Tänk er att ni fallit pladaskt för en person, men på nåt sätt tappat hoppet om denne/denna, gått vidare med kärleken gömd långt ner i hjärtat, så långt ner att ni trott att den varit begravd för evigt, så djupt att ni aldrig trott att den skulle komma upp till ytan igen..
Sen en dag, på din stora dag, då du ska till att gifta dig med någon annan, ser du henne/honom stå där framför dig..
Alla dina drömmar går i kras, du upptäcker att känslorna du begravt inte alls varit begravda särskilt långt ner och hela din tillvaro blir upp-och-ner-vänd på ett ögonblick!
När du sedan smälter allt och inser vad som är påväg att hända, inser du att det är försent att lämna bruden/brudgummen vid altaret för du är kurd och med allt det kurdiska du har i dig, förmår du dig inte att göra det otänkbara, det som är så tabu att din döda farfar till och med kommer att vända sig i graven..
Att kärleken är besvarad gör inte saken bättre.
Ditt hjärta går i tusen bitar, du står där och ler medans ditt hjärta gråter, med henne/honom vid din sida, på fel sida och det finns ingenting du kan göra förutom att fullfölja det beslut du en gång tagit, ett beslut du då trodde var det enda rätta..
Allting snurrar, snurrar, snurrar, du känner dig yr, du faller, faller, faller, så hårt..
Förbjuden kärlek..
