Jag vill inte tro det, det är så svårt att ta in just nu, hoppet är fortfarande kvar, chocken har inte lagt sig än.. Hela kroppen värker, mina knän darrar, snälla låt det vara någon annan, låt inte kroppen vara din!Iza behöver dig, jag har tagit hand om henne hela dagen, hon är så glad, så söt, precis som dig..
Hon sa "teyze" för första gången, och hon sa det till mig, två gånger, det gjorde så ont, jag önskar att du vore här med oss och kunde se hur hon utvecklas, hur hon dansar så fort man börjar nynna på en sång, hur hon tar sig fram genom att studsa fram på sin lilla rumpa..
Jag känner mig tom, orkade inte vara kvar där, känner mig tvungen att skriva här i bloggen så dina vänner som älskar dig får ta del av allt som pågår.
Förhoppingsvis lever du, förhoppingsvis så har psykopaten gömt dig någonstans..
Älskar dig, har alltid gjort det vad som än händer imorgon, så ska du veta att Iza är i goda händer..
:'(
4 kommentarer:
Hej!
Jag kände Tubay bara lite. Våra barn simmade på samma simskola. Vi var inte släkt eller ens nära vänner men idag är min ögon svullna för jag bara grät och grät igår kväll och kunde inte komma till ro för att sova.
Den här händelsen har berört mig så mycket redan från den första dagen jag såg hennes bild på löpsedeln när jag var uppe i Gränby centrum och handlade. Jag frös till när jag insåg vem det var.
Jag tänker på det här konstat och får ingen ro och mycket av det beror på lilla ängeln Iza. Jag ser henne framför mig och tänker på hur hon mår, vad hon gör, på att hon saknar sin mamma och på att det är så förbannat orättvist!
Jag kan inte förstå att man kan vara kapabel till att förstöra så många liv, speciellt ett litet barns liv som precis har början!
Jag kan inte läsa dina inlägg om Iza utan att gråta. Med tanket på att jag också har ett litet barn så har det här blivit så känslomässigt svårt för mig och inte minst för att vi alltid pratade på badet och jag gullade med Iza. Det är svårt, det är hemskt det finns inga ord som kan beskriva det.
Mina tankar finns hos er. Jag tänker speciellt mycker på den lilla ängeln och är glad att hon är hos släktingar som tar väl hand om henne. Det kändes så bra att läsa att att hon är bland släktingar och inte bara blans en massa främlingar för det hade jag inte klarat av att tänka på.
Med hjärtliga hälsningar
/En vän
Det där var fint att läsa. Även den andra kvinnans kommentar. Jag känner mig också tom. Orkar knappt gråta längre.
Jag tänker så mycket på er och på Iza.
Kram
Tack.. :'(
Jag beklagar så innerligt. Finns absolut inga ord som kan beskriva sorgen inom mig. Tanken av att en far tar livet att barnets mor innan barnet ifråga ens lärt sig säga "mamma". Det är fruktansvärt och jag kan inte låta bli att fälla tårar varje gång jag besöker din blog. Det är hemskt, så hemskt som det bara kan bli.
Tur är att han sitter bakom lås och bom. Tur är även att den vacker lilla ängeln har hamnat i rätt händer. Ni känner inte mig, och jag inte er. Men jag vill tacka er för erat mod och styrkan att fortfarande stå på benen. Ta väl hand om Iza. Ni kommer att göra ett underbart jobb, det är jag säker på.
Må Tubay vila i frid och må hennes själ förevigt finnas hos os. / En berörd läsare.
Skicka en kommentar