Ödet eller bara en hopplös romantiker?

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja skriva denna text, en läsare frågade om jag kunde berätta om hur jag och min man träffades och hur vi till slut gifte oss.

En av mina svägerskor är gift med min syssling, vi bodde grannar i många år och jag hade ganska bra kontakt med henne, hon tjatade alltid på mig om vilka snygga bröder hon har och att jag borde träffa dom. Hon ville alltid para ihop mig med en av dom, men jag sa alltid nej. Jag hade aldrig sett någon av dom tidigare. En dag för ca nio år sedan, när jag var 17 år åkte jag och hon på ett bröllop, hennes kusins bröllop.

På det bröllopet fick jag äntligen se den "berömda" brodern som hon ville para ihop mig med, Bulent. Jag tyckte att han var snygg, men jag tyckte jag var för ung för att inleda något med någon, särskilt inte en av "våra", med våra menar jag mina trakter nere i Kurdistan och våra grannbyar, vi har mycket ingifta släktingar. Jag har alltid tänkt att den av "våra" jag inleder något med, kommer att vara mannen jag gifter mig med. Hur som helst, tillbaka till bröllopet.

Vi blev presenterade och jag var lite kall, hälsade bara och sen inget mer. Men han var inte blyg med att visa sitt intresse, han försökte få kontakt och flörtade med mig under hela kvällen, men jag gav ingen respons, jag minns att jag var lite irriterad över hans sätt att flörta med mig så öppet på ett bröllop. Jag lekte lite tuff, men i själva verket så tändes något inom mig den kvällen. När jag och min syssling satt och titta över dansgolvet medans han dansade så sa jag detta till henne:

"Om jag gifter mig med någon av våra i framtiden, så kommer det att bli han"

Jag minns det som om det vore igår. På vägen hem var jag helt förtrollad, tänkte på honom hela vägen hem, och jag minns musiken vi lyssnade på, det var Ibrahim Tatlises, hans "Klassikler"-skiva.

Tiden gick och jag "glömde" honom. Åren gick, mitt liv rullade på och en dag när jag var inloggad på en sida på nätet fick jag ett meddelande.

"Biji kurdistan" (= heja kurdistan)

Jag tittade på hans profil och kände igen honom direkt, men det var ingen bra bild för han såg inte alls ut som jag mindes, men jag skrev "hej" tillbaka. Nästa meddelande jag fick stod det:

"Du påminner mig om min barndomskärlek"

Jag frågade honom om han var Aytens bror, och fick hur vet du det som svar.

Han visste inte att jag var jag, det hade gått sex år sedan bröllopet

Vi skrev lite till varandra och han frågade mig hur jag kände hans syster, jag sa att hon var ingift i min släkt och att vi bott grannar i många år. Då förstod han vem jag var och skrev:

"Shit, vad pinsamt"

-"Varför?", svarade jag.

"Du är den där tjejen, hon jag sa att du påminde mig om, hon från bröllopet"

Han kom till och med ihåg vad jag hade haft på mig, efter sex år! Blev lite imponerad av det faktiskt, men jag var i en period i mitt liv då jag verkligen inte ville ha något med någon kille att göra, och det som tändes inom mig den kvällen på det bröllopet, det väcktes inte till liv, inte den gången i alla fall.

Vi skrev till varandra i någon månad, han tjatade om att få mitt nummer, jag vägrade ge ut det, till slut fick han det på ett villkor. Han skulle inte ringa mig förens jag ville det, bara sms'a.

Vi sms'ade och chattade varje minut vi var vakna, det var helt sinnessjukt!

På valborg för tre år sedan fick han ringa mig, och vi pratade i flera timmar. Men jag var fortfarande osäker, jag var inte redo att släppa in någon i mitt liv, det fanns en mur mellan oss som han hela tiden försökte rasera, han kämpade och kämpade, han fick så många nej av mig att jag tappade räkningen. Jag blev imponerad av att han kunde ta så många nej och ändå inte ge upp, den här katt och råtta-leken höll på i några månader. Efter sex månader var vi ett par, och på den vägen är det.

Jag studerade i Örebro och han bodde i Uppsala, vi träffades inte så ofta då jag åkte och jobbade i Avesta på helgerna, men vi tog ändå varje chans vi fick och träffades så ofta vi kunde.

Jag vet inte, men det har alltid känts som ödet, även fast jag inte tror på ödet egentligen, antar att det är den hopplösa romantikern i mig som vill tro det.

Den kvällen för alla dessa år sedan sa jag faktiskt att han skulle bli min man och nu är han det.

Jag ångrar inte mitt val, även om det har varit svårt lite då och då, som en berg och dalbana, men alla vet vi ju hur kul det är att åka berg och dalbana eller hur?

Dagens citat.

"Ibland önskar man att hjärtat och hjärnan samarbetade bättre, det skulle lösa så många problem"

-kurdishflower

Dagens citat

"De flesta av oss slösar bort våra liv som om vi hade ytterligare ett på banken."

"Most of us spend our lives as if we had another one in the bank."

-Ben Irwin

Svar till frågorna i kommentarsfältet.

Redovisningen gick galant, den gick faktiskt riktigt bra! Jag hade magsår i onödan eller så hjälpte era böner. Tack så mycket för era söta kommentarer!

Angående bebisen, och frågan jag fick om barn i kommentarsfältet. Vi båda älskar barn och vill ha egna barn, hade det inte varit för min skola hade vi velat ha barn ganska snabbt, även min man.

Hinner inte blogga mer än såhär just nu.

Välkommen till världen bebis.

Vi har fått ännu ett tillskott till släkten, en liten pojke.

Han föddes den 1 mars, 53,5 cm och 3910 g.

Zeynos och Ergüns lilla Alvin, jag är så glad för er skull och jag vet att ni kommer att bli världens bästa föräldrar.

GRATTIS!

Dagens citat

"Den längsta av resor börjar med ett enkelt steg"

Tankar.

Nu känns det lite tufft igen, jag har redovisning i skolan på fredag och jag känner mig helt lost. Kan ni troende som läser denna blogg be för mig under dom närmaste dagarna? Går det?

Vore verkligen jättegulligt!

Jag börjar tro att jag är helt bakom flötet, tom i bollen, ja att jag saknar begåvning what so ever!

Har så mycket tankar i skallen att jag känner mig snurrig hela tiden, jag drömmer om bokstäver, och hur jag ska sätta ihop alla dessa bokstäver till en någorlunda begriplig mening, hur jag än försöker så går det inte, det blir helt obegripligt.

shgfhjgxhcdtfyegfhgefhjdsöljddgfh

-tänk att blunda och bara se det här, hur kul är det?

Jag är så förbannad på SJ, men egentligen, kan dom verkligen rå för att växlarna fryser till is?

Jag är förbannad på mycket, jag är i en period i mitt liv där jag bara är arg.

Trött, mm, jag är trött också, vill sova hela tiden, är vaken hela nätterna, sover egentligen inte så många timmar, men får ångest när jag vaknar av att klockan är över tolv, men jag fortsätter sova, sen när den börjar närma sig ett tvingar jag mig upp. Jag antar att jag har för mycket att tänka på, att jag inte riktigt kan koppla av när jag väl lägger mig i sängen, jag tänker för mycket.

Nu tror ni läsare säkert att jag blivit galen, det kanske jag blivit också, vem vet? Jag ville bara dela med er av min frustration inför redovisningen.

HJÄLP!

Glöm inte att be för mig, även om det inte hjälper egentligen, ingen annan än _jag själv_kan hjälpa mig.

Och nu har jag slösat på dyrbar tid jag kunde ha använt till att förstå ämnet jag ska redovisa om, nu fick jag mer ångest.

Hej så länge.

Dagens citat.

"En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket."

Källa: Nalle Puh

Finn styrkan.

Du är stark och smart, one of a kind, låt dig inte kuvas längre, bryt dig loss!
Du är en sann förebild, gräv bara lite inom dig så är du tillbaka på topp.
Vi har bara ett liv, vi är bara gäster här på jorden, och därför måste vi göra det bästa av den tiden, för vi vet aldrig när den tiden tar slut.
Ödsla inte mer tid på karaktärslösa människor, människor som inte ens är värda smutsen under dina naglar, för så är det, och innerst inne vet du det!
Du är alldeles för värdefull för att slösa din dyrbara tid och energi på något som aldrig kommer att bli bra, något som egentligen aldrig har varit bra. Du har befunnit dig i en ond cirkel och sånna cirklar är svåra att bryta, men det går.

Tyck inte synd om någon som inte förtjänar ditt medlidande, en snäll person skulle aldrig göra det den person gjort mot dig, utgå bara från dig själv, du är en god människa, en människa som är en förebild för många. Du ger så smarta bra råd när man behöver dig, nu är det min tur att säga de orden du skulle ha sagt till mig om jag vore där du är nu - KÄMPA och fall inte ner i gropen, ta dig upp, du är halvvägs, och jag tror på dig!

Jag älskar dig och finns här för dig!

Jag skrev den här texten till en väldigt speciell person, en person jag värdesätter väldigt högt, men den här texten skulle lika gärna kunna vara skriven till vem som helst där ute som befinner sig i en svår sits.
Hitta styrkan inom dig själv, för den finns där, låt dig inte brytas ner eller tro att du är värd mindre, hitta inte på ursäkter för att ursäkta något som helt enkelt inte är rätt, något som vem som helst med sunt förnuft skulle kunna inse.

Du har bara en chans här, ett liv, ett liv att forma precis som du själv vill, låt aldrig någon ta det ifrån dig.

Dagens citat.

"Ju större motstånd vi stöter på, desto mer energi utvecklar vi för att ta oss igenom."

Källa: Okänd

Vad vore livet..

..utan mina kära vänner som _alltid_ finns där för mig och rycker tag i mig när jag håller på att deppa ner mig.

Ni är helt underbara och allt känns mycket bättre idag.

TACK, ni vet vilka ni är!

Me löööööövs yooooooo soooo sooooo much!

Trött.

Ibland känns bara allt så meningslöst, tycker ni inte?

Jag är trött på stormen utanför, så trött på kylan.

Jag är trött på allt.

Jag vill sova och vakna om 3 år och vara klar med allt som känns tufft just nu, men den tanken är ingenting annat än önsektänkande.

Antar att jag vaknat på fel sida idag, ingen motivation här inte.

Dagens citat.

"All that we are is the result of what we have thought. If a man speaks or acts with an evil thought, pain follows him. If a man speaks or acts with a pure thought, happiness follows him, like a shadow that never leaves him"

Vatten över huvudet?

Jag har kommit fram till att jag tagit mig vatten över huvudet, jag håller på att drunkna och jag vet inte hur jag ska ta mig upp. Det är lite för mycket just nu, allt med att ta hand om ett hushåll, pendla och gå i skolan på samma gång, det känns som att jag jobbar 3 heltidsjobb.
Det är så mycket i skolan just nu, bara denna vecka har vi en "dugga", opponering och ett PM som ska lämnas in + seminarium. Förstår inte hur de har tänkt att man ska hinna med allt!

Jag får bita i det sura äpplet och ta mig igenom även detta, man ska aldrig ge upp, det är ju det jag ständigt påminner er läsare om.

Livet är en berg och dalbana, det gäller att ta sig upp när det börjar dala neråt för länge..

I skuggan av våldet.

Vi hade en föreläsning om sexualiserat våld idag, och om våld i nära relationer.
Våld i nära relationer omfattar alla våldsamma övergrepp som sker privat mellan människor som har känslomässiga och nära relationer till varandra oavsett kön, men tyvärr så är kvinnorna mer hårt drabbade än männen.

Vi diskuterade detta tillsammans jag och några klasskompisar på lunchen, en kille frågade vad ett typisk kännetecken är för dessa killar och hur man kan falla för dom.
Svaret är att det kan vara precis vem som helst, att man aldrig riktig säkert kan veta, då dessa män oftast är väldigt manipulativa. De vet exakt hur och vad de ska göra för att bryta ner dig, de växlar mellan våld och värme, för att förstärka bandet mellan dig och honom, så att du vävs in så djupt in i eländet att du knappt kan ta dig ur.

-"Vad är då våld, en knuff?" frågade professorn, det var knäpptyst.

-"JA!" utbrast hon.

En knuff är våld, sedan trappas det upp, och för varje gång det trappas upp, försvarar du hans handlingar, för att han är ju så himla snäll annars, när det passar honom, han skulle ju aldrig slå dig om han inte brydde sig om dig, eller hur?
Våldet börjar långt innan knuffen, misshandeln börjar oftast psykiskt innan den övergår till fysisk misshandel. Han nervärderar och förolämpar dig och din familj, dina nära och kära, han tar varje tillfälle i akt för att tala om hur dum du är, vilken nolla och idiot du är, allt för att bryta ner dig, han isolerar dig från omvärlden och du inser inte det fören det är försent.

Han mår ju så himla dåligt, du tycker synd om honom, du känner att du vill rädda honom från hans elände, för han är ju en så himla go' person, han har ju egentligen ett rent hjärta, och du är ju faktiskt starkare, du kan ta detta. Han är svag, han skulle inte klara av att du satte dig emot honom, han skulle gå under och det skulle inte ditt samvete klara av, att _du_ var den som knäckte honom. Du älskar honom och han älskar dig.

Ni har det så underbart tillsammans, mm så är det faktiskt, för det mesta. Så länge du dansar efter hans pipa, så länge du inte säger emot honom är allt en dröm. När det trappas upp räcker det inte längre med att du dansar efter hans pipa, han börjar hacka på allt du gör och säger, oavsett om du gör som han vill, så gör du fel, han hittar alltid ett fel, något att använda emot dig och få en anledning att klanka ner på dig, förnedra dig på alla sätt och vis.

"Förlåt älskling, jag ångrar mig så djupt, jag önskar att mina händer gick sönder än att jag la ett finger på dig, men du gör mig så arg, jag tappar all kontroll, jag älskar dig, det vet du va? Förlåt, förlåt förlåt, du vet att jag säger saker jag inte menar när jag är arg.." Osv.

Hur många gånger har ni inte hört detta? Och varje gång går ni på det, det är bra och sen vips från ingenstans vänder han 180 grader.
Du börjar ifrågasätta dig själv, du börjar tro att det är ditt fel, det är du som inte gör rätt. Det är fel på dig, så du förtjänar nog det han gör, för du kan helt enkelt inte bete dig och vara en så bra tjej/fru som han förtjänar.

Nu har han lyckats, du är nedbruten, trasig.

På den vägen är det.
Tragiskt, eller hur?

Ni som känner igen er i detta, bryt er loss, i förtjänar mycket mycket bättre, _INGEN_ människa är värd mer än någon annan, ingen människa ska behöva leva såhär, livet är alldeles för kort för det.

Spillrorna och skadan som relationen har orsakat kommer att vara svåra att reparera och det kommer att ta en långt tid att bearbeta det som hänt och finna sig själv ingen, MEN det är inte omöjligt, finn styrkan inom dig, för den finns, tro mig.

Angående rubriken, det var en kortfilm vi fick se under föreläsningen, jag har försökt hitta en länk till filmen, men hittade ingen. Den filmen gick rakt in i hjärtat, den handlade om barn som växer upp i en miljö där pappan systematiskt misshandlar mamman, hur starkt barnen påverkas. Även det är väldigt tragiskt och hjärtskärande, jag önskar att människor som dessa steriliseras, men tyvärr, det är önsketankar som aldrig kommer att slå in.

Kommentera gärna, så jag vet att ni läser, annars tappar jag lusten att blogga.

Alla hjärtans dag citat.

Såg att många surfat in på min blogg genom att söka på "alla hjärtans dag citat" idag, så jag tänkte lägga ut några kärlekscitat så att ni inte blir besvikna när ni tittar förbi.

"Anyone can catch your eye, but it takes someone special to catch your heart."

~Author Unknown

"For you see, each day I love you more
Today more than yesterday and less than tomorrow."
~Rosemonde Gerard

"Love is a game that two can play and both win." ~Eva Gabor

"Candle light, moon light, star light,
The brightest glow is from love light."
~Grey Livingston

"If I had a single flower for every time I think about you, I could walk forever in my garden." ~Attributed to Claudia Ghandi

Fler citat finns här:

http://www.quotegarden.com/valentine.html

Alla hjärtans dag.

Vår första alla hjärtans dag som gifta, inte för att vi någonsin har haft möjlighet att göra något tillsammans innan när det varit alla hjärtans dag pga diverse anledningar.

Jag skriver senare idag om vad vi hittade på, eller vad jag hittade på, om jag nu hittade på något. Finns en risk för att min man läser bloggen därför skriver jag inget mer just nu.

Hoppas att ni får en fin dag med era nära och kära, inte för att det är alla hjärtans dag utan för att varje dag är värdefull och varje dag ska spenderas fylld med så mycket kärlek och omtanke som möjligt.

Dagens citat.

Dagens citat har jag kopierat från min systers status på facebook.

"Oavsett vad du ger en kvinna, kommer hon att ge dig något bättre. Ger du henne säd, ger hon dig ett barn. Ger du henne ett recept, ger hon dig en måltid. Ger du henne ett hus, ger hon dig ett hem. Ger du henne ett leende, ger hon dig sitt hjärta. Hon multiplicerar och förstorar oavsett vad du ger. Så om du ger henne någon skit, så förvänta dig ett ton tillbaka.."

Stämmer bra, eller vad tycker ni?

Jag tycker att ni läsare har blivit för dåliga på att kommentera, detta får mig att tappa lusten att blogga, jag behöver feedback.

En god gärning.

Idag blev jag lite ledsen, jag såg en rullstolsbunden man på stan som hade fastnat i snön med rullstolen, det var nästan totalt öde ute. Han satt där och kämpade och kämpade för att komma loss, någon gick förbi utan att göra något. Jag gick fram och frågade om han ville ha min hjälp, det ville han. Han var tung, dessutom hade han massa matkassar fyllda med varor då han antagligen precis hade handlat, men jag fick loss honom och körde honom dit han skulle.

Han visade så mycket tacksamhet och tackade mig gång på gång, det gjorde mig glad, men samtidigt blev jag ledsen över att den andra personen som gick ute på gatan inte stannade till och hjälpte denna man. Jag började rita upp ett scenario i min hjärna, där han var helt hjälplös där i snön utan någon som hjälpte honom, fick en hemsk syn framför mig där han frös och kämpade tills han inte hade någon kraft var ute i kylan.

Det är ganska öde här i Söderhamn, särskilt nu när det är kallt och då klockan var över 20. Jag är glad att jag befann mig just där i det ögonblicket och hjälpte den stackars mannen och jag är besviken på medmänskligheten, då det finns människor som helt enkelt väljer att inte se och bara går förbi en medmänniska i nöd, var är denna värld på väg? Det tråkiga är att detta inte är första gången jag hamnat i en sån situation, och även den gången var det ingen annan än jag som gick fram och hjälpte den gamla mannen som hade ramlat och inte kunde ta sig upp och då var jag bara 12-13 år. Den gången var det mitt på ljusa dagen, jag var på väg hem från skolan, det var massa folk nere på stan, alla gick förbi en efter en, vuxna starka människor och lilla jag blev den som tog i med all min kraft för att få upp mannen. Sorgligt. Verkligen.
Jag får ont i hjärtat.

En god gärning om dagen får en att må bra, hjälp era medmänniskor, en dag kanske det är ni som ligger där på gatan och behöver hjälp.

Dagens citat.

Ett citat ur tv-serien OZ:

''When you take revenge on somebody you actually paying them the highest compliment possible. It's like saying: you affected my life to such an exstend that i must resiprocate. I must affect your life as deeply as you have mine.''

Att hämnas på någon är det värsta du kan göra, den enda som straffas i slutändan är du själv, du blir alltid den största förloraren, glöm aldrig det.