Ta er tid.

För ungefär två veckor sedan satt jag och min lilla Lara och tittade på SVTs barnkanal tillsammans.
Ett program som heter "Horseland" började, och Lara älskar hästar och satt som fastklistrad framför avsnittet. Ju mer det gick, ju mer förbannad blev jag. Avsnittet handlade om hästar som mobbade varandra så mycket att en av hästarna slutade äta, hästen började gömma maten under halmen osv, för att lura sin ägare. Det hela slutade med att den stackars hästen ramlade ihop under en kapplöpning.

Sista två minuterna av 24 minuter, så kom de fram till att agerandet var fel och hästarna bad om ursäkt. Men som många av oss småbarnsföräldrar vet, så brukar ju inte barnen titta på hela programmet oftast, och dessutom, varför ska småbarn ens se detta?

Vi lever redan i ett samhälle som är fyllt med konstiga ideal och mathets, ska våra stackars barn verkligen introduceras in till den världen så tidigt i livet?!

Inte min dotter iaf!
Jag mailade SVT omedelbart och frågade vad det var frågan om, hur de kunde visa något sånt.
Som tur var fick jag ett fint bemötande, en ursäkt och ett löfte om att det avsnittet aldrig mer kommer sändas igen.

Vissa kanske tycker att jag överreagerar, och det kanske jag gör ofta när det kommer till mitt barn, men det hjälpte ju, jag fick SVT att se sitt misstag och ta bort avsnittet. Det kändes skönt att SVT tog mig på allvar.
Jag hoppas att allt för många barn inte tog skada den dagen när detta avsnitt sändes och jag är glad över att det aldrig mer kommer sändas.

Jag uppmanar alla föräldrar att göra likadant när ni ser något liknande på barnkanalerna! Vi måste skydda våra barn och lära dom vad som är rätt från början, ge dom en bra grund.

Jag vill inte att min dotter blir mobbad eller mobbar något stackars barn, eller någon överhuvudtaget.
När jag gick i mellanstadiet blev jag mobbad för att jag var invandrare, vi var två stycken i hela skolan i Avesta på den tiden. Från att komma från Gottsunda till en liten stad där det knappt fanns invandrare och där alla barn i skolan lyssnade på Ultima thule, det var hemskt och omtumlade för mig.

Men det fanns en tjej i Avesta, en underbar tjej som de flesta var rädd för. Jessica Hedlund, min beskyddare.
Tack vare Jessica, upphörde mobbningen, ingen vågade säga något till mig efter att hon tog mig under sina vingar. Tack min fina vän!

Jag blev även retad för att jag vickade för mycket på rumpan, och att jag hade för stor rumpa jämfört med andra barn, jag har alltid haft en fyllig bakdel. Men jag lärde mig att inte bry mig om när de retade mig för den och det tack vare en annan "räddare i nöden". När jag gick i första klass sa vår klasspappa "Bry dig inte om killarna när det retas om din rumpa, när du blir äldre så kommer dom gilla dig för just din rumpa", nåt i den stilen, och detta har etsat sig fast i mitt minne sen dess, därför brydde jag mig aldrig om när jag blev retad för den biten.
Jag blev också mobbad för att jag hade för långa polisonger, det gjorde ont tyckte jag, varje morgon försökte jag spraya bak mina polisonger så de syntes så lite som möjligt när jag hade håret uppsatt. Barn kan vara så elaka, tonåringar kan vara så elaka, men även vuxna, och det är de vuxna som är grunden till att barnen lär sig att bli elaka.

Snälla föräldrar, nu har skolorna börjat precis igen, och det kommer komma barn från trasiga familjer till skolan, barn som inte har samma förutsättningar som våra barn, barn som kommer komma med kläder som inte är lika fina och rena, barn som blir vanvårdade m.m. Jag får ont i hjärtat av att bara skriva ner dessa rader, men snälla ni, prata med era barn. Berätta för era barn om att alla inte har samma förutsättningar, berätta för era barn hur fel det är att mobba andra, hur mycket skada det gör.  Det ligger i våra händer att ge våra barn en bra grund, det ligger i våra händer att ändra på det vi inte gillar, och det ligger i våra händer att omfamna och ge våra barn tröst när de behöver, även andra barn.

Jag har sett vissa föräldrar på förskolan, hur nonchalanta de kan vara mot de andra barnen, snälla ni, hur bråttom ni än har, allt ni behöver göra är att ge de andra barnen ett litet leende. När jag kramar Lara så kan några av hennes vänner komma fram och vilja ha en kram också, och då kramar jag dom också, det krävs så himla lite för att göra ett barn lyckligt! Tänk på detta nästa gång ni har bråttom och ett annat barn än ert eget försöker prata med er eller vill ha en kram, ta er den tiden, det är några sekunder, ignorera aldrig barn på det sättet. Det sätter djupa spår i deras små själar, barn förstår mer än vi tror oss veta. Det finns inget renare än barn, oskyldigare, det är vi som bestämmer deras framtid, låt oss göra den så bra som möjligt!


Var rädd om er och eran barn.