En dikt jag hittade på en sida:
En hand är mera värd än
många tusen ord
En vän är mera värd än
allt på denna jord,
och ömhet är en källa
som ej får rinna bort,
och frysa ned och bli till is
för livet är så kort
många tusen ord
En vän är mera värd än
allt på denna jord,
och ömhet är en källa
som ej får rinna bort,
och frysa ned och bli till is
för livet är så kort
2 kommentarer:
Om att säga ja till livet trots allt...
Det spelar ingen roll vad du arbetar med.
Jag vill veta vad du längtar efter,
och om du vågar drömma om att tillgodose din längtan.
Det spelar ingen roll hur gammal du är.
Jag vill veta om du vill satsa din värdighet för
kärlekens skull, för dina drömmar,
för äventyret att vara levande.
Har du någonsin berört kärnan i din sorg,
har du öppnat dig för livets svek eller blivit skrumpen och
instängd av rädslan för mera smärta?
Jag vill veta om du kan vara fylld av glädje,
andras eller din egen,
om du kan dansa vilt och låta hänryckningen fylla dig ut i finger- och tåspetsarna
utan att uppmana oss att vara försiktiga,
att vara realistiska,
att inte glömma människans begränsningar.
Klarar du av att vara sann mot dig själv trots att du gör
en annan besviken; om att du kan stå ut med att anklagas för
förräderi utan att förråda din egen själ?
Jag vill veta om du kan se skönhet, även när den inte är vacker.
Jag vill veta om du kan leva med misslyckande,
ditt eller andras,
och ändå stå vid randen av en sjö och säga ja till livet.
Det spelar ingen roll för mig var du bor eller hur mycket pengar du har.
Jag vill veta om du kan gå upp efter en natt med sorg
och förtvivlan, uttröttad och förkrossad,
och göra vad som behövs för att fortsätta säga ja till livet.
Det spelar ingen roll vem du känner eller hur du kom hit.
Jag vill veta om du kan stå mitt inne i elden utan att fly.
Tillåta smärtan och ändå omfamna livet.
I de stunder som livet känns som MEST så skärps våra sinnen och vi blir än mer levande…
En del människor lever i 80 år på jorden utan att våga LEVA, ta risker och älska. Konsten är att hitta en balans mellan att verkligen leva utan att skada sig själv eller andra. Sen kan man inte alltid skydda sig mot smärtan i att bli sviken och sårad. Det är rädslan för det som gör att vi slutar vara äkta och slutar att våga leva och älska. I Think =/
Jättefint, håller med dig till 200%! Riktigt rörande dikt..
Skicka en kommentar