Angående dödsskjutningen på Mesut Sahindal

Må alla inblandade få kraft att ta sig vidare. Både familjen och polisen. Ingen av oss vet exakt vad som hände och vad polisen eller Mesut kände. Vi är inte mer än människor och jag tror inte att någon frisk människa som är vid sina sinnens fulla bruk skulle välja att få någon annans liv på sitt samvete.

Åklagaren gjorde fel från början genom att släppa en person som var i psykos. En person som brutit mot sin villkorliga dom och kontaktförbud ska inte släppas fri mitt i natten! En person som flera gånger samma dag varit helt galen. En person vars hela familj anmäler för att få honom bakom lås och bom för att han inte skulle kunna skada sig själv eller någon annan.
Familjen varnade polisen och sa uttryckligen att de inte skulle släppa honom och spärra in honom. Det är inte lätt att göra en anmälan mot sin man/son/bror men det gjordes för att de ville att han skulle få den hjälp och vård han behövde.

Mesut har behövt vård i över 10 år, men man har inte gett honom det, istället har man låtit honom fortsätta och bli värre och värre genom åren. Vi har en brist i vårt samhälle, en stor brist, vi har alldeles för milda straff och människor får inte den vård de behöver. Saker och ting tas inte på allvar. Hur tänkte den där åklagaren? Hur kan man släppa ut en psykiskt instabil människa som man vet sen tidigare är kapabel till det mesta? Hur kan man släppa ut en sån person mitt i natten?

Vad som hände när han släpptes är bara tragiskt för alla inblandade.
Ingen person förtjänar att se sitt barn skjutas ihjäl på öppen gata, mina tankar går till den stackars kvinna som förlorat två barn som hon burit på i 9 månader och vårdat och tagit hand om så gott hon kunnat för att sen förlora båda med ett skott i huvudet. Jag tvättade bort hans blod från gatan igår, det är nog bland det hemskaste jag gjort i hela mitt liv. Han blev skjuten precis utanför sin mammas fönster, blodet rann ner längs gatan mot gatubrunnen. Det var en hemsk syn som ingen mamma någonsin ska få behöva uppleva. Mitt hjärta gjorde så otroligt ont och jag lider med henne. Ingen ska få behöva överleva sina barn, och ingen ska få behöva se sina barn bli skjutna, den här kvinnan har bevittnat två av sina barns död, på ungefär samma vis. Vad är oddsen för att något sånt ska inträffa? Hur hemskt kan en persons öde vara egentligen?

Livet är så skört, vi vet aldrig vad som ska hända, ena stunden finns vi och nästa finns bara spår av oss, spår av blod på gatan, som i Mesuts fall.
Må hon få den styrkan hon behöver för att klara detta.
Detta är inget som har med etnicitet att göra, knarkare och psykiskt instabila människor finns överallt tyvärr. Jag är så trött på alla smygrasister som kommer fram så fort de får tillfälle, så fort de får tillfälle att säga vilka avskum vi invandrare är och att vi borde skickas hem.

Fadime var inget hedersmord, att dra upp hennes namn i allt detta är bara fel.
Fadime var en tjej som blev och blir fortfarande utnyttjad av media.Jag är släkt med henne och hade vi haft hedersmord i släkten hade det dött en tjej om dagen.
En sjuk människas handling var mordet på henne, må hon vila i frid.
Må Mesut få den frid han egentligen sökte, ingen frisk normal människa skulle springa ut med knivar på öppen gata, han fick inte vården han behövde trots att familjen vädjade om tvångsomhändertagande och tvångsvård istället för att han skulle droga ner sig och åka in och ut ur fängelset. Skada sig själv och andra.
Ni som skriver skit om familjen och att de har en egen lag, döm inte någon ni inte känner. Det är och var en fin familj med ett tragiskt öde. Önskar inte ens min fiende det öde den familjen haft.

Vila i frid.