Som jag nämnde i det inlägget, så har jag själv varit ett skiljsmässobarn, vilket inte var helt lätt när man växer upp i ett kurdiskt hem(alla kurder ska givetvis inte dras över en och samma kam), ska skriva utifrån min egen erfarenhet och släkt.
Jag har sedan barnsben lärt mig att hem utan en fader är lika med en kropp utan ett skelett, det fungerar ju inte, hade vi inte haft ett skelett skulle vi inte ha något som höll oss uppe, vi skulle bara vara en pöl med kött och blod. Detta sitter kvar i många av våra äldres hjärnor, och är lite svårt att sudda ut då man tyvärr inte kan lära en gammal hund att sitta.
Människorna i min släkt hade/har en tendens att se barn som "stora vuxna"/"stålbarn" som kunde ta emot och klara allt, ingen förstod riktigt hur tufft vi hade det. Var man än gick så pratade folk om hur dålig min pappa var som lämnade min mamma m.m.
Detta tärde på mig, fick mig att hata allt och alla, jag ville ta avstånd, försvinna, och ibland bara dö. Men nu när jag är äldre och visare har jag kommit fram till att de inte förstod bättre på den tiden, det fanns inte så många fall att jämföra med, det var nytt för oss alla. För ca 12år sedan var detta ett nytt fenomen för oss, det var inte vanligt att man skiljde sig, nu skiljer sig folk nästan lika ofta som en annan byter underkläder.
Eftersom att jag är äldst av alla barnen i familjen kände jag att jag var tvungen att "skydda" mina småsyskon från detta, jag förstod vad som pågick mellan mamma och pappa men gjorde allt för att de inte skulle förstå det. Jag brukade sitta ensam på nätterna och gråta mig själv till sömns i hemlighet, rita bilder av en splittrad familj, och allt vad ett barn kan göra, nätterna var tiden då jag kunde vara just ett "barn", en sårbar liten flicka som behövde minst lika mycket tröst som mina syskon. Om dagarna var jag hård som sten, vad som än hände, hur det än slutade så försökte jag hålla min lilla fasad uppe..
Detta var min vardag i några år framåt, ett evigt tjat om mina föräldrar och deras skiljsmässa..
Som tur är så hittade mina föräldrar tillbaka till varandra och vi har återigen fått tillbaka vårt skelett, vår trygghet..
Nu har mycket förändrats på 12år, folk är mer integrerade i den västerländska kulturen och framför allt utbildade, allmänbildade, fadern ses fortfarande som symbol för trygghet, men mödrarna har börjat komma ikapp om inte redan hunnit förbi..
De gamla hundarna har inte lärt sig sitta, men de är på god väg att åtminstonde lära sig att sätta sig på huk.. *
*En hund kan inte sitta på huk, men ni fattar galoppen antar jag ;)
5 kommentarer:
Stark berättelse! Visste inte kurder skilde sig. Måste fortfarande vara nåt som sällan sker? Enl Wikipedia är ni till 95% muslimer, det samma med dig?
/ Arne
Hej Arne!
Ah, det är ett känsligt ämne, blir alltid tårögd när jag tänker på det, men jag har bara blivit starkare av det.
Jo då, dom skiljer sig minst lika ofta som svenskar, har blivit så på senare tid, men det är den yngre generationen, min generation som skiljer sig mest. Har folk i släkten som skiljt sig efter 4 och 6 månader, helt sjukt tycker jag. Tar man steget att gifta sig, ska man även inse att det kommer att komma motgångar, ett förhållande är som en berg och dalbana, ibland går det upp, andra gånger ner, det gäller att kämpa!
Vi tillhör islam, men är inte troende på nåt sätt, ska skriva ett inlägg om det lite längre fram..
Kurder är zoroatrister från början,. Min släkt är aleviter, vi bär inte slöja och går inte i mosken, en gren av islam..men som sagt inte praktiserande muslimer.
Förstår hur du kände dig när du va yngre. Fastän mina föräldrar inte har skilt sig så kommer jag ihåg när man var yngre och de bråkade så satt man i sitt rum och mådde jättedåligt. Man ville bara på något sätt fixa allt, så att allt skulle bli bra igen.
Ps, jag har själv en hög med Norah Roberts böcker hemma :)
Många barn går nog igenom detta, det är synd att många föräldrar inte tänker på hur illa barnen påverkas av detta.
Vill bara säga hej! Skönt att se att det finns folk som skriver om vettiga saker som berör! Är så trött på alla modebloggar! Kram till dig!!
Skicka en kommentar