Jag har märkt att jag har börjat bli lite nojjig igen sen jag läste om klimathotet, om hur vi människor sakta men säkert tar död på allt liv. Jag är inte orolig för min egen del, det är mina framtida barn, barnbarn, barnbarnsbarns framtid jag oroar mig för. Vill man verkligen föda ungar till den här världen? - Ja , men av rent egoistiska skäl eftersom att den ser ut som den gör, det finns ingen garanti längre. Men när jag tänker efter, så har det ju aldrig funnits en garanti, ingen kan förutspå framtiden.
Jag älskar bebisar, jag vill ha så många som möjligt, men är det verkligen smart att göra det, föda ungarna till en värld som håller på att gå under? Kommer vi hinna rädda världen? Kommer folk börja skärpa till sig? Jag tvivlar starkt på det, tror inte folk tar "hotet" på allvar, vi har blivit så bekväma, vi tror allt ska fixa sig utan att vi drar vårt strå till stacken..
Jag får dåligt samvete av att vrida upp värmen, duscha i över 30min, åka bil till jobbet,(när det bara tar 3min att gå), sova med tänd lampa m.m. Trots mitt dåliga samvete gör jag inget åt saken, jag drar inte mitt strå till stacken, jag tänker:
"vad spelar det för roll om jag minskar på dittan och datten? Ingen annan gör säkert det, jorden är redan förstörd"
Jag både äter av kakan och vill ha den kvar.
Vi läser om diverse problem dag ut och dag in, vi funderar på det i en, två dagar och life goes on, vips så har man glömt allt det dåliga och lever som en egoist med: det-jag-inte-ser-lider-jag- inte-av-attityd, vi är inte redo att offra alla våra förmåner för miljön.
Men snart kan vi inte blunda längre, snart kan vi inte låtsas som att problemen är för långt borta, att det inte rör oss.
Satt och diskuterade detta med pappsen och min kusin förra veckan, min kusin sa:
"Ähh, vem bryr sig, jag kommer vara död sen länge när problemen når oss"
"Ja, men dina 2 barn då?, sa pappa.
Då blev han tyst, och började fundera, han hade inte tänkt så långt, tanken hade inte ens slagit honom. Jag som inte ens har fått några barn än tänker på det hela tiden, oroar mig, och är allmänt nojjig, trots att jag inte gör nåt speciellt för att "hjälpa" till. Det är dags att ta sig själv och alla man känner i kragen, make a difference..
6 kommentarer:
Jag kommer alltid att anse att glaset är halvfullt. En obotlig optimist med andra ord.
Undergångs scenarior har väl funnits lika länge som människan har existerat. Jag höjer inte ögonbrynen alls, till denna senaste katastrof profetia. Man tänker jaha en till.
Visst skall vi vara sparsamma med jordens resurser, och vara aktsamma med naturen och djuren. Det är viktigt att vi lämnar den i gott skick till framtida generationer. Man vill ju alla väl, även fast man själv inte existerar längre.
Det är ju inte så mycket vi vanligt folk kan göra, förutom att släpa papper och glas till insamlingen. Kanske då och då skänka en slant till någon miljö organisation. Osv.. man gör så gott man kan i sitt lilla hörn i världen.
Det är väl främst vilka beslut världens ledare fattar. Och framsteg som forskare gör. Som verkligen kan göra en avgörande skillnad för hela mänskligheten.
Lustigt att din Kusin ?. Inte hade tänkt så långt. Där fick han sig en tankeställare.
Ps: Googla vad kusse betyder på danska.
Oj dåååå, ska aldrig mer skriva "kusse" :$ hahahha, hoppas ingen dansk läser min blog, ska ändra ordet till kusin.
Ja, han hade inte funderat på det, han är för upptagen med att "leva livet".
Undergångs scenarior har väl funnits lika länge som människan har existerat. Jag höjer inte ögonbrynen alls, till denna senaste katastrof profetia. Man tänker jaha en till.
Ja, det har du rätt i. Men denna gång är det jorden som gör uppror, alla klimat ändringar m.m Jag tror inte vi kan göra nåt åt saken denna gång, känns som att det är lite försent, men man kan alltid hoppas. :)
Det är väl främst vilka beslut världens ledare fattar. Och framsteg som forskare gör. Som verkligen kan göra en avgörande skillnad för hela mänskligheten.
Sant, även här får vi hoppas.
Btw, jättekul att du besöker min sida och lägger ner tid på att skriva kommentarer :)
Måste kila nu.
Man tackar och lyfter samtidigt på hatten. Ibland går det av bara farten när man skriver inlägg, vissa är usla andra blir rätt ok.
Att skriva är ett ganska bra sätt att komma på vad man tycker och känner, tex i vissa frågor.
Jag traskar omkring rätt mycket, och hälsar på hos andra bloggare. Tror inte jag har sett dig på något annan blogg ?. Fast jag hittade hit för att du brukar husera runt på forumet flashback.
Hmmm vilken blogoholic jag blivit. Får dra ner på det här tror jag.
:)
Jag har försök komma in på din blogg, men lyckas ej, :$ Kommer bara in på din profil, du kanske inte har en blogg?
Länka gärna..
Nej jag har ingen blogg ännu. Tänkte vänta lite med detta tills jag har fotat av dom tavlor jag totat ihop.
Så... när jag lägger upp bilderna. Då vaknar bloggen till liv. Eventuellt lägger jag allt man gjort på en egen hemsida (En portfolio på nätet). Får se hur det blir ?.
Som det är nu, så nöjer jag mig med att bara göra inlägg på andras bloggar. Du och alla andra gör det så bra.
Hehe, jag började tro att jag var för dum för att hitta vägen till din blogg.
:)
Glöm inte att länka din sida här den dagen du har lagt upp den på nätet.
Skicka en kommentar