I slutändan söker och vill vi alla ha samma sak, vi söker alla värme och närhet från det att vi föds tills vi somnar in och möter döden, ensamma och nakna..
"När en blomma slår ut, genomsyrar hennes doft allt som kommer omkring henne, det får den vassaste törn att vilja mjukna, men törnar är som sagt törnar och förblir även törnar, men inga törnar kommer åt några kronblad, kom ihåg det. Du är den blomman."
30 november 2008
Vad vill du ha?
28 november 2008
27 november 2008
En sten i taget.
När en tjej..
-är tyst, så rullar det med miljoner tankar i hennes huvud
-bråkar med sin kille, tänker hon väldigt djupt
-tittar på dig med ögonen fulla av frågor, så undrar hon hur länge du kommer att vara vid hennes sida
-svarar "jag mår bra" efter några sekunder, mår hon inte alls bra
-tittar på dig, undrar hon varför du ljuger
-lägger sitt huvud på sin pojkväns axel, så önskar hon att du är hennes förevigt
-ringer dig varje dag, vill hon att du svarar åtminstone en gång
-säger "jag älskar dig", menar hon det
-säger att hon inte kan leva utan dig, då har hon tänkt klart att du är hennes framtid
-säger att hon saknar dig, så kan INGEN i hela världen sakna dig mer än vad hon gör..
26 november 2008
Ett steg mot..
"En människa borde aldrig skämmas
över att behöva erkänna att hon haft fel.
Det är ju bara att med andra ord säga
att man är klokare idag än igår."
Jag har haft fel om mycket på den senaste tiden, antar att jag hellre vill uppleva ett smärtsamt slut än att leva med en smärta utan slut. Jag är värd så mycket som jag värderar mig själv till, och just nu känner jag att jag är värd en hel del mycket mer, det är dags att ta sig upp, välja att gå upp för trappan, inte ner.
"Om du tänker för länge på nästa steg,
kommer du att tillbringa livet stående på ett ben. "
Jag har tröttnat på att vänta på människor som står och stampar på ett ben, jag vill kunna stå stadigt med båda fötterna på marken. Jag tänker inte låta någon annans osäkerhet gå ut över mig och mitt liv.
Jag vet vem jag är och vad jag vill här i livet.
25 november 2008
Dvala.
Jag känner mig så tom, men ändå så tankspridd, jag vet egentligen exakt vad som ska göras, jag vet vad jag vill och exakt vad jag förtjänar. Jag har mina mål, men det känns bara så himla långt borta. Jag måste VAKNA!
Vakna ur min dvala..
Jag tänker tillbaka på mitt liv och inser att jag håller på att göra samma misstag som jag en gång gjorde, ett misstag som jag senare rättade till, men den här gången kommer jag inte kunna rätta till det, och det skrämmer mig.
Ibland önskar jag att jag kunde spendera hälften av den energin jag spenderar på att göra andra lycklig på att göra mig själv lycklig, varför är det så svårt? Varför är det så svårt att sätta sig själv i första rummet?
Borde det inte vara hur enkelt som helst egentligen? Att vara egoist.
24 november 2008
Höna av en fjäder?
Från det ena till det andra..
23 november 2008
Clear action
22 november 2008
Iza
Skolan!
19 november 2008
Dagens kärlekscitat
-Dante Alighieri
18 november 2008
17 november 2008
..
13 november 2008
12 november 2008
11 november 2008
Hemma?
Fick nämligen ett sms där sista meningen löd:
Min egen sort?! Vadå är jag ett djur eller?
Det fick mig att tänka till lite, jag har bott i det här landet i snart 22 år, det är nästan ett kvarts sekel. Oavsett hur bra svenska jag talar och hur bra jag än sköter mig i det här landet, så kommer det aldrig riktigt att bli mitt hem. Jag kommer flera gånger under min livstid att bli påmind om just detta, på både gott och ont.
Jag är en kurdisk tös i Sverige, och jag älskar mitt kurdiska ursprung, skulle inte byta ut det mot något annat. Men jag undrar hur många generationer som kommer att få höra just de här orden "din egen sort"? Mina barn, barnbarn, barnbarnsbarn etc.?
Mitt mål är inte att bli svensk, det kommer jag aldrig att bli, jag är en kurd och kommer dö som en kurd även om jag kommer att bli begraven här. Det som förundrar mig är att vi lever i ett samhälle där vi får lära oss alla människors lika värde redan på dagis, där vi får lära oss att människan är en och samma oavsett hud och hårfärg.
En allmänbildad människa med lite vett bakom pannbenet borde väl ändå förstå detta, eller?
Jag är svensk i Kurdistan och kurd i Sverige, var hör man hemma egentligen?
10 november 2008
Buyuk adam, kücük ask
09 november 2008
Grattis Pappa!
Överraskade pappa med presenter och tårta idag :)
Han fyllde 52 i måndags, bättre sent än aldrig att visa sin uppskattning för honom eller hur?
Han blev jätteglad och chockad när syrran och jag släckte lyset och kom in i vardagsrummet sjungandes med tårtan.
Det är inte själva födelsedagen som är viktig, utan att man visar sin uppskattning och uppvaktar dina föräldrar lite då och då.
Grattis älskade Pappa, må du leva i många många många många många år till!
"Burn after reading"
Slöseri på tid och pengar!
Titel: "Burn after reading"
Medverkande: John Malkovich, Brad Pitt, Frances McDormand, George Clooney, Richard Jenkins m fl
Fråga mig inte vad den handlade om, för jag har ingen aning!
Det var meningen att vi skulle se "Saw V", men det fanns inga bra sittplatser kvar, sedan köpte vi biljetter till filmen "Mirrors", men jag lät mig övertalas att byta ut biljetterna mot "Burn after reading", BUUHUUUUU!
Kedjebrev.
"Allt medan vi blir äldre, lär vi oss att vissa personer som vi trodde att aldrig skulle strunta i oss, helt säkert gör just det en dag. Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång. Även du själv kommer att ha sönder hjärtan - kom då ihåg hur det kändes när ditt eget gick i bitar. Du kommer att gräla med din bästa vän. Du kommer att söka tröst hos en ny älskare, på grund av vad den förra låtit dig gå igenom. Du kommer att gråta över att tiden går för snabbt och med tiden kommer du att förlora någon du älskar. Så, ta för många foton, skratta för mycket och älska som om du aldrig blivit sårad, för om du så bara grubblar i 60 sekunder, är det en minut av för evigt förlorad lycka. Hitta en pojke som säger att du är vacker och inte att du är bra, som ringer upp dig även om du slängt på luren, som stannar uppe bara för att se dig sova. Vänta på pojken som kysser dig i pannan, som har lust att visa upp dig för hela världen om du så bara var iklädd en säck och som håller din hand inför sina vänner. Vänta på honom som regelbundet påminner dig om hur mycket han älskar dig och om vilken tur han har som får vara med dig. Vänta på honom som säger till alla sina vänner: ' Det är hon... ' "
08 november 2008
Ensam är stark.
07 november 2008
Dagens citat
Lite skojigt!
Vet ej vem som var först med detta uttryck men såg det på Jacobs sida första gången, så han får äran av mig.
(Blir ingen sömn för mig, är fortfarande inte färdig med PM'et)
06 november 2008
Ett tråkigt vardagligt inlägg.
Ett ord.
Jag lär mig nya saker om mig själv varje dag, jag har lärt mig en sak på senaste och det är att inte prata för stort, man vet aldrig vad som väntar runt hörnet, kanske hamnar man i en sits där man gör en sak som man tidigare sagt att man _aldrig_ skulle göra, bara för att omständigheterna inte ger en ett annat val? Eller, är det inte så att man alltid har ett val, men ändå gör det man vet är fel?
Tålamod är allt som krävs, men hur vet man egentligen när det är dags att ge upp?
Vad gör man när alla är emot dig, men du vet någonstans i ditt hjärta att du gör rätt och att det kommer att bli bra i slutändan? Finns det ens garantier för något här i livet?
Ett ord, ett leende, en stöttande handling är allt som krävs för att få bort allt det bittra, ett gulligt ord om dagen är allt som krävs för att man ska ta sig igenom medgångar och motgångar och känna att det faktiskt är värt det.
Jag är lite snurrig för tillfället och vet inte ens vad det är jag försöker få ner på bloggen, allt är osammanhängande och allmänt virrigt, precis som jag själv är just för stunden!
God natt kära läsare, och glöm inte att lämna spår efter er.
04 november 2008
Vem är du?
03 november 2008
Minnen från min barndom
Jag tänkte berätta om ett minne jag har, jag tror att jag var mellan 2,5 och 3år gammal när detta inträffade. Min farmors svåger hade just dött, och jag hade smygit mig ut utan att säga något till mamma för att leta efter farmor, så jag började promenera mot sorgehuset.
När jag kom fram hörde jag ljud runt hörnet av huset, jag tittade försiktigt och synen som mötte lilla mig var inte vacker alls, jag blev rädd och sprang snabbt in i huset, rakt in i farmors famn. Rummet var fullpackat med människor som satt och grät, skräcken i mina ögon var inget någon lade märke till, alla var upptagna med sina klagosånger.
Jag ska förklara vad jag tyckte att jag såg, och vad det var jag såg egentligen. Jag tyckte att jag såg några män stycka en kropp, det var fullt med blod som rann, jag tog för givet att det var farmors svåger dom styckade eftersom att han hade dött dagen innan. Jag fick för mig att de skulle tillaga köttet och dela ut till alla bybor precis som man gör precis efter en begravning, man lagar mat i den dödes "ära" och alla som vill kommer och äter den.
Jag höll detta för mig själv ett bra tag, sedan berättade jag för farmor hur jag hade sett dom stycka "farfar Momos" kropp, och att alla utom jag ätit av den. Farmor började skratta och sa att det jag såg inte var hans kropp utan ett lamm, och att det var lammkött som fanns i maten och inte "farfar Momos" kvarlevor.
Vilken lättnad det var att höra, i alla dessa år hade jag trott mig sett något så fruktansvärt när det i själva verket bara var ett lamm.
Jag har några minnen till från tiden innan vi flyttade till Sverige, men spar dom till en annan gång..
Såhär såg jag ut då: