Filmtips!

He's just not that in to you, är en film jag tycker man borde se. Den handlar om förhållanden och hur vi tjejer alltid hittar på massa ursäkter till varför killar beter sig som svin, istället för att inse att killen helt enkelt inte vill ha oss. Vi tjejer kan säga en sak och mena en annan, men när en kille säger att han inte vill, då vill han helt enkelt inte. Vill en kille ha en tjej, så finns det ingenting i världen som kan hindra honom för att göra allt för att få henne. Självklart så finns det undantag, det jag skriver nu är det filmen handlar om ungefär, men också något som jag kände igen mig själv och mina vänner i, i vissa delar av filmen.

Tentan gick bra tror jag, det kändes så, vi får hoppas på det, för er som undrar.

Natti!

Dagens citat

"Alla vill leva längre, men ingen vill bli gammal."

- Benjamin Franklin

Fler minnen.

Jag har tänkt mycket på min barndom dessa dagar. Vår släkt hade bättre sammanhållning på den tiden, även om man jobbade betydligt mer då, så hade man tid att träffas även om det var efter kl 22 på kvällen.
När vi var nyinflyttade till Avesta brukade vi sitta och vänta på vår parkeringsplats på mamma och pappa, vi brukade skriva med gräs och blommor precis framför där bilen skulle stå:

"Kan vi åka till Gustafs, snälla?"

Mamma och pappa kunde inte motstå våra söta små ansikten, och vi åkte.

Gustafs låg ca 50 km norr om Avesta, där bodde Nevin och hennes familj, min bästa vän i hela världen. Trots att mamma och pappa hade jobbat från kl 10-22 så åkte vi. Vi hade så kul, vi brukade sitta där till kl 02-03 på natten och på somrarna var det ljust ute när vi åkte hem. Jag kan den där vägen utantill i mitt huvud, älskade att åka på den, älskade den lilla byn Gustafs, det var mysigt där. Vi promenerade mycket där, jag och Nevin.

Om inte vi åkte och hälsade på, så kom dom och hälsade på. Det är inte så längre, man träffas inte lika mycket. Alla bor på olika håll och inte lika nära längre. Jag och Nevin bor ca 50 km ifrån varandra nu och vi har träffats kanske 3-4 gånger sen jag flyttade till Söderhamn, vilket är trist, men vi pratar i telefon flera gånger om dagen. Jag bara älskar dig min underbara gumma!

Vi har ganska bra sammanhållning nu också, släkten, vi ställer upp när det väl gäller, men det känns faktiskt som att vi blir lite kallare för varje år som går, snart är vi lika kalla som landet vi bor i.

Dagens citat.

"Gott omdöme beror på erfarenhet, och erfarenhet får man på grund av dåligt omdöme."
- B Le Patner

Kärleken flödar.

Idag är jag sentimental och kärleksfull, känner för att sprida så mycket kärlek som möjligt, lyssnar på en fin låt och känner verkligen hur kärleken flödar från topp till tå.
Vill bara skrika ut hur mycket jag älskar alla mina nära och kära, tänkte ta upp telefonen och börja ringa runt men upptäckte att klockan var alldeles för mycket, så jag loggade in på facebook och skrev små kärleksmeddelanden till mina syskon och några utvalda vänner.

Jag älskar er så otroligt mycket, lillasyster och lillebror!
Lilla Biyan, honom älskar jag trots att han inte kommit till världen ännu, jag längtar till den dagen han förgyller vår tillvaro med sin närvaro. För er som inte vet, så är lilla Biyan min blivande systerson. Oj oj oj vad moster ska skämma bort honom med kärlek, lite annat också, men han ska värdesätta saker och ting, han ska lära sig att man får kämpa för det man vill i den här världen. Jag planerar att kidnappa honom emellanåt, lilla sockertoppen. Har en 4d ultraljudsbild på honom, men jag får inte publicera den, har den som bakgrundsbild på min telefon, blir så glad och varm varje gång jag ser den, han ser ut som en liten ängel utan vingar, ett litet under.

Mamma, vad jag älskar dig, du är världens bästa och pappa, oj oj oj, du är som godis, en sockerbit, en söt liten nallebjörn! Ni är bäst!

Bulent, min kära man, dig älskar jag massor, men det vet du redan! Du och jag älskling!

Jag älskar er!

Tenta!

Har en liten deltenta på måndag morgon, be för mig igen kära läsare!

Angående den där cykelvagnen jag skrev om i mitt tidigare inlägg, så fick jag en kommentar av ELL, om att den kallas dressin.

Jag måste säga att jag faktiskt tänkte att du visste det ELL, jag hoppades på att du skulle kommentera detta, tänkte till och med skriva med en fråga till dig i inlägget. Tack :)

Den såg ut ungefär som på bilden, men den hade inte en bänk att sitta på, men den var stor och vi var 4-5 ungar som satt på den.

Vår och barndomsminnen!

Förutom att solen har börjat titta fram på den senaste tiden så såg jag ett riktigt vårtecken idag, något som gör mig varm inombords och för mig och mina tankar till min barndom. Det jag såg var tussilago, massor, blommande längs hela järnvägen, nästan hela vägen från Uppsala till Gävle. Då är det vår, när de första blommorna tittar fram.

När jag var mellan 6-8 år bodde vi i Vansbro, en liten stad i Dalarna och varje gång jag ser en tussilago tänker jag på Vansbro och mina söta tanter, Svea och Sonja.

Det var två gamla tanter som brukade vara barnvakter åt mig och mina syskon, två goa' gummor som brukade ta med oss ut på utflykter och annat skoj. Jag minns en dag när vi alla var samlade, mina syskon, mina sysslingar Suzan och Taylan, vi var ute och plockade tussilago tillsammans med Svea och Sonja. Varje gång jag ser en tussilago så tänker jag på den stunden, på tiden i Vansbro. Jag tror till och med det finns en bild på det hemma någonstans, där vi alla står och plockar blommor. Tråkigt nog så tappade vi kontakten med Svea och Sonja efter några år, men jag minns fortfarade var dom bor, eller bodde och någon dag när jag har vägarna förbi Vansbro ska jag chansa och knacka på Sveas dörr, för jag har för mig att Svea berättade att Sonja hade gått bort sist jag pratade med henne.

Vansbro var en underbar liten stad, jag älskade tiden då vi bodde där, vi brukade hitta på så mycket roligt, jag har bara bra minnen från den tiden i mitt liv.

Vi bodde i radhus då och på baksidan av huset fanns en stor gräsmatta, och en lekplats, nedanför gräsmattan fanns en liten promenadväg som ledde ut i skogen. Precis i början på den vägen, snett nedanför vår altan på andra sidan vägen, vid skogsbrynet fanns en liten liten kulle, den var max en meter hög, såg ut som formen på en myrstack, jag fantiserade alltid om att det fanns små troll som bodde där, i den lilla kullen, det såg ut att se ut som ett hem för små troll eller pysslingar. Jag tror att jag faktiskt till och med såg små troll där, men det var nog min vilda fantasi. Oj oj oj, vilken vild fantasi jag hade på den tiden, jag drömde om att bli författare och jurist. Jag lärde mig läsa och skriva fort och läste många böcker redan då, skrev små historier i ett litet skrivhäfte vi fått i skolan. Jag skrev ganska mycket som liten, små "böcker" som jag klippte ihop, och nästan alla karaktärer i mina små "böcker" hette Michelle och Danielle, varför vet jag inte, men så var det.

Vi brukade gå ner till järnvägen och leka, vi hittade en sorts cykelvagn, men som man hade på rälsen, vi brukade lyfta över den på rälsen och cykla med den in i skogen på en gammal järnväg som jag tror inte var i bruk. Jag försökte googla fram en bild på vagnen, men hittar ingen, vet inte vad den heter. Det var roligt, men farligt, men det förstod vi inte då. Det var vår lilla hemlighet, jag minns hur mysigt jag tyckte det var då, att leka i skogen, åka i hög fart på rälsen, känna vinden i håret. Vi åkte så långt vi orkade och när vi blev trötta i benen stannade vi till och vilade, jag brukade lägga mig på rygg i vagnen och njuta av lugnet i skogen. Efter en stund vände vi på vagnen och åkte tillbaka, gömde vagnen och gick hem.

Vi brukade fånga grodyngel och ha i burkar hemma, som ett litet mini akvarium, vi matade ynglen och släppte sedan ut dom när dom började utvecklas till små grodor.

Vilka tider, vilka minnen.

Detta blev ett konstigt och osammanhängande inlägg, men jag kände bara för att skriva ner en liten del av vad som snurrat runt i mina tankar idag.

Ibland önskar att jag var sådär liten och helt ovetande om problem och bekymmer.

Dagens citat.

"Ett leende kostar mindre än elektriskt ljus, och ändå lyser det upp mer i ett hem."

-Theo Lingen

Tänk på att alltid försöka le så mycket som möjligt, och tänk även på att ett gott skratt förlänger livet.

Dagens citat

"Män vill alltid vara en kvinnas första kärlek - kvinnor vill vara en mans sista äventyr."

- Oscar Wilde

Dagens.

"Förbjuden väg är ofta hårt sliten."

- Svenskt ordspråk

Redovisning

Hade redovisning i straffrätt idag, det gick mycket bättre än förväntat.
Jag har varit vaken i 2 dygn igen, är helt slut.

God natt kära läsare!

Dagens citat:

"Gott blir inte gott, förrän folk berömmer det."

- Ordspråk från Ryssland

Dagens citat

”I natt smidde jag tusen planer, men i morse gjorde jag precis som vanligt.”

– Konfucius

Jag gör det varje natt innan jag somnar, planerar vad jag ska göra och hur jag ska göra det, men varje morgon vaknar jag och gör precis som vanligt: INGENTING av det jag planerat natten innan. Varför är det så? Sen har jag ångest hela dagen och lovar mig själv att inte slösa mer tid dagen därpå. Jag tänker på den gången när jag vaknade tidigt och gjorde allt jag skulle och klockan var 15 när jag var klar med allt och bara kunde ta det lugnt utan att känna att jag hade dåligt samvete.

Varför kan jag inte göra så varje morgon? Jag har ju viljan att göra det innerst inne.

Jag vill ju dra mig själv i kragen och faktiskt slutföra något i god tid, utan att stressa och vara ute i sista minuten.

Dagens visdomsord

"Framgång ger säkerhet, säkerhet ger framgång."

-Ulrich Schamoni

Dagens citat

"Jag kan sammanfatta allt jag har lärt mig om livet i tre ord: Det går vidare."

källa: Okänd

Ödet eller bara en hopplös romantiker?

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja skriva denna text, en läsare frågade om jag kunde berätta om hur jag och min man träffades och hur vi till slut gifte oss.

En av mina svägerskor är gift med min syssling, vi bodde grannar i många år och jag hade ganska bra kontakt med henne, hon tjatade alltid på mig om vilka snygga bröder hon har och att jag borde träffa dom. Hon ville alltid para ihop mig med en av dom, men jag sa alltid nej. Jag hade aldrig sett någon av dom tidigare. En dag för ca nio år sedan, när jag var 17 år åkte jag och hon på ett bröllop, hennes kusins bröllop.

På det bröllopet fick jag äntligen se den "berömda" brodern som hon ville para ihop mig med, Bulent. Jag tyckte att han var snygg, men jag tyckte jag var för ung för att inleda något med någon, särskilt inte en av "våra", med våra menar jag mina trakter nere i Kurdistan och våra grannbyar, vi har mycket ingifta släktingar. Jag har alltid tänkt att den av "våra" jag inleder något med, kommer att vara mannen jag gifter mig med. Hur som helst, tillbaka till bröllopet.

Vi blev presenterade och jag var lite kall, hälsade bara och sen inget mer. Men han var inte blyg med att visa sitt intresse, han försökte få kontakt och flörtade med mig under hela kvällen, men jag gav ingen respons, jag minns att jag var lite irriterad över hans sätt att flörta med mig så öppet på ett bröllop. Jag lekte lite tuff, men i själva verket så tändes något inom mig den kvällen. När jag och min syssling satt och titta över dansgolvet medans han dansade så sa jag detta till henne:

"Om jag gifter mig med någon av våra i framtiden, så kommer det att bli han"

Jag minns det som om det vore igår. På vägen hem var jag helt förtrollad, tänkte på honom hela vägen hem, och jag minns musiken vi lyssnade på, det var Ibrahim Tatlises, hans "Klassikler"-skiva.

Tiden gick och jag "glömde" honom. Åren gick, mitt liv rullade på och en dag när jag var inloggad på en sida på nätet fick jag ett meddelande.

"Biji kurdistan" (= heja kurdistan)

Jag tittade på hans profil och kände igen honom direkt, men det var ingen bra bild för han såg inte alls ut som jag mindes, men jag skrev "hej" tillbaka. Nästa meddelande jag fick stod det:

"Du påminner mig om min barndomskärlek"

Jag frågade honom om han var Aytens bror, och fick hur vet du det som svar.

Han visste inte att jag var jag, det hade gått sex år sedan bröllopet

Vi skrev lite till varandra och han frågade mig hur jag kände hans syster, jag sa att hon var ingift i min släkt och att vi bott grannar i många år. Då förstod han vem jag var och skrev:

"Shit, vad pinsamt"

-"Varför?", svarade jag.

"Du är den där tjejen, hon jag sa att du påminde mig om, hon från bröllopet"

Han kom till och med ihåg vad jag hade haft på mig, efter sex år! Blev lite imponerad av det faktiskt, men jag var i en period i mitt liv då jag verkligen inte ville ha något med någon kille att göra, och det som tändes inom mig den kvällen på det bröllopet, det väcktes inte till liv, inte den gången i alla fall.

Vi skrev till varandra i någon månad, han tjatade om att få mitt nummer, jag vägrade ge ut det, till slut fick han det på ett villkor. Han skulle inte ringa mig förens jag ville det, bara sms'a.

Vi sms'ade och chattade varje minut vi var vakna, det var helt sinnessjukt!

På valborg för tre år sedan fick han ringa mig, och vi pratade i flera timmar. Men jag var fortfarande osäker, jag var inte redo att släppa in någon i mitt liv, det fanns en mur mellan oss som han hela tiden försökte rasera, han kämpade och kämpade, han fick så många nej av mig att jag tappade räkningen. Jag blev imponerad av att han kunde ta så många nej och ändå inte ge upp, den här katt och råtta-leken höll på i några månader. Efter sex månader var vi ett par, och på den vägen är det.

Jag studerade i Örebro och han bodde i Uppsala, vi träffades inte så ofta då jag åkte och jobbade i Avesta på helgerna, men vi tog ändå varje chans vi fick och träffades så ofta vi kunde.

Jag vet inte, men det har alltid känts som ödet, även fast jag inte tror på ödet egentligen, antar att det är den hopplösa romantikern i mig som vill tro det.

Den kvällen för alla dessa år sedan sa jag faktiskt att han skulle bli min man och nu är han det.

Jag ångrar inte mitt val, även om det har varit svårt lite då och då, som en berg och dalbana, men alla vet vi ju hur kul det är att åka berg och dalbana eller hur?

Dagens citat.

"Ibland önskar man att hjärtat och hjärnan samarbetade bättre, det skulle lösa så många problem"

-kurdishflower

Dagens citat

"De flesta av oss slösar bort våra liv som om vi hade ytterligare ett på banken."

"Most of us spend our lives as if we had another one in the bank."

-Ben Irwin

Svar till frågorna i kommentarsfältet.

Redovisningen gick galant, den gick faktiskt riktigt bra! Jag hade magsår i onödan eller så hjälpte era böner. Tack så mycket för era söta kommentarer!

Angående bebisen, och frågan jag fick om barn i kommentarsfältet. Vi båda älskar barn och vill ha egna barn, hade det inte varit för min skola hade vi velat ha barn ganska snabbt, även min man.

Hinner inte blogga mer än såhär just nu.

Välkommen till världen bebis.

Vi har fått ännu ett tillskott till släkten, en liten pojke.

Han föddes den 1 mars, 53,5 cm och 3910 g.

Zeynos och Ergüns lilla Alvin, jag är så glad för er skull och jag vet att ni kommer att bli världens bästa föräldrar.

GRATTIS!

Dagens citat

"Den längsta av resor börjar med ett enkelt steg"