Nu har jag inte skrivit på några dagar igen, jag får så dåligt samvete hela tiden för det..

Jag har varit i Uppsala och hälsat på min lilla godis Biyan, han har blivit så himla söt, gör så gulliga miner, ett riktigt busfrö och charmtroll :)

Jag längtar så mycket efter min lilla dotter, men samtidigt känner jag lite panik över att det börjar närma sig, inte för förlossningen, den är jag inte så orolig för och det kan jag tacka programmet "en unge i minuten för". Det ser inte så hemskt ut när man tittar, iaf inte i måndags. Jag börjar gråta varje gång bebisarna tittar ut och föräldrarna får sitt lilla barn i famnen, vilken underbar känsla!

Det jag är orolig över ansvaret, att ha ansvar över ett litet knyte som är helt bunden till dig, en liten flicka som kommer att vara en del av mig hela mitt liv, min lilla svans i flera år framåt. Jag är orolig för världen hon ska födas till, orolig över att jag inte alltid kommer att kunna skydda henne från allt ont i världen. Orolig över att jag inte ska kunna ge henne allt jag vill, men jag ska försöka och göra mitt bästa för att ge henne ett så fint liv som möjligt, jag och Bulent tillsammans.

Oj oj oj, vi ska bli föräldrar!

Nu börjar man förstå det mer och mer, det börjar bli mer verkligt, magen har börjat bli riktigt stor.

Min lilla tös har börjat bli stark och sticker ut lite kroppsdelar här och där, jag kan ej se vad det är som pucklas ut på magen, men gissar på att det är hennes armbåge eller knän, känns så. Härom dagen tog jag nästan tag i det jag tror var en liten armbåge och följde den med handen när hon flyttade den, mysigt! Mammas lilla sockertopp!

Det här inlägget blev lite bökigt, men det finns så mycket tankar och min hjärna fungerar inte riktigt som den ska just nu, känns som att hjärnan är ett stökigt rum som man bara kastat in allt i. Det är svårt att få fram det man vill från detta stökiga rum, man gräver och gräver, till slut blir det som det blir, men ni får ha överseende med detta, tydligen blir man såhär vimsig när man är med barn och tydligen ska det bli värre när bebis kommer ut, men det återstår att se.

Bjuder på två bilder på mig och lille Biyan.