Ilska, en hemskt liten känsla som kan få en person att göra nästan vad som helst, man tar dumma beslut, sårar de man älskar, och ångrar det bittert sen. Brukar ni fatta beslut i studens hetta och sen ångra det, men är för stolta för att erkänna det och genomför beslutet ändå, fast man innerst inne vet att det är fel? Och är man envis gör det ju inte saken bättre, då är det ännu värre.
Jag gjorde nåt dumt idag, har jättedåligt samvete.. Jag överreagerade när det gäller en liten sak, en person, vill ej säga vem, sa nåt dumt, så jag skrek:
"GÅ AV BILEN!"
"JA, DET TÄNKER JAG" , fick jag tillbaka som svar.
Sen åkte jag iväg med full fart, utan att kolla tillbaka, ville ångra mig samma sekund orden kom ut ur min mun, men skulle liksom inte ha spelat någon roll, personen ifråga är minst lika envis som mig och hade ALDRIG satt sig i bilen igen.
Och nu sitter jag här och slår mig själv i skallen och skäms, fyfan vad fult av mig, får skylla mig själv, ställa mig i skamvrån tills jag blir gråhårig.
SÅ GÖR MAN FAKTISKT INTE FRÖKEN!
Det vet jag ju, men kunde liksom inte hejda mig, och allt för en strunt sak.
Jag skickade nyss ett sms och bad om ursäkt, min ursäkt blev godtagen..
*en stund senare*
Oj oj oj, nu mår jag ännu bättre, nu har vi gosat lite, och jag börja gråta som en liten mes.
Har lärt mig en liten läxa, och hoppas ni som läser också lär er att tänka efter två gånger innan ni öppnar munnen när ni är arga.
2 kommentarer:
Man skall inte vara rädd för att bråka med varandra, men sen är det viktigt att man kan bli vänner igen efteråt.
Har du kort stubin ?. Får man ducka ofta i närheten av dig :).
Nää, jak er snel hest :)
Skicka en kommentar