Den senaste veckan har varit helt overklig, min hjärna och jag hinner inte med, jag har varit psykiskt och fysiskt slut, senaste tre dagarna har jag sovit medans jag står upp, helt utmattad har jag varit.
Allt känns som en dröm, från det hemskaste som kan hända till en dag jag drömt om i hela mitt liv, den dagen jag förlovade mig med mitt hjärta.
Jag är trött på alla negativa kommentarer i bloggen, men detta är vad man får tåla om man väljer att blogga, på både gott och ont.
Jag behöver inte bli påmind om det som har hänt, jag är mycket väl medveten om det, men jag har inte riktigt fattat det som har hänt ännu, flera gånger har jag hejdat mig själv när jag pratat med min älskade Nevin, hejdat mig själv från att fråga henne hur Newal mår och vad hon gör.
Det känns som att hon fortfarande är i livet, som att jag ska få höra hennes söta lilla röst varje gång jag ringer till Nevin.
Jag känner mig så skyldig, skyldig för att jag förlovade mig och för att jag faktiskt var så otroligt lycklig den dagen, jag kopplade bort precis allt, jag tänkte på att den stunden aldrig skulle komma tillbaka, lyckan och kärleken som stålar ut på alla bilder, är sann, den är äkta och från botten av mitt hjärta.
Men samtidigt så finns det en stor sorg, ett svart hål i mitt hjärta, som ingen annan än jag kan se och känna, ett tomrum, något som skär i mig, något som gör så himla ont, något som jag försökt förtränga och som nu kommer fram i skrivandets stund, det gör så ont, känner hur det brinner under ögonlocken och tårarna börjar sakta rinna ner från mina kinder.
Jag älskar dig så otroligt mycket, jag älskade Newal så otroligt mycket och gör fortfarande, ni två var mina två favorit tjejer i hela världen. Detta kommer ta tid att bearbeta och jag önskar att jag vore hos dig nu, att jag kunde vara hos dig under hela den här perioden, men jag kan inte det.
Jag finner inga ord, jag vill ge dig stryka att klara av detta, jag vill kunna ge dig tröst, men istället är det DU som ger oss alla styrka och tröst.
Du är så otroligt stark, du är den finaste människan jag känner, du har det största hjärta jag vet, du är värd allt det fina i världen och jag önskar att jag visste varför just du ska gå igenom detta.
Jag älskar dig min gumma..
4 kommentarer:
Medan jag funderar på hur jag ska formulera mig så kom ihåg detta, Kurdishflower: livet rymmer allt. Sorg och glädje går hand i hand, det ena utesluter inte det andra. Njut av din lycka, fortsätt vara glad över din förlovning, ni ska leva vidare. Newal gick bort och kunde hon gett dig något så skulle det säkert varit ännu mera glädje över det som finns att vara glad åt. Sorgen bär du med dig ändå, man sörjer inte mindre för att man tar vara på det hoppfulla i livet. All lycka önskar jag dig och även lite glädje till dem som försöker ta av andras glädje!
ELL
Ell,
Tack för dina söt ord, Nevin sa ungefär samma sak till mig igår.
Dina ord värmde jättemycket!
Kram
du är en jätte fin människa och gett många mkt positivt energi.jag har följt din blogg över ett år och beundrar dig.jag finner verkligen inga ord vill bara säga precis samma saker som ELL sa. du fortjänar din glädje och kärelk du behöver inte känna dig skyldig för att vara glad en dag betyder inte att du inte sorger. var glad och var den du är för e du bäst.
-Mary
Ha en bra dag :)
Skicka en kommentar