Hej Kära läsare, ni som fortfarande tittar in.

Jag har varit väldigt dålig på att uppdatera, men jag har mått väldigt illa, sedan har jag varit i Uppsala de senaste två veckorna. Syrran har pysslat om mig, där borta mådde jag riktigt bra faktiskt, spydde bara en gång.

Nu är jag hemma igen och idag har jag mått väldigt illa, spytt två ggr, vilket aldrig har hänt tidigare.. Jag är snart i vecka 12, enligt graviditetskalendrarna ska illamåendet ge sig nu, men icke.

Så vad är nytt?

Inte så mycket.

Jag funderar mycket dessa dagar, och jag drömmer konstigt. Jag är arg, orolig, ledsen, glad, allt på samma gång. Funderar mycket på om jag kommer att klara av detta, ett litet knyte, ett så stort ansvar, en liten svans som kommer att följa mig livet ut(om jag får bestämma). Men det är nog bara önsketänkande, bebis kommer växa upp och flytta ut en vacker dag, men det är långt dit.

När bebis väl kommer ut, så kommer jag inte kunna stoppa tillbaka bebis, känns som att man inte kommer att kunna skydda den mot allt ont i världen. Antar att detta bara är alla hormoner som sätter griller i huvudet på mig.

Jag drömmer mycket om döden, vaknade härom natten av att jag skrek och grät, mina kläder var blöta av svett, jag skakade..

Det är väl värt allt detta, sen när jag får min lilla bebis i famnen..

Min mage har börjat synas, känns kul, spännande och skrämmande.

Mår riktigt illa nu, så jag sätter punkt här.