Turkisk reporter bekräftar kurdiska nyheter!

Det finns bra människor i Turkiet med ryggrad, människor med samvete, människor med sunt förnuft, för det är det allting handlar om här i livet, att vara människa! Vilket land man är född i eller vilken hudfärg man har är oväsentligt så länge man har ett samvete och moral.
En vän till mig som är turk skrev följande på sin status på Facebook:

"Jag är själv turk, men ändå är jag trött på alla nationalistiska/fascistiska turkar som bor i Sverige. å ena sidan är de inte sena på att klaga på svenskar och det svenska samhället om att de blir diskriminerade som muslimer eller invandrare. Och sen är de inte sena på att klaga på kurder som vill ha sina rättigheter i Turkiet, de anser helt enkelt att de är bättre än kurder, som många nationalister/fascister brukar tro. Jag förstår inte varför de inte flyttar tillbaka till Turkiet om det är så bra där. Just Beat it!"

-Ihsan Kellecioglu

Cüneyt Özdemir, reporter på turkiska CNN ger uttryck åt bla. följande:

"(...)Det är vår uppgift som journalister att upplysa om nyheter, vare sig dem är gynnsamma eller ogynnsamma, till allmänheten. (...). Min roll är inte att vända ryggen till nyheten på grund av att nyheten om att hjälpen i Wan är otillräckliga och att människorna lider inte gynnar premiärministern. Tvärtom, det är min uppgift att upplysa om de hjälplösa tårarna, innan tårarna faller på marken, till allmänheten och premiärministern. Detta är inte enbart en fråga om journalistisk för mig, utan en fråga om mänsklighet och moral."


http://www.kurd.se/mellanoestern/turkisk-reporter-bekraeftar-kurdiska-nyheter

Insamlingen till Van av vår släkt(uppdaterat)

Uppemot 84 000 kr samlades ihop av vår släkt till jordbävningen i Van, och då har inte allt räknats ännu, uppdaterar senare när det är fastställt. Fick fel info innan.

Det bästa av allt är att pengarna ska lämnas över personligen till de behövande, utan mellanhänder och organisationer som jag är väldigt skeptisk emot!

Alla som vill får gärna bidra, även ni läsare, han som ska till Van åker i veckan, allt pengarna används till kommer att dokumenteras på www.tawkirar.com (vår släktsida).

Jordbävningen i Van..

Som de flesta redan vet om de följt nyheterna så har Van drabbats av en jordbävning som krävt många liv, det som är skillnaden mellan denna jordbävning och alla andra naturkatastrofer runt om i världen är att Tayip Erdogan, Turkiets primärminister tackade nej till hjälp från omvärlden, han sa att de skulle hantera situationen själva, men andra ord, tänkte han lämna dessa stackars människor till sitt öde utan att lyfta ett finger.

Nyhetsankare och journalister uttalade saker som:
"Idag nådde en nyhet oss, en nyhet som gjorde oss ledsna trots att den kom från Van"

"Först krigar dom i bergen och kastar sten på polis och militär och nu vill dom ha hjälp, det funkar inte så, man måste sätta lite gränser"

"Lämna dom åt sitt öde"

Detta är bara några av orden som turkisk media använt sig av, det är tragiskt och hjärtskärande hur man kan vara så känslokall och omänsklig när det ligger oskyldiga människor levande begravda under sten och betong som en gång varit hus, hus som byggts så dåligt att de rasade lika lätt som ett hus gjort av en kortlek, 30 sekunder och människors liv var i spillror.

Civila grävde med sina bara händer, de kurdiska partierna och myndigheterna i närheten gjorde allt det kunde, men det var inte tillräckligt, fler liv hade kunnat räddas om den Tayip Erdogan hade tagit emot hjälpen som erbjöds eller om han själv hade åkt ner till det drabbade stället direkt med räddningspersonal direkt.

Allt detta pågick men världen satt bara och tittade på, jag förstår inte att detta inte uppmärksammades, jag förstår inte hur man kan få uttrycka sig på det viset och komma undan med det och jag förstår inte hur man kan få avböja hjälp när man själv inte skickar ner de resurser som krävs för att hantera situationen så bra som möjligt. Människor fryser om nätterna då det inte finns tillräckligt med tält och filtar, småbarn som mist sina föräldrar sitter bland rasmassorna och gråter.. Jag får ont i hjärtat bara jag tänker på det.
Tayip Erdogan var snabb med att åka till Somalia och hjälpa de svältande barnen där, vilket var en bra sak, men han kan inte ta hand om sina egna medborgare, eller han väljer att inte göra det, resurserna finns

Om Turkiet inte vill ta ansvar för sina medborgare, då tycker jag de ska lämna ifrån sig den marken så att kurderna kan ta hand om sig själva utan att behöva vara beroende av kallblodiga fascister som är vid makten.

Jag satt hela dagen igår med att skriva och sprida ordet, jag mailbombade olika tidningar men fick inget svar, jag skickade videoklippen från turkisk TV, men inte ett knyst från någon, man valde att blunda. Jag var inte ensam om att göra detta, de flesta av mina vänner gjorde samma sak.

Nyheter24.se valde att skriva om det även om det inte fick med allt, så var det bättre än ingenting, ni kan läsa vidare på länken nedan.
http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/622541-erdogan-rapportera-inte-om-klagomalen-fran-de-drabbade

Än händer det mirakel, en två veckor gammal bebis hittades levande bland rasmassorna idag, detta inger hopp och jag hoppas verkligen att fler hittas levande och att så några som möjligt har mist livet.. Må de vila i frid och må deras nära och kära få den styrka de behöver för att klara sig igenom detta..

Imorgon är det begravning, släkten har kommit överens om att inte köpa blommor utan att skicka pengarna de skulle köpt blommor för till de behövande i Van.

Vila i frid, må ni hamna på en bättre plats än den ni levde på..

Dagens citat

"När världen säger ge upp, viskar hoppet försök en gång till!"

Vår andra bröllopsdag..

Idag firar vi två år tillsammans som gifta, två år fyllda med kärlek, men det har inte varit lätt alla gånger. Det har funnits stunder då jag bara velat ge upp och gå, det har funnits stunder då jag gråtit floder och det har funnits stunder då jag nästan spruckit av lycka, för det är så det är att vara gift. Det är ingen dans på rosor som alla tror, att gifta sig är lätt, det svåra är att hålla sig gift. I nöd och lust, heter det ju, och så är det verkligen..

Under dessa två år har vi hunnit bli föräldrar och åkt på vår försenade "smekmånad" med vår lilla flicka, må vi få många långa lyckliga år tillsammans fyllda med kärlek.

Må vi få den stryka som krävs varje gång det känns hopplöst att ta oss igenom svåra tider.

För varje hinder vi har klarat av att passera, har vi växt ihop och blivit starkare tillsammans.

Jag älskar dig lika mycket nu som jag gjorde första gången jag sa: "Jag älskar dig" till dig, om inte mer..

Du och Lara är min älskade lilla familj, det är vi tre mot ALLA!

Dagen började inte bra idag, idag förlorade vi Salman Cicek, Bulents kusin.

Han hade varit sjuk i cancer ett bra tag, må han vila i frid.

Han var en bra människa och framför allt väldigt snäll och rolig, mina tankar går till hans fru, barn och barnbarn som han lämnade efter sig, må ni finna den stryka som krävs för att ta er igenom detta.

Vila i frid Salman amca..

Vila i frid lilla ängel..

Den lilla flickan avled av sina skador, må hon vila i frid och de som körde på henne medvetet och de som gick förbi utan att hjälpa henne brinna i helvetet!

Må hennes föräldrar få den styrka som krävs för att gå vidare..

:(

Dålig skräckfilm eller verklighet?

Varje gång man ser eller hör något hemskt tror man att man inte ska kunna höra något värre, men varje gång blir man lika besviken och ledsen och får höra eller se något ännu mer fruktansvärt än det man sett tidigare..

Ni har väl inte undgått att läsa om den lilla 2åriga flickan som blev påkörd av två skåpbilar i Kina? Flickan blev alltså påkörd av förare nummer ett, han stannade till efter att framhjulen krossat barnet men bestämde sig för att döda henne istället, då han ändå skulle få sitta i fängelse och kör på henne med bakhjulen också. Den lilla flickan ligger där i en blodpöl medans massa människor bara går förbi medans den lilla flickan lider och rör på sig, de tittar bara likgiltigt och går förbi. Nu är det dags för förare två att köra över den lilla flickan, han stannar inte utan kör vidare.. Det hinner gå förbi 18 personer innan en kvinna reagerar och hjälper den lilla flickan och ropar på hjälp! Den lilla flickan är i koma, hoppas att hon klarar sig utan allvarliga men för livet.

Hur kan detta vara möjligt? Jag kan slå vad om att dessa personer skulle stannat till om det låg ett skadat djur där. Var är mänsligheten på väg? Finns det ingen medmänsklighet kvar längre?

Sen läser man om den 4årige lille pojken som blev mördad i Ljungby, vad ska man säga om den händelsen då? En man är ute med sitt barn och bevittnar att ett barn blir illa behandlat av andra barn, men gör ingenting åt saken, även han är likgiltig. Hur kan man bara titta på eller blunda och gå därifrån när man bevittnar när ett annat barn blir mobbat/slagen/illa behandlad, hur kan man låta bli att inte ingripa som vuxen/medmänniska?!

Jag blir så orolig för min lilla flicka, ännu mer än innan, måste man kontrollera sitt barn 24/7 i den här världen, ska man inte ens kunna låta sitt barn leka ute på gården, utan att man ska behöva övervaka barnet hela tiden?
Jag kommer nog vara en riktig hönsmamma, eller jag är nog en riktig hönsmamma, även om jag ska försöka att inte visa det för Lara, så hon lär sig stå på egna ben, så kommer jag nog att övervaka henne 24/7 så långt det går, och utom synhåll för henne när hon blir äldre..

Usch usch usch, jag mår illa av den här världen, jag mår illa av människor som dessa, jag får ont i magen av oro och obehag. Det är nästa så att jag vill gräva ner mig i jorden och leva i en liten bubbla, långt från alla dessa monster, för det är vad dessa personer är. Önskar allt detta var taget ur en dålig skräckfilm, men tyvärr, det är i en sånhär värld vi lever i, det är den här världen vi föder barn till..

Svar på kommentar.

Tänkte svara här på en kommentar jag fick idag som lyder:

"Hej kurdishflower, jag har följt din blogg sen 2009 månaden innan du gifte dig. Du är sån otrolig uthållig människa. Jag och min pojkvän har gjort slut med varandra, det var han som gjorde det. Vi är kurder och jag bor i Sverige han där nere. Jag är 18 han är 19. Vi är avlägsna kusiner. Vi började snacka när jag var 12 och han 13. Då var det liksom till och från snack, dvs vi snackade kanske intensivt 1 mån och inte alls på 3 mån osv. Det var mitt fel för jag skulle alltid bryta kontakten för jag var rädd att vi skulle bli bustade. Dock blev vår förhållande allvar nu i somras när jag åkte ner dit med min familj. Det var en underbar förhållande. Men några fick reda på vår förhållande, hans syster bland annat. Nu har han gjort slut, han är rädd att min familj ska få reda på det. Men vi är fortfarande vänner. Men det är så svårt Gulay, mitt hjärta är så krossat. Jag är så deprimerad, jag vill dö. Jag har till och med tänkt på självmord på halvt allvar men jag tänker inte begå självmord. Har du någonsin varit så här sårad? Det känns/kändes verkligen rätt. Jag vill bara dö. Var de så med dig och din man Bulent? Eller gick ert förhållande som på räls? Kommer jag kunna leva utan honom? Hur ska jag klara av det här ? Jag vill bara dö. Jag försöker ta en dag i taget. Det har nu gått 4 dagar. När kommer jag känna att jag kan leva igen utan att älta detta? Snälla kurdishflower hjälp mig. "

Jag vill börja med att säga att ingen har dött av ett brustet hjärta innan och du lär inte bli den första, så självmord och döden är något du absolut inte ska tänka på, alla såna tankar är till för svaga egoistiska människor som inte tänker på sin omgivning. Alla problem är till för att lösas, även om det känns hopplöst ibland.

Dessutom är det inte värt att dö för en killes skull.

Mitt och Bulents förhållande var verkligen inte en dans på rosor, precis som alla andra förhållanden, tror inte att det finns ett enda förhållande där ute som bara går på räls.

Du kommer att kunna leva utan honom och tro det eller ej, när en dörr stängs, öppnas tusen, det gäller bara att se det.

Alla har vi varit kära och trott att vi ska dö utan personen vi varit kära i, men ingen av oss har dött och vi har faktiskt klarat oss ganska bra och mått bra till slut, tiden läker verkligen alla sår.

Första perioden är alltid svårast, men efter nån vecka, månad kommer du att må bra igen. Du måste tänka positivt och koncentrera dig på dig själv och din framtid, att ditt liv skulle kretsa runt den där killen, skulle bara vara tragiskt.

Du ska komma i första hand, ingen annan, och detta får du aldrig glömma!

Kärlek som uppstår vid den åldern du pratar om, brukar faktiskt i det flesta fall _aldrig_ hålla, det är "småbarns-kärlek" som jag brukar kalla det, det är inte äkta, en 13åring vet inte vad kärlek är, inte den sortens kärlek, särskilt inte kärlek på distans och så pass långt som olika länder.

Ert förhållande har mer blivit något du är van vid, något som bara funnits där, något som du tror dig inte kunna vara utan. I själva verket så känner du inte ens den här personen, jag menar, hur skulle du göra det när ni bara haft haft kontakt via telefon och träffats någon enstaka gång?

Allting har med vår inställning att göra, nu gäller det för dig att rycka upp dig och ändra inställning, tänka på dig själv som sagt.

Du är 18, då borde du gå sista året på gymnasiet, fundera på vad du vill studera istället, skaffa en utbildning och lär dig att stå på egna ben utan att vara beroende av någon, det är mitt bästa råd till dig.

Hur bra en kille än verkar, så känner du inte honom förens du flyttat in under samma tak som honom, just därför ska du ha något _eget_ att luta dig tillbaka emot utifall att det skulle gå åt pipan, något som bara är ditt och som ingen kan ta ifrån dig, utbildning!

Jag hoppas att jag fick dig att må bättre och på andra tankar!

Lycka till!

Förinta psykopater?

Var är man trygg, om man inte är det i sitt eget hem? Vem ska man lita på, om man inte ens kan känna att man är säker och trygg med sitt barn innanför väggarna man kallar sitt hem? Det ska ju ändå vara platsen där man är säker och skyddad från ondskan i omvärlden, eller det borde ju vara så, tycker man, eller? Jag tycker det i alla fall. Är jag inte trygg i mitt eget hem, då är jag inte trygg någonstans.

Tänk att någon ska smyga sig in genom ett fönster och ta ditt lilla barn från vaggan där han/hon sover fridfullt. Tanken gör mig illamående, hemska tanke! Det är ju sånt som händer i vår värld, och detta gör mig vettskrämd! Hur kan man göra något sånt? Och hur kan man som förälder inte märka det? Jag sover som på nålar sen jag blev mamma, jag vaknar till bara Lara rör på sig. Stackars människor, må de få den styrka det behöver för att ta sig igenom detta, och jag hoppas att den lilla flickan lämnas tillbaka oskadd till sina föräldrar. Jag läste om detta för två dagar sen på aftonbladet, men det har inte stått något nytt om det sen dess, men jag hoppas verkligen bebisen är återfunnen..

Usch, mår dåligt nu igen, för att jag ens tänkt en så hemsk tanke eller försökt sätta mig i vad dessa stackars människor känner, man ska aldrig försöka sätta sig i sånt, det finns ett ordspråk som säger att om man försöker sätta sig i andras situationer och tycker för mycket synd om någon, så hamnar man i en sits som är värre än den man försökte sätta sig in i..

Jag önskar att jag kunde förinta alla psykopater som vandrar omkring runt om i världen..

Tillbaka!

Nu är jag tillbaka från semestern, det känns lite tråkigt måste jag säga!

Det var så skönt att vara borta från Sverige och kylan. Vi åkte till Kusadasi i Turkiet till ett hotell som heter Aqua Fantasy, det var helt okej, två största nackdelarna var maten och temperaturen i alla pooler runt om hotellet.

Maten var anpassad efter alla turister och smakade ingenting, dessutom åker man ju faktisk till Turkiet för att uppleva landet, inte för att sola och bada och äta samma mat som man ändå äter i Sverige, och som dessutom smakar dåligt eller ingenting alls.

Temperaturen i vattnen var iskall, har aldrig varit med om något liknade, det gick inte att bada, kanske badade sammanlagt 10min i poolerna under 2 veckor. Havet var varmt och skönt, så där blev det några dopp, men det var tråkigt då jag och Bulent inte kunde bada så mycket tillsammans för att en av oss var tvungen att vara med Lara, så nästa gång åker vi med syrran eller tar med mamma som barnvakt!


Förutom detta så var det skönt och väldigt trevligt att spendera tid tillsammans som en familj, det är nog första gången under hela vårt förhållande som vi har spenderat så mycket tid tillsammans i en följd, detta måste vi göra om så fort tillfälle ges.


Lite bilder från semestern:

Tråkig?

Jag har blivit så tråkig, jag måste bli mitt gamla jag igen. Spralliga glada Gülay! Jag har glömt mig själv och koncenterar mig bara på min lilla dotter, men jag har börjat förstå att jag måste börja tänka lite på mig själv igen, gör jag det så blir jag en bättre mamma till mitt lilla hjärta. Det är nog så för de flesta nyblivna mammorna tror jag, att man blir "mamma" och glömmer bort att man inte bara är en "mamma", utan att man är ju faktiskt en människa med behov. Förstå mig inte fel, jag älskar Lara och skulle göra allt för att hon ska må bra och det är vad jag alltid kommer att göra också, se till att hon har det så bra som möjligt!

Efter semestern så ska jag komma tillbaka som mitt gamla jag igen! Nu har jag kommit in i mammarollen och är inte stressad eller orolig på samma sätt som i början, bara ibland.. Men min oro handlar mer om framtiden och var den här världen är på väg och oftast får jag nästan dåligt samvete över att jag fött Lara till denna hemska värld. Jag tänker dåliga tankar och oroar mig för att jag inte ska kunna beskydda henne från allt ont..

Jag får tankar om att det ska hända hemska saker som jag knappt vågar skriva om här för att jag är rädd för att det kommer inträffa bara för att jag uttalat orden eller skrivit dom svart på vitt..

Må vi bli beskyddade från allt ont i denna värld!

Natti Natti

Semester!

Nu är semestern bokad, vi ska till Kusadasi i Turkiet, ska bli så skönt! Jag längtar! Det är vår första resa tillsammans, vi har inte haft tid att gör något innan pga att Bulent jobbar jämt och ständigt, men nu kände vi att vi måste ta oss tid!

Jag har alltid velat resa ensam med min man, men det blev aldrig så, men det går ju lika bra med vår underbara lilla dotter!

Hennes resa gick på 300kr, undra om det är priset för hennes spjälsäng hon ska ha på hotellet?

Två hela veckor blir vi borta!!!

Nu är det bara till att räkna dagarna! Imorgon fyller min lilla dotter 4månader, tiden har gått så otroligt snabbt, jag hinner verkligen inte med..

Lara mamma vill stanna tiden!

28 augusti, Laras första ord..

Mitt lilla hjärta sa "Mam" när jag var ute och handlade. Hon hade gråtit och sagt "maaam". När jag kom hem var hon i pappas famn och när hon såg mig började hon gnälla och sa "Maaam" igen. Jag ville bara smälta bort då!! Hon saknar mig när jag är borta och kan säga det också! Jag har faktiskt försökt lära henne säga mamma, brukar sitta med henne och upprepa samma ord flera gånger om dagen. Konverserar mycket med min lilla dotter, brukar berätta för henne vad jag gör medans hon tittar på mig tex i köket när jag lagar mat. Får dåligt samvete om jag inte underhåller henne genom att ständigt prata med henne.

Min lilla älskling, så stolt mamma är över dig, så duktig du är!

Mamma älskar dig över allt annat på denna jord!

Dagens citat

"Memento mori"
- Minns att du skall dö.

Minns att vi alla ska dö, när var och hur vet vi inte, behandla alla i din närhet efter detta..

Borta med vinden..

Något som jag verkligen håller kärt är bilder, det är minnen som är bevarade för evigt, bilder påminner oss om minnen som vi kanske råkat glömma bort. Jag är den som alltid har kameran i beredskap av minna vänner, och alla som känner mig vet hur viktigt det är för mig att bevara saker och ting.

Varför skriver jag om detta nu? Jo, för några dagar sen uppdaterade Baki Bulents iphone, jag hade nästan 1500bilder och videoklipp i den. Jag blev galen när jag fick höra att allt var borta med vinden. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, ville skrika rakt ut, men det gick inte, det var mitt i natten när Bulent kom hem från jobbet som jag fick reda på det, så jag satte mig i vardagsrummet och grät i timmar, grät åt alla bilder och klipp som nu var borta..

1års dokumentation, borta!
Det som gjorde mig mest ledsen var bilderna från min graviditet och bilderna och videoklippen på Lara. Jag tog minst en bild varje dag på henne, för att sen fixa ett fint album till henne, med en bild från varje dag i 1år. Alla videoklipp, jag blir ledsen bara jag tänker på det. Jag brukade smygfilma henne på morgonen när hon lekte för sig själv..

En vän till mig höll på i timmar för att försöka hitta en lösning, men förgäves..
En lösning finns, men den kostar 4000kr, det är samma program som myndigheter använder sig av för att återställa tex en kriminells telefon med.
Jag skickade ju bilder till mamma varje dag och jag tig ju bilder med min telefon också, jag ska försöka sammanställa alla bilder nu och sen besluta om jag ska återställa telefonen eller inte, kanske inte behövs.

Nu är jag helt utmattad och ska sova, god natt på er!

Dagens

"Ensamheten är ett trevligt ställe att besöka, men ett dåligt ställe att stanna på."
källa: Josh Billings

Jag är en person som behöver lite ensamhet då och då. Jag isolerar mig från omvärlden och orkar knappt svara i telefon, vill helt enkelt bara vara för mig själv.

Förut var jag en väldigt social person som älskade att umgås med massa människor, men det har förändrats med tiden. Anledningen till detta tror jag är följande:

Ju äldre man blir och ju mer man lär känna människor och sin omgivning, ju mer inser man hur mycket falskhet det finns, så mycket besvikelse. Den du tror finns där, den du tror dig kunna lita på, den är helt enkelt inget att ha i många fall. Man lär sig med tiden att de enda som spelar roll och betyder nåt är ens närmaste, de få människor som du kan räkna på dina fem fingrar. Alla som du trodde var så söta och snälla och som du gjorde så mycket för, var helt enkelt inte värda det. Detta är vad jag upplevt, det behöver inte stämma in på alla, men jag tror att det är detta som fått mig att ta avstånd från människor.

Nu kanske det låter som att jag är världens osocialaste människa, men så är det inte, jag har bara insett ett och annat och anstränger mig inte för andra längre, jag gör inget om jag inte måste eller verkligen vill.

Livet är alldeles för kort för att man ska slösa det på att umgås med onödiga människor som inte förtjänar din tid.

Precis som citat lyder, det är trevligt att besöka ensamheten då och då, komma ikapp och rensa tankarna, bara vara, men ett dåligt ställe att stanna på. Jag är i en sån period just nu, jag vill bara vara ensam med min lilla familj och bara vara..

Lara

Undra om det finns en större kärlek än den man känner för sitt barn där ute? Kärleken bara växer och växer för varje dag som går. När jag tror att det inte går att älska mer, så sprängs jag dagen där på av ännu mer kärlek, för varje tandlöst leende jag får, för varje blick, för varje beröring, så älskar jag min underbara Lara mer och mer. Du är mitt liv lilla hjärtat! Mamma älskar dig så otroligt mycket.

Du är nu 3månader och 8 dagar, tiden bara rinner iväg.

En fin artikel om hur kärleken blommar mellan dig och ditt barn:
http://se.babycenter.com/baby/development/socialandemotional/how-love-blossoms/

Barnen i Afrika.

Jag mår så himla dåligt pga de svältande barnen i Afrika, jag önskar att jag kunde mätta allihopa, men icke. Det tråkiga är att man inte riktigt kan lita på alla organisationer, men man skänker pengar ändå och hoppas på att dom hamnar rätt. Jag önskar att jag hade ett eget stort jetplan som jag kunde fylla med allt dessa barn behöver, flyga dit med min make som faktiskt är utbildad pilot och mätta deras hungriga små magsäckar.

Det gör verkligen ont i hjärtat, här sitter vi i Sverige och gnäller över att en app på iphonen inte fungerar som den ska eller att nya facebook suger och buggar sig m.m. Och all mat, den ska vi inte ens tala om, all mat som slängs varje dag. Det gör ännu mer ont i hjärtat när man har ett eget barn och ser dessa små bli svälta eller bli övergivna, som några faktiskt blir.

Livet är så orättvist, världen är orättvis. Om det nu finns en Gud, en skapare, hur har den då tänkt med detta? Varför ska människor komma till världen för att leva i misär och svälta till döds? Oskyldiga små barn. Varför?
Jag får det inte att gå ihop hur mycket jag än vrider och vänder på detta, man tappar tron på allt.
Läste om bullhälpen idag, två barn som startat igång något så fint.

Jag citerat en vän:

"Bullhjälpen? Vilka fantastiska barn egentligen!
Här har manifesteras äkta solidaritet och medmänsklighet genom; kreativitet, företagande och handlingskraft- och det barn som står för den."

- Siamand Babataheri

Hade min lilla tös varit stor nog så hade hon också fått varit en "bullhjälpare", vi hade bakat massvis med bullar och annat för dessa barn.

Jag hoppas att alla ni som lever i överflöd uppskattar det ni har och räcker ut en hjälpande hand för de behövande, gör något bra och du får något bra tillbaka.

Saknar farmor..

Jag saknar farmor, jag önskar hon vore här, jag önskar att hon kunde se lilla Lara.
Åhh min söta lilla farmor, känner mig så ledsen idag. Jag kan fortfarande höra ditt skratt när jag tänker på dig, jag är så rädd att glömma bort ditt skratt, din röst. Ibland tror jag att du fortfarande lever, men sen vaknar jag upp till verkligheten, där är du borta.
Tänker på dig, på Burkay och jag saknar er så oerhört mycket!
Vi har så lätt att ta allt och alla för givet, jag försöker att inte göra det, men ändå gör man det tyvärr.. Vi tjafsar och sårar dom vi älskar för helt meningslösa saker, jag försöker att inte göra det, men jag är ju ändå bara människa.
Livet är så hårt, så oförutsägbart.
Jag vet inte vad som tagit åt mig nu, men började tänka på er, dig och Burkay, eller jo, jag pratade om döda idag. Jag pratade med en bekant om hans dåliga mor och att han försöker hitta på så mycket som möjligt med henne medans hon fortfarande orkar, så han inte ska ha dåligt samvete för att han inte tog sig tiden när hon dör..
Jag vill inte förlora någon jag älskar igen, jag önskar att jag hade makten att kunna bestämma över just detta själv, men det har jag inte..

Vila i frid min älskade änglar, ni kommer alltid att leva vidare i mitt hjärta..

Ännu en gång vill jag påminna er om att ta hand om varandra, ta vara på varandra och tala om för era nära och kära hur mycket ni älskar dom, det ska jag göra..

Finn styrkan inom dig

Jag önskar att jag kunde lindra mina nära och käras smärta när de mår dåligt, men vad mer än att bara finnas där för dom kan man egentligen göra??

Man känner sig så hjälplös och ynklig.

En av mina vänner mår fruktansvärt dåligt just nu och jag önskar verkligen att jag kunde lindra din smärta du har i hjärtat, få dig att må bra. Jag tycker inte om att se dig såhär, så liten, så svag, så ledsen..

Du ska ju vara min vän som alltid får mig att skratta, min sprudlande fina vän. Du måste vara stark, jag vet att du har styrkan inom dig, och jag vet att du måste få sörja, men du måste rycka upp dig för din dotters skull..

Keske senin derdine derman bulabilsem..

Derman yok bu aciya, bu aciyla yasamayi ögreneceksin canim benim..

Jag älskar och finns här för dig, både jag och Lara..