Jag har lite svårt att sova, känns som att det kryper i kroppen, känner mig rastlös.
Tittade på en film idag "The Cider House Rules", det var en bra film, en film som fick min tankeverksamhet att börja rulla..
Filmens handling:
Maine, 1943. Homer Wells växer upp på St. Clouds barnhem sedan han övergivits av sina föräldrar som spädbarn. Inofficiellt får han lära sig obstetrik av barnhemmets läkare, doktor Larch. Homer hjälper till vid förlossningar av oönskade barn men vägrar assistera Larch när denne utför illegala aborter.
Detta är bara en liten del av vad filmen handlade om.
Jag fick ont i hjärtat av att se barnen i filmen varje gång det kom ett par för att adoptera, hur alla barn försökte se så bra ut som möjligt för att bli valda, och hur olyckliga dessa barn blev när de inte blev valda, hur barnen klandrade sig själva och trodde att det var något fel på dom. Detta är ju faktiskt något som pågår varje dag i världen. Det finns flera miljoner barn som irrar runt där ute i världen utan en fast punkt, en trygghet i livet, barn som kommit till världen ofrivilligt, oskyldiga barn som inte har en chans att välja sitt öde, barn som blir ärrade för livet av sin vistelse på barnhemmet eller på gatan..
Sedan finns det barn som blir sexuellt utnyttjade av sina egna föräldrar, sin fasta punkt i livet, sin trygghet, i sitt eget hem.
Om det finns en gud, varför tilltåter denna gud att sånt här sker?
Hur kan gud tillåta att oskyldiga barn far illa och av männsikorna som gav dom liv, människorna vars uppgift är att skydda dessa barn mot allt ont?
Barn är ändå det finaste och renaste som finns på denna planet, helt ovetande om ondskan som finns i världen.
Livet var så mycket enklare när man var liten, man trodde att allt var en dans på rosor, att alla människor var goda, men detta lärde man sig ganska snabbt att det inte stämde ju äldre man blev..
Jag är 26 år och kan fortfarande trilla ner i den lilla "gropen" ibland, tro att mina medmänniskor fungerar och tänker som mig och bli sårad, men dessa "fall" minskar för varje år som går, man blir visare och lär sig sakta men säkert av sina misstag..
Jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till, blev bara så rörd av denna film, antar att jag bara ville dela med mig lite av mina tankar.
Jag hoppas att så många föräldralösa barn som möjligt finner trygghet och kärlek, en fast punkt i livet, även om ärren alltid kommer att bestå, så blir det lite plåster på såren för dessa stackars oskyldiga små liven..
Jag blir lika fascinerad varje gång ett barn kommer till världen, livets små under. Lilla Ella blir bara sötare och sötare för varje dag som går och min mordersklocka tickar som aldrig förr, det är omöjligt att inte vilja ha barn när man har det här lilla undret i famnen.
