Läste den här artikeln på en sida och ville dela med mig av detta till er, det är skämmande att läsa hur många kvinnor som utsätts för våld i sitt eget hem, vill inte ens tänka på mörkertalet.
"Var 16:e dag i snitt dödas en kvinna i Sverige av sin partner och/eller sin ex.partner. De flesta kvinnomisshandelstillfällen sker inom hemmets väggar, se statistik. I Sverige polisanmäls c.a 20.000 fall av kvinnomisshandel, varav c.a 2.000 leder till fällande domar. Att så pass få fall går till domstol beror snarare på att polisens resurser inte räcker till än att som en del s.k mansgrupper påstår att det är falska anmälningar. Mörkertalet är enormt stort. Kriminologen Leif G W Persson har uppskattat att det förekommer c.a 300.000 kvinnomisshandel per år i Sverige.
Många s.k mansgrupper talar om mansmisshandel och om att det skulle vara mycket vanligt förekommande. Vad som avses med begreppet mansmisshandel framgår inte riktigt klart, tyvärr. Det finns inget myntat begrepp "mansmisshandel mot män utförda av kvinnor" i statistiken och det torde styrka att det inte är så vanligt förekommande - med reservation om att det visst kan förekomma i enstaka fall. I Canada* har en stor undersökning om kvinnomisshandel gjorts där 12.000 slumpvis utvalda kvinnor över 18 år utfrågades. 25% av dessa kvinnor hade blivit misshandlade av sin nuvarande eller tidigare partner. Än mer skrämmande var att 8% av dessa kvinnor blivit utsatta för våld mer än 10 gånger.
Varför går hon inte?
Den frågan ställs av många som inte är insatta i problematiken. Flertalet går givetvis vid första slaget men många stannar hos sin misshandlande partner pga "barnens skull", ekonomiska skäl, kvinnan är totalt kuvad, fråntagen sin identitet och styrka och/eller rädslan att bli dödad om hon lämnar sin misshandlare. Detta kan tyckas vara svårt att förstå för en del, men tyvärr så är detta ett faktum. Nyanserna är grå-vita. Ett till synes kärleksfullt förhållande kan gradvis övergå till att mannen vill ha makt och kontroll över kvinnan. Mannen vill i de flesta fall isolera kvinnan och lider ofta av svartsjuka gentemot allt och alla. En svag man slår och njuter av makten. Ofta är han djupt ångerfull efter misshandeln. Men oftast är det vanligaste försvaret att kvinnan provocerat fram våldet.
Barnen far illa
En dansk* undersökning som omfattade 400 barn från misshandelshem visar att barnen far illa, mycket illa av att modern misshandlas. 85% av dem hade varit i samma rum där misshandeln begåtts och ytterligare 13% hade varit i ett rum bredvid/hört misshandeln. Mer än vart tredje barn hade varit närvarande när mamman hotats till livet. Många barn får svåra skuldkänslor och tror att de är medskyldiga till föräldrarnas bråk. Pojkarna kan börja identifiera sig med pappan som slår samt flickorna kan ta efter mammornas sätt att *förneka* våldet. Ett farligt socialt arv. Ett barns rätt är att slippa dylikt! Se mer under avsnittet Barnens rätt. "
*Källa: Sista slaget - Margreth Eklund-Moroney
4 kommentarer:
Hur gick demonstrationen i lördags? Var det mycket folk? Det är bara att du granskar kommentarerna, det smutsar ner din blogg om folk slänger hatiska kommentarer omkring sig.
Anonym,
Det gick bra, det var ju ingen demonstration specifikt för Tubays skull, just därför skrev jag inte om det på bloggen, det hölls en tyst minut, och det var omkring 300-350personer som närvarade.
Ja, synd bara att jag inte tänkt på att granska kommentarer förut innan folk började skriva ner massa dumheter här, får fortfarande hatiska kommentarer, men det kan jag ta, så länge inte bloggen blir "smutsig".
Känns lägligt att lämna en rad här, inte för att förminska kvinnor som blir misshandlade, men för att belysa frågan från ett annat håll.
Självklart finns uttrycket mansmisshandel, i betydelsen en man som blir misshandlad av sin partner.
Allt du beskriver som mansrollen i ett våldsamt förhållande har jag genomlevt, men med en kvinnlig förövare. Jag har sett min pappa blodig och sönderriven, sett honom bli slagen med tillhyggen från skor till gardinstänger, tagit emot slagen med tyst värdighet och tålmodigt stannat för sin nyfödde sons skull, hoppats att hon ska förändras. Jag har sett honom terroriserad och förnedrad, hans sociala liv söndertrasat och hans karriär förstörd; själv sjönk jag långsamt ned i en depression som jag nu förstått kom från den psykiska misshandel som denna kvinna utsatte mig för, de ständiga öknamnen, jag var en hora, en jude, en massa ord jag inte förstår på en dialekt som inte är min, jag har blivit anklagad för allt och tagit åt mig eftersom jag inte förstod varför hon skulle anklaga mig för något som inte är sant. Våra liv var totalt dominerade av hennes nycker och hennes vredesutbrott, än idag blir min kropp iskall och min mun torr när telefonen ringer och det är ett skyddat nummer. Det var tio år sedan hon kom in i mitt liv, och hon har ärrat mig för livet.
Efter att min styvmors kontroll över det som återstår av min familj minskat, har jag förstått att vi inte är ensamma om vad vi upplevt. Det finns ett stort mörkertal, och även om det inte är lika många män som blir utsatta för detta som kvinnor, är deras lidande inte mindre för det. Det är inte rätt att min pappa inte blir tagen på allvar eftersom myndigheter inte kan ta till sig idén att en man kan vara offer för en kvinna. Det är inte rätt. Och varje gång jag läser ett inlägg som bagatelliserar problemet eller framställer kvinnligt lidande som viktigare än mäns, varje gång jag läser om "Mäns våld mot kvinnor" rivs mina sår upp lite, för våld är inte könsbestämt och att påstå det är ett av de största hoten mot jämlikhetsarbetet i vårt samhälle.
Att en pojke på dagis inte blir tagen på allvar när han säger "mamma slår pappa" - hade det hänt om han sagt "pappa slår mamma"?
Hej Mona!
Jag blev berörd av att läsa ditt inlägg. Jag vill börja med att beklagar att du och din familj har fått utstå detta.
Jag vet exakt vad du menar med att mydigheterna inte tar kvinnors våld mot män på allvar, vi diskuterade det i skolan förra veckan. En tjej berättade om att hennes kompis anmälde sin flickvän för misshandel, trots att han hade vittnen, togs han inte på allvar.
Men det är konstigt att dagis inte tar en liten pojke på allvar, man barn brukar inte ljuga, inte i den åldern och inte om nåt så allvarligt och ja, hade han sagt: "Pappa slår mamma!
Hade nog polisen varit på plats i samma stund som han uttalade orden, det är tragiskt!
Är du pappa och den här kvinnan fortfarande gifta? Kan inte din pappa anmäla henne och du vittna till hans fördel?
Den här kvinnan förtjänar att sättas dit minst lika mycket som en man som misshandlar en kvinna.
VÅLD är INTE acceptabelt i vilken form den än kommer i!
Skicka en kommentar