Tråkig?

Jag har blivit så tråkig, jag måste bli mitt gamla jag igen. Spralliga glada Gülay! Jag har glömt mig själv och koncenterar mig bara på min lilla dotter, men jag har börjat förstå att jag måste börja tänka lite på mig själv igen, gör jag det så blir jag en bättre mamma till mitt lilla hjärta. Det är nog så för de flesta nyblivna mammorna tror jag, att man blir "mamma" och glömmer bort att man inte bara är en "mamma", utan att man är ju faktiskt en människa med behov. Förstå mig inte fel, jag älskar Lara och skulle göra allt för att hon ska må bra och det är vad jag alltid kommer att göra också, se till att hon har det så bra som möjligt!

Efter semestern så ska jag komma tillbaka som mitt gamla jag igen! Nu har jag kommit in i mammarollen och är inte stressad eller orolig på samma sätt som i början, bara ibland.. Men min oro handlar mer om framtiden och var den här världen är på väg och oftast får jag nästan dåligt samvete över att jag fött Lara till denna hemska värld. Jag tänker dåliga tankar och oroar mig för att jag inte ska kunna beskydda henne från allt ont..

Jag får tankar om att det ska hända hemska saker som jag knappt vågar skriva om här för att jag är rädd för att det kommer inträffa bara för att jag uttalat orden eller skrivit dom svart på vitt..

Må vi bli beskyddade från allt ont i denna värld!

Natti Natti

Semester!

Nu är semestern bokad, vi ska till Kusadasi i Turkiet, ska bli så skönt! Jag längtar! Det är vår första resa tillsammans, vi har inte haft tid att gör något innan pga att Bulent jobbar jämt och ständigt, men nu kände vi att vi måste ta oss tid!

Jag har alltid velat resa ensam med min man, men det blev aldrig så, men det går ju lika bra med vår underbara lilla dotter!

Hennes resa gick på 300kr, undra om det är priset för hennes spjälsäng hon ska ha på hotellet?

Två hela veckor blir vi borta!!!

Nu är det bara till att räkna dagarna! Imorgon fyller min lilla dotter 4månader, tiden har gått så otroligt snabbt, jag hinner verkligen inte med..

Lara mamma vill stanna tiden!

28 augusti, Laras första ord..

Mitt lilla hjärta sa "Mam" när jag var ute och handlade. Hon hade gråtit och sagt "maaam". När jag kom hem var hon i pappas famn och när hon såg mig började hon gnälla och sa "Maaam" igen. Jag ville bara smälta bort då!! Hon saknar mig när jag är borta och kan säga det också! Jag har faktiskt försökt lära henne säga mamma, brukar sitta med henne och upprepa samma ord flera gånger om dagen. Konverserar mycket med min lilla dotter, brukar berätta för henne vad jag gör medans hon tittar på mig tex i köket när jag lagar mat. Får dåligt samvete om jag inte underhåller henne genom att ständigt prata med henne.

Min lilla älskling, så stolt mamma är över dig, så duktig du är!

Mamma älskar dig över allt annat på denna jord!

Dagens citat

"Memento mori"
- Minns att du skall dö.

Minns att vi alla ska dö, när var och hur vet vi inte, behandla alla i din närhet efter detta..

Borta med vinden..

Något som jag verkligen håller kärt är bilder, det är minnen som är bevarade för evigt, bilder påminner oss om minnen som vi kanske råkat glömma bort. Jag är den som alltid har kameran i beredskap av minna vänner, och alla som känner mig vet hur viktigt det är för mig att bevara saker och ting.

Varför skriver jag om detta nu? Jo, för några dagar sen uppdaterade Baki Bulents iphone, jag hade nästan 1500bilder och videoklipp i den. Jag blev galen när jag fick höra att allt var borta med vinden. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, ville skrika rakt ut, men det gick inte, det var mitt i natten när Bulent kom hem från jobbet som jag fick reda på det, så jag satte mig i vardagsrummet och grät i timmar, grät åt alla bilder och klipp som nu var borta..

1års dokumentation, borta!
Det som gjorde mig mest ledsen var bilderna från min graviditet och bilderna och videoklippen på Lara. Jag tog minst en bild varje dag på henne, för att sen fixa ett fint album till henne, med en bild från varje dag i 1år. Alla videoklipp, jag blir ledsen bara jag tänker på det. Jag brukade smygfilma henne på morgonen när hon lekte för sig själv..

En vän till mig höll på i timmar för att försöka hitta en lösning, men förgäves..
En lösning finns, men den kostar 4000kr, det är samma program som myndigheter använder sig av för att återställa tex en kriminells telefon med.
Jag skickade ju bilder till mamma varje dag och jag tig ju bilder med min telefon också, jag ska försöka sammanställa alla bilder nu och sen besluta om jag ska återställa telefonen eller inte, kanske inte behövs.

Nu är jag helt utmattad och ska sova, god natt på er!

Dagens

"Ensamheten är ett trevligt ställe att besöka, men ett dåligt ställe att stanna på."
källa: Josh Billings

Jag är en person som behöver lite ensamhet då och då. Jag isolerar mig från omvärlden och orkar knappt svara i telefon, vill helt enkelt bara vara för mig själv.

Förut var jag en väldigt social person som älskade att umgås med massa människor, men det har förändrats med tiden. Anledningen till detta tror jag är följande:

Ju äldre man blir och ju mer man lär känna människor och sin omgivning, ju mer inser man hur mycket falskhet det finns, så mycket besvikelse. Den du tror finns där, den du tror dig kunna lita på, den är helt enkelt inget att ha i många fall. Man lär sig med tiden att de enda som spelar roll och betyder nåt är ens närmaste, de få människor som du kan räkna på dina fem fingrar. Alla som du trodde var så söta och snälla och som du gjorde så mycket för, var helt enkelt inte värda det. Detta är vad jag upplevt, det behöver inte stämma in på alla, men jag tror att det är detta som fått mig att ta avstånd från människor.

Nu kanske det låter som att jag är världens osocialaste människa, men så är det inte, jag har bara insett ett och annat och anstränger mig inte för andra längre, jag gör inget om jag inte måste eller verkligen vill.

Livet är alldeles för kort för att man ska slösa det på att umgås med onödiga människor som inte förtjänar din tid.

Precis som citat lyder, det är trevligt att besöka ensamheten då och då, komma ikapp och rensa tankarna, bara vara, men ett dåligt ställe att stanna på. Jag är i en sån period just nu, jag vill bara vara ensam med min lilla familj och bara vara..

Lara

Undra om det finns en större kärlek än den man känner för sitt barn där ute? Kärleken bara växer och växer för varje dag som går. När jag tror att det inte går att älska mer, så sprängs jag dagen där på av ännu mer kärlek, för varje tandlöst leende jag får, för varje blick, för varje beröring, så älskar jag min underbara Lara mer och mer. Du är mitt liv lilla hjärtat! Mamma älskar dig så otroligt mycket.

Du är nu 3månader och 8 dagar, tiden bara rinner iväg.

En fin artikel om hur kärleken blommar mellan dig och ditt barn:
http://se.babycenter.com/baby/development/socialandemotional/how-love-blossoms/

Barnen i Afrika.

Jag mår så himla dåligt pga de svältande barnen i Afrika, jag önskar att jag kunde mätta allihopa, men icke. Det tråkiga är att man inte riktigt kan lita på alla organisationer, men man skänker pengar ändå och hoppas på att dom hamnar rätt. Jag önskar att jag hade ett eget stort jetplan som jag kunde fylla med allt dessa barn behöver, flyga dit med min make som faktiskt är utbildad pilot och mätta deras hungriga små magsäckar.

Det gör verkligen ont i hjärtat, här sitter vi i Sverige och gnäller över att en app på iphonen inte fungerar som den ska eller att nya facebook suger och buggar sig m.m. Och all mat, den ska vi inte ens tala om, all mat som slängs varje dag. Det gör ännu mer ont i hjärtat när man har ett eget barn och ser dessa små bli svälta eller bli övergivna, som några faktiskt blir.

Livet är så orättvist, världen är orättvis. Om det nu finns en Gud, en skapare, hur har den då tänkt med detta? Varför ska människor komma till världen för att leva i misär och svälta till döds? Oskyldiga små barn. Varför?
Jag får det inte att gå ihop hur mycket jag än vrider och vänder på detta, man tappar tron på allt.
Läste om bullhälpen idag, två barn som startat igång något så fint.

Jag citerat en vän:

"Bullhjälpen? Vilka fantastiska barn egentligen!
Här har manifesteras äkta solidaritet och medmänsklighet genom; kreativitet, företagande och handlingskraft- och det barn som står för den."

- Siamand Babataheri

Hade min lilla tös varit stor nog så hade hon också fått varit en "bullhjälpare", vi hade bakat massvis med bullar och annat för dessa barn.

Jag hoppas att alla ni som lever i överflöd uppskattar det ni har och räcker ut en hjälpande hand för de behövande, gör något bra och du får något bra tillbaka.

Saknar farmor..

Jag saknar farmor, jag önskar hon vore här, jag önskar att hon kunde se lilla Lara.
Åhh min söta lilla farmor, känner mig så ledsen idag. Jag kan fortfarande höra ditt skratt när jag tänker på dig, jag är så rädd att glömma bort ditt skratt, din röst. Ibland tror jag att du fortfarande lever, men sen vaknar jag upp till verkligheten, där är du borta.
Tänker på dig, på Burkay och jag saknar er så oerhört mycket!
Vi har så lätt att ta allt och alla för givet, jag försöker att inte göra det, men ändå gör man det tyvärr.. Vi tjafsar och sårar dom vi älskar för helt meningslösa saker, jag försöker att inte göra det, men jag är ju ändå bara människa.
Livet är så hårt, så oförutsägbart.
Jag vet inte vad som tagit åt mig nu, men började tänka på er, dig och Burkay, eller jo, jag pratade om döda idag. Jag pratade med en bekant om hans dåliga mor och att han försöker hitta på så mycket som möjligt med henne medans hon fortfarande orkar, så han inte ska ha dåligt samvete för att han inte tog sig tiden när hon dör..
Jag vill inte förlora någon jag älskar igen, jag önskar att jag hade makten att kunna bestämma över just detta själv, men det har jag inte..

Vila i frid min älskade änglar, ni kommer alltid att leva vidare i mitt hjärta..

Ännu en gång vill jag påminna er om att ta hand om varandra, ta vara på varandra och tala om för era nära och kära hur mycket ni älskar dom, det ska jag göra..

Finn styrkan inom dig

Jag önskar att jag kunde lindra mina nära och käras smärta när de mår dåligt, men vad mer än att bara finnas där för dom kan man egentligen göra??

Man känner sig så hjälplös och ynklig.

En av mina vänner mår fruktansvärt dåligt just nu och jag önskar verkligen att jag kunde lindra din smärta du har i hjärtat, få dig att må bra. Jag tycker inte om att se dig såhär, så liten, så svag, så ledsen..

Du ska ju vara min vän som alltid får mig att skratta, min sprudlande fina vän. Du måste vara stark, jag vet att du har styrkan inom dig, och jag vet att du måste få sörja, men du måste rycka upp dig för din dotters skull..

Keske senin derdine derman bulabilsem..

Derman yok bu aciya, bu aciyla yasamayi ögreneceksin canim benim..

Jag älskar och finns här för dig, både jag och Lara..

Drömde att två personer som jag ogillar starkt här i Söderhamn tog min man och mitt barn ifrån mig och låste in dom i ett hål i marken.. Sjuk dröm, men den kändes så verkligen! De hade tagit alla Laras kläder med sig också. Jag tänkte för mig själv, vad spelar det för roll att ni tagit med hennes kläder, hon kommer ändå inte att överleva i det där hålet utan sin mjölk.. Usch, får kalla kårar bara av att skriva ner dessa rader..
Så vad har hänt sedan jag skrev sist?

Jag har varit handikappad och gått på kryckor(något som bet mig på smalbenet, vet ej vad), min man har fyllt år och min dotter växer hela tiden, vill stoppa tiden!

Bakade en tårta till min älskling på hans födelsedag

Min fot, och det blev värre än dessa två bilder..

Dagens..

"Düşüncelerine dikkat et; kelimelere dönüşebilirler. kelimelerine dikkat et; harekete dönüşebilirler. hareketlerine dikkat et; alışkanlıklara dönüşebilir.. alışkanlıklarına dikkat et;karekterine dönüşebilir. karekterine dikkat et; kaderine dönüşebilir."

Översättning:

"Var försiktig med dina tankar,
För de kan omvandlas till dina ord.
Var försiktig med dina ord,
För de kan omvandlas till dina handlingar.
Var försiktig med dina handlingar,
För de kan bli dina vanor.
Var försiktig med dina vanor,
För de kan omvandlas till din karaktär,
Var försiktig med din karaktär
För din karaktär kan omvandlas till ditt öde"

Just detta ordspråk skrämmer mig lite, för att varje gång det händer något tragiskt eller jag får mina psyktankar om att det ska hända någon i min närhet något, blir jag så otroligt rädd för att jag ska framkalla fram något genom min rädsla..

Som just nu, när jag tänker på Nayifs familj.. Jag hoppas verkligen att de finner styrkan att klara sig igenom detta..

Min mamma säger alltid att man inte ska tycka för mycket synd om någon som är med i en tragedi eller liknande, utan att man istället ska säga "må han/hon få den styrka för att klara sig igenom detta" istället för att säga eller tänka "stackare"..

Ännu en svart dag.. 29 juni 2011..

Dagen började så fint igår, men slutade med en tragedi, något ofattbart. Vi pratar om döden ofta, vi vet att den kommer till oss alla, men när den kommer plötsligt från ingenstans och tar unga människor som har hela livet framför sig, då börjar man återigen fundera över vilken värld man lever i egentligen. Vad meningen med livet är? Varför födas, varför bära på ett barn, ta hand om och vårda det för att sen överleva det, som jag skrivit så många gånger innan i bloggen? Meningen med livet? Vad är det för något?

Livet har olika faser du är bebis, barn, tonåring, ungdom, vuxen, medelålders, gammal.. Mellan dessa faser ska du hinna göra massa saker, du ska gå på dagis, skola, jobba, gifta dig, få barn, resa, uppleva, få barnbarn osv.. Listan går att göra hur lång som helst. Den här listan, att födas och utvecklas som människa genom livet och sedan föra livet vidare genom sina barn, det är enligt mig meningen med livet. Så varför dör barn och ungdomar som inte hunnit uppleva något?

Solen skiner, barnen vill till stranden och bada. -Javisst, säger du och skjutsar dina barn till badplatsen. Att denna fantastiskt fina dag ska sluta med att ditt 7åriga barn dör är det sista du tänker på. Ditt kött och blod, din ögonsten som du vårdat och tagit hand om i alla dessa år..

Jag finner inga ord, och jag blir nästan knäpp av att tänka på detta, den ena frågan utlöser den ena, alla frågor börjar och slutar med varför? Det finns inga svar, det finns ingen som helst rättvisa i detta. En så onödig död, något så fruktansvärt, jag får ont i hela kroppen och själen när jag tänker på det. Det står om dig i alla tidningar, jag önskar att dina föräldrar kunde läsa om dig i alla tidningar för din framgång i livet, inte om din plötsliga bortgång..

Lilla Nayif må du vila i frid och må din familj få det tålamod och den styrka som krävs för att de ska ta sig igenom denna hemska tragedi. Du kommer alltid att leva vidare i våra minnen, jag kommer alltid att minnas dig som det lilla busfrö du var.

Dröm sött lilla ängel. Jag vill tro att du är på en bättre plats nu..

http://helahalsingland.se/soderhamn/sandarne/1.3656971-sjuaring-drunknade-bland-hundratals-badgaster

Dagens

"Frukta mer en här av hundra får under ledning av ett lejon än en här av hundra lejon under befäl av ett får."

Har haft fullt upp med lillan, har knappt tid att öppna datorn, hoppas att ni har överseende med detta.

Min lilla dotter är över en månad nu, tiden bara rinner iväg. Hon har börjat le på riktigt mot mig nu och för 2 dagar sen började hon kommunicera med mig, på sitt egna lilla vis med nya ljud. Jag älskar henne mer och mer för varje dag som går, för varje sekund, helt otroligt!

Njut av den fina vädret, för det gör jag och mitt lilla hjärta.

Måste passa på att sova nu medans hon sover.

Natti

Mammas lilla skatt..

Min lilla skatt, mitt lilla hjärta, mitt liv! Vad mamma älskar dig, och det ska mamma tala om för dig varje dag så länge hon lever! En vacker dag kommer du att få ta del av allt jag skrivit i min blogg, jag funderar på att skriva några inlägg till dig då och då. Jag skulle tycka att det vore kul om min mamma hade gjort det och jag fick ta del av det hon skrivit nu när jag är vuxen. Jag ska även få din pappa att skriva några rader då och då till dig. Du ska veta att din pappa lever och andas enbart för din skull nu, han är så stolt över dig! Han kan faktiskt inte få nog av att titta på dig, jag önskar bara att han hade haft mer tid med oss, men det kommer han att få, snart!

Imorgon är du 4 veckor gammal och jag kan fortfarande inte förstå att du finns, att jag genomlidit en förlossning, men samtidigt så kan jag inte tänka mig hur livet var innan dig.

Mamma och pappa älskar dig så otroligt mycket Lara, glöm aldrig bort det lilla hjärtat!

Gästinlägg av Bulent

Texten min man skrev till mig och Lara efter förlossningen:

"Hej allihop och tack för era fina kommentarer!

Jag brukar ju inte skriva här men nu när båda mina flickor sover så kan jag väl skriva ett par rader för att få tiden att gå.

Det jag går igenom i denna stund är ett av livets största ögonblick....

Jag har dött och blivit nyfödd inom loppet av ett dygn.

Att uppleva en förlossning är ett av det värsta ögonblicken i både mannens och kvinnans liv. Att vara med och se vad en kvinna genomlider stärker dig som person samtidigt som man förändrar kvinnosynen helt. Att se min fru som är en av de starkaste kvinnor jag känner så hjälplös och i sådana smärtor var jättejobbigt. Ja jag stod inte ut och grät som ett barn och jag vill se den man som är med och inte gör detsamma. 16.5 timmar tortyr, men när man ser barnet så släpper allt då grät jag av lycka.

Jag vet inte om Lara är ett vackert barn eller inte men mina ögon ser inget annat än en prinsessa sånna som man bara ser och läser om i sagor. Hon är såå söt och perfekt på alla sätt. Så lugn, så oskyldig.

Vi ligger och tittar på varandra i timmar då hon är vaken och när hon sover så blir det bara blickar från min sida. De säger att barn inte ser så bra i början men det känns som jag och min dotter förstår varandra bara genom att titta. Varje min varje uttryck är speciell det går bara inte att beskriva utan måste upplevas.

Pappas lilla flicka är här och hon har förändrat mig med EN enda blick.

Jag älskar min fru för denna gåva och jag led varje sekund med henne. Nää men nu orkar jag inte skriva mer känner att mina blickar gör mer nytta av att titta på Lara och Gulay än att titta in i denna skärm.

God natt alla och tack för uppvaktningen !"

Vi älskar dig galet mycket, jag och Lara, det är vi tre mot hela världen!

Min lilla bebis?

Min lilla dotter är 3 veckor imorgon, tiden bara rinner iväg! Jag vill att den ska stå stilla, man hinner ju knappt med!

Min mamma är här under helgen och hälsar på. Hon är helt tokig i sitt lilla barnbarn, eller sina barnbarn, vi får inte glömma vår älskade Biyan!

Mosters lilla hjärta!

Jag har inte riktigt fattat att jag är mamma ännu, allt känns fortfarande overkligt. Jag tittar på henne och förstår bara inte att hon är min, vår, min och Bulents, frukten av vår kärlek.

Jag tittar på bilder från när jag hade henne i magen, sen tittar jag på henne när hon ligger på min bröstkorg och sover, men förstår fortfarande inte hur hon kommit till världen, och att det är jag som fött henne.. När börjar man fatta saker och ting? Vilket mirakel verkligen, och vilken respekt jag fått för kvinnokroppen sen jag födde henne, och till den/det som skapat kvinnan, vi vår inte glömma bort mannens del i detta heller, all respekt till även alla pappor som inte lämnat sina fruar ensamma på förlossningen. Alla män borde närvara vid en förlossning!

Min älskade man skrev en liten text till mig och Lara på facebook, jag tänkte jag skulle publicera den här som ett gästinlägg från honom.

Det här inlägget blev lite virrigt, precis som vanligt, men det får ni vänja er vid, jag är ganska virrig nu för tiden, men så är det när man är nybliven mamma!

Fullt upp!

Oj oj oj vad jag har haft fullt upp! Har varit hemma i en vecka nu!

Min älskade syster har varit här hela veckan och underlättat massor för mig, hon har praktiskt taget varit min betjänt, hon har gjort allt i hemmet och även tagit hand om lilla Lara. Imorgon åker hon tillbaka till Uppsala, det kommer att kännas tomt utan henne och lille Biyan.

Han har haft hatkänslor för mig, iaf de första dagarna. Han drog mig i håret, och gav mig hatblickar, röt åt mig m.m.

Han blev arg över att jag inte hade tid för honom och inte gosade lika mycket som jag brukar med honom och för att jag bar på Lara istället för honom, men jag tog mig tid och nu är vi tillbaka där vi brukar vara, nu älskar vi varandra!

Jag kan fortfarande inte tro att jag är mamma eller att hon är min, känns overkligt. Kärleken jag känner för henne bara växer och växer, undrar om den ens kan bli starkare än vad den är nu?

Mammas lilla hjärtegryn, hon är verkligen mitt allt nu!

Bjuder på en bild på mina två favoriter.

Dagens

"Man kan botas från sin sjukdom, inte från sitt öde."
Kina ordspråk

Lycka och sorg på samma gång..

Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva detta inlägg..

Veckan började med en fruktansvärd smärta som sinade ut och ersattes av en oerhörd lycka, fick min lilla dotter söndag den 8 maj. Det var en helt otrolig upplevelse, jag var så slut efter förlossningen att jag knappt kunde titta åt min dotter, hade inga krafter kvar. Det tog nästan 17 timmar, jag pinade mig igenom 11 timmar utan bedövning, sen ville jag bara dö och gav upp och tog EDA. Till er alla som har en förlossning framför er, plåga er inte, ta all hjälp ni kan få. Jag vet att kvinnokroppen är till för att föda, den ska klara av det, men varför plåga sig när man kan underlätta saker och ting? Köra slut på sig själv till den grad att man inte ens kan visa känslor när bebisen väl tittat ut.

Jag är mamma nu, och jag har inte riktigt fattat det ännu, jag tittar på min dotter och kan bara inte förstå att hon är _min_! Hur kan något så fint vara mitt? Kanske är hon så fin i mina ögon, just för att hon är min, helt perfekt! Och hur kunde hon leva i min lilla kropp, det är verkligen fascinerande, livets underverk!

Hon föddes som sagt på söndag kväll och vi kom inte hem från sjukhuset förens idag.

Precis när man ska till att verkligen njuta av sin lycka blir man ännu en gång påmind om hur skört livet är och hur snabbt någon man älskar kan slitas ifrån en och vilken lögn vi lever i. Ena dagen gråter man av lycka över att ett nytt liv kommit till världen, nästa dag gråter man av sorg över att ett liv slocknat, en helt meningslös död.

Igår morse fick jag ett samtal, ett samtal jag önskar att jag aldrig fick..
Min 23åriga syssling hade dött i en trafikolycka kvällen innan.
Jag bröt ihop mitt i matsalen på BB, barnmorskan kom och tog lilla Lara så jag fick gråta lite i fred utan att göra henne ledsen.. Det gjorde så ont, och det gjorde extra ont nu, då jag nyss fött en liten prinsessa som har hela livet framför sig.. Jag började tänka på hans mamma, och hur orättvis världen är.. Varför ska man bära på ett barn i magen, gå igenom ett helvete för att få den till världen, ta hand om barnet till vuxen ålder och sen från ingenstans förlora det?

Det känns så overkligt, en kille som var full av liv och lycka, en kille som alltid höjde upp stämningen, en kille som älskade sina nära och kära över allt annat, en kille som var mån om sina släktrelationer. Det lös om honom när han kom in i ett rum, i hans närhet kunde man inte ha tråkigt, han hade alltid ett leende på läpparna, och nu är han borta, bara sådär..

Det är så orättvist, och nu när jag är mamma, kan jag se saker och ting från ett annat perspektiv, det hemskaste som finns måste vara att överleva sina egna barn. Bara tanken av att det ska hända ens barn något, sliter hjärtat i bitar, fryser blodet i ådrorna till is..

Jag är så ledsen och jag har så svårt att tro detta, han skrev ju till mig på facebook och grattade mig för Lara för bara nån dag sen. För några veckor sen pratade vi om att han måste komma till Sverige(han bodde i Tyskland) och hälsa på när min lilla dotter föds.

Strax innan mitt bröllop hade han brutit foten, den hade inte läkt helt och han hade bandage runt den, men detta hindrade inte honom från att dansa ihjäl sig, han dansade med mig och runt mig hela kvällen.. Jag vågar inte ens titta på min bröllopsdvd, han finns med i varje bild.

Det gör ont, jag vill inte tro att det är sant och jag har inte fattat det ännu heller. Jag är så ledsen över att jag inte kan närvara på hans begravning, jag hoppas att han tittar ner från där han är och förstår mig och jag hoppas att han är på en bättre plats nu och sprider sitt solsken, älskade och för alltid saknade Burkay Yüksel, du kommer alltid att leva vidare i mitt minne och mitt hjärta..

Vila i frid..

Burkay och jag..

Mitt lilla hjärta, alldeles nyfödd


Nyfödd liten prinsessa

2 dagar gammal, myser med pappa