"När en blomma slår ut, genomsyrar hennes doft allt som kommer omkring henne, det får den vassaste törn att vilja mjukna, men törnar är som sagt törnar och förblir även törnar, men inga törnar kommer åt några kronblad, kom ihåg det. Du är den blomman."
21 juli 2011
Finn styrkan inom dig
17 juli 2011
Så vad har hänt sedan jag skrev sist?
Jag har varit handikappad och gått på kryckor(något som bet mig på smalbenet, vet ej vad), min man har fyllt år och min dotter växer hela tiden, vill stoppa tiden!

01 juli 2011
Dagens..
Översättning:
"Var försiktig med dina tankar,
För de kan omvandlas till dina ord.
Var försiktig med dina ord,
För de kan omvandlas till dina handlingar.
Var försiktig med dina handlingar,
För de kan bli dina vanor.
Var försiktig med dina vanor,
För de kan omvandlas till din karaktär,
Var försiktig med din karaktär
För din karaktär kan omvandlas till ditt öde"
Just detta ordspråk skrämmer mig lite, för att varje gång det händer något tragiskt eller jag får mina psyktankar om att det ska hända någon i min närhet något, blir jag så otroligt rädd för att jag ska framkalla fram något genom min rädsla..
Som just nu, när jag tänker på Nayifs familj.. Jag hoppas verkligen att de finner styrkan att klara sig igenom detta..
Min mamma säger alltid att man inte ska tycka för mycket synd om någon som är med i en tragedi eller liknande, utan att man istället ska säga "må han/hon få den styrka för att klara sig igenom detta" istället för att säga eller tänka "stackare"..
30 juni 2011
Ännu en svart dag.. 29 juni 2011..

Livet har olika faser du är bebis, barn, tonåring, ungdom, vuxen, medelålders, gammal.. Mellan dessa faser ska du hinna göra massa saker, du ska gå på dagis, skola, jobba, gifta dig, få barn, resa, uppleva, få barnbarn osv.. Listan går att göra hur lång som helst. Den här listan, att födas och utvecklas som människa genom livet och sedan föra livet vidare genom sina barn, det är enligt mig meningen med livet. Så varför dör barn och ungdomar som inte hunnit uppleva något?
Solen skiner, barnen vill till stranden och bada. -Javisst, säger du och skjutsar dina barn till badplatsen. Att denna fantastiskt fina dag ska sluta med att ditt 7åriga barn dör är det sista du tänker på. Ditt kött och blod, din ögonsten som du vårdat och tagit hand om i alla dessa år..
Jag finner inga ord, och jag blir nästan knäpp av att tänka på detta, den ena frågan utlöser den ena, alla frågor börjar och slutar med varför? Det finns inga svar, det finns ingen som helst rättvisa i detta. En så onödig död, något så fruktansvärt, jag får ont i hela kroppen och själen när jag tänker på det. Det står om dig i alla tidningar, jag önskar att dina föräldrar kunde läsa om dig i alla tidningar för din framgång i livet, inte om din plötsliga bortgång..
Lilla Nayif må du vila i frid och må din familj få det tålamod och den styrka som krävs för att de ska ta sig igenom denna hemska tragedi. Du kommer alltid att leva vidare i våra minnen, jag kommer alltid att minnas dig som det lilla busfrö du var.
12 juni 2011
Dagens
04 juni 2011
Mammas lilla skatt..
Min lilla skatt, mitt lilla hjärta, mitt liv! Vad mamma älskar dig, och det ska mamma tala om för dig varje dag så länge hon lever! En vacker dag kommer du att få ta del av allt jag skrivit i min blogg, jag funderar på att skriva några inlägg till dig då och då. Jag skulle tycka att det vore kul om min mamma hade gjort det och jag fick ta del av det hon skrivit nu när jag är vuxen. Jag ska även få din pappa att skriva några rader då och då till dig. Du ska veta att din pappa lever och andas enbart för din skull nu, han är så stolt över dig! Han kan faktiskt inte få nog av att titta på dig, jag önskar bara att han hade haft mer tid med oss, men det kommer han att få, snart!28 maj 2011
Gästinlägg av Bulent
Min lilla bebis?
20 maj 2011
Fullt upp!

13 maj 2011
Lycka och sorg på samma gång..
Veckan började med en fruktansvärd smärta som sinade ut och ersattes av en oerhörd lycka, fick min lilla dotter söndag den 8 maj. Det var en helt otrolig upplevelse, jag var så slut efter förlossningen att jag knappt kunde titta åt min dotter, hade inga krafter kvar. Det tog nästan 17 timmar, jag pinade mig igenom 11 timmar utan bedövning, sen ville jag bara dö och gav upp och tog EDA. Till er alla som har en förlossning framför er, plåga er inte, ta all hjälp ni kan få. Jag vet att kvinnokroppen är till för att föda, den ska klara av det, men varför plåga sig när man kan underlätta saker och ting? Köra slut på sig själv till den grad att man inte ens kan visa känslor när bebisen väl tittat ut.
Jag är mamma nu, och jag har inte riktigt fattat det ännu, jag tittar på min dotter och kan bara inte förstå att hon är _min_! Hur kan något så fint vara mitt? Kanske är hon så fin i mina ögon, just för att hon är min, helt perfekt! Och hur kunde hon leva i min lilla kropp, det är verkligen fascinerande, livets underverk!
Hon föddes som sagt på söndag kväll och vi kom inte hem från sjukhuset förens idag.
Precis när man ska till att verkligen njuta av sin lycka blir man ännu en gång påmind om hur skört livet är och hur snabbt någon man älskar kan slitas ifrån en och vilken lögn vi lever i. Ena dagen gråter man av lycka över att ett nytt liv kommit till världen, nästa dag gråter man av sorg över att ett liv slocknat, en helt meningslös död.
Igår morse fick jag ett samtal, ett samtal jag önskar att jag aldrig fick..
Min 23åriga syssling hade dött i en trafikolycka kvällen innan.
Jag bröt ihop mitt i matsalen på BB, barnmorskan kom och tog lilla Lara så jag fick gråta lite i fred utan att göra henne ledsen.. Det gjorde så ont, och det gjorde extra ont nu, då jag nyss fött en liten prinsessa som har hela livet framför sig.. Jag började tänka på hans mamma, och hur orättvis världen är.. Varför ska man bära på ett barn i magen, gå igenom ett helvete för att få den till världen, ta hand om barnet till vuxen ålder och sen från ingenstans förlora det?
Det känns så overkligt, en kille som var full av liv och lycka, en kille som alltid höjde upp stämningen, en kille som älskade sina nära och kära över allt annat, en kille som var mån om sina släktrelationer. Det lös om honom när han kom in i ett rum, i hans närhet kunde man inte ha tråkigt, han hade alltid ett leende på läpparna, och nu är han borta, bara sådär..
Det är så orättvist, och nu när jag är mamma, kan jag se saker och ting från ett annat perspektiv, det hemskaste som finns måste vara att överleva sina egna barn. Bara tanken av att det ska hända ens barn något, sliter hjärtat i bitar, fryser blodet i ådrorna till is..
Jag är så ledsen och jag har så svårt att tro detta, han skrev ju till mig på facebook och grattade mig för Lara för bara nån dag sen. För några veckor sen pratade vi om att han måste komma till Sverige(han bodde i Tyskland) och hälsa på när min lilla dotter föds.
Strax innan mitt bröllop hade han brutit foten, den hade inte läkt helt och han hade bandage runt den, men detta hindrade inte honom från att dansa ihjäl sig, han dansade med mig och runt mig hela kvällen.. Jag vågar inte ens titta på min bröllopsdvd, han finns med i varje bild.
Det gör ont, jag vill inte tro att det är sant och jag har inte fattat det ännu heller. Jag är så ledsen över att jag inte kan närvara på hans begravning, jag hoppas att han tittar ner från där han är och förstår mig och jag hoppas att han är på en bättre plats nu och sprider sitt solsken, älskade och för alltid saknade Burkay Yüksel, du kommer alltid att leva vidare i mitt minne och mitt hjärta..
11 maj 2011
05 maj 2011
Sjuka tankar!
För några dagar sen var en vän till mig här och kollade på barnrummet och bebis kläder. Hon sa att det var otur att köpa så mycket saker innan bebis var född, jag vet att det är gammal folkskrock, men sedan dess får jag för mig att jag kanske inte får se mitt lilla barn.
Sjuka tankar, mycket hormoner och less på att vara gravid nu, blir ju nästa psyk bara av att sitta ensam hemma och tänka. Jag försöker att aktivera mig och göra saker, men nu senaste dagarna känner jag mig bara trött och lat, sedan får jag dåligt samvete för att jag inte gör något och börjar städa.
Kanske borde gå upp och köra en storstädning igen, det blir så dammigt snabbt, man blir knäpp, särskilt nu när solen skiner oftare än innan, man dammar av och efter fem minuter känns och ser det lika skitigt ut igen!
Nu blev det ännu ett vimsigt inlägg, men skyller på mina graviditetshormoner, hoppas ni har överseende med detta kära läsare..
03 maj 2011
Graviditetskalender, vilket datum är säkrast?
29 april 2011
15 dagar kvar
20 april 2011
Fråga från en läsare.
"Hej Gulay,
Jag tänkte fråga dig en grej, när man gifter sig är det mer romantiskt eller är det mer romantiskt när man är pojkvän/flickvän/fästman etc? För jag har fått intrycket av att alllllt romantiskt går bort när man är gift? Kan inte du berätta om en vanlig vardag som gift? Om du och bulent spenderar egentid? Om ni går ut? Eller ja kanske köper han blommor sådär spontant?
MVH
Förvirrad tjej"
Dagens citat
Jag drömmer om saker som aldrig varit, och säger ”Varför inte?”
16 april 2011
28 dagar..








