Den var underhållande, men hade ett litet budskap ändå. Den fick mig att tänka på hur självupptagna vi människor kan vara ibland och hur vi hela tiden tenderar att skylla våra misslyckanden i livet på andra.
Vi glömmer bort att ta vara på den tiden vi har med varandra här och nu och gräver oss djupt ner i det förflutna, och där stannar vi. Vi låter tiden stanna upp och vi ältar och ältar, ältar på det som varit. Självklart är inte våra misslyckanden våra egna, utan det är andra människor som stått i vägen och förstört, vi har ju inget eget ansvar, nej nej, eller?! Detta är vad vi övertalar oss själva till att tro i alla fall.
Medans många av oss sitter där och försöker tänka ut vem och vad vi ska skylla på går vi miste om allt det fina livet har att erbjuda, allt det fina vi inte värdesätter förens vi står där ensamma och övergivna, ensamma med ett trasigt förflutet, en liten bagatell som egentligen inte vara värd så mycket att hänga upp sig på, slöseri på tid som aldrig någonsin kommer att komma tillbaka.
Jag känner många människor som slösar på sitt liv på det här viset, jag har själv tänkt så i perioder och det jag vill komma fram till med min text idag är:
-Älta inte på det ni misslyckats med, lär er istället av era misstag och försök lyckas igen, träning ger färdighet och den som kommer sist in i påsen, kommer alltid först ut. Ha tålamod och våga kämpa för det ni tror på.
