Jag har mött många motgångar men klarat mig igenom varenda en! Jag har kämpat och aldrig gett upp! Jag har hållit löftena jag gett mitt barn och gjort mitt yttersta för att ge henne det bästa av allt.
Det var på slutet av 2014 som det började dala ner, men det har inget med att jag har det dåligt egentligen, utan mer för att allt jag gått igenom börjat komma ifatt mig.
Jag har jobbat alldeles för mycket, i somras jobbade jag heltid på Migrationsverket, pendlade till Gävle varje dag och helgerna jobbade jag på Elgiganten. Det som fick mig att orka var löftet om att ge min dotter en fin semester varje år, oavsett vad så ska min dotter åka till havet, även om jag så måste leva på bröd och vatten en tid. Vi åkte iväg 3 veckor! Det var helt underbart!
Jag skrev två tentor precis innan jag åkte, två 30 poängs tentor inom loppet av 3 dagar. Jag klarade båda!
Oj oj oj vilken motivation jag fick nu att min syo ringde mig för att gratulera mig gjorde mig extra stolt. Under hennes tid som syo, över 15 år, så var det bara två innan mig som lyckats med det jag gjorde. Många har skrivit flera tentor samtidigt, men inte lyckats.
Vilken motivation jag fick av det, och vilket ego jag fick, kände mig så stolt över mig själv!
Jag hade jobbat hela sommaren och jag hade inte haft tid att plugga till mina tentor, men jag klarade dom ändå.
Jag började läsa Barnrätt och allt flöt på, sen kom hösten, mörkret och jag började jobba mer och mer, skola, hem, jobb 1, jobb 2, skola, hem.. Så rullade det på.
På jobbet går allt på topp, blev bästa säljaren på min avdelning, slog en kille som ingen någonsin slagit och vunnit över tidigare på jobbet!
På Migrationsverket gick allt som på rälls, jag fick ett skriftligt betyg och referensbrev som är värt att ramas in, så glad att bli uppskattad och sedd för det man gör!
Men privatlivet, där gick det sämre, jag orkade knappt städa, orkade knappt göra något, bara sova, sova, sova så fort jag fick chansen. Somnade bara jag satte mig ner.
Nu är jag här, känner mig mörbultad, jobbat ihjäl mig senaste två månaderna. Årets sista två veckor har jag spenderat med att sova i soffan, varit sjuk, jobbat trots det, och nu har kroppen gett upp. Förkylningen från helvetet vägrar ge med sig, huvudvärk, hosta, slem överallt..
Första veckan på året har varit likadan, jag skulle jobbat idag, men jag glömde helt bort det, så trött är jag.
Som jag skrev innan, jag är medveten om allt och just därför vet jag att jag kommer göra allt för att få detta år att bli det bästa någonsin!
Det är 2015 jag äntligen kommer att ta min examen, det är iår jag kommer att få kämpa med blod svett och tårar för att äntligen nå ett av mina mål i livet, att bli jurist. Vägen hit har varit lång, men jag är nästan där och jag kommer klara det!
Jag ska bli den engagerande mamma jag vill vara och som min dotter förtjänar, min älskade lilla skatt, det finaste jag har.
Jag ska börja träna igen och mitt lilla hjärta ska börja dansa och förhoppningvis rida! Det är mitt löfte till dig min älskling, mamma ska finnas där och vara mer närvarande, mamma ska hitta kraften och tålamodet att utveckla dig, att leka med dig, att finnas där och älska dig!
Du är anledningen till att jag fortsätter kämpa, du är anledningen till att jag vägrar ge upp!
Sist men inte minst, min dotter har världens bästa pappa som funnits där för oss båda, tack för att även du finns i våra liv!
Jag har haft min svacka nu, men imorgon är det en ny dag med nya möjligheter! Imorgon är dagen då jag tar mig upp igen .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar