03 november 2008

Minnen från min barndom

När jag var liten var jag som en tant i minatyrformat, jag pratade och betedde mig precis som en gumma. Jag hade en vass liten tunga och visste exakt hur jag skulle ge svar på tal redan som 2-3åring. Jag var min farmors lilla bebis, hon tog med mig överallt som liten, det var nog därför jag var så otroligt lillgammal av mig.

Jag tänkte berätta om ett minne jag har, jag tror att jag var mellan 2,5 och 3år gammal när detta inträffade. Min farmors svåger hade just dött, och jag hade smygit mig ut utan att säga något till mamma för att leta efter farmor, så jag började promenera mot sorgehuset.

När jag kom fram hörde jag ljud runt hörnet av huset, jag tittade försiktigt och synen som mötte lilla mig var inte vacker alls, jag blev rädd och sprang snabbt in i huset, rakt in i farmors famn. Rummet var fullpackat med människor som satt och grät, skräcken i mina ögon var inget någon lade märke till, alla var upptagna med sina klagosånger.

Jag ska förklara vad jag tyckte att jag såg, och vad det var jag såg egentligen. Jag tyckte att jag såg några män stycka en kropp, det var fullt med blod som rann, jag tog för givet att det var farmors svåger dom styckade eftersom att han hade dött dagen innan. Jag fick för mig att de skulle tillaga köttet och dela ut till alla bybor precis som man gör precis efter en begravning, man lagar mat i den dödes "ära" och alla som vill kommer och äter den.

Jag höll detta för mig själv ett bra tag, sedan berättade jag för farmor hur jag hade sett dom stycka "farfar Momos" kropp, och att alla utom jag ätit av den. Farmor började skratta och sa att det jag såg inte var hans kropp utan ett lamm, och att det var lammkött som fanns i maten och inte "farfar Momos" kvarlevor.

Vilken lättnad det var att höra, i alla dessa år hade jag trott mig sett något så fruktansvärt när det i själva verket bara var ett lamm.

Jag har några minnen till från tiden innan vi flyttade till Sverige, men spar dom till en annan gång..

Såhär såg jag ut då:

Jag tycker att ni som läser bloggen kommenterar alldelses för lite, detta får mig att tappa motivationen till att uppdatera bloggen.

9 kommentarer:

david sa...

Uuh... Sitter på kontoret och såg precis att du uppdaterat, läste - och just då slocknade lamporna (har rörelse-sensorer här, och sitter man stilla för länge stänger de av). Blev lite ruggig känsla där ett tag :)

KurdishFlower sa...

David,

Hahaha, ja då kan du ju föreställa dig hur det kändes för ett litet barn att se det där :)

david sa...

Men för livet... :P

van Semyan sa...

hahahaha skön! :)

Anonym sa...

vad lilla gull var söööt..

'Mother of God' sa...

Det var ett fint minne!

Anonym sa...

jag kommer i håg en sommar da jag var på besök til er en heeeel vecka.. ni bodde i en liten småstad i sverige. ni bodde like ved en pool/badebasseng. För at komma dit var vi tvungen at gå igjenom en liten skogstun/holt och en tågbane like vid sidan av. där plockade vi blåbär og jordgubbar:)
din mamma bakade världens bästa bullar ocg til frukost fick vi tidernas eggröra/omelett:)!!! det var tider det!

Anonym sa...

hahah du fick samma medelande säker 10 gånger , men nu har jag ordnat profil och lärt meg hur detta fungerar! puss puss

KurdishFlower sa...

David,

Ja, det kunde ha blivit det, men nu skattar jag bara åt det.

Roza, Vansemyan & Anonym -

:)

Jessi,

Vi bodde i Vansbro då, i dalarna. Kommer du ihåg dom där spårcyklarna som fanns vid vägen, som vi lyfte upp på tågrälsen och körde ut i skogen med? Vi var riktigt galna när vi var små! :)