Meningen?

Livet är verkligen oförutsägbart, det du har nu, vet du inte om du har imorgon. Vår släkt har drabbats av många tragedier på senaste, den ena har varit värre än den andra. Unga människor har mist livet, plötsligt, och för anledningar som helt saknar mening. Man får sig verkligen en tankeställare, man stannar upp, tänker efter, och en fråga som ständigt kommer upp i tankarna är:

"Vad är meningen med livet?".

Jag kan inte ens tänka mig hur ont det måste göra för de drabbade, familjerna som miste sina söner, eller rättare sagt - jag vill _inte_ veta hur de känner sig, det är en smärta som man inte ens önskar sin fiende.

Så, vad är egentligen meningen med livet? Varför får vissa leva längre än andra, varför slits unga friska människor ifrån oss helt oväntat? Människor som har hela livet framför sig, personer som inte har hunnit uppleva det fina i livet. Människor som inte ens har fått chansen att föra livet vidare, varför?

Bra frågor som ingen säkert vet svaret på. Min mening med livet är(som jag skrivit så många gånger här förut) att leva varje dag som om den vore min sista, sprida så mycket kärlek som möjligt till mina nära och kära. Jag klarar inte av att vara osams med någon, jag får för mig att personen jag är arg på ska försvinna, och att jag aldrig mer ska få chansen att säga förlåt, om det är jag som har sårat personen ifråga. Jag är alltid noga med att prata ut om saker och ting, rensa luften, inte sopa problem under mattan och älta på onödigt trams. Livet är alldeles för kort för det!

Mitt hjärta brister när jag tänker på vad dessa två familjer går igenom nu, ingen av dem fick chansen och krama om sin son, sin bror en sista gång och berätta hur älskad han faktiskt var.
Finns en fras på kurdiska man bruka säga när nån dött: "Hayfa coni ku tari" (=Stackars livet som går). Jag håller inte med. Visst är det synd om de som dör, men det är mer synd om människorna som den avlidne lämnar efter sig.

Det är vi som är kvar som får lida, det är vi som får leva med vetskapen om att han/hon aldrig kommer att le mot oss igen..