Vila i frid lilla ängel..

Den lilla flickan avled av sina skador, må hon vila i frid och de som körde på henne medvetet och de som gick förbi utan att hjälpa henne brinna i helvetet!

Må hennes föräldrar få den styrka som krävs för att gå vidare..

:(

Dålig skräckfilm eller verklighet?

Varje gång man ser eller hör något hemskt tror man att man inte ska kunna höra något värre, men varje gång blir man lika besviken och ledsen och får höra eller se något ännu mer fruktansvärt än det man sett tidigare..

Ni har väl inte undgått att läsa om den lilla 2åriga flickan som blev påkörd av två skåpbilar i Kina? Flickan blev alltså påkörd av förare nummer ett, han stannade till efter att framhjulen krossat barnet men bestämde sig för att döda henne istället, då han ändå skulle få sitta i fängelse och kör på henne med bakhjulen också. Den lilla flickan ligger där i en blodpöl medans massa människor bara går förbi medans den lilla flickan lider och rör på sig, de tittar bara likgiltigt och går förbi. Nu är det dags för förare två att köra över den lilla flickan, han stannar inte utan kör vidare.. Det hinner gå förbi 18 personer innan en kvinna reagerar och hjälper den lilla flickan och ropar på hjälp! Den lilla flickan är i koma, hoppas att hon klarar sig utan allvarliga men för livet.

Hur kan detta vara möjligt? Jag kan slå vad om att dessa personer skulle stannat till om det låg ett skadat djur där. Var är mänsligheten på väg? Finns det ingen medmänsklighet kvar längre?

Sen läser man om den 4årige lille pojken som blev mördad i Ljungby, vad ska man säga om den händelsen då? En man är ute med sitt barn och bevittnar att ett barn blir illa behandlat av andra barn, men gör ingenting åt saken, även han är likgiltig. Hur kan man bara titta på eller blunda och gå därifrån när man bevittnar när ett annat barn blir mobbat/slagen/illa behandlad, hur kan man låta bli att inte ingripa som vuxen/medmänniska?!

Jag blir så orolig för min lilla flicka, ännu mer än innan, måste man kontrollera sitt barn 24/7 i den här världen, ska man inte ens kunna låta sitt barn leka ute på gården, utan att man ska behöva övervaka barnet hela tiden?
Jag kommer nog vara en riktig hönsmamma, eller jag är nog en riktig hönsmamma, även om jag ska försöka att inte visa det för Lara, så hon lär sig stå på egna ben, så kommer jag nog att övervaka henne 24/7 så långt det går, och utom synhåll för henne när hon blir äldre..

Usch usch usch, jag mår illa av den här världen, jag mår illa av människor som dessa, jag får ont i magen av oro och obehag. Det är nästa så att jag vill gräva ner mig i jorden och leva i en liten bubbla, långt från alla dessa monster, för det är vad dessa personer är. Önskar allt detta var taget ur en dålig skräckfilm, men tyvärr, det är i en sånhär värld vi lever i, det är den här världen vi föder barn till..

Svar på kommentar.

Tänkte svara här på en kommentar jag fick idag som lyder:

"Hej kurdishflower, jag har följt din blogg sen 2009 månaden innan du gifte dig. Du är sån otrolig uthållig människa. Jag och min pojkvän har gjort slut med varandra, det var han som gjorde det. Vi är kurder och jag bor i Sverige han där nere. Jag är 18 han är 19. Vi är avlägsna kusiner. Vi började snacka när jag var 12 och han 13. Då var det liksom till och från snack, dvs vi snackade kanske intensivt 1 mån och inte alls på 3 mån osv. Det var mitt fel för jag skulle alltid bryta kontakten för jag var rädd att vi skulle bli bustade. Dock blev vår förhållande allvar nu i somras när jag åkte ner dit med min familj. Det var en underbar förhållande. Men några fick reda på vår förhållande, hans syster bland annat. Nu har han gjort slut, han är rädd att min familj ska få reda på det. Men vi är fortfarande vänner. Men det är så svårt Gulay, mitt hjärta är så krossat. Jag är så deprimerad, jag vill dö. Jag har till och med tänkt på självmord på halvt allvar men jag tänker inte begå självmord. Har du någonsin varit så här sårad? Det känns/kändes verkligen rätt. Jag vill bara dö. Var de så med dig och din man Bulent? Eller gick ert förhållande som på räls? Kommer jag kunna leva utan honom? Hur ska jag klara av det här ? Jag vill bara dö. Jag försöker ta en dag i taget. Det har nu gått 4 dagar. När kommer jag känna att jag kan leva igen utan att älta detta? Snälla kurdishflower hjälp mig. "

Jag vill börja med att säga att ingen har dött av ett brustet hjärta innan och du lär inte bli den första, så självmord och döden är något du absolut inte ska tänka på, alla såna tankar är till för svaga egoistiska människor som inte tänker på sin omgivning. Alla problem är till för att lösas, även om det känns hopplöst ibland.

Dessutom är det inte värt att dö för en killes skull.

Mitt och Bulents förhållande var verkligen inte en dans på rosor, precis som alla andra förhållanden, tror inte att det finns ett enda förhållande där ute som bara går på räls.

Du kommer att kunna leva utan honom och tro det eller ej, när en dörr stängs, öppnas tusen, det gäller bara att se det.

Alla har vi varit kära och trott att vi ska dö utan personen vi varit kära i, men ingen av oss har dött och vi har faktiskt klarat oss ganska bra och mått bra till slut, tiden läker verkligen alla sår.

Första perioden är alltid svårast, men efter nån vecka, månad kommer du att må bra igen. Du måste tänka positivt och koncentrera dig på dig själv och din framtid, att ditt liv skulle kretsa runt den där killen, skulle bara vara tragiskt.

Du ska komma i första hand, ingen annan, och detta får du aldrig glömma!

Kärlek som uppstår vid den åldern du pratar om, brukar faktiskt i det flesta fall _aldrig_ hålla, det är "småbarns-kärlek" som jag brukar kalla det, det är inte äkta, en 13åring vet inte vad kärlek är, inte den sortens kärlek, särskilt inte kärlek på distans och så pass långt som olika länder.

Ert förhållande har mer blivit något du är van vid, något som bara funnits där, något som du tror dig inte kunna vara utan. I själva verket så känner du inte ens den här personen, jag menar, hur skulle du göra det när ni bara haft haft kontakt via telefon och träffats någon enstaka gång?

Allting har med vår inställning att göra, nu gäller det för dig att rycka upp dig och ändra inställning, tänka på dig själv som sagt.

Du är 18, då borde du gå sista året på gymnasiet, fundera på vad du vill studera istället, skaffa en utbildning och lär dig att stå på egna ben utan att vara beroende av någon, det är mitt bästa råd till dig.

Hur bra en kille än verkar, så känner du inte honom förens du flyttat in under samma tak som honom, just därför ska du ha något _eget_ att luta dig tillbaka emot utifall att det skulle gå åt pipan, något som bara är ditt och som ingen kan ta ifrån dig, utbildning!

Jag hoppas att jag fick dig att må bättre och på andra tankar!

Lycka till!

Förinta psykopater?

Var är man trygg, om man inte är det i sitt eget hem? Vem ska man lita på, om man inte ens kan känna att man är säker och trygg med sitt barn innanför väggarna man kallar sitt hem? Det ska ju ändå vara platsen där man är säker och skyddad från ondskan i omvärlden, eller det borde ju vara så, tycker man, eller? Jag tycker det i alla fall. Är jag inte trygg i mitt eget hem, då är jag inte trygg någonstans.

Tänk att någon ska smyga sig in genom ett fönster och ta ditt lilla barn från vaggan där han/hon sover fridfullt. Tanken gör mig illamående, hemska tanke! Det är ju sånt som händer i vår värld, och detta gör mig vettskrämd! Hur kan man göra något sånt? Och hur kan man som förälder inte märka det? Jag sover som på nålar sen jag blev mamma, jag vaknar till bara Lara rör på sig. Stackars människor, må de få den styrka det behöver för att ta sig igenom detta, och jag hoppas att den lilla flickan lämnas tillbaka oskadd till sina föräldrar. Jag läste om detta för två dagar sen på aftonbladet, men det har inte stått något nytt om det sen dess, men jag hoppas verkligen bebisen är återfunnen..

Usch, mår dåligt nu igen, för att jag ens tänkt en så hemsk tanke eller försökt sätta mig i vad dessa stackars människor känner, man ska aldrig försöka sätta sig i sånt, det finns ett ordspråk som säger att om man försöker sätta sig i andras situationer och tycker för mycket synd om någon, så hamnar man i en sits som är värre än den man försökte sätta sig in i..

Jag önskar att jag kunde förinta alla psykopater som vandrar omkring runt om i världen..

Tillbaka!

Nu är jag tillbaka från semestern, det känns lite tråkigt måste jag säga!

Det var så skönt att vara borta från Sverige och kylan. Vi åkte till Kusadasi i Turkiet till ett hotell som heter Aqua Fantasy, det var helt okej, två största nackdelarna var maten och temperaturen i alla pooler runt om hotellet.

Maten var anpassad efter alla turister och smakade ingenting, dessutom åker man ju faktisk till Turkiet för att uppleva landet, inte för att sola och bada och äta samma mat som man ändå äter i Sverige, och som dessutom smakar dåligt eller ingenting alls.

Temperaturen i vattnen var iskall, har aldrig varit med om något liknade, det gick inte att bada, kanske badade sammanlagt 10min i poolerna under 2 veckor. Havet var varmt och skönt, så där blev det några dopp, men det var tråkigt då jag och Bulent inte kunde bada så mycket tillsammans för att en av oss var tvungen att vara med Lara, så nästa gång åker vi med syrran eller tar med mamma som barnvakt!


Förutom detta så var det skönt och väldigt trevligt att spendera tid tillsammans som en familj, det är nog första gången under hela vårt förhållande som vi har spenderat så mycket tid tillsammans i en följd, detta måste vi göra om så fort tillfälle ges.


Lite bilder från semestern:

Tråkig?

Jag har blivit så tråkig, jag måste bli mitt gamla jag igen. Spralliga glada Gülay! Jag har glömt mig själv och koncenterar mig bara på min lilla dotter, men jag har börjat förstå att jag måste börja tänka lite på mig själv igen, gör jag det så blir jag en bättre mamma till mitt lilla hjärta. Det är nog så för de flesta nyblivna mammorna tror jag, att man blir "mamma" och glömmer bort att man inte bara är en "mamma", utan att man är ju faktiskt en människa med behov. Förstå mig inte fel, jag älskar Lara och skulle göra allt för att hon ska må bra och det är vad jag alltid kommer att göra också, se till att hon har det så bra som möjligt!

Efter semestern så ska jag komma tillbaka som mitt gamla jag igen! Nu har jag kommit in i mammarollen och är inte stressad eller orolig på samma sätt som i början, bara ibland.. Men min oro handlar mer om framtiden och var den här världen är på väg och oftast får jag nästan dåligt samvete över att jag fött Lara till denna hemska värld. Jag tänker dåliga tankar och oroar mig för att jag inte ska kunna beskydda henne från allt ont..

Jag får tankar om att det ska hända hemska saker som jag knappt vågar skriva om här för att jag är rädd för att det kommer inträffa bara för att jag uttalat orden eller skrivit dom svart på vitt..

Må vi bli beskyddade från allt ont i denna värld!

Natti Natti

Semester!

Nu är semestern bokad, vi ska till Kusadasi i Turkiet, ska bli så skönt! Jag längtar! Det är vår första resa tillsammans, vi har inte haft tid att gör något innan pga att Bulent jobbar jämt och ständigt, men nu kände vi att vi måste ta oss tid!

Jag har alltid velat resa ensam med min man, men det blev aldrig så, men det går ju lika bra med vår underbara lilla dotter!

Hennes resa gick på 300kr, undra om det är priset för hennes spjälsäng hon ska ha på hotellet?

Två hela veckor blir vi borta!!!

Nu är det bara till att räkna dagarna! Imorgon fyller min lilla dotter 4månader, tiden har gått så otroligt snabbt, jag hinner verkligen inte med..

Lara mamma vill stanna tiden!

28 augusti, Laras första ord..

Mitt lilla hjärta sa "Mam" när jag var ute och handlade. Hon hade gråtit och sagt "maaam". När jag kom hem var hon i pappas famn och när hon såg mig började hon gnälla och sa "Maaam" igen. Jag ville bara smälta bort då!! Hon saknar mig när jag är borta och kan säga det också! Jag har faktiskt försökt lära henne säga mamma, brukar sitta med henne och upprepa samma ord flera gånger om dagen. Konverserar mycket med min lilla dotter, brukar berätta för henne vad jag gör medans hon tittar på mig tex i köket när jag lagar mat. Får dåligt samvete om jag inte underhåller henne genom att ständigt prata med henne.

Min lilla älskling, så stolt mamma är över dig, så duktig du är!

Mamma älskar dig över allt annat på denna jord!

Dagens citat

"Memento mori"
- Minns att du skall dö.

Minns att vi alla ska dö, när var och hur vet vi inte, behandla alla i din närhet efter detta..

Borta med vinden..

Något som jag verkligen håller kärt är bilder, det är minnen som är bevarade för evigt, bilder påminner oss om minnen som vi kanske råkat glömma bort. Jag är den som alltid har kameran i beredskap av minna vänner, och alla som känner mig vet hur viktigt det är för mig att bevara saker och ting.

Varför skriver jag om detta nu? Jo, för några dagar sen uppdaterade Baki Bulents iphone, jag hade nästan 1500bilder och videoklipp i den. Jag blev galen när jag fick höra att allt var borta med vinden. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, ville skrika rakt ut, men det gick inte, det var mitt i natten när Bulent kom hem från jobbet som jag fick reda på det, så jag satte mig i vardagsrummet och grät i timmar, grät åt alla bilder och klipp som nu var borta..

1års dokumentation, borta!
Det som gjorde mig mest ledsen var bilderna från min graviditet och bilderna och videoklippen på Lara. Jag tog minst en bild varje dag på henne, för att sen fixa ett fint album till henne, med en bild från varje dag i 1år. Alla videoklipp, jag blir ledsen bara jag tänker på det. Jag brukade smygfilma henne på morgonen när hon lekte för sig själv..

En vän till mig höll på i timmar för att försöka hitta en lösning, men förgäves..
En lösning finns, men den kostar 4000kr, det är samma program som myndigheter använder sig av för att återställa tex en kriminells telefon med.
Jag skickade ju bilder till mamma varje dag och jag tig ju bilder med min telefon också, jag ska försöka sammanställa alla bilder nu och sen besluta om jag ska återställa telefonen eller inte, kanske inte behövs.

Nu är jag helt utmattad och ska sova, god natt på er!

Dagens

"Ensamheten är ett trevligt ställe att besöka, men ett dåligt ställe att stanna på."
källa: Josh Billings

Jag är en person som behöver lite ensamhet då och då. Jag isolerar mig från omvärlden och orkar knappt svara i telefon, vill helt enkelt bara vara för mig själv.

Förut var jag en väldigt social person som älskade att umgås med massa människor, men det har förändrats med tiden. Anledningen till detta tror jag är följande:

Ju äldre man blir och ju mer man lär känna människor och sin omgivning, ju mer inser man hur mycket falskhet det finns, så mycket besvikelse. Den du tror finns där, den du tror dig kunna lita på, den är helt enkelt inget att ha i många fall. Man lär sig med tiden att de enda som spelar roll och betyder nåt är ens närmaste, de få människor som du kan räkna på dina fem fingrar. Alla som du trodde var så söta och snälla och som du gjorde så mycket för, var helt enkelt inte värda det. Detta är vad jag upplevt, det behöver inte stämma in på alla, men jag tror att det är detta som fått mig att ta avstånd från människor.

Nu kanske det låter som att jag är världens osocialaste människa, men så är det inte, jag har bara insett ett och annat och anstränger mig inte för andra längre, jag gör inget om jag inte måste eller verkligen vill.

Livet är alldeles för kort för att man ska slösa det på att umgås med onödiga människor som inte förtjänar din tid.

Precis som citat lyder, det är trevligt att besöka ensamheten då och då, komma ikapp och rensa tankarna, bara vara, men ett dåligt ställe att stanna på. Jag är i en sån period just nu, jag vill bara vara ensam med min lilla familj och bara vara..

Lara

Undra om det finns en större kärlek än den man känner för sitt barn där ute? Kärleken bara växer och växer för varje dag som går. När jag tror att det inte går att älska mer, så sprängs jag dagen där på av ännu mer kärlek, för varje tandlöst leende jag får, för varje blick, för varje beröring, så älskar jag min underbara Lara mer och mer. Du är mitt liv lilla hjärtat! Mamma älskar dig så otroligt mycket.

Du är nu 3månader och 8 dagar, tiden bara rinner iväg.

En fin artikel om hur kärleken blommar mellan dig och ditt barn:
http://se.babycenter.com/baby/development/socialandemotional/how-love-blossoms/

Barnen i Afrika.

Jag mår så himla dåligt pga de svältande barnen i Afrika, jag önskar att jag kunde mätta allihopa, men icke. Det tråkiga är att man inte riktigt kan lita på alla organisationer, men man skänker pengar ändå och hoppas på att dom hamnar rätt. Jag önskar att jag hade ett eget stort jetplan som jag kunde fylla med allt dessa barn behöver, flyga dit med min make som faktiskt är utbildad pilot och mätta deras hungriga små magsäckar.

Det gör verkligen ont i hjärtat, här sitter vi i Sverige och gnäller över att en app på iphonen inte fungerar som den ska eller att nya facebook suger och buggar sig m.m. Och all mat, den ska vi inte ens tala om, all mat som slängs varje dag. Det gör ännu mer ont i hjärtat när man har ett eget barn och ser dessa små bli svälta eller bli övergivna, som några faktiskt blir.

Livet är så orättvist, världen är orättvis. Om det nu finns en Gud, en skapare, hur har den då tänkt med detta? Varför ska människor komma till världen för att leva i misär och svälta till döds? Oskyldiga små barn. Varför?
Jag får det inte att gå ihop hur mycket jag än vrider och vänder på detta, man tappar tron på allt.
Läste om bullhälpen idag, två barn som startat igång något så fint.

Jag citerat en vän:

"Bullhjälpen? Vilka fantastiska barn egentligen!
Här har manifesteras äkta solidaritet och medmänsklighet genom; kreativitet, företagande och handlingskraft- och det barn som står för den."

- Siamand Babataheri

Hade min lilla tös varit stor nog så hade hon också fått varit en "bullhjälpare", vi hade bakat massvis med bullar och annat för dessa barn.

Jag hoppas att alla ni som lever i överflöd uppskattar det ni har och räcker ut en hjälpande hand för de behövande, gör något bra och du får något bra tillbaka.

Saknar farmor..

Jag saknar farmor, jag önskar hon vore här, jag önskar att hon kunde se lilla Lara.
Åhh min söta lilla farmor, känner mig så ledsen idag. Jag kan fortfarande höra ditt skratt när jag tänker på dig, jag är så rädd att glömma bort ditt skratt, din röst. Ibland tror jag att du fortfarande lever, men sen vaknar jag upp till verkligheten, där är du borta.
Tänker på dig, på Burkay och jag saknar er så oerhört mycket!
Vi har så lätt att ta allt och alla för givet, jag försöker att inte göra det, men ändå gör man det tyvärr.. Vi tjafsar och sårar dom vi älskar för helt meningslösa saker, jag försöker att inte göra det, men jag är ju ändå bara människa.
Livet är så hårt, så oförutsägbart.
Jag vet inte vad som tagit åt mig nu, men började tänka på er, dig och Burkay, eller jo, jag pratade om döda idag. Jag pratade med en bekant om hans dåliga mor och att han försöker hitta på så mycket som möjligt med henne medans hon fortfarande orkar, så han inte ska ha dåligt samvete för att han inte tog sig tiden när hon dör..
Jag vill inte förlora någon jag älskar igen, jag önskar att jag hade makten att kunna bestämma över just detta själv, men det har jag inte..

Vila i frid min älskade änglar, ni kommer alltid att leva vidare i mitt hjärta..

Ännu en gång vill jag påminna er om att ta hand om varandra, ta vara på varandra och tala om för era nära och kära hur mycket ni älskar dom, det ska jag göra..

Finn styrkan inom dig

Jag önskar att jag kunde lindra mina nära och käras smärta när de mår dåligt, men vad mer än att bara finnas där för dom kan man egentligen göra??

Man känner sig så hjälplös och ynklig.

En av mina vänner mår fruktansvärt dåligt just nu och jag önskar verkligen att jag kunde lindra din smärta du har i hjärtat, få dig att må bra. Jag tycker inte om att se dig såhär, så liten, så svag, så ledsen..

Du ska ju vara min vän som alltid får mig att skratta, min sprudlande fina vän. Du måste vara stark, jag vet att du har styrkan inom dig, och jag vet att du måste få sörja, men du måste rycka upp dig för din dotters skull..

Keske senin derdine derman bulabilsem..

Derman yok bu aciya, bu aciyla yasamayi ögreneceksin canim benim..

Jag älskar och finns här för dig, både jag och Lara..

Drömde att två personer som jag ogillar starkt här i Söderhamn tog min man och mitt barn ifrån mig och låste in dom i ett hål i marken.. Sjuk dröm, men den kändes så verkligen! De hade tagit alla Laras kläder med sig också. Jag tänkte för mig själv, vad spelar det för roll att ni tagit med hennes kläder, hon kommer ändå inte att överleva i det där hålet utan sin mjölk.. Usch, får kalla kårar bara av att skriva ner dessa rader..
Så vad har hänt sedan jag skrev sist?

Jag har varit handikappad och gått på kryckor(något som bet mig på smalbenet, vet ej vad), min man har fyllt år och min dotter växer hela tiden, vill stoppa tiden!

Bakade en tårta till min älskling på hans födelsedag

Min fot, och det blev värre än dessa två bilder..

Dagens..

"Düşüncelerine dikkat et; kelimelere dönüşebilirler. kelimelerine dikkat et; harekete dönüşebilirler. hareketlerine dikkat et; alışkanlıklara dönüşebilir.. alışkanlıklarına dikkat et;karekterine dönüşebilir. karekterine dikkat et; kaderine dönüşebilir."

Översättning:

"Var försiktig med dina tankar,
För de kan omvandlas till dina ord.
Var försiktig med dina ord,
För de kan omvandlas till dina handlingar.
Var försiktig med dina handlingar,
För de kan bli dina vanor.
Var försiktig med dina vanor,
För de kan omvandlas till din karaktär,
Var försiktig med din karaktär
För din karaktär kan omvandlas till ditt öde"

Just detta ordspråk skrämmer mig lite, för att varje gång det händer något tragiskt eller jag får mina psyktankar om att det ska hända någon i min närhet något, blir jag så otroligt rädd för att jag ska framkalla fram något genom min rädsla..

Som just nu, när jag tänker på Nayifs familj.. Jag hoppas verkligen att de finner styrkan att klara sig igenom detta..

Min mamma säger alltid att man inte ska tycka för mycket synd om någon som är med i en tragedi eller liknande, utan att man istället ska säga "må han/hon få den styrka för att klara sig igenom detta" istället för att säga eller tänka "stackare"..

Ännu en svart dag.. 29 juni 2011..

Dagen började så fint igår, men slutade med en tragedi, något ofattbart. Vi pratar om döden ofta, vi vet att den kommer till oss alla, men när den kommer plötsligt från ingenstans och tar unga människor som har hela livet framför sig, då börjar man återigen fundera över vilken värld man lever i egentligen. Vad meningen med livet är? Varför födas, varför bära på ett barn, ta hand om och vårda det för att sen överleva det, som jag skrivit så många gånger innan i bloggen? Meningen med livet? Vad är det för något?

Livet har olika faser du är bebis, barn, tonåring, ungdom, vuxen, medelålders, gammal.. Mellan dessa faser ska du hinna göra massa saker, du ska gå på dagis, skola, jobba, gifta dig, få barn, resa, uppleva, få barnbarn osv.. Listan går att göra hur lång som helst. Den här listan, att födas och utvecklas som människa genom livet och sedan föra livet vidare genom sina barn, det är enligt mig meningen med livet. Så varför dör barn och ungdomar som inte hunnit uppleva något?

Solen skiner, barnen vill till stranden och bada. -Javisst, säger du och skjutsar dina barn till badplatsen. Att denna fantastiskt fina dag ska sluta med att ditt 7åriga barn dör är det sista du tänker på. Ditt kött och blod, din ögonsten som du vårdat och tagit hand om i alla dessa år..

Jag finner inga ord, och jag blir nästan knäpp av att tänka på detta, den ena frågan utlöser den ena, alla frågor börjar och slutar med varför? Det finns inga svar, det finns ingen som helst rättvisa i detta. En så onödig död, något så fruktansvärt, jag får ont i hela kroppen och själen när jag tänker på det. Det står om dig i alla tidningar, jag önskar att dina föräldrar kunde läsa om dig i alla tidningar för din framgång i livet, inte om din plötsliga bortgång..

Lilla Nayif må du vila i frid och må din familj få det tålamod och den styrka som krävs för att de ska ta sig igenom denna hemska tragedi. Du kommer alltid att leva vidare i våra minnen, jag kommer alltid att minnas dig som det lilla busfrö du var.

Dröm sött lilla ängel. Jag vill tro att du är på en bättre plats nu..

http://helahalsingland.se/soderhamn/sandarne/1.3656971-sjuaring-drunknade-bland-hundratals-badgaster

Dagens

"Frukta mer en här av hundra får under ledning av ett lejon än en här av hundra lejon under befäl av ett får."

Har haft fullt upp med lillan, har knappt tid att öppna datorn, hoppas att ni har överseende med detta.

Min lilla dotter är över en månad nu, tiden bara rinner iväg. Hon har börjat le på riktigt mot mig nu och för 2 dagar sen började hon kommunicera med mig, på sitt egna lilla vis med nya ljud. Jag älskar henne mer och mer för varje dag som går, för varje sekund, helt otroligt!

Njut av den fina vädret, för det gör jag och mitt lilla hjärta.

Måste passa på att sova nu medans hon sover.

Natti

Mammas lilla skatt..

Min lilla skatt, mitt lilla hjärta, mitt liv! Vad mamma älskar dig, och det ska mamma tala om för dig varje dag så länge hon lever! En vacker dag kommer du att få ta del av allt jag skrivit i min blogg, jag funderar på att skriva några inlägg till dig då och då. Jag skulle tycka att det vore kul om min mamma hade gjort det och jag fick ta del av det hon skrivit nu när jag är vuxen. Jag ska även få din pappa att skriva några rader då och då till dig. Du ska veta att din pappa lever och andas enbart för din skull nu, han är så stolt över dig! Han kan faktiskt inte få nog av att titta på dig, jag önskar bara att han hade haft mer tid med oss, men det kommer han att få, snart!

Imorgon är du 4 veckor gammal och jag kan fortfarande inte förstå att du finns, att jag genomlidit en förlossning, men samtidigt så kan jag inte tänka mig hur livet var innan dig.

Mamma och pappa älskar dig så otroligt mycket Lara, glöm aldrig bort det lilla hjärtat!