Vår och barndomsminnen!

Förutom att solen har börjat titta fram på den senaste tiden så såg jag ett riktigt vårtecken idag, något som gör mig varm inombords och för mig och mina tankar till min barndom. Det jag såg var tussilago, massor, blommande längs hela järnvägen, nästan hela vägen från Uppsala till Gävle. Då är det vår, när de första blommorna tittar fram.

När jag var mellan 6-8 år bodde vi i Vansbro, en liten stad i Dalarna och varje gång jag ser en tussilago tänker jag på Vansbro och mina söta tanter, Svea och Sonja.

Det var två gamla tanter som brukade vara barnvakter åt mig och mina syskon, två goa' gummor som brukade ta med oss ut på utflykter och annat skoj. Jag minns en dag när vi alla var samlade, mina syskon, mina sysslingar Suzan och Taylan, vi var ute och plockade tussilago tillsammans med Svea och Sonja. Varje gång jag ser en tussilago så tänker jag på den stunden, på tiden i Vansbro. Jag tror till och med det finns en bild på det hemma någonstans, där vi alla står och plockar blommor. Tråkigt nog så tappade vi kontakten med Svea och Sonja efter några år, men jag minns fortfarade var dom bor, eller bodde och någon dag när jag har vägarna förbi Vansbro ska jag chansa och knacka på Sveas dörr, för jag har för mig att Svea berättade att Sonja hade gått bort sist jag pratade med henne.

Vansbro var en underbar liten stad, jag älskade tiden då vi bodde där, vi brukade hitta på så mycket roligt, jag har bara bra minnen från den tiden i mitt liv.

Vi bodde i radhus då och på baksidan av huset fanns en stor gräsmatta, och en lekplats, nedanför gräsmattan fanns en liten promenadväg som ledde ut i skogen. Precis i början på den vägen, snett nedanför vår altan på andra sidan vägen, vid skogsbrynet fanns en liten liten kulle, den var max en meter hög, såg ut som formen på en myrstack, jag fantiserade alltid om att det fanns små troll som bodde där, i den lilla kullen, det såg ut att se ut som ett hem för små troll eller pysslingar. Jag tror att jag faktiskt till och med såg små troll där, men det var nog min vilda fantasi. Oj oj oj, vilken vild fantasi jag hade på den tiden, jag drömde om att bli författare och jurist. Jag lärde mig läsa och skriva fort och läste många böcker redan då, skrev små historier i ett litet skrivhäfte vi fått i skolan. Jag skrev ganska mycket som liten, små "böcker" som jag klippte ihop, och nästan alla karaktärer i mina små "böcker" hette Michelle och Danielle, varför vet jag inte, men så var det.

Vi brukade gå ner till järnvägen och leka, vi hittade en sorts cykelvagn, men som man hade på rälsen, vi brukade lyfta över den på rälsen och cykla med den in i skogen på en gammal järnväg som jag tror inte var i bruk. Jag försökte googla fram en bild på vagnen, men hittar ingen, vet inte vad den heter. Det var roligt, men farligt, men det förstod vi inte då. Det var vår lilla hemlighet, jag minns hur mysigt jag tyckte det var då, att leka i skogen, åka i hög fart på rälsen, känna vinden i håret. Vi åkte så långt vi orkade och när vi blev trötta i benen stannade vi till och vilade, jag brukade lägga mig på rygg i vagnen och njuta av lugnet i skogen. Efter en stund vände vi på vagnen och åkte tillbaka, gömde vagnen och gick hem.

Vi brukade fånga grodyngel och ha i burkar hemma, som ett litet mini akvarium, vi matade ynglen och släppte sedan ut dom när dom började utvecklas till små grodor.

Vilka tider, vilka minnen.

Detta blev ett konstigt och osammanhängande inlägg, men jag kände bara för att skriva ner en liten del av vad som snurrat runt i mina tankar idag.

Ibland önskar att jag var sådär liten och helt ovetande om problem och bekymmer.