Hur bra är detta egentligen?
Att skriva om allt som pågår i ens liv, var man befinner sig etc etc.
Känns inte alls bra, men sen tänker jag på alla söta små bebisar jag har skrivit om i min blogg. Har jag utsatt dom för detta, så är det inte mer än rätt att min lilla bebis också blir det, hur hemskt det än låter, såhär när man skriver det svart på vitt.. :/
Jag vet inte, kanske är det mammakänslorna och hormonerna som spökar nu igen och gör mig nojjig?
Men allt har en gräns, man kan dela med sig av mycket, men inte allt.
Detta är något jag har svårt att göra, what you see Is what you get, med mig.
Blir jag upprörd, glad, förbannad, ja, känslosam över huvud taget, måste jag uttrycka mina känslor i skrift, och att få lite feedback när man ändå är igång, är inte helt fel, just därför valde jag att starta en blogg från början(tycker ni läsare har blivit dåliga på det, men det är nog mitt fel som aldrig uppdaterar bloggen).
Min man är helt emot att man lägger upp massa bilder på barn på nätet, eller bilder över huvud taget, vi har lite delade åsikter där, så vi får se vad som händer när lilla bebis anländer från mammas mage till världen..
Några bilder ska jag nog allt bjuda på ändå, det vore som sagt inte mer än rätt mot er läsare som följt min blogg och mina andra små sötnosar jag skrivit om här i bloggen, så oroa er inte för det kära läsare, hur fin eller hur ful min lilla bebis än är, så kommer ni att få se en glimt av honom eller henne, det lovar jag er.
Nu när jag ändå kom in på bebis utseende, jag är så nyfiken på hur den kommer att se ut, vem den kommer likna, om den är fin eller ful. Jag drömmer mycket konstiga drömmar, ibland drömmer jag att jag föder en riktigt ful unge som knappt jag vill hålla i famnen, andra dagar är det världens sötaste finaste lilla liv jag har i famnen.. Antar att även detta har med alla hormoner i kroppen att göra, alla konstigt drömmar.
Min bebis kommer nog vara det finaste som finns, iaf i mina ögon, för det är ju frukten av min och min makes kärlek, en bit av oss båda, ett litet mirakel..
2 kommentarer:
Oh jag är helt emot att exponera sig på nätet för det är verkligen hemskt att en massa främlingar får ta del i ens liv på så många olika sätt och sen när det kommer till barn blir allting ännu värre. Usch du, det finns många galningar i världen.
Jo jag vet, håller med till en viss del, därför har jag blivit mycket försiktigare nu på senare dagar, gjort allt på min facebook synligt endast för vänner osv.
Men lite kan jag bjuda på i bloggen. :) Annars vore det ju inte lika kul för er läsare att kika in här.
Skicka en kommentar