En ängel..

En liten ängel var på besök, hennes besök varade inte länge, i två år fick vi njuta av hennes närvaro, även om vi inte riktigt fick älska henne på samma sätt som andra barn, vi fick inte krama och gosa med henne, vi fick inte pussa henne hur vi ville, hon var vår lilla ömtåliga blomma. Vår ängel har fått sina vingar och lämnat oss.

Det känns så overkligt, jag har inte riktigt förstått det ännu, känns som att jag ska få höra hennes söta lilla ljud, skratt, gråt och småord som jag hört minst 10ggr om dagen i två år är nu borta för alltid..

Jag kommer aldrig mer att få höra hennes lilla röst, jag kommer aldrig mer få känna hennes doft, jag kommer aldrig mer få känna hennes lilla hand eller se henne kasta slängkyssar mot mig.

Hon kommer aldrig mer kunna "bossa" över sin xalti(=moster), be mig springa runt i rummet och hämta allt hon pekar på med sina söt små händer och säga "awa awa" (=den den).


Newal din sorg är så stor, det gör så ont, jag finner inga ord..

Nevin mitt hjärta, min andra halva, min bästa vän i hela världen, du är den starkaste människan jag känner och din dotter var en liten minikopia av dig, jag har aldrig träffat en så smart liten bebis, en så stark liten flicka.
Efter varje operation var hon lika glad, direkt när hon vaknade ur narkosen fick vi ett leende och ett sött skratt, och en blyg liten blick under luggen. Jag saknar hennes blickar, hennes miner, hennes sätt att röra på sig så fint.

Du frågade mig när jag skulle sluta fixa allt till dig, du frågade mig när jag skulle sluta ordna det ena och det andra till dig, svaret du fick var: _ALDRIG_!

Men meningen därefter fick det att skära i hjärtat, du tittade på lilla hjärtat och sa: "Kan du ordna det här? Kan du fixa tillbaka min docka?"
Jag önskar att jag kunde det, jag önskar verkligen från botten av mitt hjärta att jag kunde det.. Jag önskar att jag aldrig hade hört dig säga orden: "Newal har dött".
En förälder ska inte behöva överleva sina barn, en liten ängel ska inte lämna oss så tidigt.
Du hade nästan övervunnit din sjukdom, du skulle få åka hem om några veckor lilla docka, lilla prinsessa, allting såg ut att bli som vi hoppats på så länge.
Det som gör mig arg och frustrerad är sättet du dog på, det hade ingenting att göra med din sjukdom och det kunde ha förhindrats om det upptäcktes i tid, det gör ont, så ont..

Din lilla hand, jag kramade om den, den var vit och iskall, du såg ut som en sovande porslindocka, du var vår lilla docka, vårt lilla hjärta, din mammas hjärta..

Älskar er båda så oerhört mycket!

Jag vet att hon sitter på din axel och vakar över dig, jag vet att du säger att du inte känner det, men du kommer att känna det, snart, så snart du har accepterat det som hänt, så snart vi har insett det fruktansvärda, det hemska, det svarta..

Vila i frid min lilla ängel, vaka över mamma.
Du är stark, vi kommer att ta oss igenom detta tillsammans.