Döden.

Har ni någonsin funderat på döden, eran egen död? Klart ni har, vem har inte det egentligen? Kanske ett litet barn som inte hunnit lära sig vad "död" innebär. Jag har funderat mycket på det här med döden, har till och med planerat min egen begravning in i minsta detalj, dör jag ogift ska jag begravas i en brudklänning, mina vänner vet hur den ska se ut, och jag vill även ha öppen kista, mina nära och kära ska se mig en sista gång innan maskarna börjat mumsa på mig. Vill absolut inte ha en religiös begravning. Varför inte det då? -Jag är inte religiös och har aldrig varit det, det finns liksom inte inom mig, jag respekterar de som tror, det är fint, men inget för mig, skulle vara hyckleri på nåt sätt. Lite sinnessjuk är jag nog som ens planerar detta, men man måste vara förberedd på allt.

Jag är inte rädd för att dö själv, jag är rädd för att mina nära och kära ska mista livet, det känns som en kniv i hjärtat varje gång jag tänker tanken, en och annan tår kan även rinna ner för kinden av blotta tanken. Jag vill dö först av alla, jag vill inte känna smärtan av att mista människor jag älskar. Egoist? -Ja, jag är nog det.
Tanken om döden dyker mest upp när jag kör bil av en konstig anledning, kanske för att de flesta jag känner är fartdårar, inklusive mig själv.

En annan grej jag brukar tänka på är; vilka kommer att veta att jag dött? Med detta menar jag tex. i vårt samhälle är man ju nästan handikappad om man inte vet hur man öppnar en dator, och vi som lärt oss detta, vi lär känna nya människor, även om man inte träffas, finns det internet-vänner som kommer att betyda väldigt mycket för vissa av oss, människor man vågar öppna sig för, människor som lär känna en(i vissa fall) bättre än ens vänner in real life. För visst är det väl så, förutsatt att man är ärlig, en person du sitter och skriver med lär känna dig, inte ditt utseende, utan dig, det som finns inom dig, det som inte syns på utsidan. Skulle dessa undra om de inte hörde något från mig på ett tag att det hänt mig något? Skulle de försöka få tag på mig? Skulle ni? Jag skulle.
Jag har några stycken som jag värderar väldigt högt, människor som inte mina andra vänner känner(men självklart har de hört talas om dem), människor jag skulle vilja ha på min "sista resa" i livet.

Vet alla mina nära hur mycket jag älskar dem? Jag hoppas verkligen det, vill helst inte vara osams med någon, är inte ett dugg långsint, klarar inte av det. Tänk om det skulle hända något med mig eller personen jag tjafsat med, skulle gå under, blir helt tårögd av att tänka dessa tankar, känner att det börjar brinna under ögonlocken.. Oj oj oj, där rann den första tåren..
(Fick nog med allt skulle jag tro nu, ska sluta skriva innan jag börjar böla på riktigt.)

NI vet vilka ni är, om ni läser detta, vilket jag hoppas att ni gör.

E> E> E>I LOVE YOU GUYS SO F-CKING MUCH! <3<3<3

Lev dagen som om den vore er sista, vårda och älska era nära och kära, jag försöker det i alla fall, så gott jag kan på alla vis, även om jag inte lyckas lika bra alla gånger.