Jag och syrran som bebisar, ser ni likheten mellan henne och Biyan?
Mosters lilla ängel
Kan man älska någon så mycket att det värker i hjärtat? Kan man älska någon så mycket att man känner att man spricker av lycka, hela kroppen värker, men på ett härligt sätt? Eller håller jag på att bli galen? Är det såhär det känns att vara moster på riktigt? Jag har massa kusinbarn och jag älskar dom massor, men Biyan, det är något speciellt med honom, kärleken för honom är ny, något jag aldrig känt förut.
Idag frågade Nevin mig:
"Visst känns det som att Biyan alltid har funnits, även om han föddes igår?"
Ja, faktiskt, kan inte tänka mig ett liv utan honom, känns som att han alltid har funnits, underbara lilla Biyan.
Han är som en sol, han lyser och han får alla runt omkring honom att bli lyckliga utan att göra något, bara finnas till.
Mosters lilla hjärta.
Om jag känner detta för dig, vad kommer jag känna för mitt eget barn i framtiden?
Modersklockan tickar, men jag ska inte ta uppmärksamheten ifrån dig, du förtjänar att ha den så länge som möjligt, du kommer _alltid_ att vara nummer ett. Du är första systersonen, första barnbarnet. Moster älskar dig så mycket.
Jag blir inte mätt på att se på dig, att lukta på dig, jag vet inte hur jag ska kunna åka hem till Söderhamn..
Den dagen den sorgen, ska njuta så mycket som möjligt medans jag är här för den här gången.
Tack ännu en gång Tulay och Mahir för att ni gav mig en av världens finaste gåvor, mosterstiteln.
Jag älskar er så mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar