Det pågår ett folkmord!!

Det pågår ett hemskt folkmord i detta nu i Turkiet.

Allting börjar efter valet när Erdogan inte fick majoritet och det pro-kurdiska partiet HDP kom över världens högsta spärr i valet. Erdogan som spenderat senaste tiden åt att bygga ett slott, ett slott han nu kan drömma om att få bo i.

Vapenvilan som löd mellan PKK och Turkiet finns inte längre. Erdogan startade ett inbördeskrig, allt för att HDP ska förlora röster i det kommande nyvalet då han tror att han ska få majoritet. 

Denna maktfullkomlige diktator drar sig inte för något. De senaste månaderna sen valet i Turkiet har varit mycket oroliga, långa barn och civila har dödats.

Media är tysta, de enda som rapporterar om händelserna är privatpersoner på plats via sociala medier och kurdiska tidningar.

Just nu är el och vatten avstängda i Cizre, människor dödas i sina hem av prickskyttar, barn dödas och förvaras i frysboxar i deras hem då de varken får ta sina döda till bårhus eller begrava dem.

Visst låter det som en film?

Men nej, det är tyvärr  verklighet!

Jag känner mig så maktlös och mår så dåligt över det som sker mot mitt folk och alla andra minoriteter i Turkiet just nu, för det är just detta HDP står för, grundläggande mänskliga rättigheter och demokrati. 

Det pågår ett smutsigt krig, Turkiets historia har alltid varit blodig, låt oss inte låta detta fortsätta, låt oss ändra den historien! Sprid detta var inte tysta!

Jag hoppas att mitt folk får den styrka de behöver för att ta sig igenom detta och jag hoppas från botten av mitt mammahjärta att inga fler barn mördas..

Mitt hjärta blöder, jag vill tro att rättvisan vinner till slut, att alla onda får sitt straff, jag vill tro på karma och jag hoppas att karma hittar dig Kerdogan!! 

HDPs ledare riskerar 24års fängelse!

http://www.svt.se/nyheter/utrikes/turkisk-bredsida-mot-kurdledare

Han, HDPs partiledare, och hans ledamöter begärde att få sin immunitet fråntagen, allt för att bevisa för hela Turkiet att de inte har något att frukta eller dölja! Erdogan griper efter halmstrån för att få igenom sin plan om att bli Sultan och drömmarna om de osmanska riket! Slottet är byggt men "stackarn" har innan han ens kunnat flytta in snuvats på sin dröm. HDP kom över världens högsta spärr i senaste valet och fick en vågmästarroll i Turkiets parlament!

Diktatorn skyr inga medel och tar landet mot inbördeskrig, allt för att få behålla sin position! Det viktiga för honom är inte folket och landets intressen utan hans egna intressen!

Han har rånat befolkningen på pengar, halva Turkiet svälter medans han tog 18 turkiska lire från varje ficka i hela Turkiet för att bygga sitt slott , räkna ut vad det blir på en befolkning på närmare 80 miljoner!!! Sjuk summa, men det stannar inte där! Diktatorn är törstig och girig, för inte så länge sen ertappades han med att bokstavligen bära ut skolådor fulla med dollar, pengar han tagit från folket!

Den senaste veckan har varit en vecka fylld med terrorism, folk är rädda men tappra! Terrorismen har inte kommit från kurdernas eller PKKs sida, utan från Erdogans regering, hans poliser och soldater! Civila går ut på gatorna och visar att de inte tänker ge sig! De ska ha demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter!

Turkiet är tillbaka på ruta ett, det råder skräck bland befolkningen, det är som på 90-talet men värre. Skillnaden nu är att världen ser allt, videoklipp, bilder, internet, sociala medier, överallt syns den turkiska statens terror men världen väljer återigen att blunda och ge kurder kalla handen, kurder som de kallade frihetskämpar för inte så länge sedan! Kurder som är de enda som effektivt har kunnat rensa Syrien och Irak på kallblodiga mördare!

Öppna era ögon och sprid detta!

En soldats blick..

Jag tittade på ett klipp som jag ångrar starkt nu. Det var ett klipp där en 10-barns pappa, en kurdisk soldat blir halshuggen av ISIS i måndags. Strax innan han gick ut i kriget var han med i ett program där han vädjade om medicinsk hjälp till sin sjuka dotter. 

Hans blick går inte bort från min näthinna, man känner verkligen allt han kände när han satt där på knä framför sin bödel..

En kniv vreds om i mitt hjärta.. Må han vila i frid och må hans barn och fru få all den hjälp de behöver för att kunna fortsätta utan honom.

Det pågår en insamling till hans familj just nu, jag lägger upp information om detta så får ni som vill bidra.

Jag tror på karma och på att hjälpa de verkligen behövande och hoppas att så många som möjligt hjälper till.

Idag är det hans familj som behöver hjälp, imorgon kan det var min eller din. ISIS är inte så långt borta som vi tror.,

Jag är livrädd för dessa sjuka människor och önskar att all ondska kunde förintas från denna jord! Jag vill inte tro att världssamfundet är så onda och blundar, men historien upprepar sig hela tiden och vi människor är tyvärr våra egna värsta fiender..

Bilden är tagen sekunder innan han blir dödad :( den här blicken kommer att hemsöka mig länge.. Det är en blick som får alla ynkliga i-lands problem att blekna, en blick som får en att skämmas för att man har det för bra, en blick som får blodet i ådrorna att frysa till is.

Vila i frid Hujam Surchi..

Info om insamlingen:

En länk till info om honom och klippet där han vädjar om hjälp: 

https://m.youtube.com/watch?v=o851mOKaY24

Dagens Lara

Lara: Mamma vet du, jag har lärt mig att vara utan min Ipadiee nu.
Jag: Bra älskling, för det är inte bra att sitta med den hela tiden.
Lara: Jag vet mamma, jag har lärt mig det nu.

Väl hemma hos min mamma..

Lara: Mamma ska du inte gå nu, jag ska sova här, gå hem du.
Jag: Okej, jag ska gå snart, men inte än.
Lara: Men varför? Jag vill att du går.
Jag: Jag vill vara med min mamma ett tag först. Varför vill du vara med mig Lara?
Lara: För att du är min mamma och jag saknar dig.
Jag: Och jag saknar min mamma :)

Efter en stund, mamma skypar med sin syster.

Lara: Mamma varför tittar mormor på sin Ipadiee, om inte jag får?
Jag: Du får ibland, men bara när mamma och pappa säger att det okej.
Lara: Okej mamma, jag vet, jag har lärt mig nu att vara utan den, jag ska inte kolla.

När jag väl gått..

Får sms om att ungen är vaken kl 23.00, gissa vad hon gjort sen jag gick?
Tagit min mammas Ipad och tittat på barnprogram, gissa om jag blev glad?
Hon har alltså räknat ut hur hon ska blåsa mig, planerat och lyckats.

Det finaste någon sagt

Det går inte att inte lägga märke till texten som står i min header:

"När en blomma slår ut, genomsyrar hennes doft allt som kommer omkring henne, det får den vassaste törn att vilja mjukna, men törnar är som sagt törnar och förblir även törnar, men inga törnar kommer åt några kronblad, kom ihåg det. Du är den blomman."

Historien bakom denna vackra text är:

En dag när jag verkligen kände att allt var hopplöst och jag hade nått botten och grät för nio år sen sa min vän detta till mig.

Hennes ord fick mig att gråta, men denna gång grät jag glädjetårar för det var det finaste och meningsfullaste någon någonsin hade sagt till mig, som jag minns. Orden var hennes egna, inget hon läst eller kopierat, det var ord som hon beskrev mig med, att få bli beskriven med så vackra ord värmde mitt hjärta och tände ett ljus inom mig, hoppet och energin kom tillbaka..

Tänk på det, ibland kan små saker i vardagen, små vackra ord göra så mycket, betyda så mycket, försök att få någon att känna på det här viset varje dag och du kommer att känna exakt likadant för att du gjort en annan människa lycklig, om bara för stunden.

Tack min fina vän.

<3 p="">

Ingen har sagt något finare än henne sen dess till mig, förutom min älskade dotter såklart, inget slår kärleken hon ger mig, den finaste vackraste renaste kärleken. En villkorslös kärlek som bara kan finnas mellan förälder och barn.

Sprid kärlek

Har ni funderat på hur mycket tid vi slösar på tomma saker? Som att tjafsa helt i onödan, massa i-landsproblem vi gör till världsproblem utan att vara tacksamma över hur bra vi har det?

När ni hamnar i en konflikt eller situation då det uppstår problem, fundera noga över om det ens är värt att tjafsa om? Värt att lägga ner värdefull tid och energi, tid och energi som kan läggas på annat, på det som verkligen är värt att lägga energin på.

Kvalitetstid med barnen, familjen, göra något betydelsefullt för någon som att skänka något till någon behövande, göra sig själv och andra lyckliga. Jag har märkt att det faktiskt hjälper att gå runt och le när man är ute och går, leendet smittar av på den du möter.

Vi lever idag, imorgon vet vi inte om den kommer, försök att tänka till mer, och sprid positiv energi runt er, på så sätt kommer ni omges av positiv energi och detta kommer att lyfta er livskvalitet.

Detta är vad jag ska göra iaf, sprida kärlek.

Det behövs verkligen, särskilt nu, nu när det känns som att världens undergång är nära och ett tredje världskrig är på väg..

Ta hand om er <3 nbsp="">

Dagens Lara

Jag pratar med min syster i telefon om mat, Lara kommer in och tar telefonen.

Lara: "xalti(moster), vet du, innan mamma sover så äter hon alltid vitlök och hon luktar så äckligt!"

Jag hade grillat aubergine i ugnen och gjort en röra med naturell yoghurt, vitlök och salt kvällen innan.

Det första jag fick höra när jag vaknade var : "mamma du luktar så äckligt"

Förr eller senare exploderar jag.

Vilken film!
Jag har gråtit mig igenom filmen, jag har levt mig in i varje scen och känt smärtan.
Vilken mardröm, vilken hemsk hemsk mardröm, alla föräldrars mardröm, något som skrämmer livet ur mig. Jag vågar knappt tänka tanken, även om den dyker upp då och då, jag är rädd att framkalla det hemska, jag känner skräcken under tiden jag skriver dessa rader. Skräcken över att förlora det finaste du har, det vackraste i världen.
Jag tänkte på min fina vän Jessica, som övervann cancern, och hur hon tvingades planera sin begravning, på min älskade Nevin och Newal. Det fanns något i varje scen som jag på något sätt kunde relatera till. Något som fick mitt hjärta att känna extra mycket, det kallas livserfarenhet, blir nog så, ju äldre man blir, ju mer smärta får man känna, ju mer ondska och elände får man bevittna.. Jag tittar på min vackra tjej, mitt lilla hjärta, och jag kan inte hålla de hemska tankarna borta ibland. Den rostiga kniven sticker till i mitt hjärta och vrider sig sakta men säkert, det gör ont. En smärta som jag vet att jag inte kommer kunna skydda henne från. Jag vågar knappt skriva ner det jag tänker nu, för jag är så rädd, så rädd att det kommer hända om jag skriver det, eller ens tänker det. Men ni kan säkert läsa mellan raderna..

Det är nyttigt att se och läsa om sånt, alla bekymmer blir så pyttepyttesmå och patetiska, allt man mått dåligt över. Det är ett sätt att få tillbaka energin och leva helt och fullt ut, värdesätta det fina som finns i denna hemska värld fylld av ondska.

En person skrev idag att jag har en optimistisk inställning som kommer att hjälpa mig till toppen, hon känner inte ens mig, men hon har så rätt.
Mitt svar var: "Utan optimism skulle man gå under i denna hemska värld"

Jag må ha mina svackor, men de är inte långvariga, jag hittar alltid något som får mig att kämpa mig upp, som får mig att se ljuset i mörkret.

Jag rekommenderar er att se denna underbara film, den fick mig att tänka till, och den fick mig att få tillbaka lite av energin jag tappat på senaste..

Cancer, I hope you get cancer and fucking die!!!

Dagens Lara

Lara: Mamma säg att du älskar mig! (Hon smörar för att hon vet vad jag ska säga)

Jag: Jag älskar dig jättemycket! Lara lägg ifrån dig Ipaden nu, vi ska sova!

Lara: Nää, tyst du stör mig!

Jag: Lara sluta nu, ge mig ipaden! Stäng av den nu.

Lara: Man får inte skrika på sin kacik (dotter), du kommer inte få några julklappar av tomten, du är inte snäll!

Jag: Lara du skulle bara titta på ett sista avsnitt, du har sett 10! Eller hur?

Lara: Ja..

Jag: Ge mig Ipaden nu! Jag kommer ta den och gömma undan den i flera dagar annars.

Lara: Nää, du bestämmer inte, pappa köpte min ipad, då är det han bestämmer över den, inte du!

Jag: Lara ge mig den, stäng av den nu.

Lara: Nää, jag vill inte, om man inte vill så vill man inte!!

Tjejen har svar på allt! Hennes pappa brukar fråga mig: "hur känns det att ha sig själv framför sig? Mini-gule, kopia av dig, ursäkter och svar på allt"

Det känns faktiskt lite jobbigt ibland, men samtidigt är jag stolt över att ha en så smart tjej som alltid är ett steg före ❤️

Gott nytt år!!

2013 var ett av de värsta åren i mitt liv, 2014 har varit en berg och dalbana. 

Jag har mött många motgångar men klarat mig igenom varenda en! Jag har kämpat och aldrig gett upp! Jag har hållit löftena jag gett mitt barn och gjort mitt yttersta för att ge henne det bästa av allt.

Det var på slutet av 2014 som det började dala ner, men det har inget med att jag har det dåligt egentligen, utan mer för att allt jag gått igenom börjat komma ifatt mig.

Jag har jobbat alldeles för mycket, i somras jobbade jag heltid på Migrationsverket, pendlade till Gävle varje dag och helgerna jobbade jag på Elgiganten. Det som fick mig att orka var löftet om att ge min dotter en fin semester varje år, oavsett vad så ska min dotter åka till havet, även om jag så måste leva på bröd och vatten en tid. Vi åkte iväg 3 veckor! Det var helt underbart!

Jag skrev två tentor precis innan jag åkte, två 30 poängs tentor inom loppet av 3 dagar. Jag klarade båda!

Oj oj oj vilken motivation jag fick nu att min syo ringde mig för att gratulera mig gjorde mig extra stolt. Under hennes tid som syo, över 15 år, så var det bara två innan mig som lyckats med det jag gjorde. Många har skrivit flera tentor samtidigt, men inte lyckats.

Vilken motivation jag fick av det, och vilket ego jag fick, kände mig så stolt över mig själv!

Jag hade jobbat hela sommaren och jag hade inte haft tid att plugga till mina tentor, men jag klarade dom ändå. 

Jag började läsa Barnrätt och allt flöt på, sen kom hösten, mörkret och jag började jobba mer och mer, skola, hem, jobb 1, jobb 2, skola, hem.. Så rullade det på.

 

På jobbet går allt på topp, blev bästa säljaren på min avdelning, slog en kille som ingen någonsin slagit och vunnit över tidigare på jobbet! 

På Migrationsverket gick allt som på rälls, jag fick ett skriftligt betyg och referensbrev som är värt att ramas in, så glad att bli uppskattad och sedd för det man gör!

Men privatlivet, där gick det sämre, jag orkade knappt städa, orkade knappt göra något, bara sova, sova, sova så fort jag fick chansen. Somnade bara jag satte mig ner. 

Nu är jag här, känner mig mörbultad, jobbat ihjäl mig senaste två månaderna. Årets sista två veckor har jag spenderat med att sova i soffan, varit sjuk, jobbat trots det, och nu har kroppen gett upp. Förkylningen från helvetet vägrar ge med sig, huvudvärk, hosta, slem överallt..

Första veckan på året har varit likadan, jag skulle jobbat idag, men jag glömde helt bort det, så trött är jag. 

Som jag skrev innan, jag är medveten om allt och just därför vet jag att jag kommer göra allt för att få detta år att bli det bästa någonsin!

Det är 2015 jag äntligen kommer att ta min examen, det är iår jag kommer att få kämpa med blod svett och tårar för att äntligen nå ett av mina mål i livet, att bli jurist. Vägen hit har varit lång, men jag är nästan där och jag kommer klara det!

Jag ska bli den engagerande mamma jag vill vara och som min dotter förtjänar, min älskade lilla skatt, det finaste jag har.

Jag ska börja träna igen och mitt lilla hjärta ska börja dansa och förhoppningvis rida! Det är mitt löfte till dig min älskling, mamma ska finnas där och vara mer närvarande, mamma ska hitta kraften och tålamodet att utveckla dig, att leka med dig, att finnas där och älska dig!

Du är anledningen till att jag fortsätter kämpa, du är anledningen till att jag vägrar ge upp!

Sist men inte minst, min dotter har världens bästa pappa som funnits där för oss båda, tack för att även du finns i våra liv!

Jag har haft min svacka nu, men imorgon är det en ny dag med nya möjligheter! Imorgon är dagen då jag tar mig upp igen .

Ångest

Jag har inte mått så bra på senaste. Jag har gått in i väggen tror jag, haft för många bollar i luften för länge. Haft ångest över att jag knappt har tid över för mitt barn och att när jag väl har tiden, så saknas orken och tålamodet. 

Jag har känt mig trött och sovit, sovit så fort jag varit ledig, somnat med mitt barn när jag nattat henne och vaknat 12 timmar senare tillsammans med henne, lämnat henne på förskolan och sovit lite till.

Ångest och mer ångest över att ha sovit bort värdefull tid då jag kunde gjort något vettigt. Jag vet inte om det är mörkret, vädret eller bara att kroppen gett upp. Hjärnan vill så mycket, men kroppen lyder inte.

Jag har alltid varit en kämpe och jag vet att jag kommer att ta mig igenom även detta. Livet är för kort för att må dåligt, livet är för oförutsägbart och varje minut bör tas tillvara!

Jag ska försöka att inte jobba så mycket och rycka upp mig, få tillbaka min energi. Jag har alltid varit fylld med energi, det vet alla som känner mig.

Många har höga förväntningar när det gäller mig och ibland blir jag helt skräckslagen över att jag kanske inte kommer nå upp..

Inget är en dans på rosor här i livet och det gäller att ta sig upp när det går ner, att fortsätta kämpa och inte ge upp.

Så länge man är medveten om problemet så går det att åtgärda och jag är väldigt medveten.

Svar till en kommentar

Fick en kommentar om varför jag bara tagit upp det som hänt i kobane när barn dör runt om i hela världen pga krig och annat elände.

Jag vill understryka att jag alltid har brytt mig om människor som lider oavsett nationalitet!
Bloggen använder jag till att utrycka mig när något berört mig starkt. Det kan vara något som får mig att bli otroligt arg, lycklig, ledsen osv.

Då jag själv är kurd och följde det som hände i Kurdistan så var det bilderna jag såg därifrån som påverkade mig starkt just då. Hade jag sett ett klipp från Palestina, Burma eller Afrika som hade påverkat mig på samma sätt så hade jag antagligen skrivit om det i samma sekund.

Jag gör ingen skillnad på barn i krig och misär, men jag fick se väldigt mycket bilder och klipp från kriget i Syrien och Irak just då, jag kunde knappt sova på nätterna, jag var som i trans och läste uppdateringarna varje sekund om det som pågick. Att hälften av alla på min Facebook är kurder och uppdaterade varje sekund gjorde inte saken bättre. Jag kom inte ifrån alla hemska bilder, det gick inte att blunda.

Minnet av de asylsökande jag träffade som asylhandläggare på Migrationsverket under sommaren finns kvar, möten som var psykiskt påfrestande, upplevelser och historier som fick mig att vara mer tacksam över situationen jag befinner mig i. Det var inte bara kurder jag tog emot, utan många var palestinier som kom från Syrien också, även många människor från Afrika.  Allt detta fick mig att öppna ögonen mer än näsan räckte, att inte ta det jag har förgivet Jag har aldrig varit en person som tar saker förgivet, jag har alltid kämpat för allt jag vill ha och tror på, men det här året har varit extremt på många sätt.

Alla i-lands problem blev helt plötsligt så pyttepyttesmå och patetiska.

Vi kurder har varit förtrycka i många år, men det var första gången som något positivt skrevs om vår kamp i svenska medier, första gången skrevs och såg kurder som de tappra krigare och kämpare vi är i media och många åkte ner och anslöt sig till vår armé, tyskar, amerikaner, svenskar m.m. För första gången skrevs det inget om terrorister, för första gången öppnade många sina ögon och alla minoriteter i dessa områden skyddades av kurder.

Mina syrianska vänner började till och med sympatisera med oss, det har aldrig någonsin hänt, det har alltid funnits en skugga av seyfo där, dom och vi, men för första gången under min livstid så blev vi alla ETT oavsett religion och nationalitet. Ett mot barbarerna IS!

Jag hoppas att mitt svar duger och att du som skrev kommentarer förstår mig lite mer nu.