När någon dör, "vallfärdar" människor från hela Sverige till den platsen för att beklaga sorgen, man lämnar inte varandra i sticket, man finns där och visar sitt stöd, till och med människor som är "fiender" dyker upp och delar din sorg. Att närvara vid en begravning är nästan viktigare än ett bröllop, det är stunder som dessa man kommer ihåg.
Enligit våra traditioner kommer man i genomsnitt minst tre gånger till en familj som förlorat en anhörig. Första gången när man hör vad som har hänt, andra gången på begravingen och tredje gången efter att 40dagar har passerat sedan man begravt den avlidne. Bor man nära är man självklart där så ofta man kan och visar sitt stöd, hjälper till med allt som kan behövas som tex att laga mat och komma med den till den avlidnes hem, de som sörjer behöver inte tänka på något annat än att sörja, grannar, vänner och släkt ser till att allt annat rullar på.
Allt detta är så fint, jag hoppas verkligen att min generation håller den här fina traditionen vid liv även efter att alla våra äldre har gått bort..
Jag vet att det finns några enstaka i min generation som inte följer den här fina seden, ni vet säkert vilka ni är när ni läser bloggen. Skärp er, det fulaste ni kan göra är att inte dyka upp på begravningen och hedra den avlidnes minne, våra föräldrar har kämpat med två olika kulturer och försökt lära oss vackra traditioner som dessa, låt inte våra föräldras kamp gå till spillo, glöm aldrig var ni kommer ifrån och vilket blod som rinner i era ådror.. Detta är något som borde sitta ända in i benmärgen.
Kan du dela min glädje, så ska du även kunna dela min sorg..
