Vi hade en föreläsning om sexualiserat våld idag, och om våld i nära relationer.
Våld i nära relationer omfattar alla våldsamma övergrepp som sker privat mellan människor som har känslomässiga och nära relationer till varandra oavsett kön, men tyvärr så är kvinnorna mer hårt drabbade än männen.
Vi diskuterade detta tillsammans jag och några klasskompisar på lunchen, en kille frågade vad ett typisk kännetecken är för dessa killar och hur man kan falla för dom.
Svaret är att det kan vara precis vem som helst, att man aldrig riktig säkert kan veta, då dessa män oftast är väldigt manipulativa. De vet exakt hur och vad de ska göra för att bryta ner dig, de växlar mellan våld och värme, för att förstärka bandet mellan dig och honom, så att du vävs in så djupt in i eländet att du knappt kan ta dig ur.
-"Vad är då våld, en knuff?" frågade professorn, det var knäpptyst.
-"JA!" utbrast hon.
En knuff är våld, sedan trappas det upp, och för varje gång det trappas upp, försvarar du hans handlingar, för att han är ju så himla snäll annars, när det passar honom, han skulle ju aldrig slå dig om han inte brydde sig om dig, eller hur?
Våldet börjar långt innan knuffen, misshandeln börjar oftast psykiskt innan den övergår till fysisk misshandel. Han nervärderar och förolämpar dig och din familj, dina nära och kära, han tar varje tillfälle i akt för att tala om hur dum du är, vilken nolla och idiot du är, allt för att bryta ner dig, han isolerar dig från omvärlden och du inser inte det fören det är försent.
Han mår ju så himla dåligt, du tycker synd om honom, du känner att du vill rädda honom från hans elände, för han är ju en så himla go' person, han har ju egentligen ett rent hjärta, och du är ju faktiskt starkare, du kan ta detta. Han är svag, han skulle inte klara av att du satte dig emot honom, han skulle gå under och det skulle inte ditt samvete klara av, att _du_ var den som knäckte honom. Du älskar honom och han älskar dig.
Ni har det så underbart tillsammans, mm så är det faktiskt, för det mesta. Så länge du dansar efter hans pipa, så länge du inte säger emot honom är allt en dröm. När det trappas upp räcker det inte längre med att du dansar efter hans pipa, han börjar hacka på allt du gör och säger, oavsett om du gör som han vill, så gör du fel, han hittar alltid ett fel, något att använda emot dig och få en anledning att klanka ner på dig, förnedra dig på alla sätt och vis.
"Förlåt älskling, jag ångrar mig så djupt, jag önskar att mina händer gick sönder än att jag la ett finger på dig, men du gör mig så arg, jag tappar all kontroll, jag älskar dig, det vet du va? Förlåt, förlåt förlåt, du vet att jag säger saker jag inte menar när jag är arg.." Osv.
Hur många gånger har ni inte hört detta? Och varje gång går ni på det, det är bra och sen vips från ingenstans vänder han 180 grader.
Du börjar ifrågasätta dig själv, du börjar tro att det är ditt fel, det är du som inte gör rätt. Det är fel på dig, så du förtjänar nog det han gör, för du kan helt enkelt inte bete dig och vara en så bra tjej/fru som han förtjänar.
Nu har han lyckats, du är nedbruten, trasig.
På den vägen är det.
Tragiskt, eller hur?
Ni som känner igen er i detta, bryt er loss, i förtjänar mycket mycket bättre, _INGEN_ människa är värd mer än någon annan, ingen människa ska behöva leva såhär, livet är alldeles för kort för det.
Spillrorna och skadan som relationen har orsakat kommer att vara svåra att reparera och det kommer att ta en långt tid att bearbeta det som hänt och finna sig själv ingen, MEN det är inte omöjligt, finn styrkan inom dig, för den finns, tro mig.
Angående rubriken, det var en kortfilm vi fick se under föreläsningen, jag har försökt hitta en länk till filmen, men hittade ingen. Den filmen gick rakt in i hjärtat, den handlade om barn som växer upp i en miljö där pappan systematiskt misshandlar mamman, hur starkt barnen påverkas. Även det är väldigt tragiskt och hjärtskärande, jag önskar att människor som dessa steriliseras, men tyvärr, det är önsketankar som aldrig kommer att slå in.
Kommentera gärna, så jag vet att ni läser, annars tappar jag lusten att blogga.
16 kommentarer:
Bra skrivet! Jag har jobbat med kvinnor som utsätts för våld eller nästan dödats men lyckats ta sig ur i sista sekunden. Jag kan säga att det finns oerhört starka försvarsmekanismer hos dessa kvinnor gentemot mannen och som även bär med sig till oss ibland vilket försvårar vårt arbete oerhört från början.
Anonym,
Det sa vår föreläsare också, men det är väl en process man måste gå igenom när man bearbetar något sådant, kvinnorna har ju trots allt blivit systematiskt hjärntvättade under en lång tid.
Hej. Kul att du har börjat blogga igen. Du är en förebild. Har du börjat plugga nu igen?
Vill och plugga juridik, studerar för tillfället lite kurser inom juridik i karlstad, men det är en tenta i EG-rätt nu som jar har skrivit två gånger, jag verkar inte kunna få godkännt på den av någon anledning, har du några bra tips? Skulle uppskattas. Mvh Shima
hej
vad gjorde ni på alla hjärtans dag? hur går det att pendla från s-hamn till uppsala nu när du börjat skolan igen? hur ofta är du i skolan? vilken termin är du i?
kram
Shima,
Tackar så mycket :) Det var gulligt sagt av dig.
Ja, jag har börjat plugga igen, läser Termin 4 just nu, straff och processrätt.
Oj oj oj, EG-rätt är inte kul, men jag fick VG på den tentan när jag läste rättsvetenskap i Örebro. Mitt tips är att plugga på gamla tentor, kämpa på och ge inte upp!
Anonym 2,
Vi gjorde faktiskt inget speciellt på alla hjärtans dag, det var som en vanlig dag, jag hade planerat lite saker men det blev inte av då min man var tvungen att jobba, han kom hem runt kl 23, och jag skulle upp kl 06 dagen efter. Det ska inte behöva finnas en speciell dag då man firar sin "kärlek", det viktiga är att visa hur mycket man älskar varandra och bryr sig om varandra varje dag.
Det är lite jobbigt att pendla, men det funkar. Jag är i skolan 3-4 ggr i veckan. Har besvarat dina frågor i mitt svar till Shima. :)
ok tack för ditt svar.
är din man ledig 1 dag i veckan och jobbar från öppning o stängning de andra dagarna?
Han är ledig 2 dagar varannan vecka, och en dag resten av veckorna, så han är ledig 6 dagar i månaden. Inte mycket, men sånt är livet.
ok.... jag vet att många har det så....men är det inte jobbigt?
du lär vara ensam om dagarna jämt... i den lilla byn(jag hade min praktik där).. men du var nog beredd på det innan ni gifte er..att det skulle bli så alltså.
Anonym,
Jo det är jobbigt, men jag visste att det skulle bli såhär innan jag gifte mig. Vad gör man inte för personen man älskar? :)
var giftermål som du förväntat dig?
motivera
Anonym, nej, det var mycket mycket svårare än jag trodde, det är ingen lek att vara gift. Det tar tid innan alla rutner sitter på plats.
Hej tjejen,
Jag skriver ofta till dig under namnet "anonym" och mina medelanden till dig är ofta i gott syfte och uppmuntrande så de kanske du känner igen.
Idag ville jag bara ge dig en ros för att du är så uppriktig i dina svar till de som skriver till dig. Jag uppskattar det som läsare och det får mig att besöka din blogg ännu mer.
Du skriver att giftermåk var mycket svårare än du trodde..jag håller med dig...speciellt första månaderna till ett år...sen vet du..om allt går som det ska...så har man lärt känna varandra jättebra som gift par och allt blir helt plötsligt så mycket lättare och roligare. Detta kommer från mig som hade det ganska tufft från början av mitt äktenskap och små tjafs finns ännu men idag tackar gud att jag kämpade för den jag älskar för det livet vi har nu skulle jag aldrig ge upp.
Min man var i börjar av vårt äktenskap i arbete mycket...dag som natt och kväll..skitarbete då han har en sådan profession.
Men med tiden har även hans arbete förändrats och vå har lärt känna varandra helt och allt går lutats åt ett håll som man själv önskar.
Ge inte upp ..tänk på att det är ett budskap som ofta kommer från dig till oss läsare..och allt kommer bli jättebra ska du se:):) Kram
Anonym,
Varför inte skriva något "alias" så jag vet att det är du som kommenterar, lite irriterande när alla skirver under bara anonym, lättare om dom skrev kalle anka eller musse pigg eller nåt ;)
Nu till det du skrev,
Tack så mycket för dina fina ord, lite uppmuntran sitter aldrig fel särskilt inte just nu när allt känns så himla tufft.
Det skulle kännas fel att sitta här och ljuga och skriva att allt är en dans på röda rosor, när livet i själva verket aldrig är en dans på rosor. Ett äktenskap är aldrig lätt hur mycket man än älskar varandra. Tror det blir svårare när man aldrig bott tillsammans innan, då blir lätt konflikter om små saker. Jag var nog lite jobbig i början då jag är väldigt pedant av mig, min man vågade knappt ta ett glas för han visste inte var han skulle ställa det sen, för att inte "smutsa ner" :)
Jag har lärt mig att ta det lite lugnt när det gäller den biten.
Det svåra är att hinna med skola och hushåll och allt runt omkring.
Ok, då väljer jag alias "Dorin" i fortsättningen så att du känner igen mina inlägg. Då vet du vem du skriver till varje gång.
Kram
Läste ditt inlägg "I skuggan av våldet" och befann det väldigt intressant. Jag undrar dock vad du har för källa till den mening där du skrev att Citat "men tyvärr så är kvinnorna mer hårt drabbade än männen." Jag kan dock förstå att kvinnor är mer drabbade rent fysiskt men mentalt är jag osäker på. Det jag vill framföra är att tvistemål mellan två parter kan ske hos kvinnor likväl som män, men att media oftast framför män som känslolösa och våldsamma. Om jag tolkade rätt i slutet av texten så skrev du något i stil, att det gäller för en tjej/kvinna att kunna vara stark också. Det är något som jag håller med om. Om en kvinna inte trivs med sin man så kan hon vilken dag som helst lämna honom.
Kille20 -
Min källa är min egen erfarenhet, det jag sett under mina 26 år i livet och vår föreläsning vi hade om sexualiserat våld.
Nu skrev jag den texten efter just den föreläsninge, men visst finns det kvinnor som är minst lika svininga som männen jag beskriver i texten. Men hur man än skulle vända och vrida på det, så är kvinnor mer hårt drabbande än män, just pga den fysiska svagheten osv.
Skicka en kommentar