Varför så mycket ondska?

För några dagar sen dog en kvinna i vår släkt, jag kände henne inte, jag visste vem hon var och vi hade hälsat på varandra några gånger. Hon lämnade två barn efter sig, 2,5 och 6 år gamla tror jag. Ännu en gång gjorde döden sig påmind, denna gång är det inte mamman som gråter efter sitt barn utan barnen som gråter efter sin mamma.

Jag vet inte vad som är värre, båda är nog lika hemska. Den här världen, det här livet, allt känns som en stor lögn. Man undrar verkligen vad meningen med allt detta är.

Varför föds ett oskyldig litet barn som dör i samband med förlossningen, varför dör en mamma i samband med en förlossning? Varför får vi så mycket och hemska sjukdomar som sliter oss från våra nära och kära? Varför ramlar vi eller är med i olyckor för att sen sitta där som kollin? Varför dödar vi varandra? Varför svälter barn på ena sidan jordklotet medans vi på andra sidan lever i överflöd? Varför föds det pedofiler som förgriper sig på våra fina oskyldiga barn? Varför finns det så mycket olycka och ondska i världen?

Varför varför varför? 

Frågorna är många, men svaren få. Jag skulle kunna sitta här i all evighet och skriva varför si, varför så. Jag får attacker ibland, då jag tänker så mycket att jag nästan blir knäpp, jag blir rädd för mig själv och mina tankar, jag blir rädd för att jag ska framkalla något dåligt bara genom att tänka det. Jag vågar inte tänka på döden, eller att någon i min närmaste närhet ska dö, men tanken slår mig, vid tillfällen som dessa. När döden gör sig påmind på nära håll. Denna vecka två gånger. Vi skulle gått på två bröllop nästa vecka, nu blir det två begravningar istället. Vad är meningen med allt detta?

Jag hatar dessa tankar, man blir nästan galen när man börjar tänka, man blir nojjig och orolig, paranoid. Börjar misstänka allt och alla, för ondskan finns så nära men ändå så långt bort. Jag skulle vilja skydda alla jag älskar från all världens ondska och orättvisor, men det kan jag inte. Jag inte inte göra mer än att försöka leva mitt liv på ett så bra sätt som möjligt, att försöka leva i den här lögnen, där vi lever ena dagen och är döda nästa. Där vi kämpar och sliter och tjafsar och allt vad det är enda stunden, för att i nästa vara helt borta, som om vi aldrig existerat. 

Jag har skrivit detta många gånger och kommer förmodligen skriva det tusen gånger till i min blogg, ta vara på tiden ni har med era nära och kära, ödsla inte tiden på onödigt trams, livet är alldeles för kort för det, vi vet aldrig vad som händer i nästa stund. Såra inte någon, säg inte och gör inte saker ni kommer att ångra. Tänk först, tala sen (detta är även något som jag själv måste träna på).

Njut av livet och glöm inte att tala om för era nära och kära hur värdefulla dom är, hur mycket ni älskar dom, visa uppskattning!