Perversa människor.

Åkte till Hudiksvall idag, hälsade på Zeynos och lilla Alvin. Han blir bara gulligare och gulligare! Ska lägga upp en bild på oss senare.

Det hände en sak på E4'an när jag körde dit, något obehagligt. Det åkte röd liten skåpbil ganska nära och det såg ut som att han ville köra om mig, så jag var snäll och körde mot kanten så han kunde köra om. Människan i bilen kör upp bredvid mig och tittar in, och jag tittade tillbaka av ren reflex, han sitter med en porrtidning på bilens instumentbräde och vinkar som en galning till mig. Jag blev så förbannad, och ville ta ner rutan och skrika något fult till honom, men jag gjorde inte det.

Jag har inget emot att folk gillar porr, men att göra på det där viset, mitt i trafiken, det är faktiskt inte okej.
Vem gör så? Killen som körde bilen var ung dessutom.

Frukt(uppdaterat)

Nu är det snart sommar och det är nu alla goda frukter börjar finnas tillgängliga på gator och torg. Jag brukar befinna mig i olika faser, har haft en mango-fas under vintern, ätit 2-3 mango/dag. Jag äter saker och ting i perioder, tjatar ut det tills jag tröttnar. Just nu äter jag fortfarande mango, men har fått dille på en annan frukt, jag vet dock inte vad den heter på svenska. Jag brukar köpa den på vaksalatorg i Uppsala i frukt och grönsaksståndet. En syrlig frukt som bara smälter i munnen, enda nackdelen är att den är så dyr, men det är värt priset.

En annan sak jag äter nästan varje dag är färsk ananas. Det är också just under sommaren jag brukar känna av min anemi, då jag nästan bara lever på frukt.

Någon som vet vad denna frukt heter på svenska?

-Japansk mispel, heter frukten, har jag fått reda på.

Dagens citat

"Den friske har många önskningar men den sjuke har bara en."

Oro.

Jag har en tendens att oroa mig för saker och ting innan dom händer, jag oroar mig mycket i onödan och kommer nog dö av ångest en vacker dag. Jag hetsar upp mig och ältar på saker och ting som kanske inte ens händer, det räcker med att det finns en liten risk för att något jag inte gillar ska inträffa och min hjärna börjar tänka så den osar, jag vänder och vrider, oroar mig, får ont i magen m.m. För det mesta helt i onödan, är väl snart gråhårig pga stressen och huvudvärken jag ger mig själv. Detta gäller bara sånt jag inte vill ska hända, jag gör en höna av en fjäder och i slutändan skadar jag bara mig själv med alla potentiella händelseförlopp som dyker upp i huvudet.

Gjorde så idag, helt i onödan säkert, men ni kan väl be för min skull igen, be att det jag fruktar inte händer? Vore jättegulligt.

Natti natti.

Dagens citat.

"Det är den som går vilse som finner de nya vägarna."

- Niels Kjaer

Dagens citat

"Den kloka kvinnan blir glad när hon anses vacker. Den vackra kvinnan blir glad när hon anses klok."

- Selma Lagerlöf

Din lycka är min lycka!

En vän skickade ett sms till mig för en stund sen, det stod:

"Varför är du så snäll, efter allt du gick igenom med mig och X?"

Mitt svar till henne:

"Din lycka är min lycka"

Jag menar detta från botten av mitt hjärta, när du är lycklig, blir jag lycklig och jag vet att den känslan är ömsesidig. Detta gäller alla mina vänner, att se dom lyckliga gör mig lycklig. Mår alla i ens omgivning bra, mår man själv automatiskt bra. Finns det en person i ens omgivning som har det dåligt, då påverkas man och blir ledsen för sin väns skull, just därför gör jag allt i min makt för att hålla mina nära och kära lyckliga och glada. Detta betyder inte att ni inte ska höra av er till mig och dela med er av er olycka, för äkta vänner finns där för varandra i både medgång och motgång. Det är en självklarhet att jag finns här för er, precis som jag vet att ni finns där för mig när jag behöver er.

Varje gång jag säger till vännen jag fick sms:et av att det är en självklarhet att jag finns där för henne, så säger hon att det inte alls är det. Det borde vara en självklarthet, men både jag och denna tjej har fått erfara att det inte är det alla gånger. Det finns människor som inte alls vill ens bästa, en människa du sett som din högra hand, kan hugga dig i ryggen när du minst anar det, tyvärr.

Detta har jag en tendens att glömma ganska ofta, jag tror, som jag har skrivit många gånger tidigare i bloggen, att alla är som mig själv. Detta är min största svaghet, men jag anser det även vara min styrka, för i slutändan får man alltid tillbaka allt ont man gör och den som står kvar med båda fötterna stadigt på marken och med huvudet högt, är jag..

Filmtips!

He's just not that in to you, är en film jag tycker man borde se. Den handlar om förhållanden och hur vi tjejer alltid hittar på massa ursäkter till varför killar beter sig som svin, istället för att inse att killen helt enkelt inte vill ha oss. Vi tjejer kan säga en sak och mena en annan, men när en kille säger att han inte vill, då vill han helt enkelt inte. Vill en kille ha en tjej, så finns det ingenting i världen som kan hindra honom för att göra allt för att få henne. Självklart så finns det undantag, det jag skriver nu är det filmen handlar om ungefär, men också något som jag kände igen mig själv och mina vänner i, i vissa delar av filmen.

Tentan gick bra tror jag, det kändes så, vi får hoppas på det, för er som undrar.

Natti!

Dagens citat

"Alla vill leva längre, men ingen vill bli gammal."

- Benjamin Franklin

Fler minnen.

Jag har tänkt mycket på min barndom dessa dagar. Vår släkt hade bättre sammanhållning på den tiden, även om man jobbade betydligt mer då, så hade man tid att träffas även om det var efter kl 22 på kvällen.
När vi var nyinflyttade till Avesta brukade vi sitta och vänta på vår parkeringsplats på mamma och pappa, vi brukade skriva med gräs och blommor precis framför där bilen skulle stå:

"Kan vi åka till Gustafs, snälla?"

Mamma och pappa kunde inte motstå våra söta små ansikten, och vi åkte.

Gustafs låg ca 50 km norr om Avesta, där bodde Nevin och hennes familj, min bästa vän i hela världen. Trots att mamma och pappa hade jobbat från kl 10-22 så åkte vi. Vi hade så kul, vi brukade sitta där till kl 02-03 på natten och på somrarna var det ljust ute när vi åkte hem. Jag kan den där vägen utantill i mitt huvud, älskade att åka på den, älskade den lilla byn Gustafs, det var mysigt där. Vi promenerade mycket där, jag och Nevin.

Om inte vi åkte och hälsade på, så kom dom och hälsade på. Det är inte så längre, man träffas inte lika mycket. Alla bor på olika håll och inte lika nära längre. Jag och Nevin bor ca 50 km ifrån varandra nu och vi har träffats kanske 3-4 gånger sen jag flyttade till Söderhamn, vilket är trist, men vi pratar i telefon flera gånger om dagen. Jag bara älskar dig min underbara gumma!

Vi har ganska bra sammanhållning nu också, släkten, vi ställer upp när det väl gäller, men det känns faktiskt som att vi blir lite kallare för varje år som går, snart är vi lika kalla som landet vi bor i.

Dagens citat.

"Gott omdöme beror på erfarenhet, och erfarenhet får man på grund av dåligt omdöme."
- B Le Patner

Kärleken flödar.

Idag är jag sentimental och kärleksfull, känner för att sprida så mycket kärlek som möjligt, lyssnar på en fin låt och känner verkligen hur kärleken flödar från topp till tå.
Vill bara skrika ut hur mycket jag älskar alla mina nära och kära, tänkte ta upp telefonen och börja ringa runt men upptäckte att klockan var alldeles för mycket, så jag loggade in på facebook och skrev små kärleksmeddelanden till mina syskon och några utvalda vänner.

Jag älskar er så otroligt mycket, lillasyster och lillebror!
Lilla Biyan, honom älskar jag trots att han inte kommit till världen ännu, jag längtar till den dagen han förgyller vår tillvaro med sin närvaro. För er som inte vet, så är lilla Biyan min blivande systerson. Oj oj oj vad moster ska skämma bort honom med kärlek, lite annat också, men han ska värdesätta saker och ting, han ska lära sig att man får kämpa för det man vill i den här världen. Jag planerar att kidnappa honom emellanåt, lilla sockertoppen. Har en 4d ultraljudsbild på honom, men jag får inte publicera den, har den som bakgrundsbild på min telefon, blir så glad och varm varje gång jag ser den, han ser ut som en liten ängel utan vingar, ett litet under.

Mamma, vad jag älskar dig, du är världens bästa och pappa, oj oj oj, du är som godis, en sockerbit, en söt liten nallebjörn! Ni är bäst!

Bulent, min kära man, dig älskar jag massor, men det vet du redan! Du och jag älskling!

Jag älskar er!

Tenta!

Har en liten deltenta på måndag morgon, be för mig igen kära läsare!

Angående den där cykelvagnen jag skrev om i mitt tidigare inlägg, så fick jag en kommentar av ELL, om att den kallas dressin.

Jag måste säga att jag faktiskt tänkte att du visste det ELL, jag hoppades på att du skulle kommentera detta, tänkte till och med skriva med en fråga till dig i inlägget. Tack :)

Den såg ut ungefär som på bilden, men den hade inte en bänk att sitta på, men den var stor och vi var 4-5 ungar som satt på den.

Vår och barndomsminnen!

Förutom att solen har börjat titta fram på den senaste tiden så såg jag ett riktigt vårtecken idag, något som gör mig varm inombords och för mig och mina tankar till min barndom. Det jag såg var tussilago, massor, blommande längs hela järnvägen, nästan hela vägen från Uppsala till Gävle. Då är det vår, när de första blommorna tittar fram.

När jag var mellan 6-8 år bodde vi i Vansbro, en liten stad i Dalarna och varje gång jag ser en tussilago tänker jag på Vansbro och mina söta tanter, Svea och Sonja.

Det var två gamla tanter som brukade vara barnvakter åt mig och mina syskon, två goa' gummor som brukade ta med oss ut på utflykter och annat skoj. Jag minns en dag när vi alla var samlade, mina syskon, mina sysslingar Suzan och Taylan, vi var ute och plockade tussilago tillsammans med Svea och Sonja. Varje gång jag ser en tussilago så tänker jag på den stunden, på tiden i Vansbro. Jag tror till och med det finns en bild på det hemma någonstans, där vi alla står och plockar blommor. Tråkigt nog så tappade vi kontakten med Svea och Sonja efter några år, men jag minns fortfarade var dom bor, eller bodde och någon dag när jag har vägarna förbi Vansbro ska jag chansa och knacka på Sveas dörr, för jag har för mig att Svea berättade att Sonja hade gått bort sist jag pratade med henne.

Vansbro var en underbar liten stad, jag älskade tiden då vi bodde där, vi brukade hitta på så mycket roligt, jag har bara bra minnen från den tiden i mitt liv.

Vi bodde i radhus då och på baksidan av huset fanns en stor gräsmatta, och en lekplats, nedanför gräsmattan fanns en liten promenadväg som ledde ut i skogen. Precis i början på den vägen, snett nedanför vår altan på andra sidan vägen, vid skogsbrynet fanns en liten liten kulle, den var max en meter hög, såg ut som formen på en myrstack, jag fantiserade alltid om att det fanns små troll som bodde där, i den lilla kullen, det såg ut att se ut som ett hem för små troll eller pysslingar. Jag tror att jag faktiskt till och med såg små troll där, men det var nog min vilda fantasi. Oj oj oj, vilken vild fantasi jag hade på den tiden, jag drömde om att bli författare och jurist. Jag lärde mig läsa och skriva fort och läste många böcker redan då, skrev små historier i ett litet skrivhäfte vi fått i skolan. Jag skrev ganska mycket som liten, små "böcker" som jag klippte ihop, och nästan alla karaktärer i mina små "böcker" hette Michelle och Danielle, varför vet jag inte, men så var det.

Vi brukade gå ner till järnvägen och leka, vi hittade en sorts cykelvagn, men som man hade på rälsen, vi brukade lyfta över den på rälsen och cykla med den in i skogen på en gammal järnväg som jag tror inte var i bruk. Jag försökte googla fram en bild på vagnen, men hittar ingen, vet inte vad den heter. Det var roligt, men farligt, men det förstod vi inte då. Det var vår lilla hemlighet, jag minns hur mysigt jag tyckte det var då, att leka i skogen, åka i hög fart på rälsen, känna vinden i håret. Vi åkte så långt vi orkade och när vi blev trötta i benen stannade vi till och vilade, jag brukade lägga mig på rygg i vagnen och njuta av lugnet i skogen. Efter en stund vände vi på vagnen och åkte tillbaka, gömde vagnen och gick hem.

Vi brukade fånga grodyngel och ha i burkar hemma, som ett litet mini akvarium, vi matade ynglen och släppte sedan ut dom när dom började utvecklas till små grodor.

Vilka tider, vilka minnen.

Detta blev ett konstigt och osammanhängande inlägg, men jag kände bara för att skriva ner en liten del av vad som snurrat runt i mina tankar idag.

Ibland önskar att jag var sådär liten och helt ovetande om problem och bekymmer.

Dagens citat.

"Ett leende kostar mindre än elektriskt ljus, och ändå lyser det upp mer i ett hem."

-Theo Lingen

Tänk på att alltid försöka le så mycket som möjligt, och tänk även på att ett gott skratt förlänger livet.