Dagens citat.

"Den som vill, tvekar aldrig, inte ens för en sekund."

Fortsättning..

Vi människor är experter på att skjuta upp saker och ting, vi skämtar om det och tänker:

"Äh, vi lever bara en gång, bättre att ha roligt nu, än att göra det tråkiga som jag ändå kan göra imorgon"

Förhalning är det som berövar oss från våra drömmar, så länge vi skjuter upp saker och ting, viktiga ting som är en del av våra drömmar, ett steg in i rätt riktning, kommer vi längre och längre ifrån våra mål och drömmar.

Förändringar tar tid sägs det, men det behöver inte vara så!

Vill man något riktigt mycket, så kan man göra verklighet av det.

En person som verkligen vill sluta röka till exempel, kan göra det direkt, på en gång! Jag vet detta, för jag har sett det hända, jag har sett människor som rökt i över 20år som slutat över en natt, det har kanske inte varit helt lätt, men det har fungerat!

Allting handlar om viljan, om att vara målmedveten och inte låta något eller någon stå i vägen för det man strävar efter.

Drömmar är vår livsenergi, det är det som får oss att vilja leva, men bara om vi ens kommer i närheten av att förverkliga dom.

Alla drömmar som vi låter förbli drömmar genom att skjuta upp saker, drar ner oss under ytan, vi förlorar energin att vilja uträtta saker.

Varför skjuta upp något viktigt som verkligen behöver göras idag till morgondagen? Varför inte tänka:

"Jag kanske bara lever idag, morgondagen kanske inte kommer, därför vill jag spendera min sista dag med något viktigt, något som kanske kan vara det som är avgörande för att uppnå en dröm, ett mål"

Jag vet inte, kanske är det så att jag ser för lätt på livet och kanske är jag lite väl optimistik, men detta är trots allt min sanning, det är detta som fick mig att hamna där jag är idag. Jag kunde ha varit här tidigare om jag inte hade skjutit upp saker och ting, men det viktiga är ändå att jag insåg och började jaga mina drömmar och sakta men säkert förverkliga åtminstonde några av dom.

OM jag kan, kan DU också!

Dare to dream, dare to fly, dare to be the ever chosen one to touch the sky!

Drömmar är till för att förverkligas!

Förhalning..

..är det största hindret mot framgång.

Fortsättningen på det här temat kommer så fort jag är klar med mitt PM. Skolan går före bloggen kära läsare!

20 feb 2009

Tänkte fortsätta på temat barndomsminnen och hur mycket barndomsvänner betyder egentligen. Jag har en skara med barndomsvänner som jag värderar mycket högt. Den lilla skaran har förminskats med åren, vissa har man växt ifrån medans andra hamnat i himlen.
Sedan finns det de som man har skyddat mot alla odds, i vått och torrt just pga bakgrunden och historian man "skrivit" tillsammans, den man alltid förlåtit, den man gått emot sina egna principer för. Men allt och alla har en gräns, hur många gånger ska man egentligen förlåta en människa?

Hur blind har jag egentligen varit, eller har jag ens varit blind, är det inte så att detta är något jag alltid har vetat om, men undermedvetet förträngt? Jag tror på alternativ nummer två, detta är något jag innerst inne vetat, har nog inte ens i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att det vore så illa, men jag har vetat att något inte stämt.

Jag har tänkt tillbaka till _vissa_ händelser i mitt liv och om jag tänker riktigt noga och lyfter upp en och annan sten, så är det den här människan som ligger gömd under många av stenarna, tyvärr.
Det är lite sorgligt, tragiskt, för detta är ingenting man vill ska hända om man får bestämma själv.

Nu har jag "rensat" bland mina s.k barndomsvänner och de underbara själarna jag valt att behålla vet jag är värda att behålla livet ut, ni är guld och ni vet mycket väl vilka ni är.
Som min mamma alltid säger, ha inte fler nära vänner än vad din högra hand har fingrar, ibland kan till och med det vara överflödigt, hellre _få_ nära vänner än tusen ytliga.

Ett minne från barndomen.

Min lillebror var väldigt busig som liten, i mina ögon är han fortfarande ett litet barn även om han är 20år nu. En dag när han var runt 5-6år och mycket olydig gjorde jag och min syster något vi tyckte han förtjänade för stunden, men nu i efterhand inser jag hur elakt det var och hur starkt det måste ha påverkat honom just då.

Hela hans värld rasade samman på bara några minuter.

Jag skrev ett brev och låtsades att vi hade fått det med posten, i brevet stod det att det blivit en förväxling på BB när han föddes och att hans riktiga föräldrar skulle komma och hämta honom senare under den dagen, och att de skulle komma med vår riktiga bror.

Han blev jätteledsen och började packa sina saker.

Medans han packade sa jag något i stil med:

"Vad är det du packar, det där är inte dina saker, det är vår riktiga brors saker, du kan ta lite kläder, men leksakerna rör du inte"

Stackaren tittade på mig med en sorgsen blick och tog en ryggsäck, packade i lite kläder och gick ut och satte sig i trappuppgången.

Jag kan se allt som om det vore igår i mitt minne, han var så liten, söt och så förfärligt sorgsen, det gör ont i hjärtat när jag tänker på det.

Vad barn kan vara onda, vad jag kunde vara ond, hur kommer man ens på något sådant?

Att leka med ett litet barns psyke sådär kunde ha gett honom men för livet. Även om det kanske inte gett honom men för livet, så var det en psykiskt påfrestande situation just då, timmarna han satt där ute i trappuppgången och grät sakta för sig själv, hela hans liv måste ha passerat förbi, hans mamma och pappa som han älskade så djupt, hans elaka storasystrar som han älskade trots allt, allt var en lögn i några timmar.

Timmar som kanske kändes som dagar, år för den där lilla pojken.

Happy valentines day!

Jaha, då var det alla hjärtans dag igen, den dag många flickor väntat på.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här dagen, visst är det gulligt om man bli uppvaktad av sin älskling, men ska man uppvakta någon så ska man inte göra det just för att det är den här "speciella" dagen, utan man ska göra det för att det kommer från hjärtat och man vill.

Det ska inte kännas tvunget!

Att bli uppvaktad uppskattas alltid oavsett dag. Älskar man någon anser jag att man ska visa det så mycket man bara kan, vi vet ju aldrig vad morgondagen har att erbjuda oss, om vi ens vaknar.

Önskar alla en fin dag fylld med kärlek och omtanke, idag och alla dagar framöver!

Snart..

"Thank you for contacting me. I am currently away on leave, travelling through time and will be returning last week ;)"

Ska börja uppdatera här så snart som möjligt, lite fullt upp just nu.

Tack kära läsare som tittar in varje dag!

*Puss*

Händer detta?

Det känns fortfarande overkligt, det tar ett tag innan det smälter in, men detta är bara början..

Jag vet att ni är nyfikna kära läsare, men snart, lovar, snart får ni veta vad som pågår.

Jag har även varit väldigt dålig på att uppdatera bloggen på senaste tiden, men som ni redan vet sen innan, ni som följt bloggen länge, så gillar jag inte att uppdatara bloggen bara för uppdaterandet skull.

Nya läsare kan bläddra neråt på sidan, finns hur mycket som helst att läsa.

Jag bloggar mest när det pågår saker och ting i mitt liv som gör intryck på mig, händelser som väcker känslor inom mig, starka känslor.

Reaktion.

Jag både skrek, skrattade och grät..

..AV LYCKA!

Jag är helt skakis, den här känslan är helt ny för mig, jag är själv förvånad över min reaktion.

Allt känns så overkligt..

Fortsättning följer..

Chock.

Jag vet inte om jag ska skratta, gråta eller bara skrika rakt ut!

Fortsättning följer..

Var är medmänskligheten på väg?

En vän till mig som går igenom något fruktansvärt tragiskt just nu fick någon sorts panikattack eller nervsammanbrott av något slag på bussen för några dagar sen. Hon hade haft lite ont i magen men det blev värre, hon kände hur hon först började kallsvettas och hon vred sig i smärtor på den fullsatta bussen, hon hade ingen kraft att ta sig upp, och hon skrek till av smärta, hon satt på en plats på bussen där man sitter fyra stycken, två och två mitt emot varandra, det satt människor bredvid och framför henne, hon var dock ej synlig och inom räckhåll för busschauffören.

Min vän började helt plötsligt att spy, hon spydde och spydde, ingen reagerade, ingen försökte hjälpa henne och absolut INGEN bad busschauffören att stanna bussen, bussen stannade till då och då, men min vän hade ingen kraft att ta sig upp, hon hade fullt upp med att spy och vrida sig i den intensiva magsmärtan.

När bussen efter 40min stannade på slutstationen, lyckades min vän ta sig upp och gå mot chauffören, hon lyckades även säga åt honom att kalla på ambulans innan hon sen svimmade av och vaknade av att den snälla busschauffören höll henne och tog hand om henne så gott han kunde tills ambulansen kom.

En annan vän till mig svimmade mitt på stan i Göteborg, inte en enda människa hjälpte henne, hon vaknade till av sig själv och vet inte hur länge hon var avtuppad.

VAR ÄR VI PÅ VÄG?

Vad är detta för samhälle egentligen? Var har medmänskligheten tagit vägen? Hur kunde en ung tjej sitta på en buss och spy, gråta och vrida sig i smärta utan att en _enda_ person hjälpte henne eller frågade henne hur hon mådde och vad som var fel? En fullsatt buss?!

Är vi lika kalla som landet vi bor i? Är det såhär vi vill leva? Är det såhär vi vill bli bemötta den dagen vi hamnar i samma situation?

Ni som läser detta och känner er träffade, tänk till en extra gång och bete er som en människa gjord av kött och blod bör göra.

Blodet i mina ådror förvandlas till is och jag fryser, jag skakar av köld och mår illa när jag hör saker som dessa, det var bättre förr, jag önskar att jag kunde förhindra den här utvecklingen, i takt med IT-samhället förvandlas även människor sakta men säkert till känslolösa robotar.

Det är synd, verkligen synd.

En arg Gulle:

Är han..

..inte bedårande?

Grattis Bror!!

Idag fyller min olydiga lillebror 20år!!! Oj oj oj!!

Jag grattade inte honom på hela dagen och låtsades som att jag hade glömt, sen åkte jag och köpte tårta och presenter. Överraskade honom med allt när han satt i vardagsrummet, han blev glad och rörd.

Du är inte tonåring längre, välkommen till vuxenvärlden!

Jag minns när du var nyfödd, helt röd och hade flera centimeter tjockt spikrakt på på skallen.

Pappa blötte ner och kammade håret, men det stod rakt upp så fort det torkade.

Oj vilken stolt storasyster jag var då.

Ibland önskar jag att du var såhär liten som på bilden nedanför jämt.

Grattis brorsan! Älskar dig!

<3

Utmanad av fröken Dolce!

Blev utmanad av Dolce att vara med i en liten bloggquiz.

Regler:
· Bloggaren skriver 8 fakta/(o)vanor om sig själv.
· Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/(o)vanor.
· I slutet av inlägget skriver du 8 personer som du utmanar till att fortsätta quizzen.

1. Jag kan bara läsa och plugga när det är kväll.
2. Jag blir mörkrädd när jag ensam ute när det är sent, inbillar mig massa hemska saker.
3. Jag hatar när folk inte gör rent sina öron, har en förkärlek till tops.
4. Jag är en riktig nattuggla, och kan vara vaken dygnet runt(nästan).
5. Jag älskar filmen "The Notebook"
6. Jag är kär i kärleken.
7. När någon väl passerat min gräns, förlåter jag aldrig.
8. Jag har svårt att dölja mina känslor, på gott och ont.

Jag utmanar dessa bloggare att berätta lite om sig själva:

• Singelpappan!
• Diana
• Mrs A
• Cecilia
• Gino
• Arazo
• Ordspråksbloggen
• Dj Anton

..

Du har viljan.

Jag har en vän som sa något till mig för några dagar sen, han sa något i stil med:

"Jag har kämpat ihjäl mig, jag har gjort allt, och nu går jag i dina fotspår, du är anledningen till att jag är där jag är nu"

Nej hjärtat, du är där du är pga DIG själv, du hade aldrig varit där du är nu om det inte vore för viljan du har, det enda jag har gjort är att väcka det som redan fanns inom dig.

Du har dig själv att tacka för allt du åstadkommit den senaste tiden och jag är så oerhört stolt över dig!

Jag vet att du kommer att komma långt och jag kommer att finnas där och peppa dig varje steg på vägen dit.

Tankar.

Du har tid med det du vill ha tid med, du engagerar dig i det du vill engagera dig i, du väljer själv hur du ska prioritera saker och ting, vad som går först och sist.

Allt annat är tomma ord och ursäkter. Problem är till för att lösas och de flesta problemen har faktiskt lösningar, ingenting är omöjligt.

Funderat på det där med att människor säger:

"Du är det finaste som har hänt mig, men jag vet inte hur jag ska värdesätta det, jag är rädd"

Vad är det som är så svårt? Varför inte bara tacka och ta emot och njuta av det fina? Varför komplicera till allt när det egentligen ska vara så enkelt att älska och vara älskad?

Rädd för vad?

Vad är ni rädda för?

Finns det något finare än kärleken?

Jag vet inte riktigt, men jag är verkligen trött på att höra dessa ord om och om och om igen, jag vill varken att dessa ord är riktade till mig eller någon i min närhet.

Det finns ingenting att vara rädd för, dumma ursäkter för att dölja sin egen osäkerhet, det är vad det är.

Den senaste tiden har varit väldigt nyttig för mig, har umgåtts väldigt mycket med en vän, hon är som en oas i en öken, en frisk bris i stekhet hetta, ett ljus i mörkret!

Du har fått mig att inse mycket, jag är verkligen glad över att ha dig i mitt liv.

Älskar dig min gumma, du vet vem du är.

<3

Dagens citat.

"Det finns inga problem, bara lösningar!"

Onda ögat, nazar deydi..

Min fina present är i tusen bitar. Är omringad av onda ögon märker jag.

Nazar deydi..

Lyckades rädda mitt SIM-kort, men många nummer är försvunna.

Lägger upp en bild på det imorgon kanske.

:(

God natt..

Du får inte..

Lyssna på denna låt, underbar!

http://www.youtube.com/watch?v=QXUFKlzhpzU

Du får inte knacka på min dörr

om du inte är beredd och komma in

du får inte göra om mitt namn

och börja kalla mig för din.

Du får inte vandra på min väg

utan att visa mig ditt mål

och inte stjäla av min godhet

för att fylla upp ditt hål.

Och du får inte riva mina murar

som jag omsorgsfullt har byggt

om du inte skyddar mina drömmar

så att jag kan somna tryggt.

Och du får inte ha mig som en dröm

när jag vill va' din verklighet

du får inte säga att du hoppas

om du inte tror du vet.

Men du får ta den tid du behöver

för att förstå vad det är du vill

du får be en bön att tiden

du behöver räcker till.

Och du får samla dina tankar

så att två själar kan få ro

och så att allting som vi lovade

oss själva kan få gro.

Och du får inte andas på min panna

inte få mig falla mer

om du inte sen kan stå för

all den oreda du ger.

Och du får inte röra vid mitt hjärta

som om allt var uppenbart

nä jag önskar inget hellre,

Än att du gör allt emot mig snart.

Du får ta den tid du behöver

för att förstå vad det är du vill

Du får be en bön att tiden,

du behöver räcker till

Och du får samla dina tankar

så att två själar kan få ro

så att allting som vi lovade oss

själva kan få gro.

Du får inte röra vid mitt hjärta,

som om allt var uppenbart

Men jag önskar inget hellre,

än att du gör allting mot mig snart