Otrohet.

Jag var på personalfest i lördags, ganska kul om man gillar att titta på ett gäng fullisar som gör bort sig själva. Jag drack, men med måtta. Vad folk har lätt att vara otrogna, trots att de har en familj där hemma som väntar, detta märkte jag mycket tydligt igår. En man som jag jobbar ihop med(vi kallar honom Kalle), trevlig och rolig, verkar vara lycklig, har både barn och barnbarn som brukar komma och hälsa på jobbet. Igår upptäckte jag en ny sida av honom, en sida som inte tilltalade mig särskilt mycket. Efter lite sprit i systemet började han stöta på allt och alla, jag blev lite äcklad, höll mig undan, skulle nog spytt på honom om han hade börjat stöta på mig. Han raggade på alla som pratade med honom, fråga till och med en om han kunde få sig "ett skjut", detta frågade han en 21åring, han är själv 50.

Efter ett tag fick han lite respons från en f.d arbetskollega(henne kallar vi Anna), även hon är lyckligt gift, men detta hindrade inte henne från att hålla hand och vara allmänt gullig mot Kalle. Jag var tvungen att påminna båda om att de var gifta. Detta var första gången dessa ens pratade med varandra. Kalle sa till Anna att han kände något speciellt bla bla.. Vet ej hur det där slutade.

Detta var personer som jag aldrig skulle tro detta om, personer som alltid har sina familjer i närheten, personer som det alltid lyser om, man liksom ser hur lyckliga de är annars. Men skenet bedrar, allting är inte alltid som man tror, tänk vad lite alkohol kan göra..

Men var går gränsen egentligen? Vad är otrohet? För mig går den nästan vid tankar, lite överdrivet kanske, men finns tanken, kommer den locka förr eller senare. Är man tillräckligt svag, faller man, frestas. Det Kalle och Anna gjorde är en form av otrohet i mina ögon. Har man en familj går man inte ut på krogen och tar andra män/kvinnor i handen, och är allmänt på och flörtig.
Otrohet är nog det värsta man kan göra mot sin partner, när man är otrogen betyder det att ens partner inte är tillräcklig i ens ögon, ens partner tillfredställer inte behoven, varför skulle man annars vara otrogen, känna behovet av att söka sig till någon annan? Ingen har rätt att ta någon annans tillit/självförtoende ifrån henne/honom, bryta ner en människa på det viset , det förstör så mycket för den bedragne personen, han/hon får men för livet i framtida relationer.
Jag skulle aldrig utsätta någon för detta, då jag vet hur det påverkar, skulle inte ens önska min egen fiende den känslan, känslan av svek.

Varför inte bara testa att vara ärlig? Att vara rak på sak, såra för stunden, men bevara den man en gång har älskat från en krossad självbild, varför utsätta någon man bryr sig om för något så hemskt?
En person som saknar ett gott självförtroende kommer aldrig njuta av livet, när allt kommer om kring är det vårt självförtroende som driver oss, som får oss att våga satsa, våga riskera det ena och det andra, våga släppa in en annan tätt in på livet..