Var är medmänskligheten på väg?

En vän till mig som går igenom något fruktansvärt tragiskt just nu fick någon sorts panikattack eller nervsammanbrott av något slag på bussen för några dagar sen. Hon hade haft lite ont i magen men det blev värre, hon kände hur hon först började kallsvettas och hon vred sig i smärtor på den fullsatta bussen, hon hade ingen kraft att ta sig upp, och hon skrek till av smärta, hon satt på en plats på bussen där man sitter fyra stycken, två och två mitt emot varandra, det satt människor bredvid och framför henne, hon var dock ej synlig och inom räckhåll för busschauffören.

Min vän började helt plötsligt att spy, hon spydde och spydde, ingen reagerade, ingen försökte hjälpa henne och absolut INGEN bad busschauffören att stanna bussen, bussen stannade till då och då, men min vän hade ingen kraft att ta sig upp, hon hade fullt upp med att spy och vrida sig i den intensiva magsmärtan.

När bussen efter 40min stannade på slutstationen, lyckades min vän ta sig upp och gå mot chauffören, hon lyckades även säga åt honom att kalla på ambulans innan hon sen svimmade av och vaknade av att den snälla busschauffören höll henne och tog hand om henne så gott han kunde tills ambulansen kom.

En annan vän till mig svimmade mitt på stan i Göteborg, inte en enda människa hjälpte henne, hon vaknade till av sig själv och vet inte hur länge hon var avtuppad.

VAR ÄR VI PÅ VÄG?

Vad är detta för samhälle egentligen? Var har medmänskligheten tagit vägen? Hur kunde en ung tjej sitta på en buss och spy, gråta och vrida sig i smärta utan att en _enda_ person hjälpte henne eller frågade henne hur hon mådde och vad som var fel? En fullsatt buss?!

Är vi lika kalla som landet vi bor i? Är det såhär vi vill leva? Är det såhär vi vill bli bemötta den dagen vi hamnar i samma situation?

Ni som läser detta och känner er träffade, tänk till en extra gång och bete er som en människa gjord av kött och blod bör göra.

Blodet i mina ådror förvandlas till is och jag fryser, jag skakar av köld och mår illa när jag hör saker som dessa, det var bättre förr, jag önskar att jag kunde förhindra den här utvecklingen, i takt med IT-samhället förvandlas även människor sakta men säkert till känslolösa robotar.

Det är synd, verkligen synd.

En arg Gulle: