg av Bulent

Texten min man skrev till mig och Lara efter förlossningen:

"Hej allihop och tack för era fina kommentarer!

Jag brukar ju inte skriva här men nu när båda mina flickor sover så kan jag väl skriva ett par rader för att få tiden att gå.

Det jag går igenom i denna stund är ett av livets största ögonblick....

Jag har dött och blivit nyfödd inom loppet av ett dygn.

Att uppleva en förlossning är ett av det värsta ögonblicken i både mannens och kvinnans liv. Att vara med och se vad en kvinna genomlider stärker dig som person samtidigt som man förändrar kvinnosynen helt. Att se min fru som är en av de starkaste kvinnor jag känner så hjälplös och i sådana smärtor var jättejobbigt. Ja jag stod inte ut och grät som ett barn och jag vill se den man som är med och inte gör detsamma. 16.5 timmar tortyr, men när man ser barnet så släpper allt då grät jag av lycka.

Jag vet inte om Lara är ett vackert barn eller inte men mina ögon ser inget annat än en prinsessa sånna som man bara ser och läser om i sagor. Hon är såå söt och perfekt på alla sätt. Så lugn, så oskyldig.

Vi ligger och tittar på varandra i timmar då hon är vaken och när hon sover så blir det bara blickar från min sida. De säger att barn inte ser så bra i början men det känns som jag och min dotter förstår varandra bara genom att titta. Varje min varje uttryck är speciell det går bara inte att beskriva utan måste upplevas.

Pappas lilla flicka är här och hon har förändrat mig med EN enda blick.

Jag älskar min fru för denna gåva och jag led varje sekund med henne. Nää men nu orkar jag inte skriva mer känner att mina blickar gör mer nytta av att titta på Lara och Gulay än att titta in i denna skärm.

God natt alla och tack för uppvaktningen !"

Vi älskar dig galet mycket, jag och Lara, det är vi tre mot hela världen!

Min lilla bebis?

Min lilla dotter är 3 veckor imorgon, tiden bara rinner iväg! Jag vill att den ska stå stilla, man hinner ju knappt med!

Min mamma är här under helgen och hälsar på. Hon är helt tokig i sitt lilla barnbarn, eller sina barnbarn, vi får inte glömma vår älskade Biyan!

Mosters lilla hjärta!

Jag har inte riktigt fattat att jag är mamma ännu, allt känns fortfarande overkligt. Jag tittar på henne och förstår bara inte att hon är min, vår, min och Bulents, frukten av vår kärlek.

Jag tittar på bilder från när jag hade henne i magen, sen tittar jag på henne när hon ligger på min bröstkorg och sover, men förstår fortfarande inte hur hon kommit till världen, och att det är jag som fött henne.. När börjar man fatta saker och ting? Vilket mirakel verkligen, och vilken respekt jag fått för kvinnokroppen sen jag födde henne, och till den/det som skapat kvinnan, vi vår inte glömma bort mannens del i detta heller, all respekt till även alla pappor som inte lämnat sina fruar ensamma på förlossningen. Alla män borde närvara vid en förlossning!

Min älskade man skrev en liten text till mig och Lara på facebook, jag tänkte jag skulle publicera den här som ett gästinlägg från honom.

Det här inlägget blev lite virrigt, precis som vanligt, men det får ni vänja er vid, jag är ganska virrig nu för tiden, men så är det när man är nybliven mamma!

Fullt upp!

Oj oj oj vad jag har haft fullt upp! Har varit hemma i en vecka nu!

Min älskade syster har varit här hela veckan och underlättat massor för mig, hon har praktiskt taget varit min betjänt, hon har gjort allt i hemmet och även tagit hand om lilla Lara. Imorgon åker hon tillbaka till Uppsala, det kommer att kännas tomt utan henne och lille Biyan.

Han har haft hatkänslor för mig, iaf de första dagarna. Han drog mig i håret, och gav mig hatblickar, röt åt mig m.m.

Han blev arg över att jag inte hade tid för honom och inte gosade lika mycket som jag brukar med honom och för att jag bar på Lara istället för honom, men jag tog mig tid och nu är vi tillbaka där vi brukar vara, nu älskar vi varandra!

Jag kan fortfarande inte tro att jag är mamma eller att hon är min, känns overkligt. Kärleken jag känner för henne bara växer och växer, undrar om den ens kan bli starkare än vad den är nu?

Mammas lilla hjärtegryn, hon är verkligen mitt allt nu!

Bjuder på en bild på mina två favoriter.

Dagens

"Man kan botas från sin sjukdom, inte från sitt öde."
Kina ordspråk

Lycka och sorg på samma gång..

Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva detta inlägg..

Veckan började med en fruktansvärd smärta som sinade ut och ersattes av en oerhörd lycka, fick min lilla dotter söndag den 8 maj. Det var en helt otrolig upplevelse, jag var så slut efter förlossningen att jag knappt kunde titta åt min dotter, hade inga krafter kvar. Det tog nästan 17 timmar, jag pinade mig igenom 11 timmar utan bedövning, sen ville jag bara dö och gav upp och tog EDA. Till er alla som har en förlossning framför er, plåga er inte, ta all hjälp ni kan få. Jag vet att kvinnokroppen är till för att föda, den ska klara av det, men varför plåga sig när man kan underlätta saker och ting? Köra slut på sig själv till den grad att man inte ens kan visa känslor när bebisen väl tittat ut.

Jag är mamma nu, och jag har inte riktigt fattat det ännu, jag tittar på min dotter och kan bara inte förstå att hon är _min_! Hur kan något så fint vara mitt? Kanske är hon så fin i mina ögon, just för att hon är min, helt perfekt! Och hur kunde hon leva i min lilla kropp, det är verkligen fascinerande, livets underverk!

Hon föddes som sagt på söndag kväll och vi kom inte hem från sjukhuset förens idag.

Precis när man ska till att verkligen njuta av sin lycka blir man ännu en gång påmind om hur skört livet är och hur snabbt någon man älskar kan slitas ifrån en och vilken lögn vi lever i. Ena dagen gråter man av lycka över att ett nytt liv kommit till världen, nästa dag gråter man av sorg över att ett liv slocknat, en helt meningslös död.

Igår morse fick jag ett samtal, ett samtal jag önskar att jag aldrig fick..
Min 23åriga syssling hade dött i en trafikolycka kvällen innan.
Jag bröt ihop mitt i matsalen på BB, barnmorskan kom och tog lilla Lara så jag fick gråta lite i fred utan att göra henne ledsen.. Det gjorde så ont, och det gjorde extra ont nu, då jag nyss fött en liten prinsessa som har hela livet framför sig.. Jag började tänka på hans mamma, och hur orättvis världen är.. Varför ska man bära på ett barn i magen, gå igenom ett helvete för att få den till världen, ta hand om barnet till vuxen ålder och sen från ingenstans förlora det?

Det känns så overkligt, en kille som var full av liv och lycka, en kille som alltid höjde upp stämningen, en kille som älskade sina nära och kära över allt annat, en kille som var mån om sina släktrelationer. Det lös om honom när han kom in i ett rum, i hans närhet kunde man inte ha tråkigt, han hade alltid ett leende på läpparna, och nu är han borta, bara sådär..

Det är så orättvist, och nu när jag är mamma, kan jag se saker och ting från ett annat perspektiv, det hemskaste som finns måste vara att överleva sina egna barn. Bara tanken av att det ska hända ens barn något, sliter hjärtat i bitar, fryser blodet i ådrorna till is..

Jag är så ledsen och jag har så svårt att tro detta, han skrev ju till mig på facebook och grattade mig för Lara för bara nån dag sen. För några veckor sen pratade vi om att han måste komma till Sverige(han bodde i Tyskland) och hälsa på när min lilla dotter föds.

Strax innan mitt bröllop hade han brutit foten, den hade inte läkt helt och han hade bandage runt den, men detta hindrade inte honom från att dansa ihjäl sig, han dansade med mig och runt mig hela kvällen.. Jag vågar inte ens titta på min bröllopsdvd, han finns med i varje bild.

Det gör ont, jag vill inte tro att det är sant och jag har inte fattat det ännu heller. Jag är så ledsen över att jag inte kan närvara på hans begravning, jag hoppas att han tittar ner från där han är och förstår mig och jag hoppas att han är på en bättre plats nu och sprider sitt solsken, älskade och för alltid saknade Burkay Yüksel, du kommer alltid att leva vidare i mitt minne och mitt hjärta..

Vila i frid..

Burkay och jag..

Mitt lilla hjärta, alldeles nyfödd


Nyfödd liten prinsessa

2 dagar gammal, myser med pappa

2011-05-08 kl 22.30, föddes min älskade Lara

Sjuka tankar!

Jag har börjat drömma och tänka konstiga saker igen, det hade upphört ett tag, men nu är det tillbaka. Tänker mycket på döden igen och hur skört livet är. Vilken fejkad värld vi lever i och att alla bara känns som en stor lögn på nåt vis. Man föds, växer upp, kommer människor nära för att sen förlora dom när man minst anar det. Nu när jag tänker dessa tankar, så vågar jag knappt tänka mig någon i min närhet som död, då känns det, precis som jag skrivit tidigare i bloggen, som om jag framkallar den personens död bara genom att tänka tanken.

För några dagar sen var en vän till mig här och kollade på barnrummet och bebis kläder. Hon sa att det var otur att köpa så mycket saker innan bebis var född, jag vet att det är gammal folkskrock, men sedan dess får jag för mig att jag kanske inte får se mitt lilla barn.

Sjuka tankar, mycket hormoner och less på att vara gravid nu, blir ju nästa psyk bara av att sitta ensam hemma och tänka. Jag försöker att aktivera mig och göra saker, men nu senaste dagarna känner jag mig bara trött och lat, sedan får jag dåligt samvete för att jag inte gör något och börjar städa.
Kanske borde gå upp och köra en storstädning igen, det blir så dammigt snabbt, man blir knäpp, särskilt nu när solen skiner oftare än innan, man dammar av och efter fem minuter känns och ser det lika skitigt ut igen!

Nu blev det ännu ett vimsigt inlägg, men skyller på mina graviditetshormoner, hoppas ni har överseende med detta kära läsare..

Graviditetskalender, vilket datum är säkrast?

Vilket datum ska man gå efter egentligen, när det gäller graviditetskalendern? Enligt mina egna beräkningar, och sista lingonveckans första dag så är beräknat förlossningsdatum 7 maj, och enligt ultraljudet är det 14 maj.

Så enligt mina egna beräkningar är det 4 dagar kvar till beräknad förlossning.

Egentligen kommer ju bebis när den känner för det, men om man ska vara riktig petig så borde ju ens egna beräkningar vara säkrare, då ultraljudet bara gör en ungefärlig beräkning genom att mäta bebisen, och sedan räknar ut ett snitt på hur stora eller små andra bebisar varit i det skedet? Eller är jag helt ute och cyklar nu?

Dagarna går iaf jättesegt!

15 dagar kvar

Nu är det 15 dagar kvar till BF.

Tiden går inte lika snabbt som innan.

Jag har beställt hem hallonbladste och druckit det i 2 dagar nu, det ska tydligen förbereda livmordern inför förlossningen och mjuka upp, det hjälper även livmodern att dra ihop sig efter förlossningen om man fortsätter dricka det även efter förlossningen.

Det måste vara äkta hallonbladste utan tillsatser, man kan även lägga in hela nejlikor, det hjälper också kroppen inför förlossningen.

Detta te ska även hjälpa kroppen att läka och inte blöda så mycket.

Få se om detta stämmer, jag återkommer om detta efter BF. :)

Har någon av er läsare testat detta innan BF? Hur gick det för er, hjälpte det?

Fråga från en läsare.

Tänkte besvara en fråga jag fick från en anonym läsare i ett inlägg idag, frågan lyder:

"Hej Gulay,

Jag tänkte fråga dig en grej, när man gifter sig är det mer romantiskt eller är det mer romantiskt när man är pojkvän/flickvän/fästman etc? För jag har fått intrycket av att alllllt romantiskt går bort när man är gift? Kan inte du berätta om en vanlig vardag som gift? Om du och bulent spenderar egentid? Om ni går ut? Eller ja kanske köper han blommor sådär spontant?

MVH
Förvirrad tjej"

Oj oj oj, det är nog ganska olika för alla tror jag. Det är två helt olika saker, och båda är bra att uppleva, det blir ju helt annat när man flyttar ihop än när man knappt såg varandra pga distansen innan, i vårt fall.

Nu är inte Bulent så romatisk av sig, eller han har rättare sagt ingen tid att vara det, då han jobbar så konstigt timmar och när han väl är ledig är han helt slut vissa dagar. Men vi försöker hitta på saker, gå på bio, äta ute, titta på film hemma, fiska osv.

Vi har en favorit Restaurang i Gävle som vi brukar åka till och äta på så fort vi får chansen, vi var där senast i måndags och vi planerar att åka dit med vår lilla dotter så fort hon föds.

Att köpa blommor, det är han väldigt väldigt dålig på, har bara fått blommor en enda gång av honom och det var när han kom och bad om min hand. Den biten skulle jag vilja att han bättrade sig på :)

Bulent är en spontan och rastlös människa som inte gillar att bara sitta inne och tråka, så hade vi haft tiden, då vet jag vi hade gjort betydligt mer saker tillsammans, än vad vi gör nu.

Allt romantiskt dör bara om man tillåter det att dö, man ska inte vara allt för bekväm bara för att man gifter sig. Vissa slutar helt att ta hand om sig, bara för att dom är gifta, så ska man inte göra. Visst kan man gå runt och ha vissa dagar när man verkligen inte orkar fixa sig och gå runt med myskläder hela dagen, man är ju trots allt bara människa och kan ha dåliga dagar. Det viktiga är att inte hamna i en ond liten cirkel och vara kvar i dessa "dåliga" dagar för länge.

Man behöver inte sminka sig och klä upp sig hela tiden, men att se fräsch är väldigt viktigt!

Även om man inte orkar gosa och vara puttignuttig var eviga dag, så räcker det med små saker, så som att hålla handen när man tittar på film, en puss på kinden spontant då och då, små saker som dessa betyder oftast mest.

Att hålla ett äktenskap vid liv är ingen dans på rosor, särskilt inte i början, det tar ett tag innan man vänjer sig vid varandra och lära känna varandra ordentligt, det blir mycket gnabb i början, små onödiga saker, då gäller det att inte ge upp, för det blir bättre, jag lovar :)

Man lär känna varandra på ett helt annat sätt när man väl flyttar ihop, vissa dagar kan man känna och tänka:

"Herregud, vad har jag gett mig in på, ska jag verkligen leva med den här människan i hela mitt liv? Gjorde jag verkligen rätt val genom att gifta mig med henne/honom?"

Bli inte rädd då, även detta är jättejättenormalt!

Så svaret på din fråga är egentligen ganska enkel, allt hänger på dig själv och hur du vill att det ska vara.

Bli inte för bekväm, det är lätt att gifta sig, det svåra är att få det att funka efter bröllopet, det gäller att hålla äktenskapet vid liv, att hålla duvan i sin hand, inte klämma för hårt och kväva den och inte heller hålla den för löst så den flyger iväg.

Hitta en balans, och den balansen hittar man med tiden, det tar ett tag och man går igenom många eldar, men det är värt allting när man väl funnit den.

Kommunikation är även a och o, stör du dig på något, så säg det, sopa inte saker och ting under mattan, det är det värsta man kan göra.

Lycka till och hoppas att du har fått svar på det du ville veta, annars är det bara att fråga vad mer du undrar över så försöker jag svara så gott jag kan.

Dagens citat

En del människor ser saker som de är, och säger ”Varför?”
Jag drömmer om saker som aldrig varit, och säger ”Varför inte?”

28 dagar..

Nu är nästan allt på plats, bara min lilla bebbe som fattas. Har tvättat hennes kläder och sängkläder, packat hennes BB-väska, ska packa min också imorgon.

28 dagar kvar, men bebis kan komma när som helst, så nu längtar jag så otrolig mycket, vill bara ha henne här, gosa med henne, se henne, klä upp henne..

Hennes nappar med hennes namn på har också kommit, men jag beställde inte latex, så nu vet jag inte om jag gjorde rätt eller inte, latex är ju mjukare, får hoppas hon tar dom nappar jag köpt, annars är det bara till att beställa nya..

Fick hem skötbordet igår, jättefint :)

Alla grejer vi köpt hittills är vita, kanske lägger upp en bild på hennes rum, sen när allt är på plats ordentligt, hon ska ju ligga i sin vagga på vårt rum till att börja med, därför står bara hennes säng där, men ska beställa en jättefin sänghimmel till den,

Oj oj oj, så mycket tankar, så mycket att göra, försöker rensa bort så mycket som möjligt.

Barnrummet ser så roligt ut, det skulle ju vara mitt s.k studierum innan, så nu är halva sidan möblerad med skrivbord och hylla med massa juridikböcker, och ena sidan med min lilla dotters grejer, önskar nästan att man hade ett till rum nu, så man kunde inreda rummet precis som man ville.. Vill inte ha skrivbordet och hyllan där, passar inte in. I värsta fall får Bulent bära upp det till vinden tills jag börjar skolan igen om ca 1år..

Mm, vimsigt inlägg igen, känner mig stressad, det märks nog på denna text.

www.pricly.se - handla billigt online!

http://www.pricly.se/

-

GRYM SÖKmotor för alla shopping sugna! Använd denna sökmotor när ni ska shoppa på nätet :) Använd den om ni inte ska shoppa heller, klicka runt på de olika butikerna och inspireras!

Har hittat det mesta av min lilla dotters grejer via denna sida, hur billigt och bra som helst!

Men återkommer mer om detta senare.

Höll på att bli riktigt blåst idag när jag skulle köpa en sak.

Åt jordnötter..

Mår jättedåligt nu, för några dagar sen åt jag en snickers och idag åt jag ungefär en liten näve jordnötter. Har jättedåligt samvete, då man ska undvika jordnötter under graviditeten, men hade ett sånt sug att jag inte kunde hålla mig. Alla runt omkring mig åt jordnötter och det luktade jordnötter i hela lokalen.

Jag brukar aldrig äta jordnötter annars, eller ens bli sugen på det.

Hoppas att det inte gjorde nåt denna gång.

Förlåt lilla bebis..

:(

"En del experter tror att man kan minska risken för att allergiska reaktioner utvecklas hos barnet genom att undvika kända allergener, som jordnötter, under graviditeten. Det finns däremot inte tillräckligt mycket forskning som stöder detta för att utfärda fasta riktlinjer."

Källa:

http://se.babycenter.com/pregnancy/nutrition/foodsafety/peanutsexpert/

Dagens citat

" Att vara ensam är skönt när man önskar vara det, men inte när man är tvungen att vara det."

-Annette Kolbi

Läste denna artikel på aftonbladet idag.
Hur kan en gammal man vara död i 3års tid utan att någon saknar honom eller märker att han är borta? Hur kan en gammal människa bli så ensam? Jag förstår inte, jag vill inte förstå. Vad kan vara värre än att vara gammal och helt ensam? Att inte ha någon som ringer eller knackar på dörren, ingen som bryr sig om en.

Jag funderade ett tag på det här, antingen måste denna man varit en väldigt dålig pappa/farfar/morfar/bror osv, eller så har verkligen vissa människor i detta land blivit kallare än landet vi bor i.

Hur kan man vara så känslokall? Hur kan man lämna någon åt sitt öde på det viset, och en gammal människa? Vi föds som bebisar och dör som bebisar, en gammal människa behöver lika mycket uppmärksamhet som ett litet barn. Vad ensam och olycklig den här mannen måste ha varit.
Hur dålig en människa än är, förtjänar den verkligen att bli behandlad så?
Ja, kanske, det beror nog på vad människan ifråga gjort, men någon måste ju den personen varit snäll mot i sitt liv? Eller är det verkligen möjligt att bli så ensam och ogillad?
Man kan spinna vidare hur mycket som helst på detta och spekulera.. Jag säger lite emot mig själv, ena stunden tycker jag synd om mannen och skriver att ingen förtjänar ett sånt öde och nästa stund skriver jag att människor som inte är snälla kanske förtjänar det, att dö ensamma och bedrövliga.

Nu vet vi inget om denna man, men om man tänker allmänt, så antar jag väl att det alltid finns två sidor av en berättelse, en historia bakom allt.. Som man bäddar får man ligga, man gräver sin egen grav under sin livstid och när man väl kommer till insikt om vad man egentligen gjort, om man varit ond och elak, då kanske det är försent och man får dö ensam.

Tragiskt verkligen, jag blir jätteledsen när jag tänker på det, när jag ser och läser om ensamma människor.

Jag hoppas att varken jag eller någon av mina nära och kära hamnar i en sån sits, eller min lilla bebis, min lilla dotter.
Vilken värld hon ska födas till! Nu blir jag ännu mer orolig, hur ska jag kunna skydda henne mot allt ont? Är det ens möjligt?

Nu har jag inte skrivit på några dagar igen, jag får så dåligt samvete hela tiden för det..

Jag har varit i Uppsala och hälsat på min lilla godis Biyan, han har blivit så himla söt, gör så gulliga miner, ett riktigt busfrö och charmtroll :)

Jag längtar så mycket efter min lilla dotter, men samtidigt känner jag lite panik över att det börjar närma sig, inte för förlossningen, den är jag inte så orolig för och det kan jag tacka programmet "en unge i minuten för". Det ser inte så hemskt ut när man tittar, iaf inte i måndags. Jag börjar gråta varje gång bebisarna tittar ut och föräldrarna får sitt lilla barn i famnen, vilken underbar känsla!

Det jag är orolig över ansvaret, att ha ansvar över ett litet knyte som är helt bunden till dig, en liten flicka som kommer att vara en del av mig hela mitt liv, min lilla svans i flera år framåt. Jag är orolig för världen hon ska födas till, orolig över att jag inte alltid kommer att kunna skydda henne från allt ont i världen. Orolig över att jag inte ska kunna ge henne allt jag vill, men jag ska försöka och göra mitt bästa för att ge henne ett så fint liv som möjligt, jag och Bulent tillsammans.

Oj oj oj, vi ska bli föräldrar!

Nu börjar man förstå det mer och mer, det börjar bli mer verkligt, magen har börjat bli riktigt stor.

Min lilla tös har börjat bli stark och sticker ut lite kroppsdelar här och där, jag kan ej se vad det är som pucklas ut på magen, men gissar på att det är hennes armbåge eller knän, känns så. Härom dagen tog jag nästan tag i det jag tror var en liten armbåge och följde den med handen när hon flyttade den, mysigt! Mammas lilla sockertopp!

Det här inlägget blev lite bökigt, men det finns så mycket tankar och min hjärna fungerar inte riktigt som den ska just nu, känns som att hjärnan är ett stökigt rum som man bara kastat in allt i. Det är svårt att få fram det man vill från detta stökiga rum, man gräver och gräver, till slut blir det som det blir, men ni får ha överseende med detta, tydligen blir man såhär vimsig när man är med barn och tydligen ska det bli värre när bebis kommer ut, men det återstår att se.

Bjuder på två bilder på mig och lille Biyan.

Du är i vecka: 33
Du är i månad: 8
Antal graviditetsveckor och dagar: 32 veckor 0 dagar
Antal dagar kvar till förlossningen: 56

Herregud, nu är det inte långt kvar!

Panik och lycka!

Viktnojja?!

Är jag knäpp som blir nojjig över min vikt nu när jag är gravid?

Jag har aldrig varit typen som nojjar särskilt mycket över vikt eller typen som bantar, jag har alltid prioriterat mat, och ätit allt det jag vill äta för stunden utan att ha dåligt samvete över det.

Jag tycker inte att en tjej ska vara trådsmal, utan man ska ha lite former, inte banta ihjäl sig så man ser sjuk ut.

Jag skäms över att jag känner som jag gör, jag vill absolut inte trampa någon på tårna eller få någon överviktig person som läser detta att må dåligt.

Förlåt mig för att jag är så dum i huvudet och tänker dessa dumma tankar, men kan inte rå för det.. :(

Kanske är mina hormoner eller nåt, känns bara jobbigt, känner mig så tung, får ont i ryggen och svanskotan när jag är ute och går, kan inte sitta ordentligt utan att det gör ont.

Jag antar att allt detta gör så man blir nojjig, för att man inte är van att vara så tung, att känna sig så klumpig och seg..

Längtar tills min lilla dotter kommer till världen, så jag får detta överstökat så fort som möjligt.. Hoppas de sista 8 veckorna går snabbt..

Liten vagga

Nu är denna beställd till vår lilla dotter :)

Tiden går så snabbt nu tycker jag, snart är det dags och det finns så mycket som ska göra innan dess.. Sängen, vagnen, bilbarnstolen och vaggen är avklarade, nu är det bara resten kvar. Massa små saker som ska inhandlas.

Jag måste börja ansöka om mammaledighet också, så man får någon sorts inkomst under tiden man är hemma, jag kanske är lite sent ute nu, har ingen aning. Jag har inte ens fått ett moderskapsintyg av min barnmorska ännu, men det kanske är min uppgift att fråga efter en, eller?

Dagens

"Success is not the key to happiness. Happiness is the key to success. If you love what you are doing, you will be successful."

Dagens

"Den kloka kvinnan blir glad när hon anses vacker. Den vackra kvinnan blir glad när hon anses klok. "

Källa: Selma Lagerlöf

Sjuk..

Jag har varit så försiktig under hela graviditeten, verkligen försökt att undvika alla förkylda människor, men lyckades inte så bra. Jag blev smittad av en av våra vakter som jobbade i helgen, jag har aldrig mått så dåligt under en förkylning som jag gör nu. Igår natt var ett helvete, jag hade så ont i bröstkorg och skulderblad att jag grät som ett litet barn. Måste ju vara alla hormoner som gör mig så känslig, men det var verkligen olidligt, kunde varken ligga på sida, rygg eller mage, dessutom var jag ensam, vilket gjorde saken värre, började tycka synd om mig själv ännu mer då.

Att vara gravid och sjuk är nog lätt en av det värsta sakerna som finns..

Feber, ont i hela kroppen och som om det inte vore nog så kräktes jag också för en stund sen, tydligen ska det vara normalt. Blir lite nojjig nu när bebis finns, har ringt 1177 3-4 ggr, något jag aldrig skulle göra annars.

Så länge jag inte svullnar upp och har svårt att andas ska jag hålla mig hemma och dricka så mycket vätska som möjligt, var rådet jag fick..

Jag lider med mig själv och alla andra sjuka där ute, må vi krya på oss så snabbt som möjligt..

Dagens

"Det uppstår tomhet där hoppet dör"

-Leonardi da Vinci

Såhär stor är hon nu:

Ibland känns det som att lilla hjärtat är en liten fotbollsspelare, hon buffar och sparkar och har sig där inne i magen och det är världens mysigaste känsla. Innan var jag så rädd för den dagen hon skulle börja röra sig i magen, men nu vill jag inget annat´än att hon ska göra det.

Dagens citat:

"Det bästa sättet att göra barn snälla är att göra dem lyckliga"

-Oscar Wilde

Välkommen till världen lilla gosse :)

Min älskade Nevin har fått en liten son, en söt liten plutt!

Han föddes den 16 feb kl 00.45.

Önskar vårt nya tillskott i familjen ett långt hälsosamt liv med massor av kärlek.

Jag är så otroligt glad för din skull gumman, vår lilla gosse är verkligen efterlängtad och jag är säker på att storasyster Newal vakar över er båda som en liten ängel.

Älskar er massor massor massor!

Bebis nya klänningar :)

Vårt lilla hjärta har fått lite nya kläder :) Kunde inte hålla mig, hon kommer bli så socker i dessa små klänningar! Jag bara läääääääääääääängtar!

Vecka 28

Nu börjar jag bli riktigt rund och tung.

Det har börjat bli jobbigt att röra på sig, att vända och vrida sig i sängen är värsta processen, och ändå har jag 12 veckor kvar! Lite orolig över hur stor jag egentligen ska bli.

Vår lilla dotter verkar trivas där inne iaf, hon har börjat bli starkar, jag känner det på hennes rörelser och små buffar.

Mammas lilla hjärta och pappas ögonsten, vi längtar efter den dagen då du kommer ut och förgyller vår tillvaro med din närvaro..

(Ja syrran, jag vet, min min är jätteful på bilden, men snälla du, koncentrera dig på lilla bebis istället när du tittar på den *puss*)

Tankar om döden.

Mina senaste inlägg har handlat om farmor, om hur viktigt det var för henne att få den begravning hon ville ha. Jag är precis likadan. Jag tänker mycket på döden och hur jag vill ha det efter att jag dött.

Mina önskemål har ändrats sedan jag gifte mig. Innan ville jag begravas i en brudklänning, när jag var ogift. Det var viktigt för mig, då många tjejer drömmer om sitt bröllop och sin brudklänning, jag ville ha en fin brudklänning på mig och jag hade visat ungefär vad för modell det skulle vara för några av mina då närmaste vänner.

Nu när jag har min lilla dotter på väg, så vill jag begravs med något som tillhör henne, har jag fler barn när den dagen kommer, så vill jag ha något som tillhör dom alla, något litet, ett klädesplagg med deras doft på kanske.

Vi vet ju inte vad som egentligen händer när vi dör, vår kropp "går sönder", den går inte att reparera, men vår själ, allt som finns inom oss som inte syns, det kanske lever vidare, vad vet jag..

Jag vill att det spelas musik på min begravning, fin och lugn musik..

Jag vill inte att någon ställer in något för att jag dör, tex ett bröllop eller liknande, jag kan ju ändå inte komma tillbaka, jag är ju död och livet fortsätter.. Döden är en del av livet, precis som allt annat, det går inte att dö med de döda.

Dör jag medans min lilla dotter fortfarande är liten, så vill jag att mina föräldrar, syster och Bulent uppfostrar henne tillsammans, ingen annan..

Jag litar bara på dessa, tror ingen annan skulle kunna ta hand om mina barn lika bra som min make och min familj..

Skulle min man gifta om sig, så vill jag inte att en annan kvinna ska ta hand om mina barn, då vill jag hellre att mina barn bor hemma hos mormor och morfar. En främling skulle aldrig älska och ta hand om mina barn på riktigt, det skulle bara vara falskt.

Jag är en nojjig människa, iaf när det gäller döden, jag är inte rädd för döden, men jag är rädd för att förlora de jag älskar, det är min största skräck, det som skrämmer mig mest, men det vet ju ni redan, ni som läst min blogg från början..

Jag vill beskydda alla, alla jag älskar, jag vill att dom ska leva för evigt, men det fungerar inte i praktiken..

Min lilla farmor dog innan jag hann säga hur mycket jag älskar henne.

Jag drömde om henne idag, det var en konstig dröm och om jag inte minns fel så tjafsade vi i drömmen. Jag tänkte på henne innan jag la mig igår, jag hade önskat att faster hade svarat i telefonen när hon var på sjukhuset och jag ringde hela tiden, så hon kunde lägga telefonen mot farmors öra.

Då kanske jag hade kunnat säga till henne hur älskad hon var och att jag var på väg till henne.

Jag målade upp olika scenarion i mina tankar, om hur det kunde ha blivit, men det är förgäves, det spelar ingen roll, hänt har hänt..

Det är som sagt mycket död i mina tankar just nu.

Vi människor tar allt för givet, vi tror verkligen att alla alltid ska finnas där, vi sårar varandra och blir sårade.

En sak som jag alltid skriver och alltid kommer att skriva, ta vara på era nära och kära, berätta hur mycket ni älskar varandra så ofta ni kan, lev dagen som om den vore den sista, men låt er inte tryckas ner av människor som inte förtjänar det.

Kärlek och omtanke ska vara ömsesidig, märker ni att en människa inte gör det ni skulle göra för den för er skull, så låt bli ni också.

Vissa människor är skapta till att vara bittra egoister och det går inte att lära gamla hundar att sitta, en person måste själv inse saker och ting.

Sorgligt men sant, omge er med människor som verkligen älskar er, människor som bryr sig om er.

Livet handlar om att ge och ta, glöm aldrig det..