Åt jordnötter..

Mår jättedåligt nu, för några dagar sen åt jag en snickers och idag åt jag ungefär en liten näve jordnötter. Har jättedåligt samvete, då man ska undvika jordnötter under graviditeten, men hade ett sånt sug att jag inte kunde hålla mig. Alla runt omkring mig åt jordnötter och det luktade jordnötter i hela lokalen.

Jag brukar aldrig äta jordnötter annars, eller ens bli sugen på det.

Hoppas att det inte gjorde nåt denna gång.

Förlåt lilla bebis..

:(

"En del experter tror att man kan minska risken för att allergiska reaktioner utvecklas hos barnet genom att undvika kända allergener, som jordnötter, under graviditeten. Det finns däremot inte tillräckligt mycket forskning som stöder detta för att utfärda fasta riktlinjer."

Källa:

http://se.babycenter.com/pregnancy/nutrition/foodsafety/peanutsexpert/

Dagens citat

" Att vara ensam är skönt när man önskar vara det, men inte när man är tvungen att vara det."

-Annette Kolbi

Läste denna artikel på aftonbladet idag.
Hur kan en gammal man vara död i 3års tid utan att någon saknar honom eller märker att han är borta? Hur kan en gammal människa bli så ensam? Jag förstår inte, jag vill inte förstå. Vad kan vara värre än att vara gammal och helt ensam? Att inte ha någon som ringer eller knackar på dörren, ingen som bryr sig om en.

Jag funderade ett tag på det här, antingen måste denna man varit en väldigt dålig pappa/farfar/morfar/bror osv, eller så har verkligen vissa människor i detta land blivit kallare än landet vi bor i.

Hur kan man vara så känslokall? Hur kan man lämna någon åt sitt öde på det viset, och en gammal människa? Vi föds som bebisar och dör som bebisar, en gammal människa behöver lika mycket uppmärksamhet som ett litet barn. Vad ensam och olycklig den här mannen måste ha varit.
Hur dålig en människa än är, förtjänar den verkligen att bli behandlad så?
Ja, kanske, det beror nog på vad människan ifråga gjort, men någon måste ju den personen varit snäll mot i sitt liv? Eller är det verkligen möjligt att bli så ensam och ogillad?
Man kan spinna vidare hur mycket som helst på detta och spekulera.. Jag säger lite emot mig själv, ena stunden tycker jag synd om mannen och skriver att ingen förtjänar ett sånt öde och nästa stund skriver jag att människor som inte är snälla kanske förtjänar det, att dö ensamma och bedrövliga.

Nu vet vi inget om denna man, men om man tänker allmänt, så antar jag väl att det alltid finns två sidor av en berättelse, en historia bakom allt.. Som man bäddar får man ligga, man gräver sin egen grav under sin livstid och när man väl kommer till insikt om vad man egentligen gjort, om man varit ond och elak, då kanske det är försent och man får dö ensam.

Tragiskt verkligen, jag blir jätteledsen när jag tänker på det, när jag ser och läser om ensamma människor.

Jag hoppas att varken jag eller någon av mina nära och kära hamnar i en sån sits, eller min lilla bebis, min lilla dotter.
Vilken värld hon ska födas till! Nu blir jag ännu mer orolig, hur ska jag kunna skydda henne mot allt ont? Är det ens möjligt?

Nu har jag inte skrivit på några dagar igen, jag får så dåligt samvete hela tiden för det..

Jag har varit i Uppsala och hälsat på min lilla godis Biyan, han har blivit så himla söt, gör så gulliga miner, ett riktigt busfrö och charmtroll :)

Jag längtar så mycket efter min lilla dotter, men samtidigt känner jag lite panik över att det börjar närma sig, inte för förlossningen, den är jag inte så orolig för och det kan jag tacka programmet "en unge i minuten för". Det ser inte så hemskt ut när man tittar, iaf inte i måndags. Jag börjar gråta varje gång bebisarna tittar ut och föräldrarna får sitt lilla barn i famnen, vilken underbar känsla!

Det jag är orolig över ansvaret, att ha ansvar över ett litet knyte som är helt bunden till dig, en liten flicka som kommer att vara en del av mig hela mitt liv, min lilla svans i flera år framåt. Jag är orolig för världen hon ska födas till, orolig över att jag inte alltid kommer att kunna skydda henne från allt ont i världen. Orolig över att jag inte ska kunna ge henne allt jag vill, men jag ska försöka och göra mitt bästa för att ge henne ett så fint liv som möjligt, jag och Bulent tillsammans.

Oj oj oj, vi ska bli föräldrar!

Nu börjar man förstå det mer och mer, det börjar bli mer verkligt, magen har börjat bli riktigt stor.

Min lilla tös har börjat bli stark och sticker ut lite kroppsdelar här och där, jag kan ej se vad det är som pucklas ut på magen, men gissar på att det är hennes armbåge eller knän, känns så. Härom dagen tog jag nästan tag i det jag tror var en liten armbåge och följde den med handen när hon flyttade den, mysigt! Mammas lilla sockertopp!

Det här inlägget blev lite bökigt, men det finns så mycket tankar och min hjärna fungerar inte riktigt som den ska just nu, känns som att hjärnan är ett stökigt rum som man bara kastat in allt i. Det är svårt att få fram det man vill från detta stökiga rum, man gräver och gräver, till slut blir det som det blir, men ni får ha överseende med detta, tydligen blir man såhär vimsig när man är med barn och tydligen ska det bli värre när bebis kommer ut, men det återstår att se.

Bjuder på två bilder på mig och lille Biyan.

Du är i vecka: 33
Du är i månad: 8
Antal graviditetsveckor och dagar: 32 veckor 0 dagar
Antal dagar kvar till förlossningen: 56

Herregud, nu är det inte långt kvar!

Panik och lycka!

Viktnojja?!

Är jag knäpp som blir nojjig över min vikt nu när jag är gravid?

Jag har aldrig varit typen som nojjar särskilt mycket över vikt eller typen som bantar, jag har alltid prioriterat mat, och ätit allt det jag vill äta för stunden utan att ha dåligt samvete över det.

Jag tycker inte att en tjej ska vara trådsmal, utan man ska ha lite former, inte banta ihjäl sig så man ser sjuk ut.

Jag skäms över att jag känner som jag gör, jag vill absolut inte trampa någon på tårna eller få någon överviktig person som läser detta att må dåligt.

Förlåt mig för att jag är så dum i huvudet och tänker dessa dumma tankar, men kan inte rå för det.. :(

Kanske är mina hormoner eller nåt, känns bara jobbigt, känner mig så tung, får ont i ryggen och svanskotan när jag är ute och går, kan inte sitta ordentligt utan att det gör ont.

Jag antar att allt detta gör så man blir nojjig, för att man inte är van att vara så tung, att känna sig så klumpig och seg..

Längtar tills min lilla dotter kommer till världen, så jag får detta överstökat så fort som möjligt.. Hoppas de sista 8 veckorna går snabbt..

Liten vagga

Nu är denna beställd till vår lilla dotter :)

Tiden går så snabbt nu tycker jag, snart är det dags och det finns så mycket som ska göra innan dess.. Sängen, vagnen, bilbarnstolen och vaggen är avklarade, nu är det bara resten kvar. Massa små saker som ska inhandlas.

Jag måste börja ansöka om mammaledighet också, så man får någon sorts inkomst under tiden man är hemma, jag kanske är lite sent ute nu, har ingen aning. Jag har inte ens fått ett moderskapsintyg av min barnmorska ännu, men det kanske är min uppgift att fråga efter en, eller?

Dagens

"Success is not the key to happiness. Happiness is the key to success. If you love what you are doing, you will be successful."

Dagens

"Den kloka kvinnan blir glad när hon anses vacker. Den vackra kvinnan blir glad när hon anses klok. "

Källa: Selma Lagerlöf