Klackoooo

Laras nya leksaker, "klakoooo" säger hon, klackskor! Hon är så underbart söt när hon går i dom utan svårigheter! Sötnos!!!

Ville bara dela med mig det till er :)
Det är inte lika lätt att ta bilder på prinsessan, men här har ni två som duger :)

Dagens citat och mat!

"De enda människor som hävdar att pengar inte är viktiga är de som har så mycket att de är befriade från den obehagliga bördan att behöva tänka på dem."

källa: Joyce Carol Oates

Jag är inte materiell av mig men en sak som jag lärt mig är att pengar faktiskt är viktigt, när ekonomin knakar, då brakar allt annat ihop också.

Därför ska man planera sin ekonomi, vara lite ekonomisk och tänka på att det finns en morgondag. 

Men en sak som jag aldrig snålar på, det är mat! 

Ät det du vill och känner för när du känner för det, som man säger på turkiska:

"Can bogazdan gelir"

Betyder ungefär att liv kommer via maten vi får i oss, skulle jag översätta det rak av, så är det: livet kommer via halsen.

Jag har alltid prioriterat mat, det är ju som ordspråket här ovan, vi behöver äta bra föda för att kunna få ett långt och bra liv som möjligt, utan bra mat blir man energilös. Äter man fel sorts mat blir man en levande zombie, med all skräpmat som finns där ute.

En sak som jag funderar mycket på är och lite orolig för är att det mesta vi äter och som finns i butikerna är fylld med kemiska grejer, massa E-nummer, som man inte vet vad det är. Alla dessa E-nummer måste ju ha någon sorts biverkning? Kanske är det pga alla dessa E-nummer som folk får olika sorts cancer och massa andra sjukdomar som blivit mer och mer vanligt.

Det finns ju ekologisk mat, men kan man ens lita på att den är det i det här samhället?!

Jag tänker på min lilla flicka, jag oroar mig så mycket för henne, mitt lilla hjärta, jag vill att hon får i sig det bästa. Känns fruktansvärt jobbigt nu när hon är på dagis så många timmar om dagen, då hon äter mycket dåligt där.

Hon lever på välling, jag undrar om det är så hälsosamt i längden?

Hennes dagislärare säger att jag ska sluta stressa upp mig angående Laras matvanor, att det löser sig med tiden. Jag hoppas verkligen det.

Min lilla docka!

 

Vår sommar i bilder!

En bild säger mer än tusen ord, här har ni en liten bit av vår sommar :)

Uppsala!

Hallå där!

Dags och väcka bloggen till liv nu, eller vad tycker ni som fortfarande har orken att titta in här lite då och då?
Jag träffade faktiskt på en tjej igår som kände igen mig via bloggen och gav mig positiv feedback, det behövs ibland! Fick lite ny motivation att börja skriva.

Jag har haft en hektisk sommar, mycket att göra, allt med renovering och flytt!
Det är ett helvete att renovera en lägenhet och hantverkare måste vara de jobbigaste människorna man kan ha att göra med, det är vad jag lärt mig av allt detta. Att flytta är inte heller en dans på rosor, och jag som hatar att packa och packa upp. Vad mycket skit man har samlat på sig, och kläder, har fortfarande mycket att rensa. Min älskade syster ska komma och hjälpa mig att rensa ytterligare imorgon, då jag har svårt med sånt.

Nu är det iaf äntligen färdigt och vi har flyttat in i den nya lägenheten, det känns inte som mitt hem ännu, men man vänjer sig nog. Får se om jag lägger upp lite före och efter bilder senare. :)

Lilla Lara har blivit en stor tjej som börjat på dagis! Lite blandade känslor måste jag säga, att lämna henne där, man får dåligt samvete som förälder. Inskolningen gick som en dans och Lara tjatar om dagis, så antar att hon trivs och blir väl omhändertagen där, annars skulle hon väl inte vilja gå dit varje morgon?!
Jag valde ett montessori dagis, och jag rekommenderar verkligen det till alla föräldrar, allting handlar om pedagogik och att anpassa barnet till det som komma ska i livet. Lara är jätteduktig enligt hennes lärare och har anpassat sig mycket lätt och lärt sig alla rutiner. Man blir lite småstolt när man får höra massa beröm om ens barn.

Min älskade lilla busunge, oj oj oj, det är spring hela dagarna, hon är bestämd och envis! Undrar vem hon liknar?! Skämt åsido, jag ser mig själv i henne, kanske inte till utseendet men till sättet så är hon mamma upp i dagen, min prinsessa!

Jag har börjat ta tag i mina studier igen, nu är det dags att bli jurist på riktigt! Mycket som hänt och händer just nu.

Det blev ett rörigt inlägg, men ville egentligen meddela er om att jag lever och mår bra, jag har bara haft lite för fullt upp, jag ska försöka åtminstone blogga en gång om dagen hädanefter.

Glöm inte att livet är alldeles för kort för att slösa på otrevligheter, ta hand om er så länge!

Kniven mot strupen!

För er som missade oss på TV idag, här har ni länken:

http://www.tv3play.se/play/269988/?autostart=true

Vi bjuder på underhållningen.
Återkommer senare om avsnittet.

Mycket nöje!

Nu var det faktiskt bra länge sen jag skrev i denna blogg. Den här gången glömde jag verkligen bort att jag hade en blogg. Har fått lite frågor, så tänkte besvara dom för innan jag går in på något annat.

Vi har inte varit med på Tv ännu angående knivcen mot strupen, det hela har skjutits upp och det nya datumet är den 23:e maj, om två veckor. Känns lite pirrigt, vet ju inte hur man framställt eller vad de valt att klippa ihop.

Angående flytten, vi kommer flytta hela familjen, Restaurangen är inte såld ännu, men vi vill sälja, så finns det någon där ute som vill driva en krog, välkommen upp hit och ta en titt :) Vi har inget annat val än att försöka sälja och flytta då jag ska börja skolan igen och vi har Lara. Det blir bäst för oss att bo i Uppsala där vi har nära till allt, dessutom är vi ganska trötta på krogbranschen, det är dags att göra något annat!

Så, vad har hänt?

Letar lägenhet fortfarande, har hittat två intressanta objekt, håll tummarna för att jag blir den som för köpa en av dessa. :)

Min underbara lilla dotter har fyllt 1år, den 8:e maj! Tiden bara rinner iväg, allt går så snabbt, jag hinner knappt med!
För ett år sen hade jag dödslängtan, jag bad och bönade om att dö eller bli dödad bara jag slapp känna smärtan.. 17 timmar senare föddes min älskade Lara, det finaste jag har, det vackraste jag någonsin kommer att ha i livet, det bästa som har hänt mig! Utan Lara skulle mitt liv sakna mening! Det är inte fören man bli förälder som man inser vad meningen med livet är, att föra livet vidare! Jag är glad över att jag inte dog av smärtan eller att någon hjälpte mig att dö :) Grattis älskade älskade lilla hjärta! Tack för att du finns och bringar så mycket ljus och lycka i mitt liv! Iyiki varsin, iyi ki dogdun guzel kizim! Rojbuna ta piroz be dila min!
Bjuder på lite bilder från kalaset!

 VI <3

 Älskade mamma och Biyan

 Tårtorna bakade jag och Bulent tillsammans, eller han bakade tårtbotten och resten gjorde vi tillsammans :)

Mina älskade syskon <3

Begravning, sjukdom och flytt.,

Jag har haft så fullt upp att jag nästan glömt bort att jag har en blogg.
Så vad har hänt?
Det har hänt så otroligt mycket, jag vet inte var jag ska börja.

Vi förlorade min fasters man Delibey Sahindal, han hade varit sjuk en tid och orkade inte kämpa emot leukemin mer. Han var en söt man som jag tyckte mycket om. Jag minns när vi var små och åkte till faster och han brukade ta med oss ut och shoppa. Han hade inte bra ekonomi på den tiden, men vi fick springa in i butiken och välja en sak var, minns särskilt ett plagg som jag använde flitigt. En beige polotröja, jag och syrran valde samma plagg men i olika färger, syrran tog en grå. Minns sommaren då jag jobba hos farbror i Järvsö, oj oj oj vad vi bråkade med varandra. Det var ingen som vågade säga emot honom så som jag gjorde, men det gick bra till slut ändå! Må han vila i frid och må min faster och mina kusiner få den styrkan och det tålamodet som krävs för att hantera sorgen och gå vidare utan honom..

Lara har varit sjuk, det blev så illa att hon blev uttorkad, vi blev inlagda på sjukhuset en natt och min lilla älskling fick dropp. Hon mår lite bättre nu, men äter dåligt, man känner sig så värdelös som förälder då, när ens barn inte äter och dricker som det ska.
Jag önskar att jag kunde bli sjuk i hennes ställe, att jag fick lida istället för henne. Mammas lilla hjärta. det är nog bara att vänja sig, livet är fyllt med saker man helst inte vill uppleva men som man ändå måste gå igenom. Hur ska jag skydda henne mot allt dåligt?! Det är nästan så att man vill skapa en bubbla och lägga henne där, ha henne helt för sig själv i en värld utan problem och sjukdomar, utan dålig energi.

Jag ska flytta till Uppsala inom 6 månader, vill egentligen inte bo där, men blir tvungen pga skolan och Lara. Jag kan inte pendla som jag gjorde innan med henne, och jag vill att hon går på ett bra dagis. En annan fördel med Uppsala är att jag har mamma och syrran där, vilket kommer underlätta mycket om jag behöver hjälp ibland.
Nu är det studierna som gäller, har nästan mer motivation att studera nu än innan, vill bli en bra förebild för Lara. Vill inte att hon ska tänka: "Mamma är hemmafru, så varför skulle inte jag kunna gå i hennes fotspår och bli samma sak?" Hon ska tänka: "Mamma är jurist, utbildning är A och O, kan mamma, så kan jag mycket bättre!"

Ska i alla fall försöka uppfostra Lara till att tänka att allt är möjligt så länge man vill, problem och hinder är till för att man ska lösa och ta sig förbi.

Det blev lite rörigt nu och fick inte med hälften av allt nytt, men ska försöka skriva några inlägg om mina senaste observationer av livet..

Ingen så fin som du!

Kussen Erol Sahindal gör filmdebut med filmen: Ingen så fin som du!

Vi ser den på bioduken till sommaren!

Grattis och jag hoppas att ni slår igenom riktigt hårt och att vi får se fler filmer regisserade av dig!

Ser fram emot premiären!

http://www.youtube.com/watch?v=jQP8QpP4T64&feature=youtu.be

Politiskt deprimerad.

Jag kopierar in en text här på bloggen som jag tycker är en av de viktigaste texterna jag läst på länge, det är en debattkrönika av Maria Sveland på DN.

Jag blir mörkrädd och får ont i magen, är detta en framtiden min lilla dotter ska gå till mötes? Jag blir bara mer och mer orolig. Jag tänker såhär, om vi är många som sprider detta budskap vidare så kanske vi kan få några att vakna upp och inte låta dessa mentalthandikappade människor vinna, kanske finns det tillräckligt mycket mänsklighet kvar i den här världen så att våra barn får en någorlunda trygg framtid?!

Jag hoppas det från djupet av mitt hjärta.

Texten är lång, men jag lovar den är läsvärd, så lägg ner några extra minuter och läs igenom den.

"Går vi ett nytt 30-tal till mötes? I land efter land växer sig ­högerextremismen allt starkare, med sin rasism och anti­feminism. ­Författaren Maria Sveland hör den ­hatiska tonen ­skruvas upp också bland svenska krönikörer och nätdebattörer.

Hur märker man att kartan håller på att ritas om? Man läser något här, ser något där, små tecken som vart och ett för sig inte behöver betyda något väsentligt men som tillsammans bildar ett större sammanhang. Kroppen reagerar först, ett ordlöst fladder i bröstkorgen, värken i magen och så plötsligt framträder bilden allt tydligare och obehagligare.

En bok kommer med posten, ”De hatade” av Magnus Linton. Det är en liten bok utgiven på bokförlaget Atlas men med ett innehåll som får mitt hjärta att bulta upprört och gör mig sömnlös flera kvällar i rad. Lintons reportagebok skildrar det som händer just nu i Ungern och Nederländerna och hur det hänger ihop med händelserna på UtØya. Det är en skildring av ett wEuropa där de högerradikala partierna vuxit sig allt större och intagit parlament i land efter land. I Ungern finns det ny­fascistiska partiet Jobbik som byggt sin framgång på ”zigenarfrågan” och numera är landets tredje största parti. I Holland finns Geert Wilders och PVV som med sina 15 procent kan ställa krav på regeringen – slöjförbud, halalförbud, moskéförbud, kort sagt en kriminalisering av islam.

Det ser inte bättre ut i resten av Europa. I Finland har vi Sannfinländarna, i Danmark Dansk Folkeparti, i Frankrike Front National, i Sverige har vi SD och i Norge har de Fremskrittspartiet. Jag läser och skäms över att jag inte fattat omfattningen, det här är på inga sätt nyheter, flera andra har skrivit och rapporterat om läget. Men min punkt, där den där skavande magkänslan plötsligt blir formulerad, är när jag läser Lintons bok. Där och då om kvällarna faller bitarna på plats och helheten gör mig sömnlös och sömnlös och sömnlös.

Den helgen åker jag till Berlin med min nioåring på en sedan länge planerad resa som blir aktuell på ett helt annat sätt än vad som var meningen. Vi promenerar runt i en iskall stad, mitt i Europas historia och tittar på muren och Förintelsemonumentet, går vidare till Historiska museet där hela framväxten av nationalsocialismen finns åskådligjord med hjälp av bilder, texter och gamla filmer och plötsligt känns det så fruktansvärt nära. Jag fryser och tänker på det som historikern Thomas von der Dunk säger i intervjun i Lintons bok. Att situationen i Europa just nu påminner starkt om tiden före andra världskriget.

Var det så här det var på 30-talet? Små enstaka artiklar och nyhetsinslag som började dyka upp här och där, med en ny andemening. En ny riktning. För visst måste det ha varit så, då som nu, att de högerradikala partierna påverkar det allmänna politiska klimatet så att det som förr betraktades som tokhöger med drag under galoscherna allt oftare slinker in och sipprar ner. Dyker upp där man minst anar det.

Som en kväll i december när jag ser på Aktuellt. De visar ett reportage där reportern Bert Sundström återbesöker sin gamla hemstad Borlänge och beskriver förändringarna. Arbetskraftsinvandringen från Sydeuropa och Finland, säger Bert, har nu ersatts av flyktingmottagningar där 97 procent kommer från Somalia. I förbifarten upplyser han oss också om att hälften av de 350 somalierna som kommit i år var analfabeter, vad nu det har med saken att göra. Efter detta ger han ännu ett exempel på förändringen: ett nytt fotbollslag med nästan bara invandrare i truppen, Dalkurd, är på vippen att knäcka Dalarnas fotbollsstolthet Brage. Nationalismen har alltid frodats i sportkulturen.

Som vanligt reagerar min kropp före mitt medvetande. En gnagande oro som jag förstår först när den efterföljande studiodebatten tar plats. I min tv, i mitt rum, i mitt hem står SD:s Jimmie Åkesson och Centerpartiets Annie Lööf på var sin sida av studiobordet och rubriken för deras debatt är ”Har invandringen gått för långt?” En rubrik och ett upplägg som redaktionen för Aktuellt bestämt, men som är som skapad av och för Sverigedemokraterna. Jimmie Åkesson ser trygg ut i sin kostym, nickar allvarligt för att understryka sina oemotsagda drapor med legitimt stöd av reportaget vi nyss sett som tycks vara inne på samma linje.

Han säger saker om att det är ”ett problem och misslyckande” att Borlänge fått ta emot en så ”svårintegrerad grupp som somalier”. Programledaren som heter Lennart nickar och hummar och plötsligt är det en sanning att somalier är en svårintegrerad grupp utan att Åkesson avkrävs någon mer specifik förklaring eller exempel för detta påstående.

Gränserna förflyttas sakta men säkert åt höger. Socialdemokratin genomgår sin största kris i partiets historia, ord har fått nya betydelser. Moderaterna är det nya arbetarpartiet och i stället för klass pratar KD om inkomstspridning (som i deras ögon inte alls handlar om orättvisa utan är något positivt) medan Carl Bildt twittrar ogenerat från konferensen i Davos där världssvälten ska diskuteras: ”Ser fram emot World programme-middagen i kväll. Global hunger är ett bråds­kande ärende”. Nyligen sa tydligen Angela Merkel att mångkulturalismen misslyckats.

Men det är först när jag läser Magnus Lintons avsnitt om massakern på UtØya som jag förstår hur hatet mot mångfalden hör ihop med antifeminismen som blomstrar i medierna bland reaktionära ledarskribenter, högerkonservativa och liberala tankesmedjor som Timbro och Axess, bloggar och nätdebattörer.

Linton skriver om faran med att betrakta Breiviks tankar om förrädarna som en enslings verk. Många delar Breiviks föreställning om att det finns ett antal sanningar som inte får sägas på grund av makten.

”Det Breivik kallar ’kulturmarxism’ heter i den mer etablerade världen ’politisk korrekthet’, men grundtanken är densamma; vissa sanningar får inte sägas och det sprängstoff som aldrig kommer till ytan handlar alltid – för både extremister och högeretablissemang – om feminism och mångfald, den politiska korrekthetens två kärnor.”

Mattias Gardell är inne på samma spår i sin lysande och viktiga text i Feministiskt Perspektiv (13/1). De värsta förrädarna i Breiviks värld är kvinnor och framför allt feminister eftersom de underblåser multikulturalism och har feminiserat västerländska män som nu vet hur man byter blöjor men inte hur man slåss. Breivik skriver i sitt manifest: ”Den europeiska civilisationens öde vilar ytterst på de europeiska männens handfasta motstånd mot den politiska korrekta feminismen”.

Jag läser och undrar hur samhället blev så skevt att Borlänges ”problem” med invandringen får ta plats i Aktuellt medan tystnaden om denna enorma politiska och kulturella förändring, som sker mitt framför våra ögon, förblir i medieskuggan?
Jag klandrar och frågar mig igen och åter igen: Varför har jag inte insett och förstått detta tidigare? Vi, jag, visste ju att Breiviks främs­ta mål var att döda Gro Harlem Brundtland, att hans kvinnohat var lika starkt (starkare?) som hans hat mot muslimer och invandrare.

Just hatet mot det så kallat politiskt korrekta, eller kulturmarxismen, är ett genomgående tema bland antifeministiska bloggare som Pär Ström och Pelle Billing. I deras värld råder en stats- och medie­feminism som utövar en hegemonisk kontroll över åsikter och värderingar. Och eftersom gränserna långsamt förskjutits kallar ingen Pär Ström eller Pelle Billing för de extremister de faktiskt är, tvärtom bjuds de in till tv-soffor och debatter och erbjuds utrymme på olika forum.

Under hösten har attackerna mot feminismen varit regelbundna och mer aggressiva och hatfyllda än någonsin, något som nättidningen Feministiskt Perspektiv som enda medium uppmärksammat genom en ambitiös kartläggning och granskning av antifeministerna. Genom att närläsa nättrådar och bloggar urskiljs vissa gemensamma nämnare, som att hatet mot muslimer, judar, svarta och homosexuella går hand i hand med kvinnohatet och antifeminismen.

De tillhör samma tankekomplex, skriver Paula Melkerson (Feministiskt Perspektiv 13/1) och beskriver uppsättningen ”Skärpning gubbar” som var en scenisk läsning av en högerextrem nättråd på Teater Galeasen.

”I nättråden omtalades kvinnor som ’sliddjur’ vars enda existensberättigande bestod i att reproducera rasen. Och till och med den funktionen ifrågasattes, eftersom svenska kvinnor ansågs ’rasblanda’ för mycket och därför borde avrättas för förräderi.”

Hatet mot Turteaterns uppsättning av Scum-manifestet gick i samma anda. Både Pär Ström och Pelle Billing skapade ett drev på sina bloggar som flera andra antifeministiska bloggare snabbt anslöt sig till och skrev egna texter på samma tema. Förutom en våg av protester och demonstrationer uttalades rena dödshot.

Längst gick bloggaren ”Medborgare X” som skrev:
”För visst är det så att inte enbart en våldtagen feminist är en bra feminist. En mördad feminist är en ännu bättre feminist. Varför inte börja med Andrea Edwards själv. Henne kan man hitta på följande adress.”

Frågan är inte om denna aggressiva, hatiska ton påverkar oss utan hur den påverkar oss. Hur den avtrubbar oss alla. Hur den förflyttar gränserna ytterligare. Hatets närvaro, även om det ”bara” skulle existera på nätet, gör att vi alla genomgår en normaliseringsprocess likt den som misshandlade kvinnor genomgår. Till slut blir våldet ett vardagligt inslag som man gradvis vänjer sig vid. Gränserna förskjuts.

Jag kommer att tänka på det som Susan Brownmiller skrev i sin bok från 1976, ”Against our will – Men, women and rape”, hur det faktum att ett fåtal män våldtar kvinnor upprätthåller en maktobalans och skapar en rädsla som även de män som inte våldtar kvinnor tjänar på – eftersom rädslan för våldtäkt påverkar alla kvinnors beteende, rörelsemönster, självbild, sexualitet. Även de som inte blir våldtagna tvingas förhålla sig till att detta är något som kan ske och sker när som helst.

Detsamma sker när de höger­radikala spyr ut sitt hat. Inför själva hotet om våld påverkas grupper av människor och anpassar sig på olika sätt. Det ligger i hatets natur att det tvingar de hatade att förhålla sig till dess existens. Dessutom sipprar hatet ner och färgar av sig på sådana som befinner sig längre in mot mitten. Vanliga mainstream-krönikörer, författare, journalister som plötsligt skriver och säger saker som återigen får det att fladdra oroligt i min bröstkorg. Hur hatet relativiseras så att extrema antiabortrörelser som till exempel MRO – Människorätt för ofödda – som kör omkring bilar med blodiga foster uppfläkta, får organisationer som Ja till livet att plötsligt framstå som relativt resonabla.

Det är i detta samhällsklimat som Marcus Birro skriver följande i en krönika i Dagen (18/1):
”Varje gång jag läser eller hör någon hävda att Gud inte dömer, att helvetet inte finns, att det onda är en bluff, att aborter alltid är en rättighet och att livet som växer där inne inte är ett liv utan livmoderinnehåll, när jag hör framträdande läkare tala om aktiv dödshjälp som en rättighet, då inser jag att vi kristna och troende måste börja stå upp för vilka vi är.”

Det är i detta samhällsklimat som Bengt Ohlsson skriver sin märkliga känslomässiga antiintellektuella text om kulturvänstern som just handlar om hans aversion inför en politiskt korrekt vänsterhegemoni.

Inte heller tror jag att det är en slump att medier och litteraturkritiker tokhyllat en skäggig norrman och hans litterära mastodontverk som av en händelse heter just ”Min kamp”. Jag lämnar diskussionen om den litterära kvaliteten utanför denna text, poängen är att de åsikter som Knausgård vädrar i sina böcker är precis de slags åsikter som blivit alltmer legitima i takt med att gränserna förskjutits åt höger. Han skriver om ”fittlandet Sverige” som är så politiskt korrekt att man inte ens får säga ordet neger längre. Han beskriver sin ångest över sin förlorade manlighet just för att han tvingas byta blöjor och vara pappaledig och gå på babyrytmik. Den slags feminisering av västerländska män som även Breivik är så djupt oroad över i sitt manifest.

Det fanns en tid när de flesta var överens om att det inte var okej att använda ordet ”neger” eftersom det är ett ord som både har en rutten historisk kontext och är ett ord som många känner sig kränkta av. Men i takt med att begreppet politiskt korrekt blivit något som alla är rädda för att bli kallade hörs allt färre invändningar mot rasistiska och sexistiska skämt eller ord. Insinuationen om att någon är politiskt korrekt räcker för att tysta kritiken samtidigt som den vrider upp volymen för alla som har ett behov av att pysa smygrasism och sexism.

Användandet av begreppet ”politiskt korrekt” underminerar all slags politiskt patos eftersom det insinuerar att du bara slänger dig med dina åsikter som ett slags accessoar, inte för att du på riktigt är engagerad. Det är ett effektivt sätt att få tyst på debatter. Och som av en händelse är det ett begrepp som nästan uteslutande används på och om så kallade vänstermänniskor och feminister. Nästan aldrig om människor med konservativ politisk åskådning.

En vän jag möter på en fest berättar att han senaste tiden känt sig deprimerad och undrat varför. Ingenting i hans liv är dåligt eller sämre än vad det varit förut.

”Till slut kom jag på att jag var politiskt deprimerad. Det känns så hopplöst och iskallt just nu.”
Jag håller med. Detta är mitt försök att benämna förändringarna. Att göra dem synliga. Ett försök att ta mig ur min politiska depression.

Gränserna har förskjutits, kartan ritats om och mitt hjärta bultar förtvivlat."

-Maria Sveland

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hatet-som-gor-mig-politiskt-deprimerad

Vi har haft kniven mot strupen!

Precis som rubriker lyder: Vi har haft kniven mot strupen! Det har varit jättekul att spela in programmet och alla från Strix television har varit _underbara_! Programmet kommer att sändas i mars och jag lovar, ni kommer inte att bli besvikna!

Det har varit en lärorik vecka och jag får inte avslöja för mycket innan programmet sänds, förutom att maten är nog det godaste jag någonsin ätit och detta säger jag inte bara för att det är vårt ställe, utan det _är_ verkligen sant! Alex och hans team vet vad dom sysslar med! Alex hade många idéer som vi definitivt kommer att spinna vidare på, gnistan är tillbaka, det var kul att jobba för en gång skull!

NU KÖR VI!

Nu får vi hoppas att Söderhamnarna upptäcker det också!

Har nyligen kommit hem från nyöppningen och är helt slut, vi är jättenöjda och det kändes jättetråkigt att Alex, Maria, Johanna, Olle, Henke, Ojans(ljudkillen) och Jonas lämnade oss idag! Vi hade vant oss vid deras närvaro och kameran!

Jag försökte få dom att överväga att börja spela in ett nytt program där Alex jobbar hos oss på Mousquet, men det gick inte ;)

Ni har som sagt varit helt underbara och jag saknar er redan!

Lite bilder:

8 månader idag!

"Who are you to judge the life I live? I know I'm not perfect and I don't live to be. But, before you start pointing fingers, make sure your hands are clean."

- Bob Marley

Idag är min lilla bebis 8 månader!

Du är mammas lilla skatt och mamma dör för dig och din gulliga lilla person du blivit, du är inte ett spädbarn längre, du är ett litet charmtroll som charmar alla du träffar, mammas solstråle!

Året har börjat bra, vi får hoppas att året fortsätter på samma spår.

Jag har så fullt upp med Lara att jag knappt hinner med annat, hon är vaken hela dagarna och kvällarna. Hon sover ungefär två timmar under dagen och de timmarna rinner lika snabbt som vatten, jag hinner knappt andas ut och hon är vaken igen.

Lara är verkligen ett heltids jobb, men det är världens bästa jobb även om man blir trött och arg ibland. Det går inte att bli arg på henne heller för hon börjar skratta eller gör något annat sött så jag smälter direkt, den här unga damen har sin mamma runt sitt lillfinger och pappa ska vi inte ens tala om, han är förtrollad!

Jag älskar er båda, min lilla flicka och hennes pappa!

Natti världen, måste passa på att sova nu när lillan somnat!

Årets citat

"Hemligheten om hälsa för både sinnet och kroppen är inte att sörja för vad som har hänt, oroa sej för framtiden eller att förvänta sig problem, men att leva i nuet, vis och ärlig."

-Buddha

Detta är ett citat jag vill gå in i det nya året med, något som fler med mig borde göra!

Gott nytt år! Hoppas att alla får en fin dag med sina nära och kära och att det nya året bringar god hälsa, lycka och framgång till er alla!

Dagens citat

"Det är stor skillnad på vänskap baserad på nytta och vänskap baserad på uppriktighet. Bara det sistnämnda förtjänar namnet sann vänskap."

År 2011 går mot sitt slut, vi lämnar ännu ett år bakom oss och jag har blivit 28! Två år kvar till 30! Hur ska man sumera det gångna året?
Det har helt klart varit ett omtumlande år, med både lycka och olycka, ett år fyllt med kärlek och sorg..
Farmors bortgång, älskade älskade lilla farmor, vad jag saknar henne!
Lara, min underbara Lara, det bästa och finaste som hänt mig, det dyrbaraste jag har, mamma älskar dig!
Burkays bortgång, min älskade Burkay, förväntar mig att se "King of Manheim" inloggad varje gång jag loggar in på msn och facebook, eller ett sms under högtider, då du alltid brukade höra av dig, men icke, det finns ingen som dig i släkten och det kommer nog aldrig att finnas någon som dig, du är saknad!
Våra grannars son Nayifs bortgång, en tragedi, må du vila i frid lille vän.
Bulents kusin Salmans bortgång, snälla glada Salman amca, du var en fin person..

Detta är bara en liten del av vad som hänt under året.

Jag hoppas att det nya året blir bättre och att vi får mot en ljusare framtid.
Viktigast av allt, vi är friska, har ett tak över huvudet och mat på bordet, detta är något vi inte borde ta för givet, vilket många gör.

Lite bilder från julen:

Så rolig bild på vår lilla familj, kolla in Laras min.

<3

Dagens

‎"Genom Disciplinens stål formas en karaktär av mod och frid.
Genom Viljans dygd kan du upphöjas till livets högsta ideal och
leva i en himmelsk boning med allt som är gott, glädjefyllt och levande.
Utan dessa två är du som en sjöman utan kompass som till sist går under med sitt skepp."

Dagens

"When life gives you a hundred reasons to cry, show life that you have a thousand reasons to smile."

Det finns alltid något att vara tacksam över i livet, glöm aldrig det :)

Dagens

"Let your smile change the world, but don't let the world change your smile."

Dagens

"Försök aldrig vinna tillbaka någon som valt att förlora dig."

Dagens

"Our lives begin to end the day we become silent about things that matter.."

-Martin Luther King Jr.