Dagens bild

Var på den årliga kurdiska kulturfestivalen i Stockholm igår.

Hade inte varit på den på många många år. Måste säga att det var uselt organiserat. Någon som kan borde ta tag i organisationen, annars kommer folk sluta bry sig och gå. Det enda bra med kvällen var att alla pengar som kom in går oavkortat till Rojava.

Det pågår ett smutsigt krig i Syrien, den kurdiska delen kallas för Rojava. 

Barn dödas på de mest brutala sätt, gravida kvinnors magar skärs upp för att sen dö långsamt. Finns inga ord som kan beskriva hur illa det egentligen är där nere. 

Människor som lyckas fly kommer till ett land som Sverige, många flyktingar från detta område är bosatta i ljusens flyktingförläggning, i det område där ett kors brändes utanför deras fönster. Jag önskar jag hade svar på varför man gör så. Varför man dödar civila, varför man krigar överhuvudtaget? 

Bilden nedan är betydligt roligare än texten ovan. Vad underbart det vore om alla kunde le som jag gör, eller hur?

Även Lara visar sitt stöd för Rojava:

Korsbränning i Ljusne, utanför Söderhamn

Natten till idag, 14 september 2013, brändes det ett kors i Ljusne, utanför Söderhamn. Detta skedde i ett flyktingtätt område. 

Händer detta verkligen?! 

Hur kan detta hända i ett land där alla får samma utbildning, där alla måste gå i skolan i minst 9 år. En skola där vi har historia som ett ämne, ett ämne där vi blir upplysta om hur fel Hitlers agerande var, hur fel Ku Klux Klans agerande var och är fortfarande. En skola där vi får lära oss om allas lika värde oavsett etnicitet och bakgrund. 

I andra länder där detta sker kan man ändå skylla på att det inte vet bättre, att de agerar utifrån okunskap, i de länder som flyktingarna kommer ifrån. Från fattiga och utsatta områden.

Men de som brände korset inatt i ett område med rädda flyktingar, som redan kommer från drabbade områden och drömmer mardrömmar varje dag, ett område med massa barnfamiljer som kommit hit för att få känna den trygghet de inte får känna i sina egna länder, här i vårt land. 

Ja, vårt land! Jag anser att Sverige är mitt land, jag har inget annat land, det är här jag är uppväxt. 

Det är på svenska jag kommunicerar i min hjärna, även om jag behåller min kultur och mitt modersmål och anser det är jätteviktigt att föra den vidare till min dotter, men på ett integrerat sätt, där min dotter får det fina från båda kulturerna. Värmen och sammanhållningen från det kurdiska och kunskapen och möjligheterna från det svenska samhället. 

Vem vill lämna sitt land och sitt hem frivilligt?! Vem? Vill vi inte alla passa in i ett samhälle och kunna vara oss själva, känna oss hemma?! 

Vem ger er rätten att utsätta dessa stackars människor för detta?! 

Varför är vi människor så rädda för varandra?! Var kommer denna rädsla från ? Inte från okunskap iaf, inte här, inte i Sverige. Här vet vi bättre! 

Ord kan inte beskriva det jag känner just nu! Må dessa svin åka fast!

Jag är glad att jag inte bor kvar i Söderhamn, men jag fasar för att detta kommer sprida sig, vad mer kan man förvänta sig av ett folk som röstat in SD i riksdagen?! 

Från rörmokare till världsproblem.

Stamrenovering pågår på Bellmansgatan, såg denna bänk utanför huset som renoveras för tillfället. Tyckte det var lite skojigt! "Rörmokare bänk V.I.P"

Ett litet rörmokarekonstverk, tycker ni inte? 

Jag har funderat jättemycket på hur fantastisk människan är egentligen.

Om man bortser från allt elände människan skapar, så skapar även människan så otroligt mycket fint. 

Från jord till att få betong att flyga, helt sinnessjukt. Från stenåldern till att studera juridik?! Allt detta för att människan är så otroligt smart! Önskar att vi människor la ner mer tid på att skapa det fina och mindre tid på det fula och hemska. Jag önskar att jordens resurser användes till att se till att alla hade det lika bra, men det fungerar och händer bara i en drömvärld.

Jag önskar att alla oskyldiga barn som föds i detta nu hade samma möjligheter och rättigheter! Jag önskar att barn slapp svälta, att de slapp se krig. Inte bara barn, utan alla människor oavsett etnicitet och religion slapp se eländet! Men i detta nu, dödas ett eller flera barn i världen, barn svälter medan i-länderna tillverkar vapen och skickar ner till de drabbade områdena. 

Varför är det så svårt att hålla fred?! Borde inte människan har utvecklats mer än så vid det här laget? 

Det känns som att utvecklingen går ett steg fram och tre tillbaka. Allt det vi trodde var lämnat i historien, kommer sakta upp igen, och historien upprepar sig, gång på gång.

Vi blev alla utbildade om hur hemsk Hitler var, men ändå röstas SD in i riksdagen, vi lär oss inte av historien. Tekniken utvecklas, människan är otroligt bra på innovation, förnya och förbättra tekniken och samhället, men varför går vi tillbaka när det kommer till mänskliga faktorer?

Varför kan vi inte se varandra som olika individer och respektera varandra för de vi är?

Svaret är nog pengar, det är alltid pengar. När pengar kommer in i bilden glöms mänskligheten bort.

Även religion är en stor bov i dramat.

Tragiskt men sant.

Virrigt inlägg, tänk så många frågor en simpel bänk gjord av "skräp" kan väcka?!

Må väl.

En gång för länge sen..

..hade en abla(stora syster), någon som jag verkligen såg upp till, någon som peppade mig och fick mig att tro på mig själv. Någon som jag kunde ringa när som helst och fråga om råd. Men hon finns inte länge i mitt liv. Det känns tråkigt att det är på det viset, för är det inte meningen att en sån person alltid ska finnas där? Det är vad man förväntar sig i alla fall i egenskap av en "lilla syster". Jag har inga äldre syskon, just därför var denna person väldigt viktig för mig, hon var den stora syster jag aldrig fick, men alltid ville ha.

Jag brukar tänka på henne ibland, senast idag. Jag kontaktade faktiskt henne när hon blev mamma för första gången, något som hon alltid drömde om, egna barn. Men jag fick inte det svar jag förväntade mig. Blev besviken.

Hon brukade älska att läsa min blogg och gav mig alltid komplimanger för mitt sätt att skriva. Hon sa ofta att jag borde kontakta ett förlag och få min blogg publicerad i bokform. Hon sa även att hon inte förstod hur alla "bimbos" värdelösa bloggar som handlade om ingenting och som inte hade en enda känsla bakom sina inlägg blev så stora.

Jag älskar att få feedback för min blogg. Det får mig att vilja skriva mer. Det var ju därför jag började blogga, för att ventilera och få svar från människor jag inte kände och som inte kände mig. Opartiska.

Jag var ju anonym i början när jag skrev, just för att jag skulle kunna skriva öppet och fritt, utan att bli dömd av min omgivning. Inte för att jag hade något att dölja, det har jag aldrig haft, men just för att jag skulle kunna skriva om ämnen som var tabu i vår kultur.
Jag har bloggat till och från i 8 år. Mycket har hunnit hänt under dessa år. det som var tabu då, är ingenting någon lägger större vikt på nu. Jag minns att tog bort vissa inlägg precis innan jag avslöjade min identitet, mycket dumt gjort. En av de texterna var denna:

http://kurdishflower.blogspot.se/2013/04/normal.html

Den texten var en av mina första texter på bloggen.
Varför tog jag bort den?
Kanske för att jag skrev att jag att jag kände mig som en "fågel i en bur", det kanske skulle missuppfattas av alla nyfikna i min omgivning, och omvandlas till något slags skitsnack, och just då orkade jag inte med det. Det är det tråkiga med vissa, att det letar efter nålar i en höstack, och att allt jag gör eller säger alltid sticker i ögonen på någon.

(Skäms lite över det inlägget just nu,inte för att det står något fel, men jag skulle inte valt det språket jag använde i den texten i dagsläget, uttryck som "blattebrud" m.m, låter som en kaxig liten skitunge.)

Vad vill jag komma fram till med detta inlägg egentligen?
Jo, att man alltid ska vara ärlig och rak, att man alltid ska säga vad man känner och tycker i en relation utan att döma varandra. Oavsett om det är en vänskaps- eller kärleksrelation, eller något annat.
Ärlighet varar alltid längst.

Är man inte ärlig, så kommer man alltid gå runt med en klump i magen. En klump som kommer växa för varje dag som går, en klump som kommer påminna dig i resten av ditt liv om vad som kunde ha hänt om du hade varit ärlig.

Om vi återgår till min "källan" till min motivation när jag behövde den som mest, min "stora syster". Varför blev det som det blev mellan oss?

Jo, just för att jag var ärlig och sa vad jag tyckte, även om jag uttryckte mig klumpigt, men du gav mig ingen chans att få förklara och la ord i min mun som jag absolut inte menade eller ville säga.
Det är väl det man ska kunna göra, säga vad man tycker, även om man är oense? Jag har få vänner som jag tagit med mig under livet, nära vänner alltså, som jag verkligen litar på, till dom kan jag säga vad som helst, och de kan säga vad de vill inte mig, men vi blir aldrig osams eller ovänner. Tack för att ni finns, ni vet vilka ni är!

Det är ungefär som att vara mamma, man är mamma för livet oavsett vad ens barn gör. För det kommer komma en dag då ens barn gör något man inte gillar, då gäller det att vägleda sitt barn, hitta den rätta vägen, kommunicera. Inte stänga ut barnet och aldrig mer prata med det. Kommunicera är A och O.

Jag tycker om att kommunicera och prata ut. Jag gillar inte att sopa saker och ting under mattan, och jag kan absolut inte hålla något inom mig! Jag måste få utlopp för mina känslor på ett eller annat vis! Jag kan även ta kritik, och jag tar åt mig av det mina vänner kritiserar mig för, jag lyssnar, och påverkas. Gör om och försöker göra rätt nästa gång. Det är sån jag är, och det borde ju en "stora syster" veta, en person som känt mig sen jag var lika liten som min egen dotter.

Om du läser detta, så gäller det jag skrev när ditt första barn föddes fortfarande.
Ta hand om dig och dina fina barn, om jag sa något som sårade dig, så gjorde jag det för att jag älskade dig och ville dig väl, inte för att jag hade en ond tanke bakom eller ville dig något illa. Men det borde ju du ha vetat, om du vore min stora syster.

Det jag kände och trodde om vår relation kanske inte var ömsesidigt, hade det varit det så hade vi fortfarande haft kontakt idag.

"..Allt du har åstadkommit och klarat av är tack vare DIG själv. Energisk, kaxig och supersmart tjej!! Viktigast av allt, rakryggad och ärlig!! Notera bara en sak blomman, alla kanske inte kan eller vill plugga men det viktigaste är att man gör det man själv vill och inget är omöjligt.."

Dina ord till mig.

Med detta sagt, vill jag önska er en trevlig kväll och en god natt kära läsare! <3 br="">

Dagens Lara

Lara badar och konverserar med mig medans hon leker i vattnet, ett av våra samtal:

Lara: "Mamma vad heter du?"

Jag: "Gulay"

Lara: "Du heter mamma Gulay"

Jag: "Ja,vad heter du?"

Lara: "Nej mamma, jag ska fråga.. mm.. vad heter Biyan?"

Jag: "han heter Biyan"

 

Hon tänkte en stund och sa sen:

"Abi, Biyan heter abi"

För er som inte vet, Biyan är min systerson och abi betyder "storebror". 

Några timmar senare:

Laras pappa ringde, Lara sa bara Hej, och var inte så sugen på att prata, hon var mer upptagen med att leka med en boll.. Efter att han la på:

Jag: "Lara varför pratade du inte med pappa?"

Lara: "joo, jag pratade med pappa!" Utbrast hon.

Jag: "nej, du pratade inte, så pappa blev ledsen, du frågade inte ens hur han mådde, vill du fråga pappa hur han mår? Så att pappa blir glad?"

Lara: "ja"

Vi ringde upp..

Lara: "Pappa hur mår du?"

Så underbart söt och omtänksam, hon klarar inte av när någon av oss är ledsen, eller någon överhuvud taget. Hoppas att du alltid har lika stort hjärta!

Min fina lilla älskling!! ❤❤❤

Dagens citat

Vi växer inte när saker och ting är enkelt, vi växer när vi möter utmaningar!

Så sant som det var sagt. För varje utmaning, för varje berg vi måste bestiga för att gå vidare, för varje tung sten som lyfts från våra axlar, får vi stryka och kan växa som människor!

Jag älskar utmaningar! 

   

"Don't overthink.." Just do it!

Som rubriken lyder, över analysera inte saker och ting! Ibland ska man bara följa sitt hjärta och det man vill!

Alla normer, alla dömande människor i ens närhet, precis allting runt omkring..

GLÖM dom!

Vi lever bara en gång, vi människor är experter på att må dåligt i onödan, vi älskar att tortera oss själva. Oftast när vi torterar oss själva och till slut tar vårt förnuft till fånga och ringer det där samtalet, eller säger orden vi egentligen ville säga..

Då inser vi hur onödigt det egentligen var att gå runt där med en massa tunga stenar på axlarna, hur dumt det var att ödsla sin dyrbara tid..

Kära läsare och vänner, ibland måste man ta steget, ta tjuren vid hornen, annars blir man inte lycklig..

Njut av varje sekund och fånga dagen!

Ett tips till mina manliga läsare..

Jag fyller 30 år snart., ville bara påminna..

 

Händer sånt bara i böcker eller kan en man vara så gullig?! Läs sidan kära läsare som läser min blogg och är av manligt kön. Detta skulle göra vilken tjej som helst lycklig, en gåva som verkligen betyder något. Det skulle lika gärna kunnat vara ett armband gjort av en enkel tråd, men det ligger en tanke bakom varje sak.

Riktigt fint! Ett tips från mig till er. 

Tipsa om en läsvärd blogg

Minns ni Jessica Hedlund, min beskyddare i skolan när jag blev mobbad? Min räddare i nöden.

Hon har en mycket fin och läsvärd blogg, ta er en titt: 

http://www.agni.blogg.se/

Fifty shades of Grey

Jag är på bok nr tre nu och jag tänker inte lägga mig förrän jag läst ut den.

Imorgon börjar skolan på riktigt, och då är det bara juridik som gäller! Ser fram emot även det!!

Lite kort om dessa populära böcker jag hörde så mycket om innan jag själv började läsa..

Jag valde att beställa hem böckerna på engelska, tänkte att originalet alltid är bäst och min engelska hade börjat bli ringrostig den senaste tiden.

Måste säga att jag läser engelska flytande igen och har till och med börjat drömma på engelska. Jag är lite skum, får jag dille på något så förföljer det mig även i mina drömmar.

Så, vart var jag nu igen? Jo, böckerna.

Bok nr ett gjorde mig lite förbannad, tänkte att fifty var ett äckel till att börja med, men ju mer jag läste, ju mer ville jag läsa. Jag kunde till slut inte lägga ifrån mig boken och stressade mig igenom den första för att kunna njuta av den andra boken.

Måste säga att den andra boken var bättre och den tredje är nog bäst. Det är mer handling i de två sista böckerna.

Jag dömde Mr.Grey för snabbt i första boken, för nu är jag helt förälskad i honom.. 

Jag lider när jag tänker på att många barn i vår hemska värld får genomlida det han genomled som barn, och att man alltid måste tänka på bakgrunden till varför någon beter sig som den gör.. 

Jag mår illa och önskar jag kunde rädda alla dessa stackars barn.. Jag får återkomma till detta ämne senare..

Nu måste jag läsa ut boken.

Natti..

Älskar du mig?

Det är så underbart att vakna till en kärleksfull liten tjej!!

Hon har kommit in i trotsåldern och testar mina gränser hela tiden, hon satt och låtsasgrät nyss för att hon ville att jag skulle blåsa upp en ballong till.

Man ska vara stenhård, inte backa så fort barnet börjar gnälla..

Efter ett tag gav hon upp och sen när jag gick fram till henne, kom hon fram, la sina små armar runt min nacke och pussade mig. 

-"Älskar du mig?" 

Frågade hon sen.

Klart jag älskar dig, min fina älskade unge!!

Men jag blev så förvånad, det var första gången hon ställde den frågan.

Min fina lilla älskling, tvivla aldrig på min kärlek till dig!

Du är det finaste och värdefullaste jag har, ingenting i denna värld är mer värt än dig! Jag älskar dig till solen och tillbaka och oändligt mycket mer!!

❤❤❤

 

Ville dela med mig av min fina stund med min lilla tös.

Hoppas ni får en fin dag och kom ihåg, har ni sagt nej en gång så håll er till det, annars är det kört och ni får att göra med ett litet monster ;)

Förlåt Lara

Här är en text jag glömt publicera, skrev den när Lara var knappt en månad och jag råkade tappa henne :(


"Jag har haft lite domningar i mina händer sen jag fick min lilla dotter, ibland låser sig min ena hand. Jag har tappat jättemycket grejer på senaste pga detta. Tydligen ska detta vara normalt, vet inte riktigt vad detta tillstånd kallas, men det var något konstigt namn.

Igår kväll hände något fruktansvärt, jag blev så rädd och panikslagen att jag inte visste var jag skulle ta vägen.. Det finns nog inget värre än att något händer ens barn, min lilla dotter gjorde illa sig, och det var mitt fel, även om det inte var meningen. Som tur var hände inget allvarligt och hon mår bra nu..

Jag bar upp henne i hennes mjuklift till vagnen, böjde mig ner för att ta nycklarna för att öppna dörren och rätt var det var så rullade hon ur den och hamnade på magen, jag vet egentligen inte hur det gick till, allt gick så snabbt.. Som tur var så hade jag böjt mig och fallet var inte högt, hade kunnat gå riktigt illa.

Min lilla bebis, mitt lilla liv, hon blev så rädd och chockad, hon har nog aldrig gråtit så mycket i hela sitt liv. Det gjorde så ont i hela mig, ord kan inte beskriva den känslan..

Jag fick så dåligt samvete, jag ville bara dö just då. Hon är helt beroende av mig och jag var inte tillräckligt försiktig, jag kände mig så usel och känner mig fortfarande usel.

Vågade knappt ringa Bulent och säga vad som hänt, jag trodde han skulle bli jättearg på mig, men det blev han inte. Några av mina nära och kära brukar få utskällning så fort deras barn ramlar och slår sig eller liknande, så jag bara antog att min älskade man skulle göra likadant och jag är så glad över att han inte gjorde det, för jag klandrade redan mig själv och mådde tillräckligt dåligt.

Förlåt mig min älskade lilla Lara, en vacker dag när du blir stor så ska du få läsa hela min blogg och då vill jag att du ska veta att mamma älskar dig och att det verkligen inte var min mening att göra dig rädd eller skada dig på något sätt, du är mitt lilla hjärta.."

Vara mamma

Mina vänner tycker att jag lägger ner för mycket tid på min dotter och glömmer bort mig på vägen.

De brukar säga att jag måste ta hand om mig själv först för att sen kunna ta hand om mitt lilla hjärta på bästa möjliga vis, att unna mig själv lite.

Det kanske är så, för att bli den bästa mamman någonsin så måste man vårda sig själv först.

Men jag kan ju liksom inte låta bli att inte ta min lilla tös i första rummet, hon är ju det finaste jag har!

Köper jag något till mig, så måste jag köpa två till henne. Äter jag något gott när hon inte är med, så får jag dåligt samvete. Jag brukar till och med sluta äta på den goda frukten, skär den i bitar och lägger i kylen så att hon kan äta när hon vaknar.

Ni vet, ibland smakar ju en frukt underbart gott, som om den mognat i solen, trots att den mognat i en låda i någon sorts transport. Jag vill liksom dela allt med Lara, precis allt!

Det är väl så det ska vara? 

Mina vänner som tycker att jag överdriver har inga egna barn ännu, ska bli kul att se hur de blir när de får barn ;)

Det är detta som är charmen med att vara mamma och alla andra som inte tar sina barn i första rummet, de måste ha något allvarligt fel någonstans inom sig, tyvärr..

Jag älskar dig min fina underbara lilla flicka, utan dig är ingenting värt något!

Ta er tid.

För ungefär två veckor sedan satt jag och min lilla Lara och tittade på SVTs barnkanal tillsammans.
Ett program som heter "Horseland" började, och Lara älskar hästar och satt som fastklistrad framför avsnittet. Ju mer det gick, ju mer förbannad blev jag. Avsnittet handlade om hästar som mobbade varandra så mycket att en av hästarna slutade äta, hästen började gömma maten under halmen osv, för att lura sin ägare. Det hela slutade med att den stackars hästen ramlade ihop under en kapplöpning.

Sista två minuterna av 24 minuter, så kom de fram till att agerandet var fel och hästarna bad om ursäkt. Men som många av oss småbarnsföräldrar vet, så brukar ju inte barnen titta på hela programmet oftast, och dessutom, varför ska småbarn ens se detta?

Vi lever redan i ett samhälle som är fyllt med konstiga ideal och mathets, ska våra stackars barn verkligen introduceras in till den världen så tidigt i livet?!

Inte min dotter iaf!
Jag mailade SVT omedelbart och frågade vad det var frågan om, hur de kunde visa något sånt.
Som tur var fick jag ett fint bemötande, en ursäkt och ett löfte om att det avsnittet aldrig mer kommer sändas igen.

Vissa kanske tycker att jag överreagerar, och det kanske jag gör ofta när det kommer till mitt barn, men det hjälpte ju, jag fick SVT att se sitt misstag och ta bort avsnittet. Det kändes skönt att SVT tog mig på allvar.
Jag hoppas att allt för många barn inte tog skada den dagen när detta avsnitt sändes och jag är glad över att det aldrig mer kommer sändas.

Jag uppmanar alla föräldrar att göra likadant när ni ser något liknande på barnkanalerna! Vi måste skydda våra barn och lära dom vad som är rätt från början, ge dom en bra grund.

Jag vill inte att min dotter blir mobbad eller mobbar något stackars barn, eller någon överhuvudtaget.
När jag gick i mellanstadiet blev jag mobbad för att jag var invandrare, vi var två stycken i hela skolan i Avesta på den tiden. Från att komma från Gottsunda till en liten stad där det knappt fanns invandrare och där alla barn i skolan lyssnade på Ultima thule, det var hemskt och omtumlade för mig.

Men det fanns en tjej i Avesta, en underbar tjej som de flesta var rädd för. Jessica Hedlund, min beskyddare.
Tack vare Jessica, upphörde mobbningen, ingen vågade säga något till mig efter att hon tog mig under sina vingar. Tack min fina vän!

Jag blev även retad för att jag vickade för mycket på rumpan, och att jag hade för stor rumpa jämfört med andra barn, jag har alltid haft en fyllig bakdel. Men jag lärde mig att inte bry mig om när de retade mig för den och det tack vare en annan "räddare i nöden". När jag gick i första klass sa vår klasspappa "Bry dig inte om killarna när det retas om din rumpa, när du blir äldre så kommer dom gilla dig för just din rumpa", nåt i den stilen, och detta har etsat sig fast i mitt minne sen dess, därför brydde jag mig aldrig om när jag blev retad för den biten.
Jag blev också mobbad för att jag hade för långa polisonger, det gjorde ont tyckte jag, varje morgon försökte jag spraya bak mina polisonger så de syntes så lite som möjligt när jag hade håret uppsatt. Barn kan vara så elaka, tonåringar kan vara så elaka, men även vuxna, och det är de vuxna som är grunden till att barnen lär sig att bli elaka.

Snälla föräldrar, nu har skolorna börjat precis igen, och det kommer komma barn från trasiga familjer till skolan, barn som inte har samma förutsättningar som våra barn, barn som kommer komma med kläder som inte är lika fina och rena, barn som blir vanvårdade m.m. Jag får ont i hjärtat av att bara skriva ner dessa rader, men snälla ni, prata med era barn. Berätta för era barn om att alla inte har samma förutsättningar, berätta för era barn hur fel det är att mobba andra, hur mycket skada det gör.  Det ligger i våra händer att ge våra barn en bra grund, det ligger i våra händer att ändra på det vi inte gillar, och det ligger i våra händer att omfamna och ge våra barn tröst när de behöver, även andra barn.

Jag har sett vissa föräldrar på förskolan, hur nonchalanta de kan vara mot de andra barnen, snälla ni, hur bråttom ni än har, allt ni behöver göra är att ge de andra barnen ett litet leende. När jag kramar Lara så kan några av hennes vänner komma fram och vilja ha en kram också, och då kramar jag dom också, det krävs så himla lite för att göra ett barn lyckligt! Tänk på detta nästa gång ni har bråttom och ett annat barn än ert eget försöker prata med er eller vill ha en kram, ta er den tiden, det är några sekunder, ignorera aldrig barn på det sättet. Det sätter djupa spår i deras små själar, barn förstår mer än vi tror oss veta. Det finns inget renare än barn, oskyldigare, det är vi som bestämmer deras framtid, låt oss göra den så bra som möjligt!


Var rädd om er och eran barn.

Nu funkar mailadressen igen

Hallå alla som försökt maila mig, nu ska mailadressen fungera igen.
Jag har haft lite mycket på senaste och haft bloggen på is som ni märkt, men nu är allt igång igen.
Jag har fått en hel del kommentarer som jag inte sett fören nu, ber om ursäkt för det.

Jag har fått en kommentar som utmärkte sig lite, en anonym person påstår att jag gjort något hemskt mot personen ifråga, jag skulle vilja att du kontaktar mig igen. Stå för den du är om du ska komma med såna anklagelser.

Jag är en person som aldrig någonsin kör dubbelspel, jag står för alla mina åsikter och har skinn på näsan! Ogillar jag någon, så vet den personen garanterat om det!

Är det så att jag har sårat någon, så har den personen förtjänat det, för det är inget jag gör medvetet eller ofta. Mitt motto är att behandla andra människor som jag själv vill bli behandlad.
Vem du än är, träd fram och prata med mig öga mot öga, göm dig inte bakom en dator.

För visst är det onödig att gå runt och hata och älta på något? Det gör illa dig mer än personen du hatar.

En annan läsare undrade över om jag hade en källa till det Tayyip Erdogan sa under upploppen i Diyarbekir, nej tyvärr, jag såg det live på tv.

Hijabuppropet!

Jag stödjer hijabuppropet! Det är tragiskt att vi inte kommit längre än såhär efter allt elände som hänt i det förflutna. Det känns som att utvecklingen går baklänges, vi har inte lärt oss av det hemska vi får läsa om på historielektionerna i skolan. 

En stackars gravid kvinna fick huvudet dunkat mot en bil, varför? 

Jo, hon bar på en slöja!

Jag fördömer mäns våld mot kvinnor! Jag fördömer trångsynta dömande människor, människor som drar alla människor över en och samma kam! 

Jag blir mörkrädd varje gång jag läser om allt hemskt som händer i världen, allt hemskt som människor gör mot varandra!  Inte ens djur behandlar varandra på det viset, djur har mer respekt än så för varandra. 

Jag fördömer det som pågår i Syrien, mitt hjärta blöder när jag tänker på alla människor som blir mördade varje dag på de vidrigaste sätten du kan tänka dig. Små barn, kvinnor, äldre, jag lider med alla och önskar att det fanns något jag kunde göra för att förinta all ondska i världen för gott.. Må alla människor som behöver få den styrka och det tålamod som krävs för att överleva det hemska de får genomlida.

Jag är inte troende och har aldrig varit det, men jag hatar fanatiker, allt hemskt som finns kommer från fanatiker som gömmer sig bakom tron för att använda sig av våld och terror, om det finns rättvisa i världen så hoppas jag att dessa monster får det straff de förtjänar!

Angående upploppen i Stockholm!

Jag finner inga ord för vansinnet! Jag blir så förbannad!!!

Vill man komma någonvart i livet och förändra saker och ting så är inte våld vägen att gå!
Ska ni demonstrera för att ni är missnöjda, gör det som civiliserade människor, det är så ni kommer att göra er röst hörd, inte genom att vandalisera och kasta sten!

Vad har ni för rätt att utsätta oskyldiga människor för ert vansinne? Exakt vad tror ni att ni tjänar på att förstöra samhället ni bor i och kasta sten på räddningstjänst och poliser?

Det finns poliser som beter sig som svin, men vad ger er rätten att bete er lika svinigt, är ni bättre än poliserna ni är missnöjda med?

Vad tjänar ni på att förstöra förskolor, bilar och att sätta eld på soprum som ligger i nära anslutning till människors bostäder, och mitt i natten för den delen?
Det bor småbarn där som sover, småbarn som kan dö av ert vansinne, är det så ni vill att detta slutar? Att någon dör?!

Våld föder våld, och hat föder hat, det finns absolut ingenting som kan rättfärdiga det ni gör!
Det ni kommer lyckas med, det är en sak. Det är att ge SD större makt än någonsin i nästa val!
Grattis, jag tror att ni lyckats redan nu, hoppas ni är nöjda med resultatet!

Lara 2 år.

Grattis mammas fina underbara prinsessa!! 

Idag blir du 2år, tiden har gått så otroligt snabbt, jag hinner inte med! 

Du är det finaste jag har, kärleken jag känner för dig är ren och fin, den liknar ingenting annat, det är verkligen villkorslös äkta kärlek! Du är luften jag andas och har varit det sen jag kände dina första sparkar i magen, det värdefullaste jag har, det är du det min vackra lilla flicka, mammas duktiga lilla tjej! 

Mamma älskar dig så otroligt mycket, inga ord i världen kan beskriva det jag känner för dig! 

Ett liv utan dig vore ett liv utan färger, ett grått och trist liv. Ibland undrar jag hur jag kunde leva utan dig innan du fanns, den tiden kommer jag knappt ihåg. Det känns som att du alltid har funnits och varit min.

Jag ska göra allt i min makt för att se till att du får ut det bästa av livet! Hipp hipp hurra hurra hurra!! Må du leva uti hundrade år, må du få ett fint, lyckligt och framför allt ett långt hälsosamt liv! 

Du är och kommer alltid att vara mitt lilla hjärta, du är den enda som har nyckeln till mitt hjärta.

Jag älskar dig till rymden och tillbaka, min kärlek till dig är oändlig, den tar aldrig slut, jag kommer alltid finnas här för dig i vått och torrt.

Du är bara två år, men du är redan min bästa vän i hela världen, det är jag och du mot världen min lilla älskling!

Normal?

En gammal text jag skrev för många många år sedan..
Nu när jag läser den igen så inser jag hur mycket som har förändrats sedan dess, det som då var normalt eller onormalt är faktiskt inte det längre.
Det som fick mig att känna mig som en inlåst fågel i en bur, det finns inte längre.
Ordet "blattebrud", pinsamt att jag ens använt mig av det ordet, men det var nästan 10 år sedan denna text skrevs som sagt. Enjoy!

************************

Normal el Onormal..?

Normal syftar på en organism eller mekanism som inte är avvikande. Det kan gälla någon, många eller alla dess egenskaper.
Det är förklaring på vad som är "normal" enligt Wikipedia den fria encyklopedin.

Men vem bestämmer egentligen vad som är normalt?

Det gör samhället, allt som inte är alldagligt, icke avvikande klassas som normalt. Men vi som är kurder och lever i Sverige, vi är ju inte heller "normala" enligt det svenska samhället, blattar överhuvudtaget.. Men vem har sagt att vi är mindre bra för det? Bara för att nåt inte är normalt betyder det ju inte att det behöver vara dåligt. Men samhället i Kurdistan, där är vi ju normala, och svenskar onormala, så egentligen finns det inget som är varken normalt el onormalt, det beror ju helt på vart man befinner sig. Britta kan ju sätta på hur många killar hon vill, medans Zeyno är byns största slampa om hon skulle göra det..

Jag skulle nog hellre vilka klassas som "onormal", vem vill vara normal liksom? Som resten av världen?! Leva sitt liv efter att behaga andra, tänka som alla andra, klä sig som alla andra(det gör jag juh, men följer inte modet iofs,klär mig klassiskt, lite tråkigt,samma stil,olika färger), göra som alla andra?
Vem vill egentligen ha nåt som är normalt? Alla vill vi väl ha nåt som är UNIKT, one of a kind, inte som allt och alla andra, right?

Jag är inte normal, jag kanske ser normal ut, som en vanlig blattebrud, men jag är inte, och det är jag stolt över. Så vad skiljer mig från alla andra?

Jag tänker inte som min omgivning, jag är en fågel i en bur, som bara väntar på rätt tillfälle att "spred my wings and fly", frigöra mig från allt det "normala",nämeligen att vara den perfekta lilla kurdiska flickan,som jag är uppfostrad till att vara.

Mina nära och kära, om dom visste bara hälften av alla mina "onormala" tankar, skulle dom nog få en smärre chock. Säga att jag är "sjuk" vilket jag får höra ofta iofs. Jag bryr mig egentligen inte om vad andra tycker och tänker om MIG, men ändå finns "det" där, denna irriterande känsla, att man måste göra dittan o dattan, för att få andra att må bra, och det finns risk för att man glömmer bort "lilla mej" på vägen.

Jag vill leva för dagen, göra ALLT jag vill, den dagen kommer nog, jag tror att den dagen kommer, jag vill tro det, jag vill inte sitta fast i den här buren förevigt.. Väntar bara på rätt tillfälle som sagt.. Men det är tufft, väldigt tufft, det är inte många som vågar, och de som gör det, blir utstötta från samhället, sina nära och kära, så man måste vara stark. Därför ska man vara riktigt säker på sin sak, innan man tar steget till att "flyga", tänka igenom allt in i minsta detalj.

"Klarar jag verkligen av detta? Kan jag leva med konsekvensera? Är jag tillträckligt mogen?"

Frågorna är många, och oftast går det inte att besvara dom 100%igt. Det jag tyckte för 1år sen, det tycker jag inte idag, ju mer tiden fortskrider, ju mer mognar man, ju mer förändras man. Det som var normal då, är inte längre normalt idag. Därför ska man tänka, tänka riktigt noga och länge, inte ta förhastade slutsatser och beslut.

Vill du ha en sten el en ädelsten? Koppar el guld?

Jag vill både vara diamanten och ha guldet, jag nöjer mig inte med mindre, och det borde inte någon annan göra heller. Tolka mig inte fel nu och tro att jag är en "gold-digger", utan läs mellan raderna, förstå mitt budskap. Tänk djupare än så..

Min slutsats : Det finns inget normalt el onormalt, allt hänger på var man befinner sig, vilka normer som gäller just där. Det som är normalt för mig behöver ej vara normalt för dig el någon annan. Men jag föredrar ändå att vara Den Onormala, den UNIKA..

Boken om oss..

Idag mitt hjärta, min lilla prinsessa, skrev jag mina första rader i boken om dig..

En bok där jag kommer att skriva om oss, något jag alltid önskat att min mamma hade haft möjligheten att göra för mig.

En bok där jag kommer försöka samla våra fina stunder tillsammans, en liten vägledning från mig till dig..
Även denna blogg är något jag vill att du tar del av när du blir stor nog, ett liten avtryck från mig.

Du är min stolthet, meningen med mitt liv, det finaste och dyrbaraste jag någonsin kommer att ha!

Mamma älskar dig..