Förhållanden

Jag har funderat på en sak, el några saker rätt länge nu, tänkte dela mina tankar med er.

Av egen erfarenhet och det jag själv sett och upplevt så är det så att tex. När en kurdisk kille är tillsammans med en svensk, är han största toffeln, gör allt för henne, accepterar massor av saker. Men så fort en kurdisk kille blir tillsammans med en kurdisk tjej, tar han henne förgivet, behandlar henne hur skitigt som helst, oftast.

Med "skitigt" menar jag då, att det både fattas respekt och tillit, man börjar behandla sin tjej som en ägodel istället för sin käraste. Tolka mig inte fel, allt är bra i början, man svävar på små rosa moln och tror att man har hittat MR Right, den kategori av kille/killar jag beskriver nu, smyger sig fram, sakta men säkert. Allt händer mycket långsamt, till slut står man där, och vet inte vad man ska ta sig till, man tror att man är kär, att man älskar, och inte kan vara utan honom. Man tror att ingen kommer vilja ha en efter honom, för att det är det han fått dig att tro, sänkt ditt självförtroende så pass lågt, att du tror att du förtjänar allt du får.

De kurder jag känner, som är tillsammans med kurder, alla förhållanden liknar varandra så mycket, allt händer i samma följd, det är samma mönster, steg för steg. Man blir nästa orolig, är det verkligen så det ska vara?!
Är det, det vi kallar kärlek?!

Det vill jag inte tro,.vägrar tro att det är så,.(är en hopplös romantiker, all the way :$ )

Visst nu kommer vissa av er som läser detta (killar) tänka/säga :

"Vi behandlar inte alls svenska tjejer som guld, vi använder dom för en sak, bla bla bla..osv osv..kommer gifta mig med en kurd i slutändan.."

Kanske det kanske, men den svenska tjejen är omedveten om detta i de flesta fallen, hon tror att allt är en dans på rosor, och tror att hon är hela eran värld. Ni spenderar mycket tid och energi på henne, ni får ju henne att känna sig som en drottning under tiden ni s.k "playar" henne. Tar med henne på bröllop, släktträffar(vilket jag tycker är fel).

Varför tycker jag detta är fel? Skulle inte tycka det var fel, om vi kurder inte hade sån jefla dubbelmoral. Skulle tycka det var helt okej, om tjejerna också fick ta med sina respektive pojkvänner på bröllop osv. Även om detta nu var "tillåtet" skulle jag inte ta med min pojkvän, jag är lite "bondig" jag vill ej att mina föräldrar och släktingar ska träffa bara min "pojkvän", utan min fästman, den killen jag vill gifta mig med, DEN killen vill jag ta med på en släktträff, finare så, men det är bara min lilla åsikt.

Så vad kan detta bero på? Varför behandlar våra kurdiska killar oss annorlunda? Varför blir vi deras ägodel istället för att vara deras drottning?

Är det så att när våra kurdiska killar ser sina mammor ta emot mycket skit o förtryck i vår kultur, och stannar kvar trots det, att ni killar tror att VI även stannar kvar oavsett vad ni gör mot oss? Min mamma, våra mammor, så mycket orättvisor dom accepterat enbart för att göra andra lyckliga, OSS lyckliga.

Men killar, ni har fel, dagens generation av kurdiska tjejer/kvinnor kommer ej acceptera sånt beteende längre. Det är våran tur att sätta STOPP för en gång skull. Jag tänker i a f inte leva för att behaga andra längre. Man lever bara en gång, mitt liv, mina beslut, jag som ska leva med konsekvenserna.

Jag skyller på samhället, den kurdiska "bonde"mentaliteten. Misstolka inte mig nu, jag ÄLSKAR min kurdiska kultur, jag älskar våra traditioner, men vissa saker bör ändras, vi lever ej på stenåldern längre.

NU menar jag inte att ALLA kurdiska killar är på detta vis, finns massor av den bra sorten också, gäller bara att hitta honom..

En annan sak jag funderat på är :

De som tror på att hämnas, jag tror inte på hämnd. Vad tjänar man på att stanna kvar och hämnas? Varför ens utsätta sig själv för nåt sånt? Den killen som inte vill ha mig, VILL jag inte ens ta på med en tång.
Ni tjejer/killar som är på detta viset, snälla, ha lite mer självrespekt än så, varför sträva efter att hämnas? Varför ödsla tid och energi på en kille som inte vill ha dig?!
Varför sänka sig så lågt?

Detta gäller både tjejer och killar som inte fattar vinkar och inte kan gå vidare, fast killen/tjejen gjort klart för er att han/hon INTE VILL HA DIG.
Varför hänga kvar och försöka göra livet så surt som möjligt för killen/tjejen du en gång påstod dig älska el fortfarande älskar?!
Älskar man någon vill man ju att han/hon är lycklig, i vissa fall är han/hon allt annat än lycklig med dig, och då måste man ta tag i sin egen krage, och se sanningen i vitögat, släppa taget. Ingen har dött av brustet hjärta hittills.

Lycka går ej att tvinga fram.

Hade ni varit ämnade för varandra, hade ju inte han/hon sökt sig till någon annan, el sårat dig i första taget, right?!

ALLT jag skrivit, går both ways, i slutändan handlar allt om att ge och ta. Tjejer är inte bättre än killar, det var inte det jag vill komma fram till med denna text, vi tjejer är minst lika bra på att strula till det, vara dumma, såra, som er killar

Mm minsann så ä're =)