Brev från en ängel.

Min goda vän Diana skrev en dikt som prästen läste upp på begravningen, detta brev är ett brev från Newal till hennes föräldrar.

Mor,far jag sitter på ett moln,jag ser hur ni gråter

snälla lyssna till er inre röst som säger att jag aldrig mer kommer åter.

Jag är på den bästa platsen man kan varajag vet att jag hit upp för tidigt fick fara.

Fast ni inte mig mig ser

så ska ni veta att jag vakar över er

Jag hör era böner och ser hur ni gråter

Ni måste förstå att jag aldrig mer kommer åter

Ni har så många frågor men ni får inga svar

Far va stark du e allt mor har kvar

Jag önskar jag kunde ta bort all smärta som i era hjärtan brinner

knäppa med fingrarna så allt ont bara försvinner

Jag önskar jag fick ta farväl på ett fridfullare sätt

Jag vet ni tycker det varken var rättvist eller rätt

När jag tog mitt sista andetagså var det för er mitt hjärta slog sitt sista slag

Inte visste jag att det va slutet på mitt liv

men jag insåg det,då jag upp mot himlen tog ett kliv

Från denna jord jag tog klivet.

Mor och far det tar inte slut efter livet

Jag lever nu i en värld där bara änglar ler

jag lever i ett paradis där ingen annan mig ser
Hit är ni inte redo att komma än

platsen kallas för paradiset och himlen

när ni levt färdigt er plats på jorden

får jag krama er igen och säga de heliga orden,

att jag er älskar och saknat och att jag hela tiden över er vakat.