Just a day in the hood..

Man vill nästan inte läsa vad som står i tidningen längre, man får kalla kårar och undrar var människan/samhället är på väg egentligen. Det blir värre och värre för varje dag som går, visst fanns det psykopater förr i tiden, men det känns som att de hörs och syns mer nu. Detta var i alla fall vad som fanns att läsa idag:

"Tortyren kulminerade när 53-åringen fick sitt högra lillfinger avskuret med hjälp av en sax. Blödningen försökte man hejda genom att trycka mannens hand mot en glödhet kokplatta. Efteråt tvingades han att äta delar av sitt finger.Krossade mannens knäVid ett annat tillfälle krossades hans knä med en hammare. En annan gång riktade gärningsmännen en pistol mot mannens huvud, tryckte av, men vapnet klickade.– Det här är något av det grövsta jag har upplevt under min tid vid polisen, säger Eskild Bossen, kriminalchef i Tønder till JydskeVestkusten.I går häktades två av gärningsmännen, skriver tidningen. Den 15-årige misshandlaren har placerats på institution."

Hur kan man göra detta mot en annan levande varelse? Hur kan man ha så mycket ondska i sig? Det är för mig helt ofattbart, fruktansvärt! Tydligen handlade detta om en knarkskuld, och tydligen hade mannen inga pengar att betala tillbaka, för vem tar risken att bli så hårt misshandlad frivilligt? Eller är det kanske så att knarkare är så illa tilltygade i skallen att de helt enkelt struntar i konsekvenserna, och lägger ner allt de har på nytt knark istället för att betala tillbaka en skuld? Vad är syftet med att göra något sådant? Skrämma?

Jovisst, men borde han inte ha blivit tillräckligt rädd vid det första tillfället då han fick sina knän krossade?
Även detta kunde man läsa;

"Den då 15-årige pojken som höll i kniven åtalades för mord. Men Huddinge tingsrätt menar att bevis saknas för att han hade uppsåt att döda. Han dömdes istället för dråp till sex månaders sluten ungdomsvård. 16-åringen ska också betala närmare 130 000 kronor i skadestånd till den dödade mannens anhöriga. De tre andra åtalade pojkarna som är mellan 16 och 19 år åtalades för grov misshandel. Två av dem, en 17-åring och en 19-åring, friades i dag helt från brott. Den tredje, en 16-åring, dömdes för misshandel till ungdomsvård. Enligt tingsrätten är det fortfarande oklart exakt vilka, och hur många personer som deltog i misshandeln."

SEX MÅNADER!! Ni måste skoja?! Sluten ungdomsvård?! Med andra ord, en lyx-semester bort från förortsbetongen. Var den där mannens liv bara värt 130 000 kr och 6 månaders sluten ungdomsvård? Tror staten verkligen att den här killen kommer att lära sig en läxa på ett ställe där de äter bättre mat än skolbarnen?! Ett ställe som kostar oss skattebetalare massa onödiga pengar? Ungjäveln borde få sitta på ett fängelse i turkiet, och känna på vad fängelse är på riktigt, lära sig en läxa för livet.

Det sägs att "monster" inte existerar i verkligheten, bara i fablernasvärld - Nej, det stämmer inte! Vi är tyvärr omringade av dessa, omedvetna om vad de är kapabla till och när de ska slå till nästa gång, dessa tickande bomber..

Men om man ska in på detta lite djupare, och hitta det verkliga problemet, bekämpa detta från roten, så är dessa barn bara offer för samhället, de är lika mycket offer som den misshandlade och den mördade,
samhället bär ansvaret för uppkomsten av dessa "monster". Hur kan det gå så långt att en 15-åring kan syssla med verksamhet som denna helt obemärkt? Samhället har övergett dessa småglin som sen värvas och skolas till att bli monster. En 15-åring har ingen "verksamhet", han är bara ett verktyg, en kugg i maskineriet, han är redan ersatt liksom. Vart var föräldrarna, vart var lärarna, var höll alla vuxna hus någonstans?! Det är samhällets, politikernas skyldighet att ta hand om sina medborgare, särskilt de unga, barnen. Det system vi har nu, håller inte. Så länge ingenting görs, kommer vi att fortsätta få läsa dessa tråkiga nyheter, tyvärr..

DO IT!

Idag har varit en lycklig dag, mår så underbart att det nästan inte går att beskriva i ord. Känns så underbart att kunna söka till universitetet till hösten, all ångest jag kände för inte så länge sen har släppt och allt det jag "skulle" göra är gjort. Det här året kommer att betyda mycket för mig och min kommande framtid, det är nu det gäller att förändra allt, att verkligen göra _allt_ jag har planerat, och inte ge upp på halva vägen, vilket jag tvivlar stark på att jag kommer att göra.

Allt är möjligt här i livet, bara man lägger manken till, allt handlar om vilja.
Alla ni som bara sitter där hemma och slösar bort dagarna på att tänka: "jag ska, ska ska ska", DO IT! Lämna inte era drömmar och ambitioner vid bara "ska". Livet är verkligen alldeles för kort, njut och gör allt ni har inom er, vänta inte med det, morgondagen kanske aldrig kommer, ta vara på alla möjligheter vi har i det här underbara landet.

Slösa inte tiden på saker eller personer som inte förtjänar den, er tid är dyrbar, kom ihåg det, glöm för fasiken aldrig det! Allt för ofta ser jag människor runt omkring mig må dåligt och ödsla värdefull tid och ork på meningslösa ting, istället för att gräva djupt inom sig och lyfta fram sig själva, den stackare som de glömt kvar någonstans på vägen. Den väg de har vandrat åt att behaga andra, denna oändliga väg som aldrig riktigt tar slut, som en ond liten cirkel där man sätter andra och andras behov före sina egna. Det är dags att bryta sig loss, våga att kämpa, lägga sig själv i första rummet och leva fullt ut, njuta utan att låta nåt eller någon stå i vägen för ens egen lycka och framgång.

Till dig min älskling, du vet vem du är, tänk nu noga på detta och sätt dig själv i första rummet, ödsla inte din dyrbara tid och dina tårar på något/någon som inte förtjänar det.

Hemlighet..

Jag bär på en hemlighet, en hemlighet så mörk, så tragisk att mitt hjärta blöder av tanken, och det värsta är att jag inte ens kan göra något åt saken. Det enda jag vill är att skrika ut det jag har inom mig, men skulle jag göra det, skulle jag svika en vän. Å andra sidan känns det som att det kvittar, min vän skulle hata mig för stunden men tacka mig i framtiden, och även om det skulle gå så långt att jag skulle förlora min vän för gott, skulle det vara värt det. Då skulle jag i alla fall veta att jag verkligen gjort _allt_ i min makt för att förhindra min vän att sakta men säkert fördärva sitt liv, att gräva sin egen grav. Och det värsta är att det sker mitt framför mina ögon.

Inte ens i mina vildaste fantasier skulle jag kunna föreställa mig att jag skulle hamna i den här situationen och på nåt konstigt sätt "acceptera" det som sker. Med acceptera menar jag inte att jag tycker att det är okej, och lämnar min vän åt sitt öde, utan att jag helt enkelt bara är likgiltig i "hennoms" närhet(anledningen till att jag skriver "hennom" är för att jag inte vill avslöja min väns kön), kall på något sätt, vilket inte är likt mig. Jag har nog inte smält detta så bra som jag trodde, smällen kommer nog mycket senare, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det hela.

En annan sak som sårar mig, är att min vän tror att jag ser "hennom" som ett "fall", min vän tror att jag är vän med "hennom" för att "rädda", som ett litet projekt att "testa" olika metoder på.

Om du läser detta, vill jag att du ska veta att jag älskar dig som en vän, och att jag verkligen inte ser dig som ett välgörenhetsfall, jag är din vän nu och för alltid. Och skulle jag avslöja dig och din hemlighet en dag, så skulle jag göra det för _din_ skull och enbart för din skull, för att jag bryr mig om och älskar dig och vill ha dig i mitt liv, att våra barn ska växa upp tillsammans precis som vi gjorde.

Att se dig sådär tar död på mitt inre, men jag är stark och jag ska hjälpa dig att bli stark, att våga, vilja, älska och njuta av livet fullt ut.

Kunden har _alltid_ rätt.

Har slösat halva min dag på att tjafsa med en möbelförsäljare.
Förra veckan beställde min mamma 2 vitrinskåp på en möbelaffär för 16500kr, men avtalet var bara muntligt och hon betalade ingen handpenning eller liknande. Skåpen skulle ha levererats imorgon.

Imorse väcks jag av ett telefonsamtal av min kära far, han ber mig ringa och avboka skåpen mamma har beställt, då han redan köpt andra skåp som var billigare och mycket snyggare och passande till vårt vardagsrum.

Så jag ringer möbelaffären för att avboka hyllorna, då de inte har kommit till butiken än.
Till min förvåning påstår försäljaren att jag inte har rätt att avboka och ångra mig, kan detta verkligen stämma tänkte jag?

-Vadå, du kan väl inte tvinga på mig varor för nästan 17tusen kr om jag inte vill ha dom, och särskilt när de inte ens har blivit levererade? sa jag.

"Jo, du har ingen rätt att avboka varorna en dag innan." sa han självsäkert.

-Men snälla rara du, klart man har rätt att ångra sig, jag har lite svårt att tro på dig nu, till och med om man skriver kontrakt om en ny bil, har man rätt att ångra sig så länge man inte har kommit och hämtat bilen.

"Nej du, jag tycker att du ska läsa på lite, man får inte ångra ett köp så lätt"

-Jo men, i det här fallet har vi ju inte ens betalat dig ett enda öre, hur kan du påstå att jag _måste_ komma dit och betala för varor som inte ens blivit levererade till mig än?

Sen började han bli otrevlig då jag nämnde konsumentverkets namn, vi tjafsade lite, till slut blev jag arg och sa att jag skulle betala handpenningen på 1650kr, och la sedan på luren.
Jag kokade av ilska, hade bara lust att åka ner till affären och be gubben dra åt helvetet!

Efter att jag lagt på luren, ringde jag upp konsumentverket, till min besvikelse hade hon på kontoret redan gått på lunch. Jag lämnade namn och nummer och väntade otåligt på hennes samtal. Efter ca 1timme ringde hon från konsumentverket upp mig.
Jag berättade hela historien för henne, hon sa att hon skulle kolla upp det och sedan återkomma till mig.

Efter några minuter ringde hon och sa att jag visst har rätt att ångra mig och att 10% är alldeles för mycket att betala, att jag eventuellt skulle betala tex för telefonsamtalet han ringde för att boka varorna, och för tiden han lagt ner på affären och eventuella fraktkostnader. Jag berättade även om att han sagt att man inte får häva ett bilköp, hon hade tagit reda på fakta om detta med och sa att en bilhandlare kan kräva den som bryter avtalet på 1,5% av priset på bilen.

Så jag ringde upp försäljaren och sa detta, bad honom skriva en lista på det han gått miste om i den här affären och sen skicka den till mig, och att jag sedan skulle ersätta honom för förlorade kostnader.

Han blev naturligtvis jättearg och sa att jag borde läsa på mer, och att hon på konsumentverket skulle få ett samtal från honom.

Jag förklarade för honom ännu en gång att detta inte var planerat och att jag förstår att han blir arg, men att han måste förstå mig också, då min pappa redan har betalat för de andra skåpen. Sen var jag bara tvungen att säga att man visst kan häva ett bilköp. Gubben blev så paff att han inte visste var han skulle ta vägen, jag hörde hur förbannad han blev och så sa han:

"Vet du vad, vi skiter i detta okej, du slipper skåpen, men man gör inte såhär, det går inte till på det här viset i affärer"

-Jo, det gör det, jag har redan pratat med min chef, och en kund har rätt att göra detta

"Var jobbar du någonstans?"

-På XXX, du är välkommen dit" sa jag lite retsamt.

"Om en kund kommer och beställer oxfile för 20 tusen och sen ångrar sig, bla bla"

-Då har han rätt att ångra sig och nej han behöver inte ersätta oss för råvarorna? sa jag lungt.

"Vi skiter i detta okej, du får som du vill, du kommer här och är otrevlig"

*babbel babbel*

-Ja, men jag säger ju att jag ska ersätta dig, men ge mig en lista på allt först, jag säger ju att jag vet att det inte är så bra att göra såhär dagen innan, och jag erkänner att du har rätt att få en ersättning, på samma sätt som jag har rätt att ångra mig. Jag har försökt förklara detta för dig på ett fint sätt, men du blev otrevlig direkt och gör det nästan omöjligt för mig att vara trevlig tillbaka.

"I en normal familj går man inte och köper skåp för så mycket pengar utan att prata om det..bla bla bla" muttrade han..

-Men herregud, ge mig en lista på alla dina konstander så blir vi båda nöjda, jag säger ju inte att jag inte ska göra det du har rätt att kräva av mig.

"Jag ska ringa henne på konsumentverket bla bla, vi skiter i detta bla bla "

*massa onödigt babbel och tjafs*

-Visst gör som du vill, jag har i alla fall försökt möta dig på halva vägen, sa jag och la sedan på luren.

Fyfan vilka idioter det finns, men jag fick som jag ville och han skulle ju inte ha brusat upp sådär om han visste att han hade rätt. :)

Kunden har _ALLTID_ rätt, glöm ej detta, låt inte idiotiska försäljare blåsa er på onödiga kostnader, ta alltid reda på era rättigheter.

Nytt år, ny start!

Jaha, då var det år 2007..
När man var en liten naiv snoris trodde man inte att man skulle leva till år 2000. Jag kommer ihåg att barnen på gården berättade något om en kista man funnit på havets botten där det stod allt som skulle hända i framtiden. Där i rullarna som fanns i kistan stod det bland annat att världen skulle gå under år 2000.
Nu i efterhand tror jag nån av ungarna hört från någon vuxen om Nostradamus Profetior och gjorde om historien lite med havet och kistan så det skulle låta mer spännande eller helt enkelt bättre och lite mystiskt.

Man var lite orolig, det var så mycket snack om övergången till 2000, både det ena och det andra skulle hända, men ingenting hände och här sitter vi nu år 2007, världen fungerar och vi andas fortfarande.

Runt nyår avger många nyårslöften, som de håller i några veckor och sen glömmer bort när vardagen är igång igen, och hysterin kring det nya året har lagt sig. I år har jag faktiskt inte avgett ett löfte, men det här året är oerhört viktigt, år 2007 är året som ska fyllas med förändringar och förbättringar, det är året då alla borttappade pusselbitar hittas och hamnar på sin rätta plats.

Ja, minsann nu ska det hända grejer här, nu när jag tänker efter så har jag ju på sätt och vis angett ett litet nyårslöfte då jag skriver om förändringar och förbättringar - nytt år, ny start..