Ångest

Jag har inte mått så bra på senaste. Jag har gått in i väggen tror jag, haft för många bollar i luften för länge. Haft ångest över att jag knappt har tid över för mitt barn och att när jag väl har tiden, så saknas orken och tålamodet. 

Jag har känt mig trött och sovit, sovit så fort jag varit ledig, somnat med mitt barn när jag nattat henne och vaknat 12 timmar senare tillsammans med henne, lämnat henne på förskolan och sovit lite till.

Ångest och mer ångest över att ha sovit bort värdefull tid då jag kunde gjort något vettigt. Jag vet inte om det är mörkret, vädret eller bara att kroppen gett upp. Hjärnan vill så mycket, men kroppen lyder inte.

Jag har alltid varit en kämpe och jag vet att jag kommer att ta mig igenom även detta. Livet är för kort för att må dåligt, livet är för oförutsägbart och varje minut bör tas tillvara!

Jag ska försöka att inte jobba så mycket och rycka upp mig, få tillbaka min energi. Jag har alltid varit fylld med energi, det vet alla som känner mig.

Många har höga förväntningar när det gäller mig och ibland blir jag helt skräckslagen över att jag kanske inte kommer nå upp..

Inget är en dans på rosor här i livet och det gäller att ta sig upp när det går ner, att fortsätta kämpa och inte ge upp.

Så länge man är medveten om problemet så går det att åtgärda och jag är väldigt medveten.