Barndomsminnen!

Har tänkt mycket på min barndom på senaste tiden, tänkte berätta lite om vad vi hade för oss Gottsundaungarna. Vi var ett stort gäng ungar som alltid lekte med varandra, var det maniklar som var inne, ja då spelade vi med dessa, var det kulor, då spelade vi kula, "Vasatin" var populärt på den tiden och jag kallades för "myran", då jag var så liten och kunde röra mig snabbt och smidigt, riktigt duktig minns jag att jag var.

Vi brukade även anordna modevisningar, danstävlingar, utflykter för oss själva, tiden i Gottsunda är nog den bästa tiden i mitt liv hittills, så roligt som vi hade då, har jag nog aldrig haft. Vi var ett gäng naiva små ovetande barn, vårt största bekymmer var när mamma skulle ropa från balkongen när vi skulle hem och sova! Vilket kunde ta en jädrans tid innan vi gjorde som mamma sa och gick in - särskilt olydiga var vi under somrarna då det var varmt och ljust ute till sent på kvällarna.

Jag har kontakt med nästan alla från den tiden, de som jag hade släktband med har självklart funnits med hela tiden, oavsett vad. Tre av de som tillhörde vårt "coola" lilla gäng har gått bort, må de vila i frid..

Allah rahmet eylesin, mekkaniniz cennet olsun..

Minns en gång när Tubays pappa skjutsade mig, syrran och Tubay på sin cykel, vi hade alla varit på en utflykt i gipen(tror det stavades så), där vi hade grillat och ätit "kisir" en sorts förrätt som görs med grönsaker, kryddor, tomatpuré och couscous. Jag blev trött i benen och satt längst bak på pakethållaren, syrran framför mig och Tubay på styret, jag skrek att jag var trött och inte orkade hålla upp benen, men han hörde mig inte, då han har väldigt dålig hörsel. Rätt som det var åkte mitt vänstra ben in i cykelhjulet, jag skrek och skrev, såg hur blodet droppade, vet inte hur långt han hann cykla innan en gående man stoppade honom. Den okände mannen tog loss min fot, lyfte mig och sprang, syrran och Tubay sprang efter, mannen bodde i närheten, så fort vi kom upp lindade in min fot i bandage och ringde ambulansen. Jag minns att Tubay och Tulay fick glass, medans jag gallskrek..

Sen minns jag att jag helt plötsligt låg på ett "bord" i ett grönt rum och hade massa läkare runt mig.. jag opererades akut och fick ett otäckt ärr efter olyckan, som tur är fick jag behålla foten, vi var kanske runt 4-5år då. Blev lite retad av resten av gänget sen, då jag inte klarade av att gå med kryckor och studsade fram på rumpan istället..

Det var en ren olyckshändelse och jag är inte arg på någon för mitt ärr, tack vare ärret minns jag den dagen mycket väl, för det var trots allt en mycket trevlig dag..

Oj oj oj, det var tider det!